Subscribe

Archive | Traditioner

Edwardkrönika: ”Kan Vatikanen lära av Sverige?”

Denna krönika publicerades ursprungligen i tidskriften Signum, #8 år 2015.

Nyligen [2015] åtalades fem personer i Vatikanen för att ha förmedlat respektive publicerat uppgifter om oegentligheter. Hos mig alstrar detta faktiskt en positiv tanke.

Som född svensk och katolik har jag alltid upplevt en splittring i etniciteten. Jag tillhör varken de invandrade katolikerna som har ett hemland där ”den riktiga kyrkan” lever, eller konvertiterna, som har katolsk tro men svensk identitet. Ibland är det nästan för mig som för vår judiska väninna som talar om ”svenskar” i betydelsen ”icke-judar”. Jag är ju ”främmande trosbekännare” och tillhör en ”invandrarkyrka” – även om min katolske anfader kom till Stockholm när staden ännu inte nått 60 000 invånare … Liksom Heidenstam har jag älskat mitt land för att det är mitt, drömt mig tillbaka i dess historia i hopp om att finna något bättre – men allt för ofta tvingats konstatera att:

Det är ett öde, att mitt hemland hatar
vad jag har kärt och älskar vad jag ratar.

Som ung hade jag en patriotisk period, men Gustav Adolf-bakelserna satte sig i halsen när jag tänkte på hans folkmord – och jag kunde knappast hänga upp min nationsflagga bredvid kors och helgon som mina polska vänner. Sverige är ändå landet som halshögg konvertiter, där mina förfäder riskerade utvisning då de smög sig till ambassader för att gå i mässan, där katoliker så sent som 1950 inte fick bli läkare, lärare eller statsråd.

Kanske är det min kluvenhet till Sverige som gör att jag inte bara, som brukligt, älskar Moder Kyrkan – utan alltid hyst en hängivenhet inför Vatikanstaten. Trots att Kyrkostaten kanske var ett misstag och Vatikanstaten bildades genom avtal med Mussolini, klappar mitt hjärta stolt och fosterländskt var gång jag ser den gul-vita flaggan. Om Vatikanen vore större skulle den vara mitt Israel dit jag kunde fly när jag inte längre orkade. Aldrig har jag tvekat om var min lojalitet skulle ligga om de kom i konflikt; Sverige har haft allt att lära av Kyrkan, men intet att erbjuda.

Fast Kyrkan är ju inte bara det rena utflödet av Den Helige Ande utan samtidigt ett termitangripet kråkslott som sedan årtusenden byggts ut, lappats och lagats av stundom rätt fumliga hantverkare. Jag tror att ett av de största problemen idag är Kyrkans sekretess- och slutenhetskultur. Utan nedtystningsaktioner hade pedofilövergreppen förblivit ohyggligheter begångna av individer, men inte anfrätt Kyrkan i sin helhet. Skandaler, maktkamper och förskingringar (från Kurian ner till små fromma föreningar) har ständigt gynnats av neddragna gardiner.

Det finns en förståelig rädsla att folk ska tappa tron om det sipprar ut något negativt. Men varje krishanterare vet att en skandal man själv avslöjar inte är närmelsevis så illa som den som göms men ändå blir känd. Det bästa är att ens försyndelser hängs ut i ljuset; där spricker de som troll. Journalistiken är livsnödvändig för en rättstats överlevnad, och kloka organisationer inser nyttan av transpararens.

Och så min positiva tanke: Här har faktiskt Sverige något att erbjuda. En svensk tjänsteman som läckt uppgifter till pressen hade inte riskerat fängelse. Tvärtom hade det varit förbjudet att efterforska vem som använt sin meddelarfrihet. Det är besynnerligt, men underbart, att offentlighetsprincipen kunnat växa till i vår stelfrusna mylla – och det är min tro att det är just denna klenod Kyrkan för tillfället skulle behöva. Byggd med oss syndare som timmer kommer det alltid uppstå röta. Med offentlighetsprincip och meddelarfrihet, öppenhet och transparens, skulle rötan sällan hinna spridas. Så om Sverige har myriader att lära av Kyrkan har även hon en sak att lära av Sverige. Och det räcker för att jag även ska kunna se på mitt nordiska hemland med en gnutta stolthet.

Edward Blom

Edwardkrönika: ”Så minns jag smakerna från Ekerö”

Under vinjetten ”Edwardkrönika” publicerar vi här texter som Edward Blom skrivit och publicerat i olika sammanhang det senaste decenniet. Denna gång en somrig betraktelse med minnen från hans uppväxt i Träkvista på Ekerö.

