Subscribe

Archive | Restauranger

Edwardkrönika: Sverige behöver kvastar!

Här slår Edward Blom ett slag för en idé som är verklighet i Tyskland: små, informella matställen i hemmiljö på landsbygden!

Idén dryftades av Edward även vid ett centerpartistiskt seminarium i Almedalen sommaren 2018, och lyftes därefter av ledarskribenten Jenny Sonesson i Göteborgsposten: https://www.gp.se/ledare/sonesson-l%C3%A5t-edward-bloms-dr%C3%B6m-bli-verklighet-1.6932338

När jag var student i tyska Freiburg hoppade vi ofta in ett par bilar och åkte ut på landet. Runtomkring i det vackra Baden ligger Tysklands bästa värdshus, men dit åkte vi bara om vi blev bjudna, annars blev det en Strauße.

Där satt vi inklämda vid rustika trämöbler i överdekorerade skänksalar, njöt regionala specialiteter och kallt lantvin till mycket låga priser. Vanligtvis blev vi ompysslade av en värdinna iklädd folkdräkt, pratsam och med en dialekt som inte ens mina tyska vänner helt kunde dechiffrera.

Straußen – eller Besenwirtschaft, som är det officiella ordet – är små matserveringar som inte behöver uppfylla vanliga regler. En vinodlarfamilj kan ställa fram ett par bord, förbereda några lokala specialiteter (som kallskuret, fläskgryta eller Flammkuchen) och hänga ut en kvast (Strauße) utanför dörren. För detta krävs varken tillstånd, teknisk specialutrustning eller nitiska livsmedelsinspektörer. Rättigheten går tillbaka till Karl den stores tid; verksamheten måste vara begränsad till sammanlagt fyra månader per år och man får högst ha 40 sittplatser – även om det vanligtvis är betydligt färre. Systemet finns under olika namn över hela den vinodlande delen av Tyskland, Österrike och Schweiz.

Något som ständigt slår mig som gastronom är att Matsverige har ett grundläggande problem, som trots en stark foodietrend, internationella kockmedaljer, statliga satsningar och en växande småskalig matproduktion gör att vi ändå ligger långt efter kontinenten. Det är den svenska lagstiftningen – anpassad för gigantiska matindustrier, storkök och jätterestauranger – som med sin allsmäktiga utformning ligger som en decimetertjock hormoslyrindränkt filt över alla små kulinariska verksamheter.

Från norr till söder kväver denna dödsfilt allt gott och vackert: Församlingar som enbart serverar kyrkkaffe på söndagarna måste ändå investera i svindyr fettavskiljare. Korvkiosker tillåts inte laga potatismos av potatis utan bara av pulver. Förskolor förbjuds att ha barnen med i köket fast det ingår i pedagogiken. En del förskolor får inte ens laga egen mat, för att de inte har ett speciellt rotfruktsrum! Scouter anmäls när de säljer hembakade bullar. På fäbodar och minimejerier tvingas ägaren duscha varje gång han går från djuren till ystandet och kärnandet – kanske 25 gånger om dagen. Vintillverkare tillåts inte använda redskap av trä. Restauranger får varken krydda sitt eget brännvin eller lufttorka skinka.

Lagarna är inte anpassade efter storleken på verksamheten. Även om man bara vill driva en sommarservering med några bord i sitt vardagsrum är det samma krav på hyperfläktar, fettavskiljare, kassaregister och livsmedelsutbildning som för gigantiska kantiner. Och skyll inte på EU, så här ser det inte ut i övriga Europa! Fast det kan ju vara som med höstens »glöggförbud« att Livsmedelsverket missuppfattat EU-reglerna …

Vad Sverige behöver är en total reform av matlagstiftningen. Ett nytt system där lagen anpassas efter verksamhetens omfattning. Varför inte börja med restaurangerna? Kopiera det tyska systemet med Straußen – fast förstås utan krav på vinodling. Jag drömmer om att resa på svenska landsbygden och se kvastar hänga ut från bondgårdar och villor. Bara att kliva in i någons trädgård, lada eller gillestuga och trakteras porterstek på egenskjuten älg, våfflor eller mormors kroppkakor … Kanske till och med ett glas kallt, hembryggt äppelvin? Fast så långt kan man nog aldrig få den grå filten att rullas tillbaka.

