Subscribe

Archive | Vin

Poddepisod 57: Tröst och tips i novembermörkret

Lyssna på podden genom att klicka här (och sedan på den lilla svarta pilen i bilden)!

57. Tröst och tips i novembermörkret

Nu är den kalla årstiden här, och därmed är det dags för de härliga värmande, ofta kryddade dryckerna! Mats Ryd har bullat upp med ”hot buttered rhum” som han bjuder Edward Blom på, och de talar om läckerheter som ”Lambswool”, Glühwein, mulled wine, brûlot, glögg och dessas historiska föregångare – som man enligt Edward kan smutta på egentligen ända från den första höstkylan i september till april.Men nu är det november, och större delen av poddsamtalet handlar denna gång om hur man ska härda ut i senhöstmörkret. Edward slår ett slag för denna tid som den ”normaltid” då man, till skillnad från på sommaren och till julen, faktiskt kan bjuda sina vänner på vällagade middagar, gärna med grytor, och de båda gastronomerna rekommenderar även en rad härliga höstviner.

Tryffel på finrestaurang eller på bensinmacken (där Edward nyligen lanserade sin egen älg- och fläskkorv med tryffelmajonnäs och rostad lök), beaujolais nouveau-viner, gåsslakt, vissa filmer och romaner är några av tipsen de ger för bästa höstmyset.

Mats lär ut konsten att få perfekta popcorn, och Edward berättar om varför morbror Arne misslyckades kapitalt när han en gång på 70-talet skulle poppa popcorn.

”Äkta marschmallows” (det vill säga godis gjort på roten av läkemalva) efterlyses av Mats, liksom ”Solomon Gundy”, det vill säga jamaicansk böcklingpastej (!). Dessutom försöker han förgäves locka Edward till att gå igång på konceptet ”badkarspicknick”. Edward å sin sida berättar om varför han tänker köpa en klyvyxa, och varför det luktar nejlika på tandvårdsmottagningar.

Apropå en lyssnarfråga om årets förestående julbord berättar Edward om sina planer för att bevista och aväta sådana. En annan lyssnare undrar om räkmackor, och en tredje om plankstek och plankstekssyltor – vilket får Mats och Edward att tipsa om krogar där man kan få mat under hundralappen, eller nästan i alla fall.

Maila gärna till poddens redaktion: podden@edwardblom.se

P S Edwards i poddens början omtalade frisyr kan beskådas här:

https://www.instagram.com/p/B44g-aQhZcV

Poddepisod 55: Med Bellman och Fredman i Gamla stans rännsten

”Edward Bloms smörgåsbord” beräknas med detta avsnitt nå en miljon lyssnare,  eller kanske snarare lyssningar, och det firar de båda poddarna med en skål i svensk whisky och serbisk rakija.

Japp, Mats och Edward är kvar i källaren på Restaurang 19 glas i Gamla stan – tillsammans med en massa mer eller mindre dammiga vinflaskor och IT-konstnärerna från det sponsrande företaget Agical.

Mats rapporterar direkt från ett krabb- och hummerfiske på västkusten, och Edward avslöjar vad som kan hända om man likt en katolsk diakon han känner häller oxiderat vin i krabbskalen – vilket får Mats att kontra med hur han och andra Grythyttestudenter en gång försökte kartlägga vilka viner som blir bäst i en burgundisk köttgryta.

Den svenska nationalbarden Carl Michael Bellman (1740–95) står i centrum för samtalet. Edward introducerar initierat till hans komplexa person och komplicerade liv, skildrar hur skalden blandar högt och lågt – och hyllar inte minst till hur Bellman lyckades skildra såväl glädjen som tragiken i alkoholen. Bellmans tid på vischan i Gnestatrakten och hans förhållande till bland annat ordensliv och rökning avhandlas också.

Sedan dyker 19 glas-krögaren Peter Bennyson upp, och talar om vad han velat skapa med sin restaurang och vinbar.

