Subscribe

Archive | av Gunilla Kinn

Edward Bloms barnmatskokbok prisad i Kina

Pressmeddelande från AB Edward Blom & Co
Stockholm den 1 juni 2018
Boken ”Mums för minigourmeter och matgladisar” tog nyligen hem andraplatsen i kategorin för familjematlagning i internationella Gourmand Awards. 
Det är världens största kokbokstävling, som ofta kallas ”kokboks-VM” – så placeringen kan jämföras med ett VM-silver i sin genre.

”Det känns fantastiskt! Vi har arbetat oerhört mycket med denna bok, och hoppas verkligen att priset innebär att vi når ut till ännu fler med inspiration, uppmuntran och kunskap kring mat och smakutveckling för de allra yngsta,” säger Edward Blom.
”Mums för minigourmeter och matgladisar” är skriven och producerad av Gunilla Kinn Blom, med Edward Blom och kocken och måltidskreatören Henrietta Anefalk som medförfattare. Alla tre har bidragit till bokens recept – en härlig blandning av välsmakande och nyttiga gourmeträtter för bebisar och småbarn, såsom burgundisk köttgryta, kalvfärsfrikadeller, pilgrimsmusslor, surkål, gazpacho och bananpannkakor. Dessutom är boken laddad med kulturhistoria, tips på hur man smaktränar familjens yngsta medlemmar och får dem att äta mer grönsaker och sockerfri mat – samt barnmatserfarenheter från matprofiler som Karl Ljung och Lisa Förare Winbladh.
De härliga och annorlunda bilderna har tagits av barnfotografen Åsa Deleau Wiklund, som var nominerad i Gourmand Awards-kategorin ”Best Photography” för sitt arbete med ”Minigourmeter” – och bokens vackra utseende har skapats av formgivaren Pär Wickholm. Den är utgiven av uppstickarförlaget Skabetti i Täby, som vid det här laget har ett stort antal prisbelönta kokböcker i sin katalog.
Gourmand Awards delades i år ut för 23:e gången. Prisutdelningen har de senaste åren skett i Yantai, en kinesisk kuststad cirka 75 mil sydost om Peking. I årets tävling deltog måltidslitteratur från över 200 länder. De tre bästa böckerna i respektive kategori får rätt att kalla sig ”Best in World”.
”Att få pris av Gourmand Awards är ett fantastiskt erkännande,” kommenterar Edward Blom. ”Att göra kokböcker är knappast lönsamt, utan mer en passion. Så det betyder mycket med sådana priser – även om det som gör mig allra gladast är när en kokbok verkligen används för läsning och att laga mat ur!”
Det är tredje gången av tre möjliga Edward Blom och Gunilla Kinn Blom tar hem ett av de prestigefyllda Gourmand-priserna för sina kokböcker. År 2014 fick de en andraplacering i kategorin ”Entertainment” för sin kokboksdebut ”Allting gott och alldeles för mycket”, och 2016 vann de en tredjeplats i kategorin ”Food Writing” för ”Kokkonst för livsnjutare” (båda utgivna av Norstedts).
Edward Blom figurerar även på ett hörn i två ”VM-guldsbelönade”, d v s förstaplatsplacerade, kokböcker. Han är intervjuad och bidrar med ett recept i ”Blå kokboken”, som vann Gourmand Awards-juryns hjärta i den europeiska välgörenhetsklassen – och hela familjen Blom är även med på bild i Richard Juhlins praktverk ”Champagne Hiking” som blev tvåfaldigt belönad i Kina, för sitt foto och som vinbok. Richard Juhlin ger för övrigt mat- och dryckestips i ”Minigourmeter”.
”Vi ville göra en annorlunda bebis- och barnmatskokbok, som visar alla föräldrar hur vi har gjort och gör med våra barns smak- och ätträning,” säger Gunilla Kinn Blom. ”Att lära sina småttingar äta god mat är en fantastisk gåva för livet, och vi är superglada för att den internationella juryn har förstått vilken fin inspirationsbok vi faktiskt har skapat. Själv tycker jag att det är den perfekta dopgåvan eller presenten till nyblivna föräldrar.”
 
 
För mer information och pressbilder:
Vänligen kontakta Gunilla Kinn Blom (gunilla@edwardblom.se)!
 