Jag älskade växthusets värme, fukt och rika aromatiska dofter. Det gamla trädgårdsmästeriet låg två tomter ovanför vår villa i Träkvista. I butiken sålde de mest blommor, men vi grannar kunde gå upp till gamle Kindblom och för några tior få famnen full av de läckraste grönsaker. Jag minns hans valkiga händer som med hantverkarens livslångserfarna perfektion skar loss de stora ljusgröna salladshuvudena ur den svarta jorden med en vass kniv, slanggurkorna som hängde på sina stänglar högre upp och de varma solmogna tomaterna som man på vägen hem inte kunde låta bli att gång på gång lyfta mot näsan för att dra in deras ljuva doft.

Det är något särskilt med barndomens smaker. Inget slår den första förälskelsen i mat. Även sådant jag i dag skulle rynka på näsan åt, kan i minnet vara en gastronomisk njutning värdig Escoffier. Som när vi ännu bodde kvar i atriumhuset på Bandygränd och morfar kom på besök från stan med Konsums färdiggjorda fläskpannkaka i aluminiumform, med en doft jag än idag associerar andra – senare – dofter till. Eller en påse cheeze doodles (på den tiden mycket mindre än dagens) som min syster och jag andäktigt avnjöt båge för båge bredvid varandra i vardagsrumsfåtöljen. Pappas köttfärsbiffar, mammas blåbärspaj, citronsaften som tillverkades på Stockmos där faster extrajobbade lite när hon var barnledig från banken.

Men när det gäller frukt och grönsaker är det inte bara nostalgin som förgyller minnena. Mälaröarna, med sin fantastiska mylla av gammal sjöbotten, har varit Stockholms skafferi långt innan Bellman sjöng om sellerin och de klara Munsö-äpplena i ”Stolta stad”. Äppelträdet av sorten Alice som mina föräldrar planterade när de var nyinflyttade på ön växte sig på fem, sex år högt ovan radhustaken. Förrådet fylldes med frukt och flera månader fick jag alltid med mig ett kyligt, syrligt äpple att äta i baksätet på folkabubblan på väg till dagis. Saften sprutade när man högg tänderna i det, att någon mjölktand ibland blev kvar i fruktköttet gjorde inget.

Efter att vi flyttade till villan blev det hemodlade rädisor, morötter och färskpotatis som åts nysjudna med stora klickar smältande smör. Pajer och kräm från den stora rabarbern, som grannarna tipsade oss bäst göddes med vass nerifrån stranden. Överallt växte körsbär, hallon, vinbär och björnbär upp utan vår medverkan. Det märktes att 60-talsvillorna var byggda på gamla fruktodlingar.

I Mälaren fiskade vi abborrar och mörtar. De förstnämnda åt vi själva, de senare fick grannens katter. På lördagskvällarna blandade sig röken från grannskapets grillar medan jag och grannpojken lekte riddare i trädgården och högtidligt dubbade varandra till nya värdigheter med våra plastsvärd. Ett stort lyft var när grannpojkens far lärde pappa och mig att marinera. Plötsligt kom de hemgjorda ”snabbvinerna” nere i matkällaren till användning, när de tillsammans med soja och kryddor fick det enkla lågprisköttet att bli mört som wagyubiffar.

Även i affärerna var äggen, honungen och många grönsaker och frukter producerade ute på öarna, inte minst de söta jordgubbarna. Senare fick mina föräldrar genom de nya grannarna kontakt med fiskaren på Adelsö. Lyxprodukter som rökt ål och löjrom blev självskrivna till jul och nyår.

Långt, långt senare gick min hustru Gunilla och jag på vår alla första gemensamma middag som ett par. Matmästaren Margit Richert bodde då på Adelsö och hade spontant bjudit in oss – och på några timmar lyckats skapa en fantastisk gourmetmiddag. I hast hade hon tiggt grönsaker av diverse Adelsövänner, pallat gräslök, köpt rundrökt ål från fiskaren Widlund, gjort äggröra på pinfärska Adelsöägg, filéat Mälargös som ugnsstekts och ackompanjerades av bifftomater från Kurön och riven ost.

Om fasanen också var från Adelsö vet jag inte, men eftersom min barndoms trädgård på Ekerö alltid var fylld av fasaner när jag var liten så skulle det inte förvåna mig om hon köpt köttet av någon tjuvskjutande granne. I alla fall var Karl Johan-svamparna som serverades i en tjock gräddsås, och de svarta vinbären, den hemgjorda pickelsen och färskpotatisen av sorten Minerva allt närproducerat i kommunen. Det enda som fattades var en ö-bryggd pilsner – men då hade Adelsö bryggeri inte grundats ännu.