Dagens lyssnarfråga är inte en fråga utan snarare ett påpekande, om att man inte bör säga ”Västerbottenost” utan ”Västerbottensost” – vilket får igång Edward så till den milda grad att han jämför med vilket oromantiskt elände som skulle uppstå om folk tvingades säga ”champagnesvin”.

Maila gärna poddens redaktion, på: podden@edwardblom.se

Poddepisod 54: Edward och Mats är tillbaka

Lyssna här!

YouTube-filmad poddsändning här: https://www.youtube.com/watch?v=bXcT6zGAmSU

54. Edward och Mats är tillbaka

Podden sätter igång igen! Som ni har längtat (och vi).Just det, efter ett ganska långt uppehåll sitter Edward Blom och Mats Ryd nu återigen framför mikrofonerna och med klirrande glas framför sig.

Denna gång har de – på inbjudan av avsnittets sponsor, mjukvaruföretaget Agical – hamnat i Gamla stan i Stockholm, närmare bestämt i källarvalven under restaurangen ”19 glas” där det bjuds sicilianska vulkanodlade naturviner och mycket annat.

Edward har på sistone varit upptagen med att skriva, redigera och lansera sin bok ”I full blom”, vilket han berättar om för Mats, då han även passar på att hylla sin skickliga förlagsredaktör.

Som vanligt kastar sig de båda poddarna mellan samtalsämnena med en halsbrytande fart. Edward reder exempelvis ut skillnaden mellan smält ost och smältost, och berättar inget mindre än raketostens kulturhistoria samt om varför Jan Guillou nyligen bjöd honom på vit Bourgogne – och spår att poesiuppläsningar kommer att ta över musiktalangtävlingarnas roll.

I detta avsnitt avhandlas tre rejäla lyssnarfrågor: hur man bäst avnjuter Biff Rydberg, om det är tillåtet att äta pannkakor på onsdagar samt vad ett brännvinsbord på ett vinterbröllop bör bjuda på. Dessutom läser Edward ett lustfyllt skrivet avsnitt om sillens magi ur sin bok!

Skriv gärna till poddredaktionen: podden@edwardblom.se

Edwardkrönika: Sverige behöver kvastar!

Här slår Edward Blom ett slag för en idé som är verklighet i Tyskland: små, informella matställen i hemmiljö på landsbygden!

Idén dryftades av Edward även vid ett centerpartistiskt seminarium i Almedalen sommaren 2018, och lyftes därefter av ledarskribenten Jenny Sonesson i Göteborgsposten: https://www.gp.se/ledare/sonesson-l%C3%A5t-edward-bloms-dr%C3%B6m-bli-verklighet-1.6932338

När jag var student i tyska Freiburg hoppade vi ofta in ett par bilar och åkte ut på landet. Runtomkring i det vackra Baden ligger Tysklands bästa värdshus, men dit åkte vi bara om vi blev bjudna, annars blev det en Strauße.

Där satt vi inklämda vid rustika trämöbler i överdekorerade skänksalar, njöt regionala specialiteter och kallt lantvin till mycket låga priser. Vanligtvis blev vi ompysslade av en värdinna iklädd folkdräkt, pratsam och med en dialekt som inte ens mina tyska vänner helt kunde dechiffrera.

Straußen – eller Besenwirtschaft, som är det officiella ordet – är små matserveringar som inte behöver uppfylla vanliga regler. En vinodlarfamilj kan ställa fram ett par bord, förbereda några lokala specialiteter (som kallskuret, fläskgryta eller Flammkuchen) och hänga ut en kvast (Strauße) utanför dörren. För detta krävs varken tillstånd, teknisk specialutrustning eller nitiska livsmedelsinspektörer. Rättigheten går tillbaka till Karl den stores tid; verksamheten måste vara begränsad till sammanlagt fyra månader per år och man får högst ha 40 sittplatser – även om det vanligtvis är betydligt färre. Systemet finns under olika namn över hela den vinodlande delen av Tyskland, Österrike och Schweiz.

