Subscribe

Archive | Alkoholpolitik

Poddepisod 26: Skål i champagne för podden som fyller ett år

Här är Episod 26 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord”: https://www.acast.com/edwardblom/26.skalichampagneforpoddensomfyllerettar (Klicka på den svarta pilen, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

26. Skål i champagne för podden som fyller ett år

Podden blir i dagarna ett år, vilket firas med gyllene Blanc de blancs-droppar! Edward Blom berättar om när han var i Uppsala och på arbetstid sabrerade champagneflaskor med sitt indiansvärd, och sedan drack upp slattarna i en paviljong tillsammans med glada Snerikes-studenter. Tillsammans med Mats Ryd hänger han sig fortsatt åt alkoholromantik, men än mer åt njutningsfyllda utläggningar om delikatesser i form av mat. 

En lyssnare undrar vad de tu gastronomerna tycker är mest över- respektive underskattat i matväg. Sillunch, oxfilé, kroppkakor, kåldolmar och fläskytterfilé finns bland exemplen (vad de är exempel på får ni lyssna till själva).

Edward drar en anekdot om när han blev erbjuden att köpa en vägkrog och Mats berättar om vad han fick erbjudande om när han var på nattklubb i Kiruna – och så diskuterar de källkritiskt apropå ännu en lyssnarfråga både vad som var Stockholms första och vad som kan vara dess nu kvarvarande äldsta pizzeria.

Eftersom en annan lyssnare efterfrågat deras respektive ”Bucket list” får vi veta vad som finns på dem. Med anledning därav introduceras den gamle litteräre hjälten deckaren Edwardo Eldfalk och hans livdryck Chateau d’Yquem, och Mats berättar om att han drömmer om att åka på gastronomiska äventyr i spanska Galicien.

Poddredaktionen har för övrigt ännu inte fått någon lyssnare att skicka en älghjärna till sig, men försöker nu istället att efterlysa pensionerade sköldpaddor och snöripor.

Alla som uppskattar podden och vill att den ska få leva ännu ett år får gärna bidra till Edwards insamling till välgörande ändamål genom den internationella katolska biståndsorganisationen Caritas för att göra honom glad. Sätt in en slant på bankgiro 900-4789 eller swisha till 900 4789 (märk insättningen ”Edward Blom”).

Skicka gärna frågor och annat till: podden@edwardblom.se

Poddepisod 25: Grosshandlarhängslen, Krawowkrubbor och gjutjärnspannor

Här finns Episod 25 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord”: https://www.acast.com/edwardblom/25.grosshandlarhangslen-krawowkrubborochgjutjarnspannor (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

25. Grosshandlarhängslen, Krawowkrubbor och gjutjärnspannor

I detta avsnitt av ”Edward Bloms smörgåsbord” förklarar Edward Blom på vilken (enda) punkt han är mer liberal än etikettgurun Magdalena Ribbing.

Han och Mats Ryd avhandlar med stor entusiasm toddyns kulturhistoria, och går igenom dess resa från Indien till amerikanska Södern, Skottland och vidare ner i deras egna strupar, samt ger allehanda tips på hur och när man bäst avnjuter sin varma toddy – nu när säsongen för vinterdrycker har börjat.

Edward berättar om den utställning med julkrubbor från Krakow han nyligen såg på Hallwylska palatset, och om hur hans son fick honom att baka en pumpapaj.

Mats lyssnar häpet och oförstående på Edwards argument för att installera en gammaldags, hederlig telefon ansluten till kopparnätet, men blir ändå lite sugen på att gå på personalfest med installationsteknikerna.

Vidare avslöjas att den barrunda som följde på förra poddens inspelning för Edwards del slutade på en FF-fest för några tonåringar och för Mats’ del med en Schnitzel Holstein.

Mats ger oss sitt kanske bästa knep för att känna sig ung (tyvärr får det dock ens bankkort att se ut ”som ett lantchips”) och de båda gastronomerna besvarar en lyssnarfråga från Albin i Säffle om gjutjärnspannor på det mest förtjusande nördiga vis.

Edward vill till sist gärna berätta om vad han förargat sig på på sistone: att Arla trycker ”God jul” på paketen även när mjölken i dem går ut redan före första advent.