Edward Blom, gastronom och kulturhistoriker


Edwardkrönika: Fem saker som gjorde Edward upprörd (2017)

Under många år var Edward Blom krönikör i Fokus. Detta är en av de texter han då skrev (publicerad den 28 april 2017: https://www.fokus.se/kronika/rysk-roulette-regelboken).

EDWARDKRÖNIKA Det finns teman som inte riktigt räcker till en krönika, men som ligger där och skaver år efter år. Saker som ingen annan verkar ha satt fokus på, så här kommer de: ”Fem synnerligen disparata saker som gör mig upprörd”.

  1. Sprit som rysk roulette
    Av någon anledning har spritdrycker undantag från att behöva sätta ut ingredienser och näringsvärden. Det som anses självklart i alla andra sammanhang: att en allergiker inte ska falla död ner för att en produkt innehåller den ört, nöt eller frukt personen inte tål, en diabetiker ska kunna se att halten sockerarter ligger under 5 % eller en vegan att födoämnet inte innehåller animaliska tillsatser gäller allt vi intar – utom sprit.
    Varför alkoholhaltiga drycker är fråntagna denna regel, och varför det inte pågår någon debatt i frågan, är ett mysterium. Ändra!
  2. Ojämlikt incitament
    Ja, det finns strukturer som gör att kvinnor tar ut mer föräldraledigt än män, men det hela styrs också mycket av att det blir en stor ekonomisk förlust om den som tjänar mest (ofta fadern) tar ledigt. Jag har en massa vänner som velat dela lika på ledigheten, men inte haft råd.
    Varför kan man inte sätta en matematiker på att konstruera en modell där bådas inkomster vägs in, samt effekterna av respektives ledighet, så att det i alla familjer blir ekonomiskt indifferent vem som tar ut ledigheten. Vips, så är föräldraledighet ingen plånboksfråga och fler skulle dela lika. Vill man sedan ytterligare öka likheten får man använda politiska styrmedel, men detta vore en självklar start!
  3. Samtalsdödare
    Det finns säkert de som besöker ett etablissemang för att de gillar att praktisera amatörpantomim, bara vill bli fulla eller önskar fly ensamheten utan att behöva tilltalas.
    Vi andra vill tala med varandra, umgås, konversera, kommunicera, debattera, skvallra, lära känna någon eller kanske lösa all världens problem. Då behöver man minst en vän, ett bord, varsin stol, någonting att äta, någonting att dricka – och möjlighet att använda mänsklighetens mest fantastiska verktyg: språket.
    Varför då stänga av detta verktyg med hög musik? En del påstår att det är för att gästerna ska dricka mer – men man konsumerar väl minst lika mycket under en animerad diskussion fylld av glada skålar. Snälla krögare, stäng av!
  4. Heliga källor
    Sverige är fullt av heliga källor. En del var kultplatser redan under asatiden och övertogs av kristendomen; andra uppstod i samband med kristna martyrier. De flesta finns kvar – men är avstängda. När jag vill dricka heligt vatten får jag åka till Lourdes, fastän jag passerar Trefaldighetskällan i Lill-Jansskogen dagligen. Ända in på 1900-talet drack man brunn där och höll folkfest på trefaldighetsdagen. Det må vara en extremt smal fråga, men varför inte låta oss troende få tillgång till vattnet? Kulturhistoriskt finns det också skäl för det.
  5. Hej Lars!
    Sverige har en tradition av att man sätter förnamnen i den ordning de låter vackrast. Jag är t.ex. döpt till Lars Edward Blom. Förr i tiden stod tilltalsnamnet alltid understruket eller i versaler i pass, på patientbrickor etc. Men av någon bisarr anledning har detta ändrats. När jag och min hustru Gunilla besöker en vårdmottagning blir vi numera alltid uppropade som ”Lars och Agnes”.
    Denna svenska namnsed är redan hotad på grund av internationalisering (bl.a. uppstår besvär vid köp av flygbiljetter). Men att man i Sverige ytterligare ställer till det är förfärligt. Ansvariga politiker och tjänstemän, gör om – gör rätt! Nu! Hur svårt kan det vara att stryka under eller fetstila tilltalsnamnet?

    Edward Blom



    P S Denna krönika publicerades alltså i magasinet Fokus den 28 april 2017, med rubriken ”Rysk roulette i regelboken”. Fokus-prenumeranter kan läsa den här.

    Håller ni med? Är det fortfarande (2025) så att förstanamnen tar över tilltalsnamnen i väntsalsuppropen? Har allmänheten de senaste åren börjat dricka brunn på Trefaldighetsdagen? Är ljudvolymen fortfarande för hög på restaurangerna? Kommentera gärna!