Något som ständigt slår mig som gastronom är att Matsverige har ett grundläggande problem, som trots en stark foodietrend, internationella kockmedaljer, statliga satsningar och en växande småskalig matproduktion gör att vi ändå ligger långt efter kontinenten. Det är den svenska lagstiftningen – anpassad för gigantiska matindustrier, storkök och jätterestauranger – som med sin allsmäktiga utformning ligger som en decimetertjock hormoslyrindränkt filt över alla små kulinariska verksamheter.

Från norr till söder kväver denna dödsfilt allt gott och vackert: Församlingar som enbart serverar kyrkkaffe på söndagarna måste ändå investera i svindyr fettavskiljare. Korvkiosker tillåts inte laga potatismos av potatis utan bara av pulver. Förskolor förbjuds att ha barnen med i köket fast det ingår i pedagogiken. En del förskolor får inte ens laga egen mat, för att de inte har ett speciellt rotfruktsrum! Scouter anmäls när de säljer hembakade bullar. På fäbodar och minimejerier tvingas ägaren duscha varje gång han går från djuren till ystandet och kärnandet – kanske 25 gånger om dagen. Vintillverkare tillåts inte använda redskap av trä. Restauranger får varken krydda sitt eget brännvin eller lufttorka skinka.

Lagarna är inte anpassade efter storleken på verksamheten. Även om man bara vill driva en sommarservering med några bord i sitt vardagsrum är det samma krav på hyperfläktar, fettavskiljare, kassaregister och livsmedelsutbildning som för gigantiska kantiner. Och skyll inte på EU, så här ser det inte ut i övriga Europa! Fast det kan ju vara som med höstens »glöggförbud« att Livsmedelsverket missuppfattat EU-reglerna …

Vad Sverige behöver är en total reform av matlagstiftningen. Ett nytt system där lagen anpassas efter verksamhetens omfattning. Varför inte börja med restaurangerna? Kopiera det tyska systemet med Straußen – fast förstås utan krav på vinodling. Jag drömmer om att resa på svenska landsbygden och se kvastar hänga ut från bondgårdar och villor. Bara att kliva in i någons trädgård, lada eller gillestuga och trakteras porterstek på egenskjuten älg, våfflor eller mormors kroppkakor … Kanske till och med ett glas kallt, hembryggt äppelvin? Fast så långt kan man nog aldrig få den grå filten att rullas tillbaka.

Denna krönika publicerades första gången i magasinet Fokus i januari 2017.

Poddepisod 53. Glad midsommar och guilty pleasures med Edward och Mats

Episoden går att avnjuta här: https://play.acast.com/s/edwardblom/bf18fcb7-f965-4ba2-9808-a52ac1edabbe

Avsnittet finns även filmat: https://youtu.be/0AJ0OqDNsF4

Detta avsnitt – som är inspelat på Cavabaren på Jakobsbergsgatan i Stockholm – av ”Edward Bloms smörgåsbord” tillägnas förstås midsommarhelgen, med allt vad den innebär av mat, drycker och kulturhistoriskt betingade riter.

Edward går igenom varför vi överhuvudtaget firar midsommar (och andra solhyllande högtider). Han förklarar varför det är ungdomens särskilda helg, och varför man ska äta äggost och ostkaka till midsommaren snarare än enbart moderna påfund som sill och färskpotatis. Han tipsar också om vad man kan göra med de sju blommorna — om man inte bara vill lägga dem under huvudkudden utan dricka dem!

Mats försöker, med anledning av en lyssnarfråga, pumpa Edward på särskilda ”guilty pleasures”, och det visar sig faktiskt finnas några få sådana – som CocaCola och tysk mjukost vid baksmälla. Men inte många, i Edwards fall! Själv talar sig Mats varm för att äta nachos med jalapenos i utrört cheddarostpulver.

Andra lyssnarfrågor handlar om restaurangtips i Prag, Krakow och Riga, och om hur man beter sig korrekt med vatten och bestick vid middagsbordet. Avslutningsvis önskar Mats och Edward alla sina lyssnare en riktigt härlig midsommar (Edward genom att spontant deklamera lite poesi).