Lyssnarfrågor och glada tillrop: podden@edwardblom.se

Bidra – om ni uppskattar podden – gärna till Edwards insamling till välgörande ändamål genom den internationella organisationen Caritas: bankgiro 900-4789 eller Swish 9004789.

Poddepisod 24: Finsk störrom, amerikanska viner och svenska älghjärnor

Episod 24 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

24. Finsk störrom, amerikanska viner och svenska älghjärnor

Gastronomerna Mats Ryd och Edward Blom (se bilden t v) fortsätter sin kaviarorgie på Löjromsbaren, i Nordic Light Hotel i Stockholm. Denna gång får de smaka såväl störrom som sillkaviar, samt en massa andra läckerheter i fast och flytande form – alltmedan de avhandlar rommens kulturhistoria och drömmer sig tillbaka till den svunna tid då både löjrom, störrom och anklever hade ett humant prisläge.

Edward ägnar sig åt vad Mats kallar ”produktutveckling” då han spekulerar i hur en viss inälva skulle kunna tillredas och serveras för att knocka tyska turister – nämligen älghjärna. Plötsligt har de hamnat i en vinkällare där de avnjuter amerikanska viner, drar sina bästa kylrumsminnen (inte helt förvånande handlar Mats’ kylrumsanekdot om när han skulle skaffa hummeragn) och ger lyssnarna råd om hur man anlägger sin egen vinkällare.

De delar även med sig av sina bästa tips för att mysa av hösten och njuta av november – och då handlar det inte om att tjuvstarta julfirandet. Sist men inte minst svarar Edward på en lyssnarfråga om hur man bör leva studentlivets glada dagar i Heidelberg.

Här finns fler bilder från inspelningen på Löjromsbaren:

http://www.edwardblom.se/2018/11/01/podden-edward-bloms-smorgasbord-besoker-lojromsbaren-pa-vasagatan

Som Edward nämner i podden blir han glad om lyssnarna visar sin uppskattning genom att bidra till hans insamling hos den katolska välgörenhetsorganisationen Caritas (gironummer 900-4789; Swish 9004789; märk gärna bidraget ”Edward Blom”).

Lyssnarfrågor, önskemål, förslag till programmet – samt erbjudanden om älghjärnor, enligt vad som framförts i programmet – kan mailas till podden@edwardblom.se

Poddepisod 22: Vickning mitt på blanka eftermiddagen

Episod 22 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

Mats Ryd och Edward Blom fortsätter sina kulinariska och kulturhistoriska utsvävningar på Bobergs matsal på NK i Stockholm. Denna gång hinner de med både efterrätt/ost och vickning (japp, vickning mitt på blanka eftermiddagen – i form av Toast Skagen).

Edward berättar om sina äventyr på Oktoberfesten i München, och om när Lyckoslanten var på besök hemma hos honom, nyligen. De kommer in på såväl NK-varuhusets fascinerande historia som på läckerheter som Flamkuchen, pizzor, Haxe och kalkon – samt snaps, konjak och armagnac.

Mats imiterar Carl Jan Granqvist, såsom denne lät när han just ätit undermålig kebab – och Edward slår fast att alkohol och barn är lika naturliga beståndsdelar av alla högkulturer, även samtidigt.

Poddepisod 21: Lyxlånglunch i Bobergs matsal

Episod 21 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

Omgivna av arabesker, boaseringar och vindruvsklasreliefer njuter Edward Blom och Mats Ryd av underbara maträtter och drycker i Ferdinand Bobergs matsal på NK i Stockholm.

De tu befinner sig verkligen i sitt esse, när de lidelsefullt berättar såväl om den vackra inredningen från 1915 som om det de får på tallrikarna: Skagenröra, oxtartar, gräddstekt långarygg och (konjaks-, mejrams- och portvinskryddad) blodpudding. De konstaterar att Bobergs matsal är en av mycket få exklusiva restauranger i Stockholm som är öppen enbart för luncher, och Edward drar kort de långa affärslunchernas kulturhistoria – varpå Mats kommer in på uttrycket ”att ta en liten morfar”.