Poddepisod 129. Rödbetsmartini och annan ukrainsk mat och dryck (när det lackar)

Lyssna på senaste ”Edward Bloms smörgåsbord” här:
https://play.acast.com/s/edwardblom/129-rodbetsmartini-och-annan-ukrainsk-mat-och-dryck-nar-det-


Edward och Mats är tillbaka i sin poddkanal, med nya berättelser och insikter om godsaker och kulturhistoria. Mats är som vanligt värst, och kan den gång berätta att han deltagit i en slags ”Laver Cup”, fast med vinflaskor istället för tennisracketar. 

Detta för samtalet osökt vidare till poddparets åsikter om Socialstyrelsens skärpta rekommendationer för alkoholbruk, liksom en redogörelse för Edwards alltmer eskalerande turer med sin mobiltelefon.

Dagens stora tema är ukrainsk mat och dryck, och med hjälp av bland annat kokboken ”Cmak; vårt ukrainska kök” berättar de tu om Ukrainas kulinariska traditioner, allt från borsjtj och bröd via syrad grädde, kvass, fläsk och Kievkyckling och Vorschmack. Mats redogör för landets vinproduktionshistoria och Edward smuttar på en rödbetsmartini – blandad av Gunilla, se bilderna ovan! – medan han förklarar varför det blir galet att säga ”dumplings” när man menar klimp, degknyten eller kokta piroger. Båda drömmer de om att en vacker och fredlig dag kunna fara till Kiev för att njuta av allt detta på plats.

En glad lyssnare får veta vad det är för skillnad mellan köttbullar, färsbiffar och järpar – och dessutom vankas många råd om vad man redan nu bör förbereda inför advent och jul. Det är exempelvis hög eller mycket hög tid att ysta ostar och göra korv!

Poddepisod 101: ”Julpynt, espresso och älgtalg”

Gissa vem som är mest pirrig i hela världen inför den annalkande julen? Jo, det är antingen Edward eller hans femårige son Melchior. Alla deras flyttlådor med adventssaker är såklart tömda, och snart kommer även de ännu fler julpyntslådorna ner från vinden för att fylla hemmets alla tomma ytor. Vilket föranleder den forne arkivarien att berätta om vilken typ av lådor som är bäst att förvara grejer i.

De tu gastronompoddarna uttalar sin glädje över all respons på 100-episodsavsnittet, och hoppas att det åter blir läge att fira – exempelvis när det blivit två miljoner lyssningar på podden – men avslöjar att de aldrig lyssnar på sig själva.De funderar också på hur de skulle se ut som ”svåra” eller ”anemiska” på ett skivomslag eller en poddbild, och Edward berättar att hans enda kontakt med kokain är att ha hört talas om det via en Karl Gerhard-kuplett.

Mats klurar – apropå nya bidrag till bingobrickan – på om han ska kalla företeelser såsom champagne och sobrasada för ”celestiala” eller ”olympiska”, istället för det gamla vanliga ”gudomliga”, och Edward uppdaterar oss alla – också apropå bingobrickan – om läget för hans senaste vitvaruproblem (nämligen frysen) samt om lagertillgången på ”I full blom: mina betraktelser kring viktiga och oviktiga ting”.

Så ber Mats om ursäkt till Sveriges alla baristor och uttrycker efter att på allvar ha nördat ner sig i espressomakandets underbara konst sin respekt för deras yrkeskunnande. Han berättar att han ska ut på ”Coronasäkrade dåligheter”, vad det nu kan innebära, och påminner om hur gott det är med mintchoklad.

Ett möjligen ironiskt menat julklappstips (Anya Hindmarchs paljettväskor) får Mats och Edward att tala om varumärken och hantverksprodukter, och om inte de båda i public service-sammanhang borde räknas som ”gastroatleter”.

Edward delar med sig av sitt ofta efterfrågade recept på ”Allan Hedbergs mumma” (vilket även finns här: https://www.edwardblom.se/2020/12/16/allan-hedbergs-mumma).”Vad gillar du mest på julbordet?!” är en av de frågor Edward får oftast, och han förklarar utförligt varför den frågan är helt fel ställd. Mats talar om några av julbordets läckerheter, såsom Janssons frestelse och najadlax, och berättar att han nyligen lagat till en massa älgfond – vilket föranleder Edward att fråga lyssnarkretsen om vad ni använder ert älgtalg till. Kanske till skidpjäxorna?!

Så konstaterar Edward att hans julgran, med allt sitt mödosamt insamlade pynt, förmodligen blir hemmets mest värdefulla inredningsdetalj, och berättar hur den kommer att se ut när den kläs (kvällen före julafton). Den som vill pricka av sin bingobricka får ännu en möjlighet när Toast Skagen än en gång kommer på tal.