 

P S  Namnen på krogarna som Edward tipsar om:

U Hrocha på Thunovská på Lillsidan (Mala strana) i Prag

Pod Aniołami i Krakow

Milda och Kas dārzā i Riga

(Övrig information om t ex exakta adresser får ni googla fram!)

Poddepisod 52: Cava, tapas och en Edward på villovägar

Här finns veckans poddavsnitt för avlyssning: https://play.acast.com/s/edwardblom/0cdc8595-f07d-4110-8fa6-6bb32679862c

Poddinspelningen har filmats och går att – i en aningen längre version – beskåda här: https://youtu.be/ugI-3owOnUI

Var är Edward? Han har visst gått vilse bland studentflaken i Sommar-Stockholm – men Mats går det ingen nöd på eftersom han sitter på Cavabaren och väntar, med ett glas svalkande spansk vermouth med soda framför sig. Han får under tiden sällskap av köksmästaren Juan Torrens, som stolt berättar om sin fina sobrasada (mallorkinsk korv). Poddens första fem minuter är således på engelska.

När Edward väl dyker upp, efter att ha lyckats förväxla Jakobsbergsgatan där Cavabaren ligger med Jakobsgatan, så uppdaterar han oss på hur det går med hans manusskrivande – och berättar om försommarens alla begivenheter med studentmottagningar, födelsedagsuppvaktningar och rhododendronplantering.

Tillsammans försjunker Mats och Edward i sina minnen av spansk mat, så som den serveras i exempelvis Galicien, Barcelona och Baskien, exempelvis ”bikini” eller ”grillade sandvikare”, som Edward kallar dem. Mallorcas mat, som podden även tidigare varit inne på, är naturligtvis med till stor del.

Mats går igenom skillnaden mellan pintxos och tapas, och vad man måste tänka på om man ska beställa öl i Spanien. Friterad bläckfisk, boquerones och ännu mer sobrasada hamnar på bordet, vilket får de båda gastronomerna att både smaska och sucka av välbehag.

Podden handlar ju inte bara om mat och dryck utan understundom även om kulturhistoriska fenomen, och denna gång råkar Edward – av alla ämnen – komma in på mensurfäktningens ursprung, med anledning av att Mats minsann blivit klubbmästare i sin skytteförening.

Edward reder ut hur det går att kombinera längtan efter ängsblommor på tomten och hypokondri – det går inte alls, visar det sig, eftersom hypokondrin är välgrundad när det kan finnas smittospridande fästingar i trädgården.

Veckans lyssnarfråga handlar om vitlök och vitlöksmyter!

Poddepisod 50. Pimm’s No 1 – och en himla massa lyssnarfrågor

Podden fyller jämnt, närmare bestämt 50 – avsnitt.

Och nu är Edward tillbaka framför poddmikrofonen igen, efter två episoders frånvaro på grund av bokmanusskrivande! Här är resultatet:

https://play.acast.com/s/edwardblom/50.edwardblomssmorgasbord

Denna gång är det den klassiska sommardrycken Pimm’s som Mats häller upp i glasen, vilket får de tu dryckeskonnässörerna att tala trädgårdsfester i allmänhet och trädgårdsfester med Pimm’s i synnerhet. Edward förklarar varför man med fördel har frysta jordgubbar i sin bål, och varför han nyligen blev tvungen att genomgående omnämna ”Pimm’s” som ”den engelska örtcitrusaperitifen”.

Denna episod domineras av många intressanta lyssnarbrev, om allt från solros- och pumpafrön till hur man ska välja champagneglas och hur man får tag på goda ostar även när man bosatt sig på vischan.

På en lyssnares önskemål talar de om engelsk mat och om varför den – oförtjänt – fått så dåligt rykte. Edward tipsar om vilka varor man kan shoppa med sig hem från Storbritanniens livsmedelsbutiker, och Mats spår en renässans för varma drinkar.