Gastronomerna tvistar om hur stor del av mänsklighetens lycka som utgörs av smör, sjunger gubbrörans lov och lyckas rentav komma in på ice cream soda medan de talar om vilken typ av restauranger som bäst skulle representera någon fas i deras respektive liv. De konstaterar att det mesta vinner på att man tillsätter någon form av animaliskt fett – som talg, ister eller ankflott – och särskilt barnmat och grönsaksrätter.

Edward förklarar även sin kärlek till Ferdinand Bobergs arkitektur, och sist men inte minst svarar de på en lyssnarfråga om svenskans (och estniskans) vackraste ord.

Poddepisod 20:1 Rököl och slaktfest

Här kan ni avnjuta den första delen av episod 20 av ”Edward Bloms smörgåsbord”! (Klicka på den lilla svarta pilen på bilden.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

Det tjugonde avsnittet av ”Edward Bloms smörgåsbord” inleds med att Mats förargar sig över bristen på så kallad rököl – en dryck med medeltida anor som det vore en kulturgärning om fler konsumenter upptäckte. Han passar även på att jämföra Systembolaget med Donald Trump, och bjuder Edward på Schenkerla Rauchbier. Edward nämner även den gotländska kulturdrycken dricku, tipsar om den ölfestival som äger rum på Nackastrandsmässan i helgen, Stockholm Beer & Whisky – och, apropå Bamberg varifrån inte bara rököl utan även hans familjepräst kommer, berättar han om hur hans yngste son nyligen blev döpt i en kristallskål.

Sedan fortsätter de båda gastronomerna att i ett rasande tempo tala om höstens alla högtider, och om hur dumt det är att många prompt ska fira jul och äta semlor i förtid när det finns så oerhört mycket annat att fira under hösten: svamp, ål och andra feta fiskar, hummer, Halloween, Mårten Gås och Thanksgiving, exempelvis. Apropå höstens slaktfester kommer de in på när Edward blev serverad kyckling tillagad i en urinblåsa från en restaurang på Paul Bocuses restaurang i Lyon för några år sedan, och Bocuse svenske motsvarighet Tore Wretman ger upphov till en diskussion om pepparrot.

Poddepisod 17: Skål i sake

Episod 17 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

I detta det sjuttonde avsnittet av ”Edward Bloms smörgåsbord” avnjuter Mats och Edward japansk sake, diskuterar det tyska bruket med dubbeldoktorer – och skålar för Mark- och miljödomstolens beslut att sätta stopp för planerna på att riva de kulturhistoriskt viktiga 1800-talsbyggnaderna på Blasieholmen i Stockholm.

Edward avslöjar sensationella familjenyheter, vilket i sin tur får Mats att avslöja sin fascination för namn.

Sedan berättar de båda gastronomerna om sina erfarenheter av Sveriges enda Michelin-trestjärniga restaurang, det vill säga Frantzén i Stockholm. Är maten som serveras där ”duttig, futtig och fjantig” (vilket Edward ofta befarar när han råkar hamna på krogar i kulinarisk frontlinje)? Nej, snarare serverades han ”kanapéer såsom de görs i himlen” hos Frantzén, där besöket var något av ett allkonstverk och Mats fick stifta bekantskap med en ”Instagramlåda” av högklassiga råvaror.

Veckans lyssnarfrågor handlar om så speciella ämnen som granskottsbrännvin och surdegsbröd, vilket får Mats och Edward att av bara farten avhandla brännvinskryddning i största allmänhet och Socialstyrelsens samt Brödinstitutets uppmaningar om att man bör äta 6–8 skivor bröd i synnerhet. ”Svenska folket älskar att bli hunsade!” konstaterar Edward apropå myndighetsrekommendationer, och han och Mats lovar att fortsätta poddens alkoholromantiska inriktning.

Avslutningsvis uppmanas lyssnarna att skänka en slant till den internationella, katolska bistånds- och välgörenhetsorganisationen Caritas, gärna med ett bidrag märkt ”Edward Blom”. Bankgironumret är 900-4789 (och det går även bra att swisha till: 9004789)!

