Subscribe

Archive | Arkiv och historia

Poddepisod 27: Allt du behöver veta om julbordet och dess historia

Nu när det lackar mot jul och julbordssäsongen dragit igång kan det vara bra att lära sig ett och annat om julmatens och juldryckernas historia! Edward Blom delar med sig av sina encyklopediska kunskaper, parat med en hel del åsikter, kring julbordens historik. Här är hans och Mats Ryds första julbordspodd för året: https://www.acast.com/edwardblom/27.alltdubehovervetaomjulbordetochdesshistoria (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Mer om vad denna episod handlar om:

27. Allt du behöver veta om julbordet och dess historia

Edward Blom är i sitt esse när han får tala om det han älskar kanske allra mest: julbordsmaten och dess långa historik. Det hela blir inte sämre, utan tvärtom fantastiskt mycket bättre, av att han gör det i den märkliga och underbara miljön i det gamla Riksarkivet från 1880-talet på Riddarholmen i Stockholm – ett hus där Edward, under sin tid som arkivarie, faktiskt rentav tjänstgjort som spöke.

I matsalen ”Riksarkivarien” docerar Edward om hur man bäst approcherar ett julbord, sekonderad av sin gastronomkompanjon Mats Ryd, med de klassiska sju serveringarna eller ”turerna”. Tillsammans fröjdas de av läckerheter som sill, lax och lutfisk, medan de diskuterar vad som är rätt och fel på julbordet, vad man ätit historiskt till julfirandet, varför julen är fel tid att äta vegetariskt, vad som skilt allmogens julbord från övreståndens och varför dessa skillnader försvann under 1800-talet.

Mats slår ett slag för den estniska rödbetssalladen ”rassolje”, och Edward är liberal nog att tillåta en klassisk midsommarrätt som lerpottasill på julbordet. Annars är de rörande överens om att mattraditioner är till för att följas, och att ingen ska behöva äta semla eller sparris i november – Mats kallar det ”mindfulness”, och Edward tycker att alla borde ha matkalendrar på väggen.

Episoden avslutas med en spänd förväntan på Riksarkivets grisfot, och julmatshistoriken fortsätter i Episod 28.

Lyssnarfrågor kan sändas till: podden@edwardblom.se

Bidra – om ni uppskattar podden – gärna till Edwards insamling till välgörande ändamål genom den internationella organisationen Caritas: bankgiro 900-4789 eller Swish 9004789. (Märk gärna bidraget ”Edward Blom”.) För information om var Caritas verkar och vad pengarna används till, se gärna www.caritas.se.

TÄVLING Efterlyses: Citat av Edward Blom

Tävling: Hitta bästa Edward Blom-citatet! Den som skickar in det bästa, mest slagfärdiga och roligaste citatet som vi själva ännu inte upptäckt vinner en (kok)bok.

Edward är som bekant inte bara kulturhistoriker, gastronom, kokboksförfattare, föredragshållare, dryckesprovningsledare och etermedieprogramledare. Han är även en citatmaskin av rang, med en sällsam förmåga att spontant kläcka ur sig one liners och sentenser – som lever vidare när folk upptäcker och plockar upp dem.

Så var det till exempel med ”Allting gott och alldeles för mycket”. Det var från början ett uttryck Edward spontant använde för att beskriva en räkmackas karaktär, i en reklamfilm för räksmörgåsar:

https://www.youtube.com/watch?v=iLRWjXjbd8w (”Det är majonnäääs, och det är rääääkor – det är allting gott och alldeles för mycket!” kommer cirka 5 minuter in i videon.)

Signaturen ”PelvisLeffe” insåg att han kunde göra något av detta rytmiska citat, vilket han gjorde med detta YouTubeklipp:

Citatet plockades från YouTube-videon upp av Edwards syster Anna Dunér i ett tal till Edwards på hans 40-årsdag, och när det senare blev aktuellt först att ha ett motto på hemsidan www.edwardblom.se och senare att döpa Edwards första kokbok kom undertecknad på att ”Allting gott och alldeles för mycket” skulle passa utmärkt även i de sammanhangen.

Uttrycket ”När man festar, festar man – och då festar man rejält” hade en liknande utveckling. Det var något Edward kläckte ur sig i en intervju om kokboken ”Kokkonst för livsnjutare”, med Malou von Sivers i programmet ”Malou Efter tio”:

Att citatet (vid 2:26 i klippet ovan) var rytmiskt uppfattade Uppsalastudenten Adam von Friesendorff, som under signaturen ”Tonsatt” gjorde detta klipp:

”När man festar, festar man” har spelats så mycket på Spotify att det har renderat Edward Blom och Adam von Friesendorff en platinaskiva!

Andra citat som Edward spontant kommit med har hamnat på studenters overallmärken, som tatueringar och i denna citatsamling: https://www.cafe.se/11-visdomsord-fran-edward-blom-som-gor-oss-varmare-i-hjartat

Vi skulle vilja dammsuga världen på fler Edward Blom-citat, för att samla ihop dem (vi får se vad vi sedan gör av samlingen)! Men det kan vara lätt att missa sådant han säger spontant eller i förbifarten. Därför skulle vi behöva hjälp av alla lyssnare – och kanske läsare – att hitta roliga citat.

Leta i Edwardintervjuer, i samtliga avsnitt av podden ”Edward Bloms smörgåsbord”, TV-framträdanden, radiosändningar÷, tweets eller varhelst Edward dykt och dyker upp, och skicka roliga citat som är värda mer uppmärksamhet och förlängd livstid till: gunilla@edwardblom.se

Skicka med själva citatet, och gärna även källa (alltså varifrån citatet är hämtat, och gärna tidshänvisning så att vi kan hitta det)! Gör detta före årets utgång, det vill säga senast den 31 december. Citaten kan vara yttrade av Edward precis närsomhelst, och de kan vara såväl skriftliga som muntliga.

Den som lyckas hitta och skickar oss det i vårt tycke bästa och mest slagfärdiga OCH tidigare ouppmärksammade citatet får en signerad kokbok med posten. Den enväldiga juryn, som består av mig och Edward, söker alltså främst citat som vi själva inte tidigare själva uppmärksammat eller blivit uppmärksammade på – så det är exempelvis ingen idé att ni skickar in de citat som Café redan listat (se länk ovan) eller dem vi exemplifierar med nedan. Vi hoppas med andra ord att ni lyckas hitta citat som vi själva inte ens tänkt på. 🙂 Kanske har de ännu inte ens yttrats?

/Gunilla Kinn Blom

 

Fler exempel på Edward-citat:

”Jag älskar fett, sprit och rejäla portioner.”

(i trailer för vår första kokbok)

 

”Som ung ska man dricka punsch, röka cigarrer, läsa poesi och lösa världens alla problem över på tok för mycket rödvin.”

(i intervjusvar till Aftonbladet, apropå en diskussion om gymnastik som gymnasieämne: https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/qn3mxg/edward-blom-gor-skolidrotten-frivillig)

 

”Egentligen är det inte så viktigt att ha roligt, men det är ju kul!”

(Rix MorronZoo, februari 2018 – exakt när vet vi inte riktigt)

 

”En liten bottenskyla att börja det hela med, sillsupen, och en liten bottenskyla att sluta det hela med, ostsupen – det är själva minimum, som jag tycker att till och med en helnykterist skulle kunna unna sig! ”

(Citatet kommer vid cirka 1:50 i denna film om julbordet på Ulriksdal: https://www.youtube.com/watch?v=vqwFglhNkXU) där man även kan skåda Edward lägga upp en syltlök på tallriken under devisen ”… och så lite grönsaker!”.)

 

”En rätt utan sås är som en människa utan själ.”

(i ”Allting gott och alldeles för mycket”)

 

 

Poddepisod 22: Vickning mitt på blanka eftermiddagen

Episod 22 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

Mats Ryd och Edward Blom fortsätter sina kulinariska och kulturhistoriska utsvävningar på Bobergs matsal på NK i Stockholm. Denna gång hinner de med både efterrätt/ost och vickning (japp, vickning mitt på blanka eftermiddagen – i form av Toast Skagen).

Edward berättar om sina äventyr på Oktoberfesten i München, och om när Lyckoslanten var på besök hemma hos honom, nyligen. De kommer in på såväl NK-varuhusets fascinerande historia som på läckerheter som Flamkuchen, pizzor, Haxe och kalkon – samt snaps, konjak och armagnac.

Mats imiterar Carl Jan Granqvist, såsom denne lät när han just ätit undermålig kebab – och Edward slår fast att alkohol och barn är lika naturliga beståndsdelar av alla högkulturer, även samtidigt.

Poddepisod 21: Lyxlånglunch i Bobergs matsal

Episod 21 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

Omgivna av arabesker, boaseringar och vindruvsklasreliefer njuter Edward Blom och Mats Ryd av underbara maträtter och drycker i Ferdinand Bobergs matsal på NK i Stockholm.

De tu befinner sig verkligen i sitt esse, när de lidelsefullt berättar såväl om den vackra inredningen från 1915 som om det de får på tallrikarna: Skagenröra, oxtartar, gräddstekt långarygg och (konjaks-, mejrams- och portvinskryddad) blodpudding. De konstaterar att Bobergs matsal är en av mycket få exklusiva restauranger i Stockholm som är öppen enbart för luncher, och Edward drar kort de långa affärslunchernas kulturhistoria – varpå Mats kommer in på uttrycket ”att ta en liten morfar”.

Gastronomerna tvistar om hur stor del av mänsklighetens lycka som utgörs av smör, sjunger gubbrörans lov och lyckas rentav komma in på ice cream soda medan de talar om vilken typ av restauranger som bäst skulle representera någon fas i deras respektive liv. De konstaterar att det mesta vinner på att man tillsätter någon form av animaliskt fett – som talg, ister eller ankflott – och särskilt barnmat och grönsaksrätter.

Edward förklarar även sin kärlek till Ferdinand Bobergs arkitektur, och sist men inte minst svarar de på en lyssnarfråga om svenskans (och estniskans) vackraste ord.

Poddepisod 18: Bakfickan

Episod 18 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

I det sista poddavsnittet före sommaren träffas Edward Blom och Mats Ryd på klassisk krogmark, nämligen ”Bakfickan” i Stockholm – inte bara Operakällarens och Operans informella matställesdel, utan även under långa tider något av Edwards vardagsrum. Eller matsal.

Här berättar Edward om hur han som yngling hängde på Bakfickan med sina vänner flera dagar i veckan, och hur de åt endast smör, ost och Finn Crisp för att kunna maximera sitt intag av vin – och hur skräckslagna de alla var när de trodde att lokalen skulle renoveras.

Mats och Edward tycker att de begår en kulturgärning genom att inta lunch på Bakfickan, och minns Tore Wretman och hans insatser för Stockholms restaurangliv över varsin Öjebytoast samt ekivoka pilgrimsmusslor respektive halstrad råbiff – samt porskryddad ”stenborgare”.

Mats drar osannolika anekdoter om hembränning, om när en champagnesugen Carl-Jan Granqvist hamnade i hans tvättstuga och om när de åt kondenserat nunneinnanlår. Edward å sin sida redogör för sina vedermödor med villalivet (häckbevattning och avloppsrensning) men avslöjar också sin 80-talsfaiblesse för Samantha Fox.

När de två gastronomerna kommer in på opera, och Mats berättar minnen från när han såg ”Aida” i New York, förklarar Edward varför han inte är wagnerian och vad han egentligen tycker om hårdrock. De lyckas även avhandla så vitt skilda ämnen som magnumflaskor och slukhål, och Edward delar med sig av sitt bästa tips för att resa kostnadsfritt om man exempelvis är pank student. Samt, med anledning av en lyssnarfråga, av sina rakrutiner!

Edward blir glad om så många som möjligt av poddens lyssnare tackar för inspelningen genom att skänka en slant till den internationella, katolska bistånds- och välgörenhetsorganisationen Caritas, gärna med ett bidrag märkt ”Edward Blom”. Bankgironumret är 900-4789 (och det går även bra att swisha till: 9004789)!

Edward Blom är kulturhistoriker, men inte historiker

Det händer att vi får tjata lite för att tidningsreportrar, TV-redaktioner och andra medier ska låta bli att felaktigt ge Edward titeln ”historiker”. Det händer faktiskt rentav att vi får skriva ganska många mail innan redaktionerna ger med sig (och istället för ”historiker” skriver ”kulturhistoriker”, ”näringslivshistoriker”, eller någon annan titel som passar i sammanhanget). Och det är vanligt att ordet ”historiker” dyker upp i ingresser, faktarutor och bildtexter som vi inte fått chansen att läsa och godkänna.

Tyvärr är det som bekant så att faktafel av det här slaget har en tendens att sprida sig och leva vidare på nätet, varifrån det plockas upp och förs vidare i ett evigt, ont kretslopp. Inte blir det bättre av att Google här och var presenterar Edward som ”historiker”, vilket vi inte ens vet hur vi ska försöka få bort.

Därav detta blogginlägg, genom vilket vi hoppas klargöra varför det är felaktigt med termen ”historiker”.

”Historiker” är en person som har  en forskarutbildning i universitetsämnet historia. Punkt! (Detta kan naturligtvis utvecklas på en rad sätt, och med ingående redogörelser för olika akademiska grader, titlar och tjänster. Men det räcker egentligen med den meningen.)

Edward har aldrig studerat ”historia” som ämne på universitetet, inte minsta lilla kurs vid någon historisk institution. (Däremot har han läst idéhistoria, litteraturvetenskap och en rad andra, ofta historierelaterade, ämnen inom humaniora.) Han har alltså inte några poäng i ämnet historia, än mindre vare sig grundexamen eller forskarutbildning.

Han har däremot i många år jobbat som näringslivshistoriker, som anställd på Centrum för Näringslivshistoria där han var chef för särskilda projekt. ”Näringslivshistoriker” var där en av hans tjänstetitlar.

Eftersom Edward till stor del jobbar med att berätta om matens, dryckens och traditionernas kulturhistoria använder han numera även etiketten kulturhistoriker för att förklara vad han gör. (Mathistoriker, dryckeshistoriker eller mat- och dryckeshistoriker går förstås också bra, om det passar bättre i sammanhanget.)

Däremot vore det alltså lånta fjädrar och ett uttryck för bristande respekt mot landets forskarutbildade historiker om han skulle påstå att han ”är historiker”. Därför vädjar vi så gott det går till redaktioner, TV-program, skribenter och alla andra att låta bli att göra det.

Detta är bra titlar att använda för Edward (beroende på sammanhang, givetvis, och gärna i kombination):

• gastronom

• kulturhistoriker

i första hand, eller kanske:

• mat- och dryckeshistoriker

• näringslivshistoriker

• kokboksförfattare

• krönikör

• opinionsbildare

eller något annat som är korrekt. 🙂

 

/Gunilla Kinn Blom

 

 

 

Riv inte 1800-talets tullhus på Blasieholmen!

Detta är Edwards synpunkter apropå ”Nobel Center”. Idag (22 april 2015) är sista dagen för Stockholms stads så kallade samråd. För mer information om hur man skickar synpunkter till staden, se här: http://bygg.stockholm.se/-/Nyheter/Nobel-Center-/samrad

B_2ZOVlUIAAmgpe

Blasieholmen sett från Strandvägskajen. Foto: Edward Blom

Synpunkter, samråd  Dp 2013-00460

Härmed avlägger jag mina synpunkter under samrådet inför den avsedda rivningen av Tullhuset och magasinen samt byggandet av ett ”Nobel Center” på Blasieholmen (Dp 2013-00460).

Det är med stor sorg jag har tagit del av förslaget om rivningarna på Blasieholmen. Både som vanlig medborgare och som arkivarie/kulturhistoriker finner jag förslaget fruktansvärt.

Tullhuset från 1876 är en arkitektonisk pärla med harmoniska former och intressanta detaljer. Att riva ett så vackert och intressant hus från 1800-talet är i sig något som aldrig borde få förekomma – särskilt som så många hus från den tiden redan gått förlorade, under de stora rivningarna på 1900-talet. Detta kunde förvisso lösas med att huset flyttas – ifall det är tekniskt möjligt (jämför Klocktornet, Norra station, som skulle flyttas men som revs i alla fall).

Som historiskt kulturminne är helhetsmiljön mycket skyddsvärd, som också många experter och remissinstanser påpekat.
I Sverige har vi tyvärr sett pejorativt på 1800-talet som epok. Detta eftersom man alltid ser ner på den epok som närmast föregår den egna, och under 1900-talets mitt var således 1800-talets slut en symbol för det gamla, omoderna, fattiga, smaklösa etc.
När vi i dag nått en bra bit in på ännu ett århundrade är det tid att se på 1800-talet med friska ögon som det århundrade då det moderna Sverige, och en stor del av det vi uppfattar som gott i vårt samhälle, uppstod.

Det var under 1800-talet Sverige fick näringsfrihet. Nog hade vi haft en del bruk, lite handel, jordbruk innan – men ett näringsliv i dagens bemärkelse uppstod först på 1800-talet. Det är då vi blev en exportnation, en snillenation, det var då Sverige blev rikt.

Denna rikedom användes även till bygget av ett nytt samhälle. Under 1800-talet uppkommer arbetarrörelsen, liksom folkrörelserna; den liberala rörelsen blir stark och grunden till de flesta av dagens partier läggs. Det moderna Sverige börjar byggas med minskad dödlighet, allmän skolplikt, avlopp, välfärd, tekniska högskolor etc. Under 1800-talet fördjupas och utvecklas Sveriges demokrati och en debatt och ideologisk diskussion pågår som senare leder fram till besluten om allmän rösträtt följande århundrade. Det Tegnér sade om 1700-talet och kulturlivet kan vi kort sagt även säga om näringslivet och samhället, fast då gällande 1800-talet: ”var stodo vi, om de ej varit till?”

Centrum i 1800-talets starka ekonomiska tillväxt och politiska samhällsbygge låg i huvudstaden. Stockholm var länge Sveriges viktigaste hamn för såväl utrikes som inrikes handel. Här tronade ännu Skeppsbroadeln, här restes bankpalatsen och här rullade pengarna. Tullhuset utgör en av skärningspunkterna mellan näringsliv och det offentliga. All världens varor som strömmade in i Stockholm skulle tullas och pengar skulle tas in från näringslivet till politikernas samhälleliga projekt.

Det bevarade Tullhuset och magasinen där varorna förvarades utgör tillsammans en fantastisk kulturmiljö, som vittnar om tiden innan Göteborg tagit över som vår stora hamnstad. Byggnaderna utgör ett monument över handelns historia, det svenska näringslivets ”Gründerzeit” (när de flesta av dagens exportföretag föddes), men är även ett monument över hur det offentliga tog in tull och skatter som användes för att bygga upp välfärdssamhället.