Edward berättar om när någon hög chef på Sveriges Radio ville stuva om i hans Sommarprogram så att det skulle ha blivit ”fake news”. Här i podden är som bekant alkoholromantik till skillnad från i etern inte bara tillåten, utan till och med påbjuden, så en del sådan blir det också. Men det blir även konsumentjournalistik, som när Edward och Mats reder ut hur det är med färgtillsatser i exempelvis rosévin.

Hur man pratar med varandra i förhållanden är nästa diskussionsämne, och apropå förhållanden och goda ostar får vi än en gång höra historien om när Edward fick ostar på posten under sin bröllopsresa – samt får veta att hans fantomsmärtor efter utebliven portugisisk spädgris består!

Avslutningsvis läser Edward som vanligt en dikt, denna gång är det Oskar Levertins (1862–1906) ”På judiska kyrkogården i Prag”.

Som nämndes i podden går det bra att skicka mail till: podden@edwardblom.se Ställ frågor till Edward och Mats (eller kanske frågor om Edward till Gunilla!) eller kom med glada tillrop och förslag på ämnen i kommande episoder.

Du hittar även podden som film på Youtube: https://youtu.be/-hsoDxSOBS0

Poddepisod 49: Blått vin, Edward Blom och amerikanska matminnen

Detta poddavsnitt finns att belyssna här: https://play.acast.com/s/edwardblom/da72eb0a-ccda-49ca-9964-d3432fde4c1d

Handlingen:

Edward sitter hemma och tokskriver på sin bok som har deadline inom kort. Hans hustru (tillika poddens redaktör) Gunilla Kinn Blom rycker därför för andra gången ut till sin makes hjälp och tar över platsen bredvid Mats i studion. Tillsammans tvingar Mats och Gunilla i sig icke obetydliga mängder så kallat ”blått vin” och diskuterar hur detta kan få plats på Systembolagets hyllor (istället för Buttericks’) när så många intressanta drycker aldrig kommer in där.

Dock närvarar Edward i allra högsta grad, men såsom diskussionstema: Det berättas exempelvis om hur han tar med champagne och kräftor till bergstoppar, hur han råkade glömma de överblivna ostarna efter Gunillas och hans bröllopsmiddag och blev så förtvivlad att dessa fick sändas efter per post till deras bröllopsresedestination. Och Mats och Gunilla planerar en blind snapsprovning Edward ska få genomdricka när han är åter i studion.

Mats intervjuar Gunilla om hennes liv som utrikeskorrespondent och hennes roll som redaktör för ”Edward Bloms smörgåsbord”. De diskuterar varför svenska sommelierer är så framgångsrika – och så kommer de åter in på Öland: Amerikahus i Böda, utflykter till Blå Jungfrun och när Mats gode vän gjorde en bättre entré än sorti i Byxelkrok …

Mycket nordamerikansk mat blir det också: Gunillas möte med Grant Achatz på restaurangen Alinea under molykulärgastronmins första år, ankflottsfriterad pommes frites i Chicago, amerikanska mattrender som tas över av svenskar – och när Gunilla, inför en förstummad publik av språkkurskamrater, höll föredrag i Mexiko om svenska barnfamiljers fredagsmys med tacos.

Edward Bloms och Mats Ryds ”sista måltid” – alla rätterna och alla dryckerna!

Podden ”Edward Bloms smörgåsbord” ägnade Episod 44 åt ett  samtal om vilka delikatesser med tillhörande Mats Ryd och Edward skulle vilja ha serverade under en ”sista måltid”.

Det hela var svar på ett lyssnarbrev från Martin Elf, som kort och gott löd: ”En fråga: vad skulle ni vilja ha serverat som er absolut sista måltid? Vill gärna höra dryck till detta också.”