Denna krönika publicerades första gången i magasinet Fokus i januari 2017.

53. Glad midsommar och guilty pleasures med Edward och Mats

Episoden går att avnjuta här: https://play.acast.com/s/edwardblom/bf18fcb7-f965-4ba2-9808-a52ac1edabbe

Avsnittet finns även filmat: https://youtu.be/0AJ0OqDNsF4

Detta avsnitt – som är inspelat på Cavabaren på Jakobsbergsgatan i Stockholm – av ”Edward Bloms smörgåsbord” tillägnas förstås midsommarhelgen, med allt vad den innebär av mat, drycker och kulturhistoriskt betingade riter.

Edward går igenom varför vi överhuvudtaget firar midsommar (och andra solhyllande högtider). Han förklarar varför det är ungdomens särskilda helg, och varför man ska äta äggost och ostkaka till midsommaren snarare än enbart moderna påfund som sill och färskpotatis. Han tipsar också om vad man kan göra med de sju blommorna — om man inte bara vill lägga dem under huvudkudden utan dricka dem!

Mats försöker, med anledning av en lyssnarfråga, pumpa Edward på särskilda ”guilty pleasures”, och det visar sig faktiskt finnas några få sådana – som CocaCola och tysk mjukost vid baksmälla. Men inte många, i Edwards fall! Själv talar sig Mats varm för att äta nachos med jalapenos i utrört cheddarostpulver.

Andra lyssnarfrågor handlar om restaurangtips i Prag, Krakow och Riga, och om hur man beter sig korrekt med vatten och bestick vid middagsbordet. Avslutningsvis önskar Mats och Edward alla sina lyssnare en riktigt härlig midsommar (Edward genom att spontant deklamera lite poesi).

 

P S  Namnen på krogarna som Edward tipsar om:

U Hrocha på Thunovská på Lillsidan (Mala strana) i Prag

Pod Aniołami i Krakow

Milda och Kas dārzā i Riga

(Övrig information om t ex exakta adresser får ni googla fram!)

Poddepisod 52: Cava, tapas och en Edward på villovägar

Här finns veckans poddavsnitt för avlyssning: https://play.acast.com/s/edwardblom/0cdc8595-f07d-4110-8fa6-6bb32679862c

Poddinspelningen har filmats och går att – i en aningen längre version – beskåda här: https://youtu.be/ugI-3owOnUI

Var är Edward? Han har visst gått vilse bland studentflaken i Sommar-Stockholm – men Mats går det ingen nöd på eftersom han sitter på Cavabaren och väntar, med ett glas svalkande spansk vermouth med soda framför sig. Han får under tiden sällskap av köksmästaren Juan Torrens, som stolt berättar om sin fina sobrasada (mallorkinsk korv). Poddens första fem minuter är således på engelska.

När Edward väl dyker upp, efter att ha lyckats förväxla Jakobsbergsgatan där Cavabaren ligger med Jakobsgatan, så uppdaterar han oss på hur det går med hans manusskrivande – och berättar om försommarens alla begivenheter med studentmottagningar, födelsedagsuppvaktningar och rhododendronplantering.

Tillsammans försjunker Mats och Edward i sina minnen av spansk mat, så som den serveras i exempelvis Galicien, Barcelona och Baskien, exempelvis ”bikini” eller ”grillade sandvikare”, som Edward kallar dem. Mallorcas mat, som podden även tidigare varit inne på, är naturligtvis med till stor del.

Mats går igenom skillnaden mellan pintxos och tapas, och vad man måste tänka på om man ska beställa öl i Spanien. Friterad bläckfisk, boquerones och ännu mer sobrasada hamnar på bordet, vilket får de båda gastronomerna att både smaska och sucka av välbehag.

Podden handlar ju inte bara om mat och dryck utan understundom även om kulturhistoriska fenomen, och denna gång råkar Edward – av alla ämnen – komma in på mensurfäktningens ursprung, med anledning av att Mats minsann blivit klubbmästare i sin skytteförening.

Edward reder ut hur det går att kombinera längtan efter ängsblommor på tomten och hypokondri – det går inte alls, visar det sig, eftersom hypokondrin är välgrundad när det kan finnas smittospridande fästingar i trädgården.

Veckans lyssnarfråga handlar om vitlök och vitlöksmyter!