Boken kan beställas här:
samt finns hos Bokus och i välsorterade boklådor
 
För allmän information om Gourmand International och Gourmand Awards:
Läs mer om de svenska vinnarböckerna i årets Gourmand Awards här:

Systembolaget förenklar för varor ur beställningssortimentet

Sedan vi för två, tre år sedan lanserade de två Edward Blom-vinerna är det väldigt många som via olika sociala medier frågat saker som:
Varför finns vinerna inte i min Systembolagsbutik? Varför är det så svårt att hitta och beställa dem på Systembolagets sajt? Varför finns varken foto på flaskan eller någon smakbeskrivning på sajten?
Ofta med en underton av att det skulle vara AB Edward Blom & Co eller vinimportören som undanhåller butikshyllorna dessa produkter, eller som missat att skicka in bilder.
I själva verket handlar det förstås om Systembolagets regelverk.
Det är trångt på Systembolagets hyllor, men det är från dem 98 % (!) av all alkoholförsäljning sker. Alla leverantörer vill såklart in med sina drycker på dessa hyllor, för några andra hyllor att sälja alkoholhaltiga drycker från finns ju inte i Sverige – men reglerna för hur så kan ske är inte särskilt transparent. Det räcker inte att ha en kvalitativ och prisvärd produkt. Den måste svara mot vad SB:s inköpare anser fattas i sortimentet, eller redan ha skyhöga försäljningssiffror genom beställningssortimentet. Från vilket bara 2 % av kunderna handlar…
Det är inte konstigt, för sajten är inte precis användarvänlig. Och leverantörerna har alltså inte tillåtits att ens lägga upp produktbilder där.
Men – kanske blir det en förbättring framöver?! Anders Melldéns krönika i SvD häromveckan antyder att så är fallet. Citat:

Att som ”vanlig” vinkonsument botanisera bland de 18 000 dryckerna på bolagets hemsida är ju en omöjlighet, när de flesta av dessa är just beställningsvaror som vare sig tillåtits flaskbilder eller smakbeskrivningar. Här ska det bli ändring, lovar Systembolaget. Dessutom har det inte gått att beställa viner som finns i butikens sortiment vilket lett till bekymmer för den som vill handla lite av varje. Även här utlovas ändring.

Kanske kan detta vara små, små steg i rätt riktning för oss som handlar över nätet för att hitta specifika varor.

 Systembolaget måste ju gå till offensiv för att motivera sin existens, och att betona beställningssortimentets gigantiska utbud är förstås ett rätt fiffigt sätt.
Trots det ovan sagda är det inte krångligare att beställa Edward Blom Riesling Trocken, Edward Blom Merlot Cabernet Sauvignon och, inte minst aktuellt nu när adventstiden närmar sig, Edward Bloms glögg än att vem som helst med viss nätvana kan göra det! För nybörjare, se: https://www.systembolaget.se/bestalla-drycker/bestalla-i-butik
(Låt mig även tipsa om Facebookgruppen Vi som gillar Edward Blom Riesling, skapad av en viss person som rentav på egen hand genom täta beställningar sett till så att åtminstone det vita vinet ständigt finns att köpa på Systembolaget i Erikslund i Västerås!)

Edward Blom på Bokmässan i Göteborg 2017 (uppdateras!)

Edward har flera aktuella böcker på gång just nu:

Mums för minigourmeter och matgladisar – där han är en av tre författare/receptmakare (köp boken här!) (Skabetti Books)

Kokböckerna Allting gott och alldeles för mycket och Kokkonst för livsnjutare, som ännu finns ute i handeln i så kallad flexi-/mjukbandsupplaga respektive klotband (Norstedts) (Observera att den förstnämnda även finns att köpa på engelska: Life is a Banquet!)

Matens historia från A till Ö – Jan-Öjvind Swahns klassiker, som Edward fått bidra med ett antal nyskrivna texter till (Ordalaget)

samt även:

Glass för kemister – där han skrivit ett förord (Fri tanke)

Blå kokboken – där han är porträtterad och bidrar med sitt recept på ”Gastronomens torsk” (Benzer Publishing)

Dessa böcker finns nu i handeln – och på Bokmässan i Göteborg, som drar igång i slutet av denna vecka.

Bilden ovan visar när Edward Blom år 2013 (tillsammans med Gunilla Kinn Blom) flamberade glöggmusslor på scen, på den så kallade ”Kockteatern” på Bokmässan.