Lämpliga snapsvisor undrar en lyssnare om, och Edward inte bara ger snapsvisematchingsråd utan sjunger en egenhändigt komponerad text till grisens ära. Därpå diskuterar han initierat med Mats om i vilken utsträckning julhelgen bör innebära alkoholhaltigt dryckjom eller ej. De enas om att julfirandet inte är ett bra tillfälle för fylleri, men att det kan vara trevligt med en liten snaps till jullunchen eller ett glas portvin till julklappsutdelningen. (Nota bene! Det kan vara intressant att veta att denna poddepisod spelades in _före_ den vilda Twitterdiskussionen om alkoholförsäljning, som utspelade sig för Edwards del under Luciahelgen.) Manhattanbrunchjulklappsväxling samt hur småbutiker och trevliga krogar ska klara sig framöver hör till den efterföljande diskussionen – innan Edward tillönskar alla lyssnare en magisk, välsmakande och välsignad jul.

P S 

• Edward berättar i sändningen att lyssnare som beställer en julgran från Smålandsgran får 100:- rabatt med rabattkoden ”edwardblom”. https://smålandsgran.se

• Vi vill lugna alla oroliga lyssnare genom att berätta att Edwards frysdörr numera är lagad.

• Maila oss gärna, med respons, frågor eller roliga anekdoter! Adressen är: podden@edwardblom.se

 Bidra gärna till våra inspelningskostnader! Se https://www.patreon.com/join/edwardblom

Poddepisod 100: ”Jubileumsnostalgi – podden fyller 100 episoder!”

Lyssna här: https://play.acast.com/s/edwardblom/100.jubileumsnostalgi-poddenfyller100episoder-

Presentationstext:
Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det en bemärkelsedag för podden! Gastronomerna Edward Blom och Mats Ryd firar att ”Edward Bloms smörgåsbord” fyller 100 episoder med varsitt glas champagne. De slår fast att champagne är betydligt bättre än blodiglar, särskilt gäller detta diabetiker.

Denna jubileumspodd innehåller en finfin dos av kulturhistoria, njutningsexcesser och lyssnarfrågor, precis som vanligt – men framför allt är den uppbyggd på tio typiska klipp från poddens tre år långa historia. 

Här får ni återuppleva oförglömliga anekdoter och utläggningar, som när Mats berättar om Toast Skagen-, ostron- och vinexcesser, och när Edward utgjuter sig över att han av varumärkestalibaner förväntas säga Västerbottensost – och givetvis dyker älghjärnan upp! Mats upprepar poddens allra första lyssnarfråga till Edward, som spår att det som den handlar om – nämligen knypplade mellanlägg – blir Årets julklapp 2021.

Förutom själva ljudklippen bjuds lyssnarna på ”bakom scenen”-anekdoter och på poddmakarnas resonemang kring vad som hänt under poddens tid som livsnjutarnas klart lysande stjärna på mediehimlen. ”Mötet mellan oss är skapandet av podden”, slår Mats fast, och Edward förklarar att podden är en form av mukbang som han ägnade sig åt på TV redan under millenniets första decennium.

Edward berättar även vilken divig primadonna han kan förvandlas till inför ett uppträdande, och Mats avslöjar att han drömmer om att återfödas som drag-queen. De tu återkallar angenäma (glögg och champagne) och inte fullt så angenäma (havremjölk med rapsolja som växer i munnen) minnen av dryckesprovningar, och spekulerar kring varför det inte är lika coolt att vara stjärngosse som det var 1896. Edward berättar om stjärngossarnas och Luciatågens kulturhistoria, och om deras ursprung med ungdomliga skådespel i olika gårdar.

Så drömmer Edward om att åter få en egen TV-serie, men har åtminstone fått en ny och kanske lite oväntad karriär som statist i en hårdrocksvideo. Han berättar om vad han heter på tyska, och talar om den atomism som julfirandet håller på att utvecklas till samt utvecklar begreppet ”julmånad” från förra episodens diskussion (och slår fast att ett ”julkvartal” borde vara från december till februari och ingenting annat).

Apropå Lucia kommer Mats in på spansk och persisk saffransaffransförgiftningsaffranssprit och fiskgrytor, och av bara farten även på chili och Aleppopeppar (!). Edward spår än en gång starkvinernas renässans (kanske kan det hamna på en framtida bingobricka?) och får ge julklappstips ur sin egen fatabur.