50. Pimm’s No 1 – och en himla massa lyssnarfrågor

Podden fyller jämnt, närmare bestämt 50 – avsnitt.

Och nu är Edward tillbaka framför poddmikrofonen igen, efter två episoders frånvaro på grund av bokmanusskrivande! Här är resultatet:

https://play.acast.com/s/edwardblom/50.edwardblomssmorgasbord

Denna gång är det den klassiska sommardrycken Pimm’s som Mats häller upp i glasen, vilket får de tu dryckeskonnässörerna att tala trädgårdsfester i allmänhet och trädgårdsfester med Pimm’s i synnerhet. Edward förklarar varför man med fördel har frysta jordgubbar i sin bål, och varför han nyligen blev tvungen att genomgående omnämna ”Pimm’s” som ”den engelska örtcitrusaperitifen”.

Denna episod domineras av många intressanta lyssnarbrev, om allt från solros- och pumpafrön till hur man ska välja champagneglas och hur man får tag på goda ostar även när man bosatt sig på vischan.

På en lyssnares önskemål talar de om engelsk mat och om varför den – oförtjänt – fått så dåligt rykte. Edward tipsar om vilka varor man kan shoppa med sig hem från Storbritanniens livsmedelsbutiker, och Mats spår en renässans för varma drinkar.

Edward berättar om när någon hög chef på Sveriges Radio ville stuva om i hans Sommarprogram så att det skulle ha blivit ”fake news”. Här i podden är som bekant alkoholromantik till skillnad från i etern inte bara tillåten, utan till och med påbjuden, så en del sådan blir det också. Men det blir även konsumentjournalistik, som när Edward och Mats reder ut hur det är med färgtillsatser i exempelvis rosévin.

Hur man pratar med varandra i förhållanden är nästa diskussionsämne, och apropå förhållanden och goda ostar får vi än en gång höra historien om när Edward fick ostar på posten under sin bröllopsresa – samt får veta att hans fantomsmärtor efter utebliven portugisisk spädgris består!

Avslutningsvis läser Edward som vanligt en dikt, denna gång är det Oskar Levertins (1862–1906) ”På judiska kyrkogården i Prag”.

Som nämndes i podden går det bra att skicka mail till: podden@edwardblom.se Ställ frågor till Edward och Mats (eller kanske frågor om Edward till Gunilla!) eller kom med glada tillrop och förslag på ämnen i kommande episoder.

Du hittar även podden som film på Youtube: https://youtu.be/-hsoDxSOBS0

Poddepisod 48: Reportagereseromantik och längtan till Paris (feat. Gunilla Kinn Blom)

Episod 48 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” hittar ni här: https://play.acast.com/s/edwardblom/48.reportagereseromantikochlangtantillparis-feat.gunillakinnblom-

Podden går även att se inspelad som video här: https://youtu.be/KZZK20BWeW4

Eftersom Edward sitter hemma och sliter med sitt stora bokmanus har Mats denna gång istället fått sällskap av Edwards hustru: Gunilla Kinn Blom, tillika poddens redaktör. Då även hon är en vältalig gourmet (som gjort en hel del radio i sina dagar) hindrar detta på intet sätt podden från att som vanligt flyta runt bland skär av pastis- och Chateau Musar-glas och små kobbar av chokladpudding och trollsoppa. Den senare lagad av trollet Plupp, det vill säga Magnus Nilsson på Fäviken, vars stängning senare i år vi alla sörjer.

Öland, Dalarna, Örebro, Östtimor, Libanon, Haiti, Jemen och USA hör till de platser som omnämns i rasande tempo, när Gunilla berättar såväl om sin bröllopsresa med Edward som olika reportageresor. Hur det går till i det Blomska hemmet: vem som handlar, vem som lagar maten, vad Edward egentligen gör vid spisen är andra teman som behandlas.

Mats och Gunilla talar om hur de längtar till Paris restauranger. Men endast en gång saknar de båda poddarna Edwards närvaro, nämligen när de funderar på vilket svenskt brännvin det är som smakar anis. [Det är naturligtvis ”Nyköping”. Edw. anm.] Annars skålar de på som om inget har hänt och låter Edwards enda bidrag denna gång vara att skriva denna resumé.

P S Den dryck som inmundigades denna gång var Ricard Pastis de Marseille.