Systembolaget förenklar för varor ur beställningssortimentet

Sedan vi för två, tre år sedan lanserade de två Edward Blom-vinerna är det väldigt många som via olika sociala medier frågat saker som:
Varför finns vinerna inte i min Systembolagsbutik? Varför är det så svårt att hitta och beställa dem på Systembolagets sajt? Varför finns varken foto på flaskan eller någon smakbeskrivning på sajten?
Ofta med en underton av att det skulle vara AB Edward Blom & Co eller vinimportören som undanhåller butikshyllorna dessa produkter, eller som missat att skicka in bilder.
I själva verket handlar det förstås om Systembolagets regelverk.
Det är trångt på Systembolagets hyllor, men det är från dem 98 % (!) av all alkoholförsäljning sker. Alla leverantörer vill såklart in med sina drycker på dessa hyllor, för några andra hyllor att sälja alkoholhaltiga drycker från finns ju inte i Sverige – men reglerna för hur så kan ske är inte särskilt transparent. Det räcker inte att ha en kvalitativ och prisvärd produkt. Den måste svara mot vad SB:s inköpare anser fattas i sortimentet, eller redan ha skyhöga försäljningssiffror genom beställningssortimentet. Från vilket bara 2 % av kunderna handlar…
Det är inte konstigt, för sajten är inte precis användarvänlig. Och leverantörerna har alltså inte tillåtits att ens lägga upp produktbilder där.
Men – kanske blir det en förbättring framöver?! Anders Melldéns krönika i SvD häromveckan antyder att så är fallet. Citat:

Att som ”vanlig” vinkonsument botanisera bland de 18 000 dryckerna på bolagets hemsida är ju en omöjlighet, när de flesta av dessa är just beställningsvaror som vare sig tillåtits flaskbilder eller smakbeskrivningar. Här ska det bli ändring, lovar Systembolaget. Dessutom har det inte gått att beställa viner som finns i butikens sortiment vilket lett till bekymmer för den som vill handla lite av varje. Även här utlovas ändring.

Kanske kan detta vara små, små steg i rätt riktning för oss som handlar över nätet för att hitta specifika varor.

 Systembolaget måste ju gå till offensiv för att motivera sin existens, och att betona beställningssortimentets gigantiska utbud är förstås ett rätt fiffigt sätt.
Trots det ovan sagda är det inte krångligare att beställa Edward Blom Riesling Trocken, Edward Blom Merlot Cabernet Sauvignon och, inte minst aktuellt nu när adventstiden närmar sig, Edward Bloms glögg än att vem som helst med viss nätvana kan göra det! För nybörjare, se: https://www.systembolaget.se/bestalla-drycker/bestalla-i-butik
(Låt mig även tipsa om Facebookgruppen Vi som gillar Edward Blom Riesling, skapad av en viss person som rentav på egen hand genom täta beställningar sett till så att åtminstone det vita vinet ständigt finns att köpa på Systembolaget i Erikslund i Västerås!)

Medierna i P1 sprider själva myter

Det hördes slammer från frukostbrickan och prassel från paket. Några av årets bästa minuter, när man väntar på att familjen ska komma in sjungande och gratulera på födelsedagen. Tyvärr gjorde jag misstaget att under tiden göra en sökning på mobilen, och plötsligt ersattes födelsedagsmyset med hjärtklappning och en klump i magen. Jag skulle tydligen komma att tecknas som mytbildare i P1:s Medierna, apropå att förbudet mot att kalla glögg ”glögg” inte stämmer enligt EU.

I programbeskrivningen likställdes myten om mördarclowner, och olika myter om EU-förbud vilka medvetet spritts av en engelsk EU-motståndare, med historien om EU och glöggen. Jag, som är en stark anhängare av Europatanken sedan tonåren, framhävdes således som en mytbildare som gick en engelsk EU-hatares ärenden.

Fastän detta avsnitt av Medierna handlade om myter får man dock säga att programmet gör sitt bästa för att själv skapa myter.

Infiltrerade brittisk EU-hatare Livsmedelsverket?
I programmet inleder Medierna med att säga att ”glöggförbudet var en myt”, att nyheten ”självklart” inte stämde, och tar flera exempel på hur jag ändå spridit detta – och använt övertoner (vilket är en dödssynd i mångas ögon).

