Subscribe

Archive | Vin

Medierna i P1 sprider själva myter

Det hördes slammer från frukostbrickan och prassel från paket. Några av årets bästa minuter, när man väntar på att familjen ska komma in sjungande och gratulera på födelsedagen. Tyvärr gjorde jag misstaget att under tiden göra en sökning på mobilen, och plötsligt ersattes födelsedagsmyset med hjärtklappning och en klump i magen. Jag skulle tydligen komma att tecknas som mytbildare i P1:s Medierna, apropå att förbudet mot att kalla glögg ”glögg” inte stämmer enligt EU.

I programbeskrivningen likställdes myten om mördarclowner, och olika myter om EU-förbud vilka medvetet spritts av en engelsk EU-motståndare, med historien om EU och glöggen. Jag, som är en stark anhängare av Europatanken sedan tonåren, framhävdes således som en mytbildare som gick en engelsk EU-hatares ärenden.

Fastän detta avsnitt av Medierna handlade om myter får man dock säga att programmet gör sitt bästa för att själv skapa myter.

Infiltrerade brittisk EU-hatare Livsmedelsverket?
I programmet inleder Medierna med att säga att ”glöggförbudet var en myt”, att nyheten ”självklart” inte stämde, och tar flera exempel på hur jag ändå spridit detta – och använt övertoner (vilket är en dödssynd i mångas ögon).

Av senare delen av reportaget framgår det dock att glöggförbudet inte alls var en myt. Livsmedelsverket hade förbjudit användandet av begreppen ”vinglögg” och ”starkvinsglögg” med hänvisning till EU-regler, och Systembolaget hade därför de facto tvingat företag att ändra sina etiketter.

Att det skulle vara den brittiske EU-hataren som låg bakom svenska Livsmedelsverkets agerande tror jag knappast Medierna menar. Ändå klumpar Medierna ihop detta fall med andra, som sägs ha byggt på avsiktlig desinformation och ryktesspridning av politiska syften. Men i detta fall har svenska myndigheter faktiskt ändrat reglerna — då är det knappast en myt.

Att sedan lyfta fram att ”Edward Blom förespråkat EU-utträde” är precis samma usla användande av källor som Medierna kritiserar andra för. Jag skrev en tweet i upprörd, men uppenbart skämtsam, ton: ”Nä nu djävlar är det krig! Vi har gjort glögg på sädessnaps & rödvin i 500 år. Dra tillbaks eller swexit!!!!”. Jag kan upplysa Medierna att jag inte heller menade att vi bokstavligen skulle ta de sista resterna av vårt lilla försvar och anfalla övriga Europa. Det hela var naturligtvis en omskrivning, på ett begränsat utrymme, för att jag såg oerhört allvarligt på förbudet och att det är just denna typ av regler som skadar EU:s anseende och har bidragit till dagens kris. En tweet måste formuleras snärtigt och roligt om den ska få spridning, men hade Medierna gått igenom de tre intervjuer jag gjorde för Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Sveriges Radio P4 Extra kunde de ha märkt att jag där inte sa att vi skulle lämna EU bara för glöggen, även om jag betonade vilket oerhört övergrepp det verkade handla om.

Kan EU inte skriva eller Livsmedelsverket inte läsa?
Det stora misstaget hade alltså skett av svenska myndigheter, som i ett år hållit på med dessa regeländringar p.g.a. en misstolkning av EU:s regler. Det är skandalen som borde tas upp! Enligt SvD:s uppföljningsartikel har jurister på såväl Livsmedelsverket och Systembolaget som Altia (som saluför glöggen Blossa) kommit fram till samma, felaktiga, tolkning. Men om detta har det inte talats mycket.

Här uppkommer många frågor: Beror det på att EU medvetet formulerar sig dubbeltydigt i hopp om att få igenom förbud i flera länder, men sedan ändå kunna friskriva sig ifall det uppkommer debatt? Uppenbarligen har EU inte brytt sig ett dyft att under detta år informera Livsmedelsverket och Systembolaget om att de har feltolkat reglerna. Eller skriver EU dubbeltydigt för att franska vinlobbyn ska tro att de fått igenom sin vilja fast de inte har det? Eller är de bara oförmögna att formulera läsbar text? Eller är det svenska myndigheter som är extremt inkompetenta och inte klarar av att förstå EU:s texter? Uppenbart har dialogen mellan EU och Sverige misslyckats kapitalt i detta fall.

SvD:s misstag
Tyvärr bidrog min favorittidning Svenska Dagbladet starkt till den uppkomma situationen, då de skrev att man inte skulle få sälja vin med ej vinbaserad sprit som ”glögg”, fast det som Livsmedelsverket gått ut med var att man inte fick sälja ”vinglögg” och ”starkvinsglögg” under dessa namn. Såväl vinglögg som starkvinsglögg är moderna, larviga produktbeteckningar uppfunna av Systembolaget, och inget någon skulle lägga två tweeter i kors för att försvara.

”Glögg”, däremot, är ett historiskt namn på en historisk dryck innehållande vin, kryddor och sprit, och som kulturhistorisk dryck oerhört värd att försvara. I SvD:s ursprungliga artikel skrivs ömsom ”vinglögg” och ”spritglögg” men ömsom bara ”glögg”, och i rubriken har man naturligtvis valt den kortare varianten.