Poddepisod 47: Gastronomerna gafflar – Allt från förkylningspunsch till nyskjutna beckasiner

Lyssna till podden här: https://play.acast.com/s/edwardblom/47.gastronomernagafflar-alltfranforkylningspunschtillnyskjutnabeckasiner

och avnjut den i filmad version här: https://www.youtube.com/watch?v=UCefFjN3QXE&list=UUk7eWKZqL73gvDHDbUajAyQ&index=2

”Stockholm är lyckligt lottat”, konstaterar Edward Blom när han sitter med sin parhäst Mats Ryd på Prinsens uteservering och smörjer kråset. Prinsen är nämligen en av huvudstadens relativt många kvarvarande 1800-talskrogar, och Edward berättar om dess historia – som visar sig innehålla en rad framstående kvinnliga krögare, såsom Augusta Wilhelmina Forsberg som drev Prinsen i hela 47 år.

Wallenbergare, Biff Rydberg, vitello tonnato, crème caramel och dessertostar finns bland de härligheter som hamnar i duons magar eller repliker, och Mats berättar om hur en så kallad ”grand dessert” på en Guide Michelin-restaurang i Frankrike förändrade hans liv när han var sisådär tolv år. Tillsammans försöker de hitta på någon liknande berättelse om Edward, som skulle kunna passa som svar på den eviga intervjufrågan om när han egentligen började uppskatta god mat – och kommer fram till att något påhitt om grodlår och portvin i kombination kanske skulle göra susen.

Vidare får vi veta vilka tre ”lager” av selfiejägare som Edwards kändisskap medför, och vilken dialekt han egentligen talar på tyska. En lyssnarfråga om morkullejakt får äntligen sitt svar, med utvikningar både mot franskan (morkulla=bécasse des bois; beckasin=bécassine) och till Bellman. Samme lyssnare tipsar dessutom om hur man bäst tillreder en annan pippi på grillen, nämligen så kallad ”Spatchcock chicken”.

De två gastronomerna talar sedan vällustigt om den typ av restauranger som endast serverar en enda slags rätt, men till perfektion, och Edward kommer in på att andra typer av restauranger inte får ha alltför korta menyer — och framför allt får de inte utlova rätter på griffeltavlor eller annorstädes som vid beställning visar sig vara slut. (Särskilt om det är helgrillad spädgris som utlovats så får han fantomsmärtor, som kan kännas av i månader!)

Mats berättar om den märkliga brygden ”förkylningspunsch”, och så för ännu en lyssnarfråga in samtalet på det intressanta samtalsämnet smakupplevelser, om hur näsor, tungan och minnen samspelar för att optimera sådana.

Edward avslöjar att han inte är en katt- utan en hundmänniska, Mats bjuder på kubanska cigarrer – och så får särskilt yngre poddlyssnare veta varför de absolut inte ska lägga sina pengar på pensionsförsäkringar.

Det avslutande, folkbildande poemet som Edward deklamerar är denna gång ”Hon glänste som en glädjesyn” (av William Wordsworth 1770–1850; i tolkning av Anders Österling).

All korrespondens kan sändas till: podden@edwardblom.se

 

Poddepisod 46: ”Aprilsommar” med rosévin på uteserveringen

Här finns podden som podd: https://play.acast.com/s/edwardblom/46.-aprilsommar-medrosevinpauteserveringen

och här kan ni avnjuta podden i filmad version: https://www.youtube.com/watch?v=fno_B5YbsgM&list=UUk7eWKZqL73gvDHDbUajAyQ&index=3

Här nedan kan ni läsa vad denna episod handlar om:

Våren är här, fasteperioden är över – och därmed är det dags att inta uteserveringarna! Edward Blom och Mats Ryd firar den varma och ljusa årstidens inträde utanför den klassiska krogen Prinsen på Mäster Samuelsgatan i Stockholm, med att skåla i rosévin och mumsa på Toast Pelle Janzon och Biff Rydberg.

Edward berättar om sitt påskfirande den gångna helgen, med ägg gömda på tomten av haren, släktmiddag, midnattsmässa och lammstek med goda vänner. Mats har besökt Mallorca, där han bland annat såg kyrkliga processioner.