Där finns vi inte med i år, men så här ser Edwards program ut:

Bokmässan fredagen den 29 september 2017

NYINSATT! • Klockan 11–11.20 Signering av ”Mums för minigourmeter och matgladisar” i bokhandeln intill Kockteatern, E-hallen. Försäljning sköts av bokhandelns personal!

• Klockan 13–14 Intervju + signering i Benzer Publishings monter (E 02:29) Blå kokboken av Anna Benson

• Klockan 16–16.45 Vi signerar alla våra böcker! MEN vi säljer inga böcker själva. Köp dem på annan plats (t ex Akademibokhandeln eller annan valfri boklåda ute på sta’n, eller i kokboksförsäljningen vid Kockteatern/Mat och trädgård/E-hallen inne på mässan) och kom till baren Twentyfourseven, som ligger utanför mässområdet, i lobbyn till Gothia Towers-hotellet. Där finns vi och signerar framför allt vår ”Mums för minigourmeter och matgladisar” – ska finnas att köpa på ovan nämnda kokboksförsäljning! ”Kokkonst för livsnjutare” finns även i flexiband i Norstedts monter på mässan.

• Klockan 17–18 Signering i Ordalagets monter (B 03:60); Matens historia från A till Ö av Jan-Öjvind Swahn

Bokmässan lördagen den 30 september 2017

• Klockan 13–13.20, Hälsa- och livsstilsscenen (Hall E; E04:32) Värd: Ordalaget

Programpresentation: All mat vi äter är en del av vår kulturhistoria. Edward Blom, känd gastronom och kulturhistoriker, presenterar Matens historia från A till Ö av Jan-Öjvind Swahn. Edward har uppdaterat boken med nya ord med tillhörande historia, t ex Wallenbergare, Toast Skagen, Foodtruck, Wienerschnitzel, Foodtruck, Tv-kockar …

• Klockan 14–14.45 Intervju + signering i Benzer Publishings monter (E 02:29) Blå kokboken av Anna Benson

• Klockan 15–16 Signering i Ordalagets monter (B 03:60); Matens historia från A till Ö av Jan-Öjvind Swahn

OBS! Fler programpunkter kan tillkomma, kolla här igen!

 

Vad som hände oss på Elizabete Hotel i Riga

 

Många kollin blir det när man reser med småbarn … För första gången hade vi denna gång en så kallad Air Shell (det svarta som Edwards håller i) för att skydda barnvagnen mot okänslig bagagelastning på flyget! Elizabete Hotel ligger i den ljust gröna byggnaden bakom honom.

Eftersom vårt lilla hotell-intermezzo har uppmärksammats i sociala medier och kvälltidningar, och många vänner och bekanta därför frågat mig och Edward: ”Vad var det egentligen som hände?” skriver jag ner en redogörelse här. Den är omfattande, lång och utförlig främst för att jag även själv vill dokumentera det hela, medan jag kommer ihåg det. Jobbiga reseupplevelser har som bekant en tendens att försvinna ur ens sinne efter ett tag, trots allt! 🙂

Men innan jag börjar skriva vill jag göra detta helt klart: Vi älskar Riga som destination! Vi har trivts så himla bra här, utom på vårt hotell. Vill ni börja läsa om det direkt är det bara att skrålla till rubriken ”Detta är vad som hände” nedan!

Allt har varit helt perfekt, det vill säga precis det vi letade efter denna sommar: en bra kombination för hela familjen med kort flygresa från Stockholm, historia, kultur, vackra stadsmiljöer, roliga aktiviteter för barnen, härligt klimat, trevlig personal precis överallt (utom då vår hotelldam), mysiga restauranger, avslappnade uteserveringar etc etc etc. Och då har vi ändå bara just börjat turistandet och upptäcksfärderna. Vi är supernöjda med att efter mycket övervägande ha valt Riga som vår sommardestination (i hård konkurrens med Prag, Dublin, Paris, franska Rivieran, Portugal, norra Spanien, Bayern, Gotland och andra resmål vi funderade på för årets stora utlandsvistelse).

Hittills har vi mest hängt i parker, lekparker och Gamla stan, och besökt de fantastiska saluhallarna, sett jugendhusen i våra grannkvarter samt besökt restauranger. Melchior älskade det lilla turisttåget i Gamla stan, så det har han fått åka två gånger. Första kvällen i Riga hade vi turen att se en magiskt underbar körkonsert mitt i parkstråket Bastejkalns. Idag hade vi tänkt åka till Jurmala för att kolla in de vackra gamla trähusen och badstranden och bada i havet där.