Av senare delen av reportaget framgår det dock att glöggförbudet inte alls var en myt. Livsmedelsverket hade förbjudit användandet av begreppen ”vinglögg” och ”starkvinsglögg” med hänvisning till EU-regler, och Systembolaget hade därför de facto tvingat företag att ändra sina etiketter.

Att det skulle vara den brittiske EU-hataren som låg bakom svenska Livsmedelsverkets agerande tror jag knappast Medierna menar. Ändå klumpar Medierna ihop detta fall med andra, som sägs ha byggt på avsiktlig desinformation och ryktesspridning av politiska syften. Men i detta fall har svenska myndigheter faktiskt ändrat reglerna — då är det knappast en myt.

Att sedan lyfta fram att ”Edward Blom förespråkat EU-utträde” är precis samma usla användande av källor som Medierna kritiserar andra för. Jag skrev en tweet i upprörd, men uppenbart skämtsam, ton: ”Nä nu djävlar är det krig! Vi har gjort glögg på sädessnaps & rödvin i 500 år. Dra tillbaks eller swexit!!!!”. Jag kan upplysa Medierna att jag inte heller menade att vi bokstavligen skulle ta de sista resterna av vårt lilla försvar och anfalla övriga Europa. Det hela var naturligtvis en omskrivning, på ett begränsat utrymme, för att jag såg oerhört allvarligt på förbudet och att det är just denna typ av regler som skadar EU:s anseende och har bidragit till dagens kris. En tweet måste formuleras snärtigt och roligt om den ska få spridning, men hade Medierna gått igenom de tre intervjuer jag gjorde för Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Sveriges Radio P4 Extra kunde de ha märkt att jag där inte sa att vi skulle lämna EU bara för glöggen, även om jag betonade vilket oerhört övergrepp det verkade handla om.

Kan EU inte skriva eller Livsmedelsverket inte läsa?
Det stora misstaget hade alltså skett av svenska myndigheter, som i ett år hållit på med dessa regeländringar p.g.a. en misstolkning av EU:s regler. Det är skandalen som borde tas upp! Enligt SvD:s uppföljningsartikel har jurister på såväl Livsmedelsverket och Systembolaget som Altia (som saluför glöggen Blossa) kommit fram till samma, felaktiga, tolkning. Men om detta har det inte talats mycket.

Här uppkommer många frågor: Beror det på att EU medvetet formulerar sig dubbeltydigt i hopp om att få igenom förbud i flera länder, men sedan ändå kunna friskriva sig ifall det uppkommer debatt? Uppenbarligen har EU inte brytt sig ett dyft att under detta år informera Livsmedelsverket och Systembolaget om att de har feltolkat reglerna. Eller skriver EU dubbeltydigt för att franska vinlobbyn ska tro att de fått igenom sin vilja fast de inte har det? Eller är de bara oförmögna att formulera läsbar text? Eller är det svenska myndigheter som är extremt inkompetenta och inte klarar av att förstå EU:s texter? Uppenbart har dialogen mellan EU och Sverige misslyckats kapitalt i detta fall.

SvD:s misstag
Tyvärr bidrog min favorittidning Svenska Dagbladet starkt till den uppkomma situationen, då de skrev att man inte skulle få sälja vin med ej vinbaserad sprit som ”glögg”, fast det som Livsmedelsverket gått ut med var att man inte fick sälja ”vinglögg” och ”starkvinsglögg” under dessa namn. Såväl vinglögg som starkvinsglögg är moderna, larviga produktbeteckningar uppfunna av Systembolaget, och inget någon skulle lägga två tweeter i kors för att försvara.

”Glögg”, däremot, är ett historiskt namn på en historisk dryck innehållande vin, kryddor och sprit, och som kulturhistorisk dryck oerhört värd att försvara. I SvD:s ursprungliga artikel skrivs ömsom ”vinglögg” och ”spritglögg” men ömsom bara ”glögg”, och i rubriken har man naturligtvis valt den kortare varianten.