P S Här är champagnen som Edward respektive Mats drack under sändningen, för er som brukar undra över namn och stavning (artikelnumret syftar på Systembolagets dito):

2739  Vve Fourny & Fils, Blanc de Blancs Brut Premier Cru

75308  Laurent-Perrier, Millésimé Brut

Här är de prisvärda champagnesorterna som Mats tipsade om senare:

7553 Palmer, Blanc de Blancs

7686 André Clouet, Grande Réserve

7602 Louis Roederer, Brut Premier

… och här är stjärngossarna utanför Blekingestugan på Skansen:
https://digitaltmuseum.org/011013835779/stjarngossar-utanfor-blekingestugan-skansen/media?slide=0

Edward Bloms stora jul- och vinterölsprovning 2020

Vi delade ut guld, silver och brons i tre huvudkategorier:

”Mest prisvärd/Köp en back”, ”Bästa öl till julmaten” och ”Bästa öl under granen”.

Dessutom blev det denna gång två hedersomnämnanden och ett specialpris för snyggaste förpackning.

Läs mer om provningen och om de 96 jul- och vinteröl som ingick i den nedan!

Kategorin ”Mest prisvärd/Köp en back”

Guld:     Carnegie Porter, Carlsberg (Sverige)

Silver:     Sleepy Bulldog, Gotlands bryggeri (Sverige)

Brons:     Mysingen midvinterbrygd, Nynäshamns ångbryggeri (Sverige)


Kategorin ”Bästa öl till julmaten”

Guld:     Chimay blå, Pères trappistes (Belgien) och N’Ice Chouffe, Duvel Moortgat (Belgien)

Silver:    Lusse Lelle, Brekeriet (Sverige)

Brons:    Hibernation Ale, Great Divide Brewing Co (USA)

Kategorin ”Bästa öl under granen”

Guld:     Saffron Imperial Stout, Dugges (Sverige)

Silver:    Pettersson Porter, PangPang Brewery (Sverige)

Brons:    Valsviken vinterporter, Nynäshamns Ångbryggeri (Sverige)

Hedersomnämnande 1: Slope, Brekeriet/Remmarslöv gårdsbryggeri (Sverige)

Hedersomnämnande 2: Finns bryggeri (Sverige)

Snyggaste förpackning: Goder Aftonstout, Vega (Sverige)

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

I år bestämde jag mig för att äntligen prova alla svenska och till Sverige importerade jul- och vinteröl klass III, i en enda provning (dock uppdelad på tre inspelningsdagar). Eller åtminstone så många jag kunde få tag på. Det blev 96 sorter!

Provningen filmades, och finns att beskåda i tolv avsnitt på min YouTube-kanal: www.youtube.com/edwardblom (se nedan för länkar till vart och ett av inslagen).

Urvalsprincipen var att ölsorterna som ingår i provningen måste vara profilerade som jul- eller vinteröl. Jag inledde med dem som inte har alltför kraftig smak (lager och mörk lager), gick vidare till suröl, sedan ale och därefter IPO:r. Andra provningsdagen tog jag starkare ale, belgiska klosteröl och liknande, sedan porter och stout (vanlig och imperial). 

Jag har försökt gå grundligt till väga. Många av ölsorterna har provats fler gånger än vad som syns i filmerna. I de fall jag exempelvis varit tveksam om en bedömning har jag provat om ölen och jämfört den med liknande, särskilt inför urvalet till finalerna.

Av de 96 ölen valde jag ut 18 som gick till final. Av de 18 valde jag ut de mest prisvärda ölen, de som passar bäst till julmaten och de som passar bäst ”under granen”, det vill säga att sitta och smutta på intill julgranen (eller kanske att ge bort som julklapp till finsmakaren). Dessutom gav jag två hedersomnämnanden, till ett öl respektive ett bryggeri som inte riktigt passade in i dessa kategorier men som jag ändå ville belöna. Se listan ovan (och se filmklippen för närmare motivering)! Vi har dessutom markerat ytterligare några ölsorter som var mycket bra och nära att gå till final – i tabellen som bifogas detta inlägg finns omkring 35 ölsorter i fetstil, som samtliga kan rekommenderas.

Som assistent under provningen hade jag min hustru, Gunilla Kinn Blom – som förutom att hjälpa mig med logistiken kring ölprovningen och filmningarna fungerade som medbedömare under extraprövningarna, samt utsåg de snyggaste förpackningarna. 

Ölen kommer såväl från små mikro- och hantverksbryggerier som från stora industribryggerier, och både svenska och utländska bryggerier (Norge, Danmark, Tyskland, Storbritannien, Belgien, Tjeckien och USA) finns representerade. Naturligtvis finns det många bryggerier med utmärkta julölssorter som inte råkade komma med denna gång.