Så: vi vill verkligen rekommendera alla att besöka Riga! Ni som redan varit här vet redan. Ni som inte besökt Lettland har en fantastisk upplevelse framför er. Detta skriver jag bara för att ni ska veta att vi inte är några gnällspikar i största allmänhet.

Vår enda invändning är att prisnivån tyvärr generellt är högre än vad vi hade trott att den skulle vara. Pengarna bara rinner iväg, på både det ena och det andra. Men det beror väl mest på dålig research, och på det glädjande att Lettland blivit ett ”normalt” europeiskt land och ingen utpräglad lågprisdestination (i alla fall inte turistområdena i Riga …).

Jag vill också gärna säga att jag är en tämligen van resenär, efter många många år som resenär, turist och resande utrikesreporter. Jag har de senaste decennierna bott på hotell och vandrarhem i jordens alla hörn, och varit med om det mesta vad gäller service (både positivt och negativt). Edward har också rest en hel del, och bott på hotell i alla möjliga serviceklasser och i alla möjliga länder. Vi har båda erfarenhet av den låga servicenivån i de forna östländerna (och nyligen varit på hotell i Kina där den lever kvar) och åtminstone jag har god erfarenhet av vad som brukar hända när det saknas täckning på bank- och betalkort …

Så, mycket av det som konkret drabbade oss på Elizabete Hotel i Riga hör till sådant som tyvärr händer en på hotell. Att rummet inte städades på en hel dag så att vi fick säga till mot slutet av dagen, att fönstret i vårt rum inte gick att öppna så att det snart blev rätt kvavt, att frukosten inte är det minsta ”engelsk” som påståtts i förhandsinformationen på hotellbokningssajterna (men helt OK!), att det finns en brant trappa upp till entrén som gör att det är jobbigt med vår syskon-barnvagn – allt det där är såsom det blir ibland när man är på resande fot och är inget att säga något om. Men … vår hotelldam var faktiskt unikt obehaglig för att jobba i ett serviceyrke.

Detta är vad som hände, lååångversionen:

Jag bokade vår resa, med flygbiljett och hotell, den 15 juli, d v s bara några dagar innan vi skulle resa iväg. Med så kort varsel var det svårt att hitta billiga biljetter och prisvärda hotellrum för lång tid i sträck. Vi fick massor av tips om bra hotell som vänner bott på, men ingen hade lediga rum tio dagar i rad (eller var på tok för dyra – tio nätter är en rätt lång tid att bo på hotell, och det blir förstås dyrt).

Men efter mycket sökande fann vi flyg med Norwegian och Elizabete Hotel i Riga. Det sistnämnda valde vi för dess läge centralt i Rigas vackra jugendkvarter med gångavstånd till parker och Gamla stan, för att det verkade passa barnfamiljer och för att det var ett av de få hotell i centrala staden som överhuvudtaget hade överkomliga rum lediga tio nätter i rad.

Bokningssajten Hotels.com skickade bekräftelse på rummet den 18 juli, och allt var frid och fröjd. Trodde vi.

Bokningen var alltså bekräftad. Men när vi vid niotiden på kvällen anlände till hotellet blev det genast problem. Ganska snart kände vi att det hela utvecklade sig till ”Pang i bygget” (Fawlty Towers) i sovjetstil!

Hotelldamen sade genast att vi inte kunde bo i det rum vi bokat. Hon ville att vi skulle ta ett större rum, ytterligare en trappa upp, för att få mer plats för barn och bagage. När det gick upp för oss att hon då också förväntade sig mer betalning tackade vi nej.

Konversationen tog extremt lång tid och var synnerligen förvirrad, på grund av hennes usla engelska (eller vår obefintliga lettiska, för den delen). Vi kånkade upp allt vårt pick och pack från gatan till rummet vi fått, och började installera oss. Mycket av konversationen som fortgick handlade om hur hon minsann slog knut på sig själv för att alls fixa ett rum åt oss, i en enligt henne svår situation när alla hotell i Riga egentligen är fullbelagda och vårt rum hade avbokats. Men uppenbarligen hade hon åtminstone ett par lediga rum till förfogande (det var inte så att hon sparkade ut någon annan för vår skull)!