Här kan ni avlyssna poddavsnittet: https://play.acast.com/s/edwardblom/44.edwardblomssistamaltid

Här kan ni se det i videoversion: https://www.youtube.com/watch?v=CmHzanfwBM8

Här kan ni läsa den intervju Aftonbladet gjorde med Edward apropå samtalet: https://www.aftonbladet.se/tv/a/284113/edward-bloms-sista-maltid-en-20-rattersmiddag

Här är information om det avsnitt av P1:s Meny med ”sista måltiden”-tema som Edward gjorde sommaren 2010: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=950&artikel=3851995

Här är Edwards lista på mat och dryck för en ”sista måltid”, det vill säga en sammanställning av det som fantiseras fram i poddsamtalet:

    • Rysk kaviar, Kalix löjrom och årgångschampagne, t.ex. en gammal Bollinger.

    • Åltallrik: rundrökt ål med den där bakade ägg-grädd-blandningen som brukade serveras på Grands julbord när de ännu hade ål; hamlad ål och luad ål. Jever pilsener och en malörtssnaps.

    • Danskt smörrebröd med en hög av gravlax av yppersta kvalitet och några löskokta ägg av vilda tofsvipor. Rochefort 10 och en sexa OP.

    • Gåsleverterrin (tillagad på ytterst låg värme) med Château d’Yquem

    • Vit tysk sparris med Hollandaisesås, några skivor schwarzwaldskinka och någon halvtorr högpredikats Riesling från Rheingau eller Franken. t.ex. Juliusspital Würzbuger Stein eller något från Kloster Eberbach.

    • Liten skaldjursplatå med mycket majonnäs. Något riktigt bra franskt vitt vin.

    • Champagnesorbet

    • Någon liten soppa – kanske en gräddig soppa på rostad blomkål, eller en fransk löksoppa– lite för mättande… Med halvtorr sherry.

    • Krämig äggröra med tryffel (som på restaurangen Aubergine). Något bra italienskt rödvin.

    • En av mormors kroppkakor (uppstekta med fläsk och lök) med Günterstaler Spätburgunder Weissherbst.

    • Blaue Forelle med smörsås. Torrt högpredikatsriesling från Kaiserstuhul i Baden med sin kraftiga mineralton.

    • Miniwallenbergare med gräddsås och lingon. Carnegie Porter.

    • En smaktallrik av stekt bröst av gås, anka och pekinganka, med varmt kinesiskt risvin.

    • Liten portion burgundisk gryta med en riktigt bra bourgogne.

    • Grillad entrecote av några sorters toppklassigt kött typ det man brukar få på Restaurangen AG: finska mjökkossor, galiciska kossor, kobebiff. Med vitlökssmör, bea, guacamole. Gammal Chateau Margaux.

    • Schweizisk ostfondue med en flaska oekad Chasselas.

    • Madeirapudding med ett riktigt gammalt sött portvin.

    • Chokladmousse, mörk och gräddig med en långlagrad madeira.

    • Ostbricka (Rochefort, Stilton, Västerbotten, Appenzeller, whiskycheddar, ett par kittostar, brie, ett par getostar och en galicisk ädelost jag en gång åt i Santiago som 20-åring men glömt namnet på). Med ett urval Moselviner som nostalgitripp: Auselse, Beerenauslese, Trockenbeerenauslese, Eiswein – från olika år och platser. Särskilt från Friedrich Wilhelms Gymnasium och Staatliche Weindomäne. Flera riktigt gamla och bärnstensfärgade.

    • Espresso, rikligt med högprocentiga spritiga chokladtryfflar av allra högsta kvalitet, punsch, calvados och en mörk, ganska stor men nikotinsvag cigarr.

    • En flaska Borjomi mineralvatten.

Och här är Mats Ryds önskelista för en möjligen mer modest ”sista måltid”:

Ostron Belon från svenska västkusten med rosévinäger. Krug Rosé



Beluga-kaviar på briochestavar stekta i åländskt smör
. Purity Vodka 
 


Havskräftor från Fjällbacka som klyvs och kolgrillas hastigt. 
2008 Chablis Domaine François Raveneau
; 2008 Chablis René & Vincent Dauvissat 



Ostron Rockefeller à la AG
 2002. DRC Grand Cru Montrachet

• Stekt ekologisk (ej tvångsmatad) gåslever på gåsfettsstekt brioche
. 1989 Chateau D’Yquem


Kobebiff med grillad benmärg, stekt kalvbräss och karamelliserad lök täckt av vit albatryffel
. 1996 Giacomo Conterno Barolo

• Klassisk rådjurssadel med kantarellsås, hasselbackspotatis, perigordtryffel samt konjaksmarinerade rönnbär. 

