Samtliga Svd-filmerna

Nu har sista avsnittet (för den här omgången) av Edward Bloms Stockholm lagts ut. Det sista handlar om torghandel och saluhallar. Se det – och alla de andra fem avsnitten här. 

Annars har jag haft fullt upp: Lanserade nya numret av Företagsminnen i tisdags (se bilder här), Askonsdag i onsdags, delade ut pris till Årets bar på Nöjesguidens stora gala i lördags (se bilder här) och har fortsatt försöka få ordning och inredning i nya våningen. Vann gjorde förresten Svartengrens (utmärkt bar i gamla Mårdens lokaler).

Om Ni tycker jag skriver för lite här, så följ mig på Twitter. Där är inläggen ytterst korta, men ibland flera stycken varje timme.

Karp

 En söndagskväll för ett tag sedan hamnade Gunilla och jag på SABIS Fältöversten. När vi passerade den manuella disken fick jag se att de hade karp. Gunilla talade i telefon och kunde inte vara mitt bollplank – passande nog med en god vän i Prag. Jag kunde inte hejda mig utan spontanköpte. ”Någon sådan har jag aldrig sålt förut”, sa ynglingen i fiskdisken upprymd, vilket gjorde mig lite orolig eftersom fisk är en färskvara …

Först följande kväll letade jag rätt på ett recept på internet, modifierade det lite och skred till verket. Och? Jo, det var fantastiskt gott! Riktigt, riktigt bra! Hade förväntar mig lite dysmak och mycket ben. Men när man väl rensat bort benen var det ett fantastiskt mjukt och krämigt fiskkött som jag personligen tycker är ännu godare än de dyrare, fasta sorterna som torsk. Plötsligt förstod jag att  östeuropéernas  karpfixering till jul inte enbart är av traditionella grunder utan även av kulinariska.

Några veckor senare mötte jag en forskare på Sveriges fulaste byggnad (efter Arkitekthögskolan) Södertörns högskola som berättade att hon forskade på gamla fiskdammar. Vi hade massa småskalig fiskodling i gamla tider såväl på landet som i städerna. Karp gick dock bara att odla längst ner i söder, i resten av landet var det rudor som gällde. Och här och var finns ännu överlevande bestånd av rudor i gamla dammar. Själv bor jag inte långt från platsen Ruddammen här i Stockholm, måste promenera dit och se om det finns någon damm kvar man kan tjuvfiska i – annars får det bli Fältöversten igen.

Tillägg: Det har kommit upp frågor hur vi tillagade den. Det gjorde vi ugn med tomater, palsternacka och backonbitar. Jag tror det rökta och baconet och det syrliga i tomaterna var väldigt bra för att ta bort den där dysmaken som karp sägs kunna ha. Eller också är det bara en myt, vi kände ingen sådan i alla fall -var bara riktigt, riktigt gott. Skulle vilja äta karp varje vecka! Varför kan inte lunchrestaurangen nära mitt jobb som drivs av två polacker och en tjeck börja ha det istället för den varje vecka återkommande gösen?

Vinsemester vid 14!

14 år och önskar åka på vinsemester i Europa? Jo, det är fullt möjligt och legalt bara du tar med dig en Erziehungsberechtigter. Och i England kan Du börja ta dig ett glas sherry till soppan betydligt tidigare än så, om du har turen (eller hur man nu ser på saken) att hysas in i en tillräckligt liberal familj. Läs min vinkrönika om alkoholåldersgränser i olika länder på  http://www.vinklubben.se/ta-med-barnen-pa-vinsemester/ – En djup ursäkt till dem som kommit hit via Twitter eller FB för att jag inte skickade Er till Vinklubben direkt, men det vore så trevligt om fler personer ville upptäcka min egen blogg också, även om jag numera mest hinner skriva för andra medier.

Jag själv som 16-åring, den sommaren i England då jag verkligen började uppskatta stora mängder öl.

Annars har min förkylning nu vandrat vidare ner i lungorna, halsen och stämbanden. Trots detta rycktes jag brutalt upp ur min sjuksäng av Björn Markusson som krävde att jag skulle kraxa fram speakerröster till nästa avsnitt av Edward Bloms Stockholm som läggs ut på Svenskans hemsida på söndag. Blir ett lite annorlunda avsnitt med stark personligt engagemang.