När jag skulle betala med mitt VISA-kort visade det sig att hon redan hade försökt dra det tre gånger i förväg de föregående dagarna, utan att lyckas – hon visade mig utskrifterna från Swedbank. Det hade helt enkelt inte funnits nog med pengar på kontot.

Och det är mitt fel, såklart. Det berodde på att både flygbiljetter och hotellboende blev mycket dyrare än jag trott – och jag hade tydligen inte fört över nog med pengar till betalkortskontot, plus att jag felaktigt hade trott att betalning skulle ske först på plats på hotellet (så har det nog varit alla gånger jag rest nyligen). Jag hade missförstått informationen! Dessutom var jag stressad och hade fullt upp med att boka taxiresor, flyg med mera, och fixa en massa annat samma dag.

Så tanten hade enligt egen utsago makulerat vår bokning. Men det hade hon alltså inte meddelat vare sig oss eller Hotels.com i förväg, isåfall hade jag inte fått bekräftelsen ovan två dagar före avresa. Jag hade lätt som en plätt kunnat föra över pengar omedelbart, om jag bara hade fått veta att det var trubbel med kortet. (Vid senare samtal med Hotels.com har jag fått veta att ”standard procedure” när betalningen inte fungerar är att kunden genast får veta per mail, före resan, att bokningen avbrutits. Så hade alltså inte skett.)

Nå, vid incheckningen gav jag henne mitt betalkort, hon stoppade in det i kortläsaren och bad mig slå pinkoden. Det gjorde jag nästan – då jag upptäckte att det av henne angivna beloppet inte var €702, enligt bokningsbekräftelsen. Det stod plötsligt €828 i rutan.

Jag vägrade fortsätta eftersom jag inte hade fått minsta upplysning om prishöjningen, och fick nu veta att det enligt henne var det högre ”standardpriset” som vi skulle betala – eftersom hon några dagar tidigare inte hade kunnat dra kortet för en förhandsbokning till lägre pris.

Jag vidhöll att jag inte tänkte betala mer än det som stått på vår bekräftelse. Hon vidhöll att vi skulle betala det högre beloppet. Det slutade med att vi – med tanke på den sena timmen – skulle reda ut allt dagen efter; jag sade att jag gärna skulle vilja kolla med Hotels.com först för att allt skulle gå rätt till, och visade henne ett bekräftelsemail (med pris och text på svenska och lettiska). Efter allt språkförbistrat och otrevligt tjafsande fick vi äntligen gå ut och äta middag – tyvärr så sent att köket på närmaste pub hunnit stänga, men vi fick lite god gulaschsoppa i alla fall!

När vi kom hem på kvällen hade jag per mail fått en enkät från hotels.com, som undrade ifall vi var nöjda med incheckningen. Det var jag ju inte, så gissa vilken gubbe jag klickade på?

Jag skrev lite snabbt som svar på frågorna att vi visserligen var nöjda med hotellets läge – men att incheckningen känts som ”a disaster”, att vi råkat ut för ”rude staff”, och att det blev en 1 timme lång diskussion om betalningen på ”bad English”, utan att vi kommit överens. Tänkte att det var bra att meddela detta via Hotels, när de nu frågade, och medan situationen ändå skulle kunna lösas.

Dagen därpå ringde jag till Hotels.coms kundtjänst i Sverige, som förklarade att det var konstigt och felaktigt att vi inte hade fått något meddelande om att betalningen/kortet inte fungerat – men att de inte kunde styra över hotellets betalningskrav, och att jag var tvungen att prata med hotelldamen igen för att komma överens.

Det försökte jag göra, och en lång diskussion utbröt mellan mig och den aggressiva tanten med smått komiska fraser på ”engelska” och ”ryska”. (Vid det här laget försökte jag mig på en diplomatisk charmoffensiv genom att återuppliva min gamla skolryska, vilket gick sådär men ändå underlättade något.) Önskar så att jag hade kunnat spela in några av dessa konversationer! De lät komiska redan då, och i efterhand kommer jag såklart bara att skratta åt detta.

Det hela slutade med att jag lät henne dra mitt kort på €830. Orkade inte bråka längre, och vi insåg att det skulle bli väldigt dålig stämning om vi inte gjorde så. Hon hade förstås rätt i att det inte hade funnits pengar på kontot i rättan tid, vilket jag efter att ha kollat det finstilta möjligen borde ha fattat att det skulle göra (fast det kunde verkligen ha varit tydligare). Att mer serviceinriktade ställen kanske skulle ha agerat annorlunda och mer smidigt och vänligt är väl en annan sak. Den 21 juli, uppskattningsvis tolv timmar efter incheckning, drogs summan från mitt konto.