Demokratisk debatt vs mytbildning
Det talas extremt mycket om faran med mytbildning och twitterstormar numera. Samtidigt har vi aldrig haft en så levande demokratisk debatt som vi fått tack vare de sociala medierna. Vanliga medborgare kan sitta hemma och skriva ner sina tankar och därigenom påverka hela befolkningen. Politiker, tjänstemän och lobbyister utmanas numera ständigt av privatpersoner. Detta är i grunden något mycket positivt, även om baksidan är att myter och felaktigheter kan spridas.

I vår jakt mot mytbildningar får vi inte ställa absurda krav på dem som twittrar. Att inte slentrianmässigt retweeta vidare något utan att kolla länken till artikeln eller fundera på om det låter rimligt kan man absolut kräva. Men en privatperson som undertecknad måste kunna lita på svenska dagstidningar och svenska myndigheter som källor.

En vanlig människa som skriver tweets när den väntar på bussen kan inte behöva ägna sin obetalda fritid åt att ringa och stämma av med EU-kommissionen eller läsa juridiska handlingar och dokument på franska och engelska. Ställer vi sådana krav upphör hela debatten och överlåts till politiker, tjänstemän och lobbyister. Man måste kunna läsa en artikel i vår mest seriösa dagstidning och sedan utgå från den. Likaledes måste man kunna utgå från beslut svenska myndigheter har fattat utifrån sina tolkningar av EU:s regler. Det är inte rimligt att en privatperson obetalt ska göra mer research än en stor nyhetsredaktion eller en gigantisk myndighet. Att kräva det är samma sak som att kväsa all debatt och kräva att medborgarna håller tyst.

Min roll i demokratin
Mitt specialområde är att veta hur svensk mat och dryck sett ut i århundraden, och mitt ansvar därför att försvara dessa kulturhistoriska rätter och drycker med alla tillgängliga metoder när jag läser i tidningen att deras benämning ska förbjudas. Det är min lilla, men viktiga, roll i demokratin som välkänd privatperson med många följare. Att kolla källorna (stämma av med svenska myndigheter) är den avlönade tidningsredaktionens uppgift, och att tolka originaldokumenten är de avlönade svenska myndighetsjuristernas uppgift. EU:s uppgift är att lära sig skriva, så att deras medlemsländers främsta jurister förstår vad de menar.

EU-kommissionens talesperson kläckte ett bisarrt uttalande i Mediernas inslag. Det gick i princip ut på att om man hör en politiker eller tjänsteman vilja göra något som verkar helt galet ”som att förbjuda glögg med sprit i”, då kan man också räkna med att det bara är en myt. Jag kan inte tänka mig ett värre samhälle än om medborgarna skulle börja följa denna uppmaning. Då är det betydligt bättre för demokratin att folket ibland gör en fjäder till en höna – för varje twitterstorm gör makten lite ödmjukare.

Edward Blom

gastronom och kulturhistoriker

Sommar, farligt vin och censur

AV EDWARD BLOM

Eftersom det i flera medier förekommit ett antal felaktiga uppgifter kring min ”Sommar-affär” och jag blivit anklagad för att komma med falska anklagelser om censur, varit småaktigt kränkt, inte förstå redaktörens roll (exempelvis i dagens Dagens Nyheter) etc. känner jag mig nödgad att förtydliga det hela. Slutligen skulle jag även önska föra debatten in på dess kärnfråga: alkoholparagrafen i det statliga sändningstillståndet.

 

Jag motsätter mig inte redaktionella ingrepp
Alla texter behöver en utomstående som går igenom dem med friska ögon och stor rödpenna. Så skedde naturligtvis även med mitt Sommar-manus. Jag är inte så högmodig att jag tror att det var perfekt av sig självt. Min producent (vari det även ingår att vara manusredaktör) Karsten Thurfjell återsände det med många förslag på både kortningar och tillägg, och en del andra redigeringar, som jag naturligtvis tog till mig. Det blev några vändor fram och tillbaka, tills vi båda var nöjda.

 

Jag har inte felaktigt anklagat SR för censur
Manuset levererades först till producenten den 4 april och skickades i sin slutform till övriga redaktionen i maj. Programmet spelades in den 15 juni.