Rosévinets kulturhistoria – och dess eventuella likhet med Foppatofflor – är ett givet samtalsämne, men de två gastronomerna kommer också in på matminnen från Mallorca, där Edward med värme minns hundratals fisksorter i färskvarudisken och hur han fyndade lammhjärnor i halva priset-lådan. Bläckfisk och den korv som går under namnet ’sobrasada’ är andra kära, mallorkinska minnen för dem båda.

Så dyker Prinsens ’grand old man’ Gerhard – anställd sedan 1976 – i egen hög person upp i samtalet, och minns hur Edward hängde i lokalerna redan som femtonåring. Edward å sin sida minns hur han och hans vänner drömde om att en dag bevärdigas med personliga tennbägare i baren.

Från rosévin är steget inte långt till att tänka på vårens och sommarens kommande picknickmat och grillaftnar, och trots den gemytliga stämningen kan Mats och Edward inte undvika att gruffa en smula över fenomenet plastblommor.

Brev och annan feedback kan med fördel skickas till: podden@edwardblom.se

P S Detta poddavsnitt har producerats i betalt samarbete med Contemporary Wines med rosévinet Madame Cuvée.

Poddepisod 41 Våfflor, ginger beer och Moguls kungaring

Här är senaste poddavsnittet:

https://play.acast.com/s/edwardblom/41.vafflor-gingerbeerochmogulskungaring

som även går att avnjuta på YouTube:

Edward Blom inleder denna episod med att slå fast att det är ”samma fulla fart som nästan jämt” och introducerar verbet ”att fullfarta”. Han berättar också om varför han skulle vilja dricka champagne på en viss toalett, och apropå sina tre barn resonerar han om sömnbehov.
Mats Ryd bjuder på sin hemgjorda, ofiltrerade ingefärsdrickaginger beer – som lär smaka som drycken gjorde på 1750-talet, och berättar lycksaligt att han nyligen besökte och åt på den trestjärniga restaurangen Frantzén i Stockholm för inte mindre än tredje gången i sitt liv.
Möjligen är det läge att införa en mea culpa-vinjett? Om inte annat blir det denna gång två rättelser – apropå en felaktighet i ett tidigare avsnitt om Systembolagets sockerhaltsmätningar, och apropå att man inte får göra sig lustig över andras namn.
Avsnittets kulturhistoriska tema är våfflor. Edward berättar hur det kommit sig att den katolska Mariadagen, Vår fru-dagen, blev våffeldagen, och hur oblater, Bellmans epistlar och nationalromantiken hänger ihop med våffelätande. Dessutom får vi veta vad som krävs för att grädda goda våfflor – värme och smör är grundingredienserna! – och att teflon är ett nervgift. Mats berättar om hur det gick när han försökte renovera ett semiantikt våffeljärn och om när han besökte en våffelstuga i Nikkaluokta, och Edward förklarar varför det inte finns samma behov av att göra ätbara lustifikationer av våfflorna som av semlor.
Flera lyssnarfrågor handlar denna gång om fastan och påsken, exempelvis om hur fromma katoliker får ihop det där med att fira Irlands nationalhelgon S:t Patrick fast helgondagen brukar infalla under fastetid. Mats får lära sig vad som menas med ”den himmelska födelsedagen” och Edward berättar om hur han helgar vilodagen.
Lite alkoholromantisk nostalgi var oundvikligt även i denna episod, och denna gång handlar den om  grosshandlardrinkar och andra groggar.
Allt avslutas med att Edward deklamerar poesi, närmare bestämt ”Moguls kungaring” av Verner von Heidenstam!

Poddepisod 38 – När man fastar, fastar man …

Lyssna på den senaste episoden av podden här: https://play.acast.com/s/edwardblom/38.narmanfastar-fastarman- (klicka på den svarta pilen i bilden så startar samtalet) Nedan finns en redogörelse för innehållet!

Detta avsnitt av ”Edward Bloms smörgåsbord” har två stora teman: den förestående fastan, och hur man som gäst eller värd hanterar olika dieter på middagsbjudningar.

Edward befinner sig fortfarande tillsammans med Mats Ryd på Lisa Elmqvist i Östermalmshallen i Stockholm. Efter att ha frossat i Toast Skagen, sjötunga, ostar och desserter är de två gourmanderna så dästa att de inte orkar konsumera så mycket annat än mintsnus och uppiggande Fernet-Branca.