Sedan hon fått våra pengar och det belopp hon krävde trodde vi att hon skulle lämna oss i fred. Men, icke. Det visade sig att tanten rattade hela det lilla tjugorumshotellet själv, så hon var ALLTID där. Det var hon som satt i receptionen, hon som tassade runt i frukostrummet, hon som öppnade dörren när vi kom hem sent på kvällen, hon som städade rummet. Det fanns en frukostkock och någon slags grågosse som möjligen fixade saker, men i övrigt var det hon som skötte hotellet för jämnan. Vi kom inte undan henne!

Och så fort jag stötte på henne påminde hon om den hemska ”recensionen” som jag skrivit, genom att vifta med en pappersutskrift av den. Enligt henne hade incheckningen varit fullt normal, så hon kände sig fruktansvärt orättvist behandlad av mig – trots att jag redan från början hade sagt att jag tänkte kontakta Hotels.com.

Ungefär så här beskrev hon det, om och om igen (lägg till stark brytning och aggressivt kroppsspråk): ”You! Review – not good! – problem! No problem for me. Problem for you! Finish! Finish!” i en massa andra versioner och varianter. Konversationen fick allt större inslag av ryska, i takt med att jag blev varm i kläderna på det tungomålet, men eftersom min ryska verkligen inte är flytande och hon var så svår att förstå på engelska så blev diskussionen minst sagt haltande. Jag fattade till exempel aldrig om ”Finish!” betydde att hon ville att vi skulle flytta ut, eller något annat. Men jag försökte ändå förklara att jag stod för de omdömen jag skrivit om incheckningen till Hotels.com.

Och jag hade ingen lust att lägga tid på att jiddra med henne om detta. Att hon började tjafsa om min ”orättvisa” recension även när jag gick förbi henne med en gråtande bebis i famnen, eller samtidigt försökte hantera en vild tvååring, kändes extra jobbigt – liksom att hon gärna utmålade sig själv som storsint och god, som ordnat ett rum åt oss ”because baby”.

Situationen blev snart ohållbar. Men vi dristade oss ändå till att artigt påpeka att rummet inte blivit städat en dag, att det inte gick att vädra och andra småsaker som inte fungerade särskilt väl och som ändå gick att åtgärda (tja, inte vädringen …). Hon gjorde faktiskt sitt bästa för att lösa situationen på ett rätt trevligt sätt – som att sent omsider städa, och att förklara att fönstret inte skulle vara möjligt att öppna i just vårt rum på grund av inbrottsrisken (!) men att vi ju kunde låta dörren stå öppen (!) för att få in luft från korridoren och grannrummet. Hon försökte visa sig från sin bästa sida när hon gick runt i frukostrummet och såg till att vi hade vad vi önskade på tallrikarna. Men, tyvärr, stämningen kändes väldigt ansträngd.

Till sist – på måndagsförmiddagen – kallade hon mig till receptionen för ett femminutersmöte, där vi återigen skulle diskutera min ”recension” till Hotels.com. Jag försökte förklara att vi faktiskt planerade att resa till badorten Jurmala och hänga på stranden, och inte alls hade lust och tid att diskutera mer med henne – nu när vi för länge sedan betalt det belopp hon krävde. Hon insisterade, och så tvingades jag sitta där på en stol i receptionen. Som en liten unge uppkallad till rektorn för uppläxning!

Jag var vid det laget helt inne på att skriva vad fan som helst till Hotels.com för att hon skulle sluta trakassera oss (givetvis med ett tillrättaläggande i efterhand). Men innan vi hann komma så långt i den som vanligt surrealistiska, språkförbistrade, trassliga diskussionen på ”engelska” och ”ryska” så började hon förklara att hon – som betonade att hon var läkare, innan hon för 25 år sedan börjat driva hotell – ansåg att min man var helknäpp som blivit så upprörd över en helt normal incheckning, och över hennes helt normala beteende, att han skrikit på henne inför våra barn!