Jag är själv av gammal bryggarsläkt (farmors morfars morbror Franz Adam Bechmann bryggde den första underjästa ölen i Sverige), startade min första ölprovarklubb (”Bibendum”) redan i gymnasiet 1988, arbetade med svensk bryggerihistoria på Centrum för Näringslivshistoria och har lett ölprovningar som en del av mitt företag i knappt 15 år. Jag har suttit med många gånger som en av domarna i Sveriges främsta öltävling: Stockholm Beer & Whisky.

Det är respektive öls kvaliteter som stått i centrum för min provning. Jag har inte tagit hänsyn till hur svårt eller lätt det är att hitta produkterna på Systembolaget. Mikrobryggerierna tillverkar öl i små kvantiteter, vilket innebär att de snabbt kan ta slut. Många av dem måste förhandsbeställas, och även om de kan finnas på Systembolagshyllorna är det i flera fall bara lokalt. Se filmerna på YouTube för mer information om vad jag tyckte om respektive öl.

Jag hoppas att jag med denna provning kan få fler att upptäcka andra ölmärken, ölsorter, brygder och bryggerier än de allra mest lättillgängliga. Glöm inte att beställa i god tid före jul. Skål!

Edward Blom

P S Den 9 januari 2021 lät vi även våra tre barn göra en julmustprovning mest på skoj (och helt utan diplom). Den kan ni se här: https://www.youtube.com/watch?v=ifyVoEC02oc

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Här finns en uppdaterad tabell med samtliga provade sorter:

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Inspelningsdag 1

Del 1: https://www.youtube.com/watch?v=JdbhuKAgAYc

Del 2: https://www.youtube.com/watch?v=BHYESA14cSc

Del 3: https://www.youtube.com/watch?v=hd_wvhp6tTc

Del 4: https://www.youtube.com/watch?v=35tnX3Nqiyw

Del 5: https://www.youtube.com/watch?v=Rqg5YwQBn2w

Inspelningsdag 2

Del 6: https://www.youtube.com/watch?v=LksgSnNQ8sQ

Del 7: https://www.youtube.com/watch?v=DGTgFVqRRWE&t=784s

Del 8: https://www.youtube.com/watch?v=R6hNv6eMuaI

Del 9: https://www.youtube.com/watch?v=7CPJSuoHqXA&t=1s

Inspelningsdag 3 – finalen
Del 10: https://www.youtube.com/watch?v=Zko9hzarUyg

Del 11: https://www.youtube.com/watch?v=6XVRKBoKmu0&t=133s

Del 12: https://www.youtube.com/watch?v=0moiLp5NX0g&t=9s

Poddepisod 98: ”Dags för dunderglögg”

Lyssna på podden här:
https://play.acast.com/s/edwardblom/98.dagsfordunderglogg

Podden får sin hittills gulligaste inledning (tycker åtminstone redaktören) när Edward Blom nynnar med i signaturmelodin med en spontan sång, utan att ana att den spelas in för alla att glädja sig åt.

Mats Ryd antyder att Edward inte tycker att öl är läskigt, och Edward berättar om hur det går med hans stora julölsprovning – och varför han får panik när han äter köttsurrogat. De båda gastronomerna fördjupar sig även i modern, svensk nöjeshistoria, med aktörer såsom Radio Nord, Nattsudd(arna), Killinggänget och (senare) Jarl Borssén. (Podden, som brukar leka ”Trädgårdsdags” i P1, leker alltså idag ”Snedtänkt”.) 

Mats kommer därefter in på samtids- och gatukonst, och ger oss en grundkurs i vem Banksy är. Edward ger diabetiker och andra en rad tips på hur man kan äta och dricka läckerheter samtidigt som man håller koll på blodsockret, och det visar sig att nämnde Jarl Borssén en gång i tiden fått både Edward och Mats att oroa sig för yrsel, skörbjugg och andra bristsjukdomar

Men dessa lasternas män vill förstås leva i nuet, så förutom diabetestips berättar de hur man kan göra just det, det vill säga leva ”här och nu”, genom frukostar och luncher utan slut, dagslångt häng med vänner eller kanske sunkkrogsrundor. Mats vet hur man skapar ”en känsla av odödlighet” och tillsammans tipsar de om hur man kan stödja sina favoritrestauranger på ett coronasäkert vis.

Edward berättar än en gång om hur arkivarier festar, och Mats kommer på att han skulle kunna ta jobb som TV-peppare. Och så får ni veta allt som är värt att veta om Göteborgsglögg, eller kanske snarare dunderglögg!