På eftermiddagen den 20 juli, mindre än ett dygn innan programmet ska sändas, har jag semester och befinner mig på en släktträff. Då ringer programchef Bibi Rödöö som är högsta ansvarig för Sommar-programmen och vill klippa bort en del saker i mitt program. Det handlar om enstaka ord och meningar för att ändra betydelsen. Anledningen, säger hon, är att programmet är för positivt till alkoholrus och därför strider mot Sveriges Radios sändningstillstånd.

Ännu medan vi pratar twittrar jag: ”Och nu dagen innan mitt Sommar ringde SR och ville censurera det inspelade programmet . Vi försöker hitta en kompromiss. #sommarip1 ”.

Nyhetsbyrån TT skrev sedan att Edward Blom ”anklagar” SR för censur. Jag såg det inte som ett anklagande, utan som en beskrivning av vad de ville göra. Att klippa bort enstaka ord här och där i ett färdigt program för att ändra andemeningen kan absolut beskrivas med ordet ”censur”. Slår man upp ”censur” i Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) framgår att det inte alls är förbehållet diktaturers statscensur eller olaglig censur – ett exempel talar till och med om en festskriftskommitté som idkar censur på texterna. Även ickeofficiella ordböcker såsom Wikipedia förklarar ordet på ett liknande sätt.

Jag anklagade således inte Sveriges Radio för otillåten censur. Däremot var det språkligt helt adekvat att beskriva bortklippande av enstaka ord för att ändra andemeningen med verbet ”censurera”. Att ordet juridiskt har en snävare innebörd, liksom möjligen inom journalisters fackspråk, innebär inte att jag inte får använda det i en mer allmän bemärkelse. Det är således inte OK att beskylla mig för falska anklagelser, som gjorts i Dagens Nyheter och flera andra medier.

 

Misstänker kritik utifrån?
Personligen tror jag faktiskt inte att programchefen hade varit så sent ute att hon lyssnade på mitt program först dagen före sändning. Det tar 45 minuter utan musik och hade funnits inspelat i över en månad. Manus, som hade gått ännu snabbare att ögna igenom, hade alltså funnits tillgängligt sedan i våras. Att det förekom en hel del tal om alkohol i programmet hade även diskuterats av redaktionen och jag hade minskat ner det – men då trodde jag det var av stilistiska anledningar. Det var ju även rätt uppenbart att mitt program skulle beröra alkohol i positiva ordalag, så om hon varit nervös kring detta borde hon ju i så fall ha prioriterat att lyssna på just mitt program där det fanns en stor riskfaktor.

Sommar-programmet skickas ut till journalister som ska recensera dagen innan. Det skulle inte alls förvåna mig om det var kritik utifrån (läs: nykterhetsrörelsen) som då inkom, som gav någon SR-chef kalla fötter. För det talar att det skulle räcka med att visa att de agerat genom att ta bort några saker eller lägga till något. Vid mitt besök på Radiohuset framkom även att frågan engagerade högre chefer än Sommars programchef. Detta är naturligtvis inte konstigt, då Sveriges Radio faktiskt har ett sändningstillstånd där det är förbjudet att tala gott om vin. Om så är fallet är det dock väldigt synd om Bibi Rödöö som fick ta på sig hela skulden och be om ursäkt för att hon lyssnade så sent på programmet.

 

Varför jag blev yr
Att jag även twittrade att jag mådde dåligt och blev yr, som feltolkats på flera håll, berodde på att jag fick en panikkänning av samtalet. Jag hade äntligen gått på semester efter en tuff vår och försommar, när jag både varit pappaledig och ändå haft massa jobb på kvällarna. Jag är något av en perfektionist som aldrig någonsin gjort en ändring i en text, bok, tv-program eller annan produktion i sista stund dagen innan. Börjar man ändra någonstans uppstår genast nya fel och allting blir galet. Att få ord bortklippta här och där i ett genomarbetat, färdiginspelat program där jag talar om mina innersta känslor och starkaste personliga upplevelser, utan att ha möjlighet att tänka efter eller lyssna på slutversionen, kändes fruktansvärt.