I morgon har jag fått säga återbud till en skolklass från S:t Ragnhilds gymnasium och åt Aftonbladet – tråkigt! Annars är det mest mina kollegor på Centrum för Näringslivshistoria som lider av min sjukfrånvaro. Än så länge, vill säga … Det ryktas om att vi ska få kontorslandskap framöver och med min genomträngande stämma och mitt infernaliska knattrande på tangentbordet (har aldrig vant mig av att slå av bara helsefyr sedan jag lärde mig skriva maskin som tioåring på en mekanisk icke-elektrifierad Facit) så lär mina kollegor därefter istället göra allt som står dem i makt för att jag skall stanna hemma. Antagligen inkluderande laxermedel i kaffet, vägglöss på min kontorsstol och ständiga nysningar på min telefon.

Tessinska palatset

Ni har väl sett del två av Edward Bloms Stockholm [klickabar länk]   – det handlar om Tessinska palatset och är något av seriens mästerverk. Vet inte hur mycket tid fotograf och producent lagt ned på att få det perfekt, men så är Björn också stor Tessin-fantast.

Särskilt roligt att få göra detta avsnitt var för att jag läst in mig på det redan till Mellan skål och vägg, men vi då tvingades ställa in det hela för det blivit fel med bokningen. Istället fick jag hals över huvud läsa in mig på Steninge Slott och berätta om Tessin där i stället den gången.

Själv ligger jag hemma i förkylning och känner mig alldeles skruttig, men har laddat över massa bilder från min mobil till datorn och inser att det finns tusen saker jag borde bloga om. Får se om det hinns med framöver.

Prosit Neujahr!

Det blev en jul till slut. Alla kartonger var ännu inte uppackade och travar med saker stod ännu lite här och var, men vi lyckades i alla fall röja ut vardagsrum och matsal så att vi kunde juldekorera och få in underbara gran, fylld med glittriga prydnader inköpa förra året i Harlem.

Lite mer ledighet hade inte skadat men nu är vi i alla fall nere i 20 ouppackade kartonger, vilket bara är en bråkdel mot de ursprungliga myriader som inkommit från våra tre tidigare lägenheter med tillhörande vindsförråd. Och vi är inte fullt så tröttkörda som innan ledigheten.

I går var det åter Lidnerafton med fantastisk mat och dryck hos vännen Lars: Champagne från år 2000, gåslever med Sauternes, hjortfilé med Amarone, formidabel ostbricka från Wijnjas med mer Sauterne och slutligen chokladmousse med diverse avecer. (Att Lars själv är absolutist gör det generösa vinvalet än mer imponerande.) Efter minnesstunden på kyrkogården blev det cocktails i Cadierbaren och min inspiration på kontoret i dag kunde vara snäppet bättre.

I morgon bär det av till Skara för stort balluns på Skara Stadshotell – hoppas även boken om hotellet , i vilken jag skrivit ett långt kapitel, har hunnit komma. Och på lördag hoppas jag att vi äntligen lyckas packa upp de nya kartongerna och äntligen återvända till normaliteten efter månader av flytttillvaro. Jag lovar ingenting, men jag hoppas att jag därmed även blir betydligt flitigare på bloggen i gen.

Såg Ni mig i tv i går förresten? Jag talade om mattrender och stoppade korv (med hjälp av en expert):  http://www.kanal5play.se/program/play/filipochfredriksarskronika-s01e02?origin=program

Nu har det ju varit en period med väldigt många små gästuppträdanden men ingen egen tv-serie, vilket är tråkigt. I slutet av januari kommer dock en serie program med mig att börja läggas ut på Svenska dagbladets hemsida. Det blir Stockholmiana med glimten i ögat – från palats till korvkiosker.  Visserligen bara 5-6 minuter långa, men av hög kvalitet. Återkommer med länkar när första programmet läggs ut.

Vill passa på att tacka min webbmaster Kajsa Hartig som har en massa slit att få denna sida i ordning igen efter de tekniska problemen till följd av att webbhotellet ”hackades”.

Med hopp om ett riktigt gott nytt 2012!