Men det är ändå dags för karneval- och fastlagsfirande, det vill säga veckan före fastan då man bör äta massor av godsaker – ”allt annat vore okristligt”, som Edward säger – så i denna anda går samtalen. Exempelvis om hur oxtalg är bättre än till och med ankflott.

Mats drömmer om äventyrsfyllda mumintrollssommarlov, och Edward kommenterar födelsen av miljöpartiet Vändpunkt samt reservoarpennor och semlor.

Apropå en lyssnarfråga om hur man kan lagra exempelvis hushållsostar även när man bor trångt levereras en rad handfasta tips om matlagring, såsom att bygga jordkällare i barnvagnsrummet eller låna en kompis sommarstuga.

En annan lyssnare kommer med smarta knep om hur man kan förbättra vissa rätter med citron eller bakpulver, och Edward talar om skålandets kulturhistoria och vad som är värre än att inte besvara en skål.

Så följer ett långt och fylligt samtal om en av samtidens stora diskussionsfrågor: alla de olika kosthållningar och dieter som förekommer i nutiden, och hur hemmakockar tvingats bli restauratörer för att tillfredsställa sina gäster vare sig de är veganer, glutenintoleranta eller håller kosher. Edward förklarar varför det inte riktigt håller att avfärda gästernas önskemål – och påpekar att det inte är gott värdskap att låta gästerna behöva peta i maten, gå hem omättade eller bli sjuka. Mats drar fram den franske sociologen Claude Fischlers resonemang om att graden av kulturkrockar kring middagsbordet hänger ihop med om deltagarna tillhör en protestantisk eller katolsk sfär; Edward avslöjar att han har nära vänner och släktingar som är veganer, och berättar om när han i en kokvrå lagade en trerättersmiddag åt gäster med vitt skilda dieter.

Avslutningsvis får lyssnarna många tips om hur de kan fira karneval med hjälp av tokiga kläder, glitter i håret, att dansa på bordet, eller äta blodpannkaka eller ål och kål – samt till sist en kärleksförklaring av Edward.

Poddepisod 37 – Utan ärtskott i Hallen

Här finns det senaste avsnittet av podden ”Edward Bloms smörgåsbord”!
Nedan kan ni läsa vad Mats Ryd och Edward Blom pratar om den här gången.
Episod 37 – Utan ärtskott i Hallen
”Ni kan väl aldrig tröttna på att höra oss smacka av njutning!” utbrister Edward Blom i denna veckas episod, som spelas in på den klassiska fiskrestaurangen Lisa Elmqvist i Östermalmshallen i Stockholm.
Nej, det kan vi förstås inte. Denna gång är det bland annat Toast Skagen och Sole meunière, det vill säga sjötunga, som Edward och hans poddkollega Mats Ryd avnjuter tillsammans med en gäst – nämligen Frida Calderon, som vann tävlingen om att få vara med vid ett inspelningstillfälle (www.instagram.com/p/BtAuZrthUbB).
Familjeträd, dalmasar och bebisnamn är bara några av samtalsämnena som dyker upp innan Edward går in på dagens kulturhistoriska tema, eller rättare sagt näringslivshistoriska: torgmarknadernas, basarernas och saluhallarnas framväxt. Detta förstås med anledning av inspelningsplatsen.
Mats lanserar idén att rika knösar skulle kunna investera i skaldjursfiskebåtar istället för i travhästar, och Edward funderar över om det koreanska fenomenet mukbang – att videofilma och sända sina måltider på nätet – skulle kunna vara något för podden.
Byggnadsstilar som funkis och framför allt nyfunkis får sin släng av Edwards ilska, men han konstaterar ändå att utvecklingen i världen inte bara går åt fel håll eftersom det där med ärtskott på alla restaurangportioner håller på att försvinna.
Sedan fortsätter diskussionen om årets Guide Michelin-stjärnor, poängen med måltidsformen ”lus” (lunch utan slut) och skotsk vis à vis irländsk whisky, och Frida får rådet att palla sockerbetor för att försöka få till fortifierad gotlandsdricka (!). Inte bara Gotland utan även Öland dyker upp som samtalsämne, mer specifikt även drömmar om ålkroppkakor och ett framtida kroppkaks-battle.
P S Denna episods dryck: Pascal Jolivet Pouilly-Fumé (vitt vin; ej på Systembolaget)