1947 Chateau Cheval Blanc, 
1951 Penfolds Grange, 
1990 DRC Romanee-Conti Grand Cru
, 1990 Celestine Henri Bonneu, Châteauneuf-du-Pape

Baba au Rhum, 
50-årig Appleton Estate Rum

Chokladtryffel. 
Enkel espresso & Tesseron Extreme Grande Fine Champagne Cognac


Cigarrer: Padron 45 Family Reserve Maduro & Cohiba Behike 56

Poddepisod 47: Gastronomerna gafflar – Allt från förkylningspunsch till nyskjutna beckasiner

Lyssna till podden här: https://play.acast.com/s/edwardblom/47.gastronomernagafflar-alltfranforkylningspunschtillnyskjutnabeckasiner

och avnjut den i filmad version här: https://www.youtube.com/watch?v=UCefFjN3QXE&list=UUk7eWKZqL73gvDHDbUajAyQ&index=2

”Stockholm är lyckligt lottat”, konstaterar Edward Blom när han sitter med sin parhäst Mats Ryd på Prinsens uteservering och smörjer kråset. Prinsen är nämligen en av huvudstadens relativt många kvarvarande 1800-talskrogar, och Edward berättar om dess historia – som visar sig innehålla en rad framstående kvinnliga krögare, såsom Augusta Wilhelmina Forsberg som drev Prinsen i hela 47 år.

Wallenbergare, Biff Rydberg, vitello tonnato, crème caramel och dessertostar finns bland de härligheter som hamnar i duons magar eller repliker, och Mats berättar om hur en så kallad ”grand dessert” på en Guide Michelin-restaurang i Frankrike förändrade hans liv när han var sisådär tolv år. Tillsammans försöker de hitta på någon liknande berättelse om Edward, som skulle kunna passa som svar på den eviga intervjufrågan om när han egentligen började uppskatta god mat – och kommer fram till att något påhitt om grodlår och portvin i kombination kanske skulle göra susen.

Vidare får vi veta vilka tre ”lager” av selfiejägare som Edwards kändisskap medför, och vilken dialekt han egentligen talar på tyska. En lyssnarfråga om morkullejakt får äntligen sitt svar, med utvikningar både mot franskan (morkulla=bécasse des bois; beckasin=bécassine) och till Bellman. Samme lyssnare tipsar dessutom om hur man bäst tillreder en annan pippi på grillen, nämligen så kallad ”Spatchcock chicken”.

De två gastronomerna talar sedan vällustigt om den typ av restauranger som endast serverar en enda slags rätt, men till perfektion, och Edward kommer in på att andra typer av restauranger inte får ha alltför korta menyer — och framför allt får de inte utlova rätter på griffeltavlor eller annorstädes som vid beställning visar sig vara slut. (Särskilt om det är helgrillad spädgris som utlovats så får han fantomsmärtor, som kan kännas av i månader!)

Mats berättar om den märkliga brygden ”förkylningspunsch”, och så för ännu en lyssnarfråga in samtalet på det intressanta samtalsämnet smakupplevelser, om hur näsor, tungan och minnen samspelar för att optimera sådana.

Edward avslöjar att han inte är en katt- utan en hundmänniska, Mats bjuder på kubanska cigarrer – och så får särskilt yngre poddlyssnare veta varför de absolut inte ska lägga sina pengar på pensionsförsäkringar.

Det avslutande, folkbildande poemet som Edward deklamerar är denna gång ”Hon glänste som en glädjesyn” (av William Wordsworth 1770–1850; i tolkning av Anders Österling).

All korrespondens kan sändas till: podden@edwardblom.se