Det var tydligt att hon ansåg att man inte får bli upprörd inför små barn, dock utan att ta ansvar för att hon var källan till vår upprördhet, att hon var anledningen till att mina barn tvingats hänga med oss länge en massa gånger i receptionen samt att hon gjorde så att vi inte bara kunde åka iväg till stranden och bada med dem som planerat. Återigen en massa ”You! Review – not good! – problem! No problem for me. Problem for you! Finish! Finish!”, samtidigt som vår tvååring blev alltmer uttråkad och började springa runt så att vi fick föra samtalet med henne samtidigt som jag jagade honom.

När jag förklarade för min man att tanten sagt till mig – på ryska, som i förtroende – att hon tänkte ringa polisen, att hon tycker att han skulle spärras in på någon psykklinik (eller om det bara var barnen som behövde psykoterapi) och att det inte är bra för barnen med en upprörd pappa blev han förstås förbannad. Så diskussionen trappades upp, och vi blev inte gladare av att hon lade sin hand på både mig och min man på ett nedlåtande vis. Vi var tvungna att säga ”Rör mig inte!” – det kändes faktiskt otrevligt att hon skulle börja ta på oss! Vi försökte förklara att vi bara varit ute efter att få ha en Rigavistelse i lugn och ro, och att bli lämnade i fred av henne.

Men i takt med hoten om polis och psykvård för barnen – i gammal god sovjetisk hotstil – kände vi att vi inte hade minsta lust att bo kvar. Inte för att jag på allvar trodde att den lettiska polisen skulle bry sig särskilt mycket om att en svensk turist skrivit att en lokal hotelltant beskrivits som en katastrof i ett mail till en hotellbokningsfirma. Men det kändes ändå väldigt, väldigt obehagligt, och vi insåg att vi inte alls skulle må bra av att bo kvar på den gränslösa tantens hotell. Vi hade heller ingen lust att ha henne i vårt rum titt som tätt, för att städa eller av något annat skäl. Min man ringde till svenska ambassaden för att få råd, och fick tips om att Riga har en engelsktalande ”turistpolis” för sådana här situationer. Vi bestämde oss dock för att skippa polisinblandning, det verkade jobbigt. 😉

Så, efter samråd med den fantastiska och serviceinriktade personalen på den svenska kundtjänsten på Hotels.com – som naturligtvis insåg att det inte ska gå till på det här viset – checkade vi istället till sist ut. Det vill säga, vi kånkade ut allt vårt pick och pack ur rummet lagom till utcheckning. Eftersom tanten då inte fanns på plats i receptionen skrev jag en lapp på engelska där jag kort förklarade att vi fått rådet att checka ut, och att vi skulle vilja ha en återbetalning för våra sex återstående nätter samt ett kvitto på det jag betalt. När hon dök upp på trottoaren där vi stod överlämnade jag lappen – med mobiltelefonen påslagen. Det såg ut så här: https://youtu.be/bZ1gI_G2eXY

Komiskt nog tog hon också bilder på oss med sin mobiltelefon! Vad de nu ska bevisa. Men något kvitto på min €828-betalning (SEK 8 168:65) vägrade hon ge mig. Jag fick bara en utskrift av regelverket på ryska (se bild) där det förklarades att ingen återbetalning alls kan ske vid så sen avbokning.

Och det allra sista som hände för vår del där var att hon plötsligt kom med en nyckel till en lägenhet som vi kunde hyra av henne istället …

Men vid det laget ville vi bara komma iväg, så vi tackade vänligt men bestämt nej till lägenheten – och stretade med alla våra väskor, babyskydd och barnvagnen till närmaste kvarterspub, där vi visste att det fanns ett fungerande wifi-nät eftersom det var där vi åt gulaschsoppa. Där satt vi en stund för att pusta ut och för att försöka boka nytt tak över huvudet. Vilket vi till sist lyckades med, men som sagt är det svårt att hitta hotellrum i Riga så här års. Samtidigt hade vi kontakt med Hotels.com, som ska se över ifall vi kan få någon återbetalning framöver.

Både Expressen och Aftonbladet snokade upp det hela, via min mans tweets (som han egentligen skrev mest som nödrop innan hon mutade någon polis att sätta honom i finkan!) och ringde oss under resans gång för att göra en story av det. Det skulle ha varit roligt att höra hur AB-reporterns konversation för att höra den vresiga hotelltanten lät … Jag vet i alla fall att den svenskspråkigaa personalen på Hotels.com inte klarade av att kommunicera med henne på engelska, utan fick ta hjälp av sina kolleger i Ryssland.

Sammