Jag hade aldrig varit i USA förrän 2009. Naturligtvis visste jag att det där fanns dyra stjärnrestauranger i storstäderna, att de grillade bra kött här och där, och att det gjordes en del okej viner i Kalifornien. Men USA ur en kulinarisk synvinkel var för mig ändå främst landet som skapat svampiga Big Mac:s, kycklingbitar friterade till oigenkännlighet, glasyrtäckta ringmunkar, sötsliskig ketchup, spraygrädde, plastförpackade ostskivor och liknande vidrigheter.
Min överraskning var total när jag äntligen kom dit. Naturligtvis fanns allt det usla att tillgå precis överallt, men utbudet av läckerheter var minst lika stort. I varje gathörn i New York fanns diners där man kunde få en redig ägg och bacon till frukost, steakhousen var förträffliga, bbq:n underbar, de gratinerade ostronen och musselsoppan på Grand Central Station fick mig att gråta av lycka – och New York är verkligen cocktailarnas huvudstad.
I Colorado blev det buffelburgare och ”Rocky mountain oysters” (skivade, friterade buffeltestiklar) vilka jag sköljde ner med ett blåbärsöl från ett lokalt mikrobryggeri – i San Francisco utmärkta skaldjur och i Napa Valley fick jag tag i en fantastisk flaska amerikansk madeira som avnjöts medan vi spelade ett egenpåhittat bouleliknande spel där målet var att komma så nära en jordgubbe som möjligt med en tom vinflaska. Förutom alla de utländska specialiteterna: som turkisk lammhjärna, kubansk höna, mexikanska chilibiffar …
Bara ett år senare träffade jag Gunilla (min nuvarande hustru) som bodde i Harlem sedan tio år, och snart fann jag mig inflyttad i hennes lägenhet. Vår närmaste alkoholbutik var av det tuffare slaget: alla flaskor och anställda bakom skottsäkert glas. Man fick skrika beställningen genom ett litet hål eller peka på flaskorna man ville åt, och sedan få ut den genom en snurra som i en gammeldags bankkassa. Att diskutera menyer och vinval var det inte tal om. Men, det hade skett en enorm gentrifiering i Harlem de senaste åren och bara några kvarter åt andra hållet fanns en urtjusig vinbutik med provsmakning, rådgivning – och särskild märkning för om viner var ekologiska eller skapade av kvinnliga eller svarta vinmakare.
Även billiga ställen kunde förvåna med sitt utbud. Att barnfamiljerna från Bronx åkte ut till City Island och drack billig friterad mat och cocktails ur plastmuggar var knappast konstigt – men att den friterade maten bestod av välsmakande bläckfiskar, musslor, ostron och grodlår! Andra överraskningar var de fina, varma grisfötterna hos krigsveteranernas klubb på 132:a Gatan i Harlem. Och att en av de godaste och mest prisvärda biffar jag ätit var på en gudsförgäten plats i Alabama vid namn Smokey Hollow (”rökiga hålan”). Den restaurangen var dock på tok för frikyrklig för att servera alkohol. Man kan inte få allt för en handfull dollar.
av: Edward Blom

Krönikan publicerades på sajten Vinsider 2016: https://www.vinsider.se/vin/mina-matminnen-fran-usa-edward-blom