Nobelpriset är något fantastiskt ensartat som vi i Sverige ska vara enormt stolta över. Nobelkommittén måste behandlas med silkesvantar eftersom det är oerhört viktigt att prisceremonin, museet etc. blir kvar i Stockholm. Personligen finner jag dessutom det förslag av David Chipperfield som framförts på Nobel Center rent arkitektoniskt vackert. Men allt detta får inte göra oss blinda och skövla en ovärderlig miljö vi aldrig kan få tillbaka!

Tullhuset och magasinen och hela platsen borde rustas upp. Den är otroligt eftersatt och förfallen, vilket också är grunden till att rivningstankarna ens kommit upp. Magasinen skulle kunna fyllas med gallerier, fiskmarknad eller fiskrestauranger. Tullhuset med museiverksamhet eller (som tidigare) kommersiell verksamhet. Området skulle kunna bli fantastiskt.

Samtidigt ska Nobelcentret naturligtvis erbjudas en annan plats. Jag är inte man att finna ut den rätta platsen: säger jag Skeppsholmen så förstörs grönområden, säger jag ängen bredvid Junibacken så finns det säkert något argument mot det. Personligen skulle jag finna Nobelparken vid Djurgårdsbrunnsviken mest historiskt korrekt (den fick ju sitt namn eftersom ett nobelcentrum skulle ha byggts där). Vinterviken, Albano, Hagastaden, Hjorthagen, Tegelbacken och Liljeholmen har framförts av andra.

Efter 1960- och 1970-talens fruktansvärda rivningsraseri andades de flesta ut och trodde att denna hemska period var över. De senaste 5–10 åren har vi dock sett en tendens till återupptaget rivande av gamla 1800- och tidigt 1900-talsbyggnader i Stockholm (och övriga Sverige). Rivs Tullhuset trots att alla kulturinstanser uttalat sig mot det är det som att dra korken ur flaskan, eller snarare locket av Pandoras box. Må Blasieholmen inte bli startskottet för ett nytt rivningsraseri, utan ett nytt Münchenbryggeriet eller Kungsträdgårdens almlund! Låt oss bygga nytt på tomma platser – men behålla befintlig historisk bebyggelse, för att även i framtiden kunna läsa vår historia i stadslandskapet.
 
Edward Blom

Kulturhistoriker och arkivarie; hedersmedlem i Centrum för Näringslivshistoria

Edward inviger 1800-talsveckan: Anno 1864 på Torekällberget

På söndag inleds en ny satsning på Södertäljes stolthet: 1800-talsveckan på Torekällberget (22–29 juni)! Tanken är att öka intresset för 1800-talet genom en särskild vecka, och att göra det till ett återkommande evenemang – likt exempelvis Medeltidsveckan på Gotland.

Veckan invigs nu på söndag 22 juni av Edward, som klipper bandet klockan 11! Kringelgummor, svärdslukare, torpare, borgare, bönder och en massa andra 1800-talsfigurer kommer på besök – och det blir loppcirkus! Alla som vill uppleva förrförra seklet är välkomna till Torekällberget nästa vecka, gärna i tidstypiska kläder.

Läs mer här:

http://www.sodertalje.se/Se–gora/Dolda-sidor/Torekallberget/1800talsveckan

http://www.mynewsdesk.com/se/sodertalje_kommun/pressreleases/edward-blom-inviger-tidsresan-till-1864-1010635

Intervju med Edward Blom i midsommaraftonens Länstidningen: http://lt.se/kulturnoje/1.2533069-edward-blom-inviger-1800-talsveckan

Gunilla Kinn Blom

Brännvinsbordsföredrag med Edward Blom

Brännvinsbordet, dukningenDe flesta föredrag håller Edward Blom för företag och organisationer inom slutna sällskap. Här är ett unikt tillfälle för allmänheten att lyssna på hans initierade historiska kunskaper! Kom till Gripsholms slott i Mariefred, lördagen den 15 februari klockan 16. (Mer information på den kungliga hemsidan. Observera att biljetterna à 150:- förbokas: https://www2.nortic.se/tickets/event/3100)

Edward kommer på Gripsholm att berätta om brännvinsbordets historia. Att Edward har en stark faiblesse för denna föregångare till smörgåsbordet känner ni väl till inte minst om ni läst hans kokbok ”Allting gott och alldeles för mycket”, där brännvinsbordet och några av dess rätter fått stort utrymme. (Bilden här ovan är tagen av Eva Hildén Smith, och finns med i kokboken.) Under föredraget får ni höra om brännvinsbordets uppgång och fall, och kanske något lite om Gripsholms slotts egen brännvinsproduktion.

Vi ses på Gripsholms slott den 15 februari!

Gunilla Kinn Blom

Livländsk slotts- och gourmethelg med Edward Blom

Låt Edward bli din ciceron i Baltikum! Detta är en av få möjligheter för privatpersoner att ta del av Edwards föredrag om punschens och smörgåsbordets historia – och dessutom ett trevligt sätt att lära känna ett av våra närmaste grannländer: Lettland. Resan kan vara en utmärkt gåva för en jubilar i din familj eller vänkrets, eller kanske en present till dig själv?!

Nedanstående information är hämtad från: http://www.herodotos.se/resor/Livland_Edward_Blom.htm där du hittar ett detaljerat program för denna resa, som äger rum 27 februari–2 mars 2014. Du kan också läsa mer om det historiskt intressanta Livland, som är en del av dagens Lettland och Estland (och en gång tillhörde det svenska stormaktsväldet).

Resan bokas direkt hos Herodotos resor, som är en resebyrå specialiserad på kulturresor, inte minst i Baltikum. Priset för den som reser i dubbelrum är 7 350:-/person.

/Gunilla Kinn Blom

 

Följ med gastronomen och kokboksförfattaren Edward Blom på en unik gourmet- och slottshelg i bördiga Livland.

Vi reser ut från Stockholm med Tallinks Rigabåt. På fartyget undfägnas vi med ett kåseri av Edward om smörgåsbordets historia, varefter vi passande nog gemensamt avnjuter ett klassiskt sådant. Kvällen avslutas med fördel i den stora showbaren. Nästa dag avverkar vi båtfärdens sista etapp när fartyget för oss på Dünafloden (Daugava) från Rigabukten upp till Riga.

I denna gamla hansastad guidas vi av Baltikumkännaren Ola Olsson – och får provsmaka den berömda Rigabalsamen, rigabornas välkryddade livselexir. Efter besöket i Riga beger vi oss med buss in i vittomsjungna Livland (det historiska området som innefattar södra Estland och norra Lettland), en gång känt som Östersjöns kornbod och under Sveriges stormaktstid en svensk provins.

Här tar vi in på släkten von Pistohlkors gamla gods, Birini slott (Schloss Kolcen). Om vädret tillåter ges möjlighet till vinteraktiviteter som slädfärd och bastu med vinterbad. Efter dessa ”äventyr” samlas vi inomhus i något av slottsgemaken för att lyssna till Edward Blom som delger oss punschens historia innan vi bjuds till bords för att njuta av Edwards specialkomponerade slottsmiddag.

Vi återvänder till Riga och besöker den centrala marknaden med ett av Europas största livsmedelsutbud. Från denna stormarknad tar vi oss över Dünafloden till den gamla stadsdelen Pardaugava och Bondemarknaden som lockar med förrädiskt goda lokala delikatesser. Med fyllda kassar beger vi oss till kvarterskrogen och en god lunch.

Efter några timmars egen tid i Riga äntrar vi åter ett av Tallinks fartyg för hemfärd till Sverige. Resan avslutas med gemensam middag på båten.

http://www.herodotos.se/resor/Livland_Edward_Blom.htm