Samtalet från Rödöö innebar dessutom ett starkt känslomässigt tryck. Alla på redaktionen älskade ju mitt program, sade hon, vi hade det ju så trevligt tillsammans – varför inte bara låta dem ta bort de där orden och hålla tyst om allt, så att alla vi inblandade kunde fortsätta att ha ett så fint förhållande?! Det var en fruktansvärt jobbig situation. Jag såg framför mig hur jag riskerade att programmet, som jag lagt så mycket tid och kärlek på, nu inte skulle sändas alls för att jag sa nej, men å andra sidan ville jag inte gå med på att låta någon gå lös med en sax i det, i detta sena skede. Jag var även oerhört chockad över att det fanns en så hemsk regel i sändningstillståndet.

 

Vad som skulle klippas bort
Följande tre stycken ville Sveriges Radio göra ingrepp i. Det som står struket var det de ville klippa bort.

„Jag var vildast, barnsligast och galnast. Alkohol fungerade på mig som ett extremt uppåttjack. Jag var euforisk, lycksalig, flygande.”

”Liksom med Trier-vännerna innebar mötena med solipsisterna en sanslös blandning av druckna, euforiska upptåg och djupa, seriösa samtal.”

”Kneipen var fylld av 1800-talsromantik, uppsluppen studentikositet, ordensliknande ritualer, spontan elokvens, sångarglädje och kraftigt berusande under ordnade, utdragna former. Knappast ett sätt att umgås som passar alla … ”.

Det sista stycket hade naturligtvis låtit helt idiotiskt om man skulle ha klippt bort ”… och kraftigt berusande…”, men i samtliga tre fall hade innebörden av mina upplevelser ändrats.

 

Tillägget om alkoholens biverkningar
Vi fick ju dock till en kompromiss, där jag istället fick avbryta min semester och åka in till Radiohuset för att spela in ett tillägg om alkoholens negativa sidor:

”Och här måste jag även inflika att jag i detta program berättat om allt härligt alkoholen lett till i mitt liv. Naturligtvis har den även lett till många dumheter och saker jag ångrar. Drick med måtta och var rädda om er – särskilt om ni är unga!”

Jag kan stå för de raderna också, även om jag fann det oerhört fånigt att behöva lägga till dem.
Sveriges Radio sade i intervjuer att detta var en del som tidigare funnits i manus och fallit bort på vägen. Så var inte riktigt fallet. Jag hade haft en formulering om alkoholens negativa sidor – men det riktigt lustiga är att den hade min producent bett mig ta bort! Direkt efter texten om att alkohol gjorde mig euforisk (se ovan) hade jag från början tänkt att säga följande:

”Ibland gick det över styr, som när jag drack mig så berusad att jag somnade i ett parkeringshus, åt upp Esthers krukväxt, när jag föll ner på ett järnvägsspår, stal ölsejdlar från en krog till alla flickor i tyskklassen. Eller när min engelske vän klättrade upp på statyn över S:t Petrus och blev tagen av polisen. Tur att jag inte kunde klättra.”

 

Statligt åsiktsförbud – vad diskussionen borde handla om
Alla jag träffade på Sommar-redaktionen har varit fantastiskt trevliga. Det har varit underbart att få spela in ett Sommar! Jag är inte sur på någon i efterhand. Att jag skriver denna text är bara för att klargöra allt – när historien nu fortsätter att valsa runt i pressen, och jag och Bert Karlsson dessutom klumpas samman fast det är olika saker vi varit med om.

Det intressanta och viktiga som kommit fram av den här historien, och som vi bör fortsätta att diskutera, är dock regleringarna i statens sändningstillstånd. I detta beskrivs att programledare i Sveriges Radio inte får göra reklam för egna eller andras varumärken, fara med osanning eller förtala någon – men inte heller uttrycka åsikten att många människor blir glada och lyckliga av det rus som uppkommer av alkoholhaltiga drycker. Här har vi en åsikt som jag är övertygad om att delas av halva den svenska befolkningen, som alltså uttryckligen är förbjuden att uttrycka i Sveriges Radio – och jag antar även Sveriges Television.

Detta strider fullständigt mot en oberoende radio och tv i en demokratisk stat, och är något som ansvariga politiker omgående borde arbeta med att få bort.

Edward Blom

gastronom och kulturhistoriker

P S Lyssna gärna på mitt Sommar-program här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/751822?programid=2071

Läs gärna även: http://www.edwardblom.se/2016/07/25/mer-om-edwards-sommar-program