Poddepisod 97: ”Trubaduretikett, Pokémoner och plumpudding”

Lyssna på podden här: Episod 97 Trubaduretikett, pokémoner och plumpudding

Senhösten är här, med allt vad det innebär av mörker och lerklafs i dessa ”inte jätteroliga tider”. Edward Blom berättar om hur han motionerar, och funderar på om inte nästa steg i motionsprogrammet skulle kunna vara gyttjebrottning – vilket får Mats Ryd att minnas ett regnigt och gropigt Roskildefestivalen, vilket i sin tur får Edward att minnas när han som barn grävde sin egen sandpool.

Pokémoner som ser ut som mjukglass är nästa samtalsämne, och dagens första lyssnarfråga får de båda gastronomerna att än en gång gå loss på ett av sina favoritämnen: animaliska fetter. Det börjar nämligen redan bli dags att förbereda julens plumpudding (om man inte föredrar en Weihnachtsstollen). Med andra ord får ni veta allt som är värt att veta om njurtalgshredded suetbeef dripping, krögarsmör och konjakssmör.

Mats har nyligen ätit på Frantzén för kanske sjunde (!) gången och suktar Edward med sina berättelser om löjroms-, ål- och fläskrätter, medan Edward fått ägna sig åt sina 50-årsdelikatesser och frystömning. Tillsammans funderar de på om det borde generera förmånsbeskattning om man får låna några hyllor i sin företagsfrys vid avfrostning, och båda längtar efter dekadenta långluncher.

Får man som gäst spela gitarr på fester? undrar en lyssnare, vilket föranleder en lång utläggning om festetikett för amatörtrubadurer från Edwards sida. Mats avslöjar sitt förflutna som strandraggare på en mexikansk surf- och badort (Puerto Escondido) och på något underligt vis kommer de in på den ende person som kanske är mer neurotisk än Edward: skådespelaren Ulf Brunnberg. Här lanseras också en teori om kronologin i hur denne introducerade hoppsa-hoppsa-steget i svensk filmkonst i början av 1980-talet.

Sedan kommer – apropå ännu en lyssnarfråga – massor av tips på vardagsräddare i nöden. Det vill säga: maträtter som går hyfsat snabbt att laga till såsom salsiccia eller annan god korv, shakshuka, pytt-i-panna eller lyxig bikini. Tips på hur man kan involvera sin tryckkokare eller mikrovågsugnen kommer också!

Avslutningsvis deklamerar Edward ”Vinterorgel” av Erik Axel Karlfeldt.

P S Till er som undrar om varumärken: Mats talade bland annat om https://www.britishcornershop.co.uk/atora-shredded-suet och delikatesser från spanska Ortiz.

Skriv till oss! Adressen till redaktionen är: podden@edwardblom.se

Sponsra oss! Läs mer: https://www.patreon.com/join/edwardblom

Poddepisod 96: ”När restaurangerna i Sverige var östtyska”

Rykande färskt! Lyssna här: https://play.acast.com/s/edwardblom/96.narrestaurangernaisverigevarosttyska

Poddsamtalet inleds denna gång med att Edward Blom berättar om sina vedermödor med gräsklippning och rutschkanor, och Mats Ryd rapporterar från älgjakten
Kaffe och glögg från termos och perkulatorer, mör rostbiff från småländska jerseykor och surnad grädde i Olympiatornet i Östberlin hör till födoämnena som konsumeras, och en lyssnarfråga om det bästa sättet att få till råbiff leder (förstås) till massor av goda råd från Mats och Edward, både vad gäller tillagning och inmundigande. 
Därefter berättar Edward om det besynnerliga förhållandet att Sverige under flera decennier hade ett mer eller mindre östtyskt system med statsägda restauranger, genom det statliga bolaget Sara. Här får ni veta allt om varför den svenska krog- och restaurangmatskulturen sakta men säkert ströps genom att reglera alkoholserveringen och nöjeslivet, och servicen och maten som serverades ofta var i klass med den på ett sämre marketenteri – ända in på 1980-talet.
En lyssnare som fyller 33 snart vill fira sin födelsedag – och myndighetsålder i Fylke – med hobbit-tema, och efterlyser därför ”läckra och roliga svamprecept”, vilket Mats och Edward naturligtvis hjälper till med.
P S: I samband med svamprecepten utlovar Edward att jag, Gunilla, ska avslöja hur man lagar camembertsoppa och även publicera receptet här. Vad han missat är dock att jag själv inte lagat den sedan 1989 eller så. Receptet fanns i en Arla-receptsamling som hette ”Soupe Cuisine”. Efterforskningar pågår! /Gunilla Kinn
Uppdatering – här finns receptet (som vi fått från Arla kundtjänst)! http://www.edwardblom.se/2020/11/18/camembertsoppa-en-80-talsklassiker

Skriv till oss! Adressen är: podden@edwardblom.se

Sponsring av poddens produktionskostnader: https://www.patreon.com/join/edwardblom