Demokratisk debatt vs mytbildning
Det talas extremt mycket om faran med mytbildning och twitterstormar numera. Samtidigt har vi aldrig haft en så levande demokratisk debatt som vi fått tack vare de sociala medierna. Vanliga medborgare kan sitta hemma och skriva ner sina tankar och därigenom påverka hela befolkningen. Politiker, tjänstemän och lobbyister utmanas numera ständigt av privatpersoner. Detta är i grunden något mycket positivt, även om baksidan är att myter och felaktigheter kan spridas.

I vår jakt mot mytbildningar får vi inte ställa absurda krav på dem som twittrar. Att inte slentrianmässigt retweeta vidare något utan att kolla länken till artikeln eller fundera på om det låter rimligt kan man absolut kräva. Men en privatperson som undertecknad måste kunna lita på svenska dagstidningar och svenska myndigheter som källor.

En vanlig människa som skriver tweets när den väntar på bussen kan inte behöva ägna sin obetalda fritid åt att ringa och stämma av med EU-kommissionen eller läsa juridiska handlingar och dokument på franska och engelska. Ställer vi sådana krav upphör hela debatten och överlåts till politiker, tjänstemän och lobbyister. Man måste kunna läsa en artikel i vår mest seriösa dagstidning och sedan utgå från den. Likaledes måste man kunna utgå från beslut svenska myndigheter har fattat utifrån sina tolkningar av EU:s regler. Det är inte rimligt att en privatperson obetalt ska göra mer research än en stor nyhetsredaktion eller en gigantisk myndighet. Att kräva det är samma sak som att kväsa all debatt och kräva att medborgarna håller tyst.

Min roll i demokratin
Mitt specialområde är att veta hur svensk mat och dryck sett ut i århundraden, och mitt ansvar därför att försvara dessa kulturhistoriska rätter och drycker med alla tillgängliga metoder när jag läser i tidningen att deras benämning ska förbjudas. Det är min lilla, men viktiga, roll i demokratin som välkänd privatperson med många följare. Att kolla källorna (stämma av med svenska myndigheter) är den avlönade tidningsredaktionens uppgift, och att tolka originaldokumenten är de avlönade svenska myndighetsjuristernas uppgift. EU:s uppgift är att lära sig skriva, så att deras medlemsländers främsta jurister förstår vad de menar.

EU-kommissionens talesperson kläckte ett bisarrt uttalande i Mediernas inslag. Det gick i princip ut på att om man hör en politiker eller tjänsteman vilja göra något som verkar helt galet ”som att förbjuda glögg med sprit i”, då kan man också räkna med att det bara är en myt. Jag kan inte tänka mig ett värre samhälle än om medborgarna skulle börja följa denna uppmaning. Då är det betydligt bättre för demokratin att folket ibland gör en fjäder till en höna – för varje twitterstorm gör makten lite ödmjukare.

Edward Blom

gastronom och kulturhistoriker

Edward för allmänheten under hösten 2016

Ikväll den 1 september går Edward Bloms andra ”Poppen-Sie-Up”-middag av stapeln, i en lägenhet i Stockholm! Biljetterna till detta evenemang är sedan länge slutsålda. Vem vet, kanske dyker något liknande upp i framtiden igen?!

Men, det finns fler möjligheter att ta del av Edwards kunskaper och kulinariska färdigheter under hösten. Här nedan är ett preliminärt program för de evenemang som är öppna för allmänheten. Inlägget uppdateras under hösten, ifall enstaka nya punkter tillkommer. (Edward är dock delvis föräldraledig under hösten, och även upptagen med diverse andra projekt, så hans schema är redan i stort sett fulltecknat.)

 

Onsdagen den 7 september, på eftermiddagen, talar Edward om fastigheter och fastighetsutveckling ur ett mat- och livsmedelshandelsperspektiv, i ett arrangemang av tidningen Fastighetsvärlden på Grand Hotel i Stockholm. Seminariedagen är för branschfolk och kostar en bra slant att få tillträde till, men är i princip öppet för vem som helst. Mer information: http://www.fastighetsvarlden.se/seminarier/kopcentrum-butiker-2016

Torsdagen den 22 september klockan 16.45–17.05 är Edward en av flera deltagare i ett panelsamtal om ”mat, det dukade bordet och livsstil” på NK (Hamngatan 18-20 i Stockholm) under vinjetten NK Talks. Öppet för alla utan kostnad, i Ljusgården! Mer information: http://www.nk.se/stockholm/evenemang/nk-talks/nk-talks-22-september

Lördagen den 1 oktober är han middagsvärd på Eriksberg Vilt & Natur i Blekinge, på ett evenemang med föredrag och middag öppet för allmänheten. Läs mer om bokningar på Eriksbergs hemsida!

Fredagen den 7 oktober dyker Edward upp i Sundsvall, i samband med att det anrika stadshotellet Hotel Knaust, Sundsvalls stolthet, firar 125 år med en kväll med delvis centraleuropeiskt tema. Både Gunilla Kinn och Edward Blom står på scenen, och en meny med tre rätter ur ”Allting gott och alldeles för mycket” samt ”Kokkonst för livsnjutare” serveras. Läs mer här (evenemanget är dock redan så gott som fullbokat):

Dessutom samarbetar Edward under hela hösten (t o m slutet av november) med nöjespalatset Wallmans, på Blasieholmen i Stockholm. Där serveras en överraskningsmeny med sex rätter ur hans fatabur (se kokböckerna ovan) och även ett särskilt Edward Blom-dryckespaket. Wallmans serveringspersonal står för underhållningen kring borden och på scen. Läs mer och boka här: wallmans.se

I övrigt lär Edward dyka upp i TV-rutan och i etern då och då. Vi informerar i olika sociala medier om vad som är på gång, inte minst på vårt företags Facebooksida! Missa inte heller Edwards YouTubekanal, och följ honom på Instagram och på Twitter.

Sommar, farligt vin och censur

Eftersom det i flera medier förekommit ett antal felaktiga uppgifter kring min ”Sommar-affär” och jag blivit anklagad för att komma med falska anklagelser om censur, varit småaktigt kränkt, inte förstå redaktörens roll (exempelvis i dagens Dagens Nyheter) etc. känner jag mig nödgad att förtydliga det hela. Slutligen skulle jag även önska föra debatten in på dess kärnfråga: alkoholparagrafen i det statliga sändningstillståndet.

 

Jag motsätter mig inte redaktionella ingrepp
Alla texter behöver en utomstående som går igenom dem med friska ögon och stor rödpenna. Så skedde naturligtvis även med mitt Sommar-manus. Jag är inte så högmodig att jag tror att det var perfekt av sig självt. Min producent (vari det även ingår att vara manusredaktör) Karsten Thurfjell återsände det med många förslag på både kortningar och tillägg, och en del andra redigeringar, som jag naturligtvis tog till mig. Det blev några vändor fram och tillbaka, tills vi båda var nöjda.

 

Jag har inte felaktigt anklagat SR för censur
Manuset levererades först till producenten den 4 april och skickades i sin slutform till övriga redaktionen i maj. Programmet spelades in den 15 juni.

På eftermiddagen den 20 juli, mindre än ett dygn innan programmet ska sändas, har jag semester och befinner mig på en släktträff. Då ringer programchef Bibi Rödöö som är högsta ansvarig för Sommar-programmen och vill klippa bort en del saker i mitt program. Det handlar om enstaka ord och meningar för att ändra betydelsen. Anledningen, säger hon, är att programmet är för positivt till alkoholrus och därför strider mot Sveriges Radios sändningstillstånd.

Ännu medan vi pratar twittrar jag: ”Och nu dagen innan mitt Sommar ringde SR och ville censurera det inspelade programmet . Vi försöker hitta en kompromiss. #sommarip1 ”.

Nyhetsbyrån TT skrev sedan att Edward Blom ”anklagar” SR för censur. Jag såg det inte som ett anklagande, utan som en beskrivning av vad de ville göra. Att klippa bort enstaka ord här och där i ett färdigt program för att ändra andemeningen kan absolut beskrivas med ordet ”censur”. Slår man upp ”censur” i Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) framgår att det inte alls är förbehållet diktaturers statscensur eller olaglig censur – ett exempel talar till och med om en festskriftskommitté som idkar censur på texterna. Även ickeofficiella ordböcker såsom Wikipedia förklarar ordet på ett liknande sätt.

Jag anklagade således inte Sveriges Radio för otillåten censur. Däremot var det språkligt helt adekvat att beskriva bortklippande av enstaka ord för att ändra andemeningen med verbet ”censurera”. Att ordet juridiskt har en snävare innebörd, liksom möjligen inom journalisters fackspråk, innebär inte att jag inte får använda det i en mer allmän bemärkelse. Det är således inte OK att beskylla mig för falska anklagelser, som gjorts i Dagens Nyheter och flera andra medier.

 

Misstänker kritik utifrån?
Personligen tror jag faktiskt inte att programchefen hade varit så sent ute att hon lyssnade på mitt program först dagen före sändning. Det tar 45 minuter utan musik och hade funnits inspelat i över en månad. Manus, som hade gått ännu snabbare att ögna igenom, hade alltså funnits tillgängligt sedan i våras. Att det förekom en hel del tal om alkohol i programmet hade även diskuterats av redaktionen och jag hade minskat ner det – men då trodde jag det var av stilistiska anledningar. Det var ju även rätt uppenbart att mitt program skulle beröra alkohol i positiva ordalag, så om hon varit nervös kring detta borde hon ju i så fall ha prioriterat att lyssna på just mitt program där det fanns en stor riskfaktor.

Sommar-programmet skickas ut till journalister som ska recensera dagen innan. Det skulle inte alls förvåna mig om det var kritik utifrån (läs: nykterhetsrörelsen) som då inkom, som gav någon SR-chef kalla fötter. För det talar att det skulle räcka med att visa att de agerat genom att ta bort några saker eller lägga till något. Vid mitt besök på Radiohuset framkom även att frågan engagerade högre chefer än Sommars programchef. Detta är naturligtvis inte konstigt, då Sveriges Radio faktiskt har ett sändningstillstånd där det är förbjudet att tala gott om vin. Om så är fallet är det dock väldigt synd om Bibi Rödöö som fick ta på sig hela skulden och be om ursäkt för att hon lyssnade så sent på programmet.

 

Varför jag blev yr
Att jag även twittrade att jag mådde dåligt och blev yr, som feltolkats på flera håll, berodde på att jag fick en panikkänning av samtalet. Jag hade äntligen gått på semester efter en tuff vår och försommar, när jag både varit pappaledig och ändå haft massa jobb på kvällarna. Jag är något av en perfektionist som aldrig någonsin gjort en ändring i en text, bok, tv-program eller annan produktion i sista stund dagen innan. Börjar man ändra någonstans uppstår genast nya fel och allting blir galet. Att få ord bortklippta här och där i ett genomarbetat, färdiginspelat program där jag talar om mina innersta känslor och starkaste personliga upplevelser, utan att ha möjlighet att tänka efter eller lyssna på slutversionen, kändes fruktansvärt.

Samtalet från Rödöö innebar dessutom ett starkt känslomässigt tryck. Alla på redaktionen älskade ju mitt program, sade hon, vi hade det ju så trevligt tillsammans – varför inte bara låta dem ta bort de där orden och hålla tyst om allt, så att alla vi inblandade kunde fortsätta att ha ett så fint förhållande?! Det var en fruktansvärt jobbig situation. Jag såg framför mig hur jag riskerade att programmet, som jag lagt så mycket tid och kärlek på, nu inte skulle sändas alls för att jag sa nej, men å andra sidan ville jag inte gå med på att låta någon gå lös med en sax i det, i detta sena skede. Jag var även oerhört chockad över att det fanns en så hemsk regel i sändningstillståndet.

 

Vad som skulle klippas bort
Följande tre stycken ville Sveriges Radio göra ingrepp i. Det som står struket var det de ville klippa bort.

„Jag var vildast, barnsligast och galnast. Alkohol fungerade på mig som ett extremt uppåttjack. Jag var euforisk, lycksalig, flygande.”

”Liksom med Trier-vännerna innebar mötena med solipsisterna en sanslös blandning av druckna, euforiska upptåg och djupa, seriösa samtal.”

”Kneipen var fylld av 1800-talsromantik, uppsluppen studentikositet, ordensliknande ritualer, spontan elokvens, sångarglädje och kraftigt berusande under ordnade, utdragna former. Knappast ett sätt att umgås som passar alla … ”.

Det sista stycket hade naturligtvis låtit helt idiotiskt om man skulle ha klippt bort ”… och kraftigt berusande…”, men i samtliga tre fall hade innebörden av mina upplevelser ändrats.

 

Tillägget om alkoholens biverkningar
Vi fick ju dock till en kompromiss, där jag istället fick avbryta min semester och åka in till Radiohuset för att spela in ett tillägg om alkoholens negativa sidor:

”Och här måste jag även inflika att jag i detta program berättat om allt härligt alkoholen lett till i mitt liv. Naturligtvis har den även lett till många dumheter och saker jag ångrar. Drick med måtta och var rädda om er – särskilt om ni är unga!”

Jag kan stå för de raderna också, även om jag fann det oerhört fånigt att behöva lägga till dem.
Sveriges Radio sade i intervjuer att detta var en del som tidigare funnits i manus och fallit bort på vägen. Så var inte riktigt fallet. Jag hade haft en formulering om alkoholens negativa sidor – men det riktigt lustiga är att den hade min producent bett mig ta bort! Direkt efter texten om att alkohol gjorde mig euforisk (se ovan) hade jag från början tänkt att säga följande:

”Ibland gick det över styr, som när jag drack mig så berusad att jag somnade i ett parkeringshus, åt upp Esthers krukväxt, när jag föll ner på ett järnvägsspår, stal ölsejdlar från en krog till alla flickor i tyskklassen. Eller när min engelske vän klättrade upp på statyn över S:t Petrus och blev tagen av polisen. Tur att jag inte kunde klättra.”

 

Statligt åsiktsförbud – vad diskussionen borde handla om
Alla jag träffade på Sommar-redaktionen har varit fantastiskt trevliga. Det har varit underbart att få spela in ett Sommar! Jag är inte sur på någon i efterhand. Att jag skriver denna text är bara för att klargöra allt – när historien nu fortsätter att valsa runt i pressen, och jag och Bert Karlsson dessutom klumpas samman fast det är olika saker vi varit med om.

Det intressanta och viktiga som kommit fram av den här historien, och som vi bör fortsätta att diskutera, är dock regleringarna i statens sändningstillstånd. I detta beskrivs att programledare i Sveriges Radio inte får göra reklam för egna eller andras varumärken, fara med osanning eller förtala någon – men inte heller uttrycka åsikten att många människor blir glada och lyckliga av det rus som uppkommer av alkoholhaltiga drycker. Här har vi en åsikt som jag är övertygad om att delas av halva den svenska befolkningen, som alltså uttryckligen är förbjuden att uttrycka i Sveriges Radio – och jag antar även Sveriges Television.

Detta strider fullständigt mot en oberoende radio och tv i en demokratisk stat, och är något som ansvariga politiker omgående borde arbeta med att få bort.

Edward Blom

gastronom och kulturhistoriker

P S Lyssna gärna på mitt Sommar-program här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/751822?programid=2071

Julklappstips 2: Edward Bloms viner

JulklappstipsEdwardvinerHär kommer del två i serien med edwardianska julklappstips, både för önskelistan och för dina egna klappinköp!

Edwards båda viner är förstås ypperliga som klappar till dem som uppskattar goda drycker. Båda går att beställa genom Systembolagets beställningssortiment – vilket kan ta upp till åtta arbetsdagar. Men med lite tur, och beroende på var i turordningen för leveranser just din Systembolagsbutik befinner sig, kan det gå snabbare så att du kan få hem vinerna före julafton. Annars får du ge bort ett presentkort! 🙂

Läs mer om det tyska, vita vinet Edward Blom Riesling Trocken (89:-) här, och om det sydfranska, röda vinet Edward Blom Merlot Cabernet Sauvignon (99:-) här! Båda beställs alltså genom Systembolaget, antingen direkt i butik eller via hemsidan www.systembolaget.se:

Skärmavbild 2015-12-15 kl. 18.34.43Edward har personligen valt ut vinerna och även besökt båda vinproducenterna, i Moseldalen i Tyskland respektive i Sigoulès i sydvästra Frankrike. Rieslingvinet är särskilt komponerat med tanke på hans faiblesse för sådana, av Edward i samarbete med en vinmakare.

Självklart passar båda vinerna finfint i kombination med någon av våra kokböcker, exempelvis Kokkonst för livsnjutare och Allting gott och alldeles för mycket (som finns i en nätt mjukbandsutgåva, så kallat flexband).

Se även Julklappstips 1: ”Life is a Banquet”!

Gunilla Kinn Blom

P S 1 Bor du i Västerås? Då har du tur, för i Systembolagsbutiken i Erikslund finns Edward Blom Riesling Trocken i hyllan!

P S 2 Borde inte detta inlägg ha lagts upp betydligt tidigare, med tanke på att det kan ta tid att få till en beställning via beställningssortimentet? Jo, det borde det! Men när man har en sexmånadersbebis kan det dröja långa tider innan man kommer i närheten av sin dator… 🙂

Godsaker för livsnjutare

På vår kokboks-releasefest den 16 september 2015 serverades en rad läckerheter till våra gäster. Många har frågat var godsakerna kom ifrån, och här är svaren!

De härliga charkuterierna (Saltufo, Alte Fritz med mera) kom från det tyska kvalitetsföretaget Bedford, vars produkter finns hos exempelvis följande butiker i Stockholmsområdet:

  • Hemköp Sabis, Fältöversten
  • 
Ica Nära, Karlaplan
  • Ica Kvantum, Liljeholmen
  • Ica Kvantum, Kungens Kurva
  • Ica Stop, Täby
  • Ica Maxi, Värmdö
  • Ica Kvantum, Tyresö
  • CityGross, Bromma
  • Ostbutiken, Odengatan 33
  • M.A.T., Vällingby

Mer information finns på Bedfords hemsida.

Ostarna samt alla deras tillbehör kom från grossisten ItalSpain/Stockholm Ost&Chark. Deras produkter har återförsäljare över hela Storstockholm, men deras butik på Birger Jarlsgatan 110 (mellan Frejgatan och Surbrunnsgatan) är öppen för konsumenter och kan varmt rekommenderas för alla som är sugna på ostar, kex, pasta, kakor, konserver, syltor och patéer, choklad och många andra delikatesser. Läs mer här.

100 % Blåbär går att köpa i ett stort antal välsorterade livsmedelsbutiker samt på Systembolaget. Läs mer på Saxhyttegubbens hemsida.

Janake Winegroup bjöd på Edwards egna viner, samt på det underbara sydafrikanska mousserande vinet Pongrasz. Läs mer på Janakes hemsida samt här: http://www.edwardblom.se/edwards-varld/vin.

Slutligen vill vi naturligtvis uppmana alla er som uppskattar Edward Blom Riesling Trocken och Edward Merlot Cabernet Sauvignon att återkommande beställa dem! Att dessa viner beställs är en förutsättning för att de ska finnas kvar i beställningssortimentet – och beställer tillräckligt många dem så kanske de en vacker dag kommer in på Systembolagets hyllor (vår dröm!). Det kostar ingenting extra att beställa, och det finns ingen minimimängd utan det räcker att beställa en enda flaska. Det går att beställa via Systembolagets hemsida, eller med hjälp av personalen i vilken Systembolagsbutik som helst – och leveransen kan också ställas till valfri butik. Priset är 89:- för det vita vinet och 99:- för det röda.

Kokboken, då?! Ja, ”Kokkonst för livsnjutare” bör finnas i alla välsorterade boklådor från och med nu! Finns den inte redan inne kan den enkelt beställas (och vill ni köpa minst 20 exemplar kan ni vända er direkt till Norstedts försäljningsavdelning).

Köp ”Kokkonst för livsnjutare”!

13061498_O_1-3Nu finns vår härliga ”Kokkonst för livsnjutare” i handeln! Vi har lagt ned så mycket kärlek i den här kokboken, som innehåller massor av recept, underhållande texter och kulturhistoria – och, inte minst, härliga bilder från miljöer som vi byggt upp tillsammans med våra vänner som agerar fotomodeller och med fotografen Eva Hildén Smith och stylisten Madelin Downey. Pär Wickholm har gjort den vackra formen även denna gång, liksom till vår förra kokbok ”Allting gott och alldeles för mycket” och etiketterna till Edwards viner.

Du kan hitta ”Kokkonst…” i de flesta boklådor, exempelvis Akademibokhandeln och hos nätbutikerna – men varje bokhandel bör kunna ta hem boken snabbt på beställning.

För större ordrar, från 20 exemplar och uppåt, går det bra att köpa direkt från Norstedts försäljningsavdelning.

Vi måste säga att det är väldigt mycket bok för pengarna! Boken väger hela 1 270 gram och är på 212 sidor. Men ni kommer att märka att innehållet är fullmatat och allt annat än utfyllnad.

Observera att vi själva inte kommer att sälja några böcker! Vi har helt enkelt varken utrymme att hålla lager hemma, eller tid att sköta bokförsäljning.

Vi kan dessvärre inte heller erbjuda några signerade böcker. Möjligen kommer vi i december att själva ordna något enstaka signeringstillfälle i Stockholm. Det kan också hända att vi dyker upp i någon bokhandel i Stockholmsområdet under julhandeln. Tid och plats för detta kommer vi isåfall att annonsera i god tid i olika sociala medie-kanaler – här på bloggen, på Facebook och/eller på Instagram. (Bor du på annan ort, försök hitta någon du känner som kan komma dit – vi har tyvärr inte någon som helst möjlighet att skicka böcker på posten.)

”Kokkonst för livsnjutare” har redan fått stor uppmärksamhet i medierna! Kolla här:
Vi bjöd på courtbouillon à la New Orleans i Nordegren&Epstein i P1 17/9: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4058&artikel=6257716
Vi lagade tryffelkanin och ”mullvad” i TV4 Nyheterna 21/9: http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3203205
Vi gjorde Toast Skagen med vår egen Skagenröra i SVT Gomorron Sverige 22/9: http://www.svtplay.se/klipp/3764229/edward-och-gunilla-blom-om-sitt-matuniversum
Vi lagade oxrullader med palsternacksstavar i TV4 Vardagspuls 23/9: http://www.vardagspuls.se/mat–recept/recept-sasong-2/edward-bloms-oxrullader

Vi hoppas såklart att ni och era vänner kommer att tycka mycket om vår bok! Vi är stolta som tuppar över den, och som ni förstår tycker vi för övrigt att det är den perfekta julklappen för alla som gillar god mat och bra läsning. 🙂

Julklappstips från AB Edward Blom & Co

bildMed detta blogginlägg skulle vi vilja bidra till era eventuella julklapps-önskelistor, eller kanske inköpslistor, så att det blir rätt stuk i julklappshögarna! 🙂

Julklappshögen hemma hos familjen Blom – och då menar jag främst Edwards föräldrar – brukar vara enorm..! Trots att det kristna budskapet kommer i främsta rummet under den blomska julhelgen är det oerhört viktigt att det är väldigt många och väldigt lämpliga julklappar. Jag är övertygad om att min svärmor – Edwards mamma –  klurat på och köpt julklappar större delen av året redan …

”Allting gott och alldeles för mycket” får stå högst på listan, trots att den fanns med redan förra julen. I år finns Edwards kokbok även i mjukbandsupplaga (flexband), i en nättare storlek och för ungefär halva priset. Men den med hårda pärmar (halvklotband) finns också kvar i handeln!

9781629147000_200_life-is-a-banquet”Life is a Banquet”, det vill säga ”Allting gott och alldeles för mycket” på engelska och bearbetad för en icke-svensk (främst amerikansk) läsekrets är såklart den perfekta julgåvan till dina utländska vänner, åtminstone om de hellre läser engelska än svenska. Boken går att beställa exempelvis via Amazon, Bokus och AdLibris.

Tänk på att göra det NU om boken ska hinna fram till julhelgen! Amazon är förmodligen den bästa tjänsten om boken ska sändas till mottagare i USA). ”Life is a Banquet” går även att få tag på i amerikanska boklådor, hoppas vi i alla fall.

Skärmavbild 2014-12-03 kl. 21.45.28Edward Blom Riesling Trocken – en vinflaska är en förstås en present som passar ganska många mottagare, och rieslingviner är sällsynt lämpade som allround-viner. Läs mer om Edwards egenhändigt framtagna vin här och beställ det via Systembolaget (eller gå till någon av det dussin Systembolagsbutiker, främst i Stockholm, som har vinet på sina hyllor).

Edward Blom-kit – nej, det är inte en peruk, ett lösskägg och en lösmage (det tar vi nästa jul, kanske) utan såklart en ”Allting gott och alldeles för mycket” plus en flaska Edward Blom Riesling Trocken. Se bilden högst upp ovan! En vän till oss har detta som sin stående middagsbjudningspresent till värdinnan, men det funkar såklart lika bra som julklapp. 🙂

9789155260606_200_koksalmanack-2015”Husmoderns köksalmanack 2015” – eller ”Köksalmanack 2015”, som den korrekta titeln lyder – är presenten som räcker hela året (fin reklamtext jag fick till där, eller hur)! Edward och jag har bidragit med en gemensam text om söndagsmiddagstraditionens historia till denna traditionsfyllda bok.

”Ögonblicket – 52 händelser ur Företagsminnen” – en härlig bok från 2013 med bilder ur tidningen Företagshistoria, med Edward som redaktör och kommentator.

• ”Orka torka – motståndsinspiration från Facebookgruppen Family Living –  heminredningsreportage i form av bilder från hundratals svenska hem, såsom de se faktiskt ser ut. (Jag har bidragit med ett fotografi på vår köksradio..!)

kc3a4ra-jul-framsida-fc3b6r-webb

• En burk sill, kanske? Varför inte ge bort Årets sill 2014 från Klädesholmen, med smak av björnbär och grönpeppar. Edward satt med i juryn som korade just denna sill, som finns att köpa i välsorterade livsmedelsbutiker.

Till sist vill vi även tipsa om en bok av Edwards syster, Anna Dunér: ”Kära jul!” – en antologi med jultexter som ni kan läsa mer om och beställa här.

Gunilla Kinn Blom

Laga Edward Bloms Feuerzangbowle!

Jul, FeuerzangbowleFeuerzangbowle är det milda glühweinets stygga kusin, med starkare kryddning och betydligt högre alkoholhalt – och brinner gör den också.

Bålen har säkerligen sina rötter i 1700-talet och hade nog, som liknande drycker, mer eller mindre glömts bort, om det inte vore för en bok och en film som fått namn efter bålen. Den har nått kultstatus bland tyska ungdomar som trots det krångliga tillredningssättet fortsatt att tillreda Feuerzangbowle till advent, jul- och nyårsfirande.

Ingredienser:

2 flaskor oekat rödvin
1 kanelstång
minst 4 dl mörk rom på minst 60 %
5–6 kryddnejlikor
2 stjärnanisar
(en del tillsätter även andra kryddor, vanligtvis muskot eller ingefära, men även lagerblad, enbär, svart te, äkta vanilj och kardemumma förekommer)

1 apelsin, ekologisk, skuren i tunna skivor 1 citron, skuren i tunna skivor
1 sockertopp på ca 500 g

 

Gör så här:

Blanda vin och kryddor samt de skivade citrusfrukterna. Värm vätskan till strax under sjudpunk- ten. Häll över bålen i en glöggryta med värmeljus eller brännare under.

Lägg ett litet galler på grytan och ställ sockertoppen på gallret.
Värm rommen en aning. Dränk in sockertoppen med rom och tänd på. Sockret ska brinna med stora, blåa lågor tills det helt smält ner i bålet.

Fortsätt ösa ny rom med hjälp av en bålslev i metall över sockret, så att det fortsätter brinna – men häll inte direkt ur flaskan så det tar eld! När sockret brunnit upp, släck ev. kvarvarande eld i bålen.

 

Anm.

Feuerzangbowle betyder eldtångsbål, och vill man vara riktigt traditionell ska man hålla sockertoppen med en eldtång medan den brinner istället för att ha den på galler – vilket dock kräver att man har en mycket hård sockertopp.

Sockertoppar (toppsocker) finns att köpa i livsmedelsbutiker i Tyskland, på Skansen, hos Stockholms Aeter & Essencefabrik och liknande ställen i Sverige.

Saknas rom på minst 60 % så häll 2 dl 40 %-ig mörk rom i bålen för smaken. Ös sedan sockertoppen med en annan sprit av rätt alkoholhalt, t. ex. absint eller grön chartreuse.

Receptet finns även med i julavsnittet i Allting gott och alldeles för mycket.

Edward Blom Riesling Trocken till percebes på AG

Meny från restaurang AGHäromkvällen serverades ett visst, finfint Rieslingvin i ett finfint sammanhang – nämligen det så kallade chef’s table på Restaurang AG på Kronobergsgatan i Stockholm.

Ovan ser ni menyn, som serverades för deltagarna till juryn i Årets ölpersonlighet 2014 (läs om föregående år här och här) varav Edward är en. Menyn presenterades inte medan de åt, så ingen visste att det var just Edwards vin som dracks. Även om han själv kände igen att det var ett tyskt vin, och förmodligen gjort på Rieslingdruvor, så anade han inte att det var hans eget – utan gissade på något i de betydligt högre prisklasser som AG brukar servera…

Percebes, som Edward Blom Riesling Trocken dracks till, var jag tvungen att kolla upp hemma i soffan (nejdå, inte alls avundsjuk på AG-besöket, jag fick en doggy bag med efterrätten hem!).

Var det sjöborre? Havstulpan? Nej, långhals blir det på svenska! Och så här ser den märkliga långhalsen ut. Efterforskningarna om ifall det verkligen stämmer att ”allt” passar till rieslingviner, eller i alla fall det mesta, fortsätter..!

/Gunilla Kinn Blom

 

 

När Riesling rör min tunga blir jag åter 18

Moseldalen – Edgar Hermes i Trittenheim 4 Edward lågupplöstDenna krönika publicerades häromåret hos Vinklubben – men på grund av Edward Blom Riesling Trocken har den onekligen förnyad aktualitet!

Texten visar tydligt varför just Riesling-viner ligger Edward så varmt om hjärtat…

Porträttet av Edward tog jag, när vi tillsammans besökte Edgar Hermes’ Weingut i Trittenheim i Moseldalen i början av sommaren. Övriga bilder föreställer Edward vid Porta Nigra i Trier respektive människor, hallon- och vinfält i Moseldalen, tagna under samma resa.

/Gunilla Kinn Blom

Hösten efter att jag tagit studenten åkte jag, ännu inte 19 år fyllda, ner till den gamla kejsarstaden Trier i västra Tyskland för ett års universitetsstudier. Jag lärde mig tala tyska (om än med tveksam grammatik) men framförallt kom det att bli ett av mitt livs underbaraste år; präglat av stark vänskap, poesi, resor runt omkring i Europa, fester, nattlånga diskussioner om politik, religion, konst, filosofi och litteratur, storslagna matupplevelser, vuxenblivande – men inte minst av vin!

Förvisso hade jag smakat vin tidigare, men det var nu, ensam i Europa, jag på allvar steg in i vinets underbara värld. Och trots allt jag druckit senare är jag som en pavlovsk hund: när smaken av sötsyrlig Riesling vidrör min tunga är jag åter en 18-årig yngling med romantiskt klappande hjärta, som just flyttat hemifrån, rakt in i Europas hjärta – och för vilken livets alla dörrar ännu tycks stå välkomnande uppslagna på vid gavel.

Det var hösten 1989. Tyskland hade haft flera goda vinår, men priserna i den krisande tyska vinnäringen var låga – och den svenska kronan oförsvarligt hög: en D-Mark kostade bara 3,30 kr. En bra Kabinett kostade därför mindre än 30 kr hos odlaren längs med Mosel. Spätlese och Auslese låg på 10–20 DM, d.v.s. 35–70 kr! På vinfesterna kunde man unna sig ett glas Trockenberenauslese eller Eiswein för mindre än vad en flaska Green Pearl kostade på systemet.

Edward i Trier 2 lågupplöstJag tog ett beslut redan första veckan. Universitet hade bjudit alla utländska studenter till en vinprovning nere i “Staatliches” källare – än i dag en av de mest storslagna provningar jag upplevt. Likt Bibelns bröllopet i Kana hade de börjat med de enkla vinerna och sedan gått högre och högre upp i kvalitet. Många slogs ut på vägen, men tack vare min kroppshydda hade jag ännu full kontroll och urskiljningsförmåga när de riktiga rariteterna började serveras. Det var kärlek och hängivenhet! Och då fattade jag beslutet: Jag skulle inte göra av med mindre av mina studiemedel på vin i Tyskland än jag hade gjort ifall jag bott hemma detta år, istället skulle jag utnyttja de låga priserna till att bara dricka storartade viner!

Jag hoppade således raskt över alla Land- und Tafelweine och gick direkt på de höga predikaten. De flesta var söta, men alltid så fantastiskt balanserade, med enorm syra och kraftiga mineraltoner. Men förvånansvärt många odlare jäste även ut en del av sina sorter längre, så att de även gick att få som halv- eller heltorra.

Rieslingen, “druvornas drottning” som tyskarna kallar henne, var den stora kärleken. En lärare på universitetet skämtade om att jag tillhörde den gamla stammen studenter som “mest studerade för doktor Müller-Thurgau”, men just den druvan lärde jag mig snabbt att undvika. Jag varierade gärna Riesling med Elbling (som brukade säljas subventionerat i universitetsmatsalen vid diverse högtider), Kerner, vit och grå burgunder och Gewürztraminer …

På den tiden kände jag till vinodlare i varenda by mellan Trier och Bernkastel-Kues. När jag för några år sedan återvände [2010] hade jag tyvärr inte varit vid Mosel på ett decennium. Inne i Trier fanns ännu Staatliche Weinbaudomäne och Bischöfliche Weingüter, som nu även köpt upp min gamla storfavorit Friedrich Wilhelm Gymnasium (vinfirman som ursprungligen var ett jesuitdrivet gymnasium med sitt kapital placerat i vinodlingar, ett gymnasium som bl.a. hade Karl Marx som elev).

Moseldalen – Vid hallonfältet 6 lågupplöstUte i byarna var det enorma förändringar. På gott och ont. Gubbarna i jordiga arbetskostymer och gummorna i stora, blommiga klänningar som för 20 år sedan skötte fälten och vintillverkningen hade nu dragit sig tillbaka från den aktiva verksamheten. Nu var det de som (likt en gång deras föräldrar), tog hand om oss kunder som ringde på dörren och ville prova oss igenom sortimentet. Medan deras barn tagit över som vinmakare, en ny generation som inte lärt sig av sin fader att göra som man alltid hade gjort utan avlagt professionella vinexamina på tekniska universitet.

Tyvärr har många odlare i dag gått ifrån det tyska klassificeringssystemet, vilket var världens bästa. Förr kunde man direkt av etiketten se kvalitetsnivå, söthetsnivå och om det enligt vinförbundet eller delstatens professionella smakprovare utmärkte sig nog för medaljer av tre  olika nivåer. Man behövde knappt smaka på vinet för att veta om man skulle uppskatta det. Nu konkurrerar åtskilliga självuppfunna klassificeringar med den statligt fastställda.

Moseldalen – vinodlingar 1 lågupplöstBland det positiva var att de torra vinerna kommit i fokus. Om det förut var något som mest gjordes för en mindre grupp kännare, eller någon onkel med sockersjuka, hade de nu på 2010-talet blivit hur inne som helst. Odlarna har också lyckats svara på den inhemska efterfrågan på röda viner. De rödviner som fanns i Mosel förr i tiden var oerhört lätta och snarare mörkfärgade roséviner.  Nu tillverkas kopior av all världens rödviner i varenda källare. Och vurmen för de höga alkoholhalterna har även nått Mosel: medan jag som tonåring kunde ligga utmed flodstranden en het dag och svalka mig flaskvis med 7-procentiga viner utan att bli yr (förutom den gång jag fick solsting) – var det nu ofta det dubbla som gällde. Goda viner förvisso, och bra för vinnäringens ekonomi – men tråkigt att allt nuförtiden ska finnas överallt och smaka likadant på alla ställen.

Moseldalen – restaurangskylt lågupplöstMen även om priserna gått upp, kronan har fallit och vinnäringen blivit lite mindre romantisk finns det fortfarande många fantastiska skatter att upptäcka i Moselsdalens källare. Unna er mer än bara en dag i dalen, knacka på många dörrar, prova Er igenom flera sortiment och undvik turistfällorna så kommer Ni inte bara få en härlig semestervistelse utan också stora vinupplevelser. Och är det någon som mot förmodan har en flaska Rote Weinbergpfirsich Brand till salu så köp – om inte annat så för att sälja den vidare till undertecknad.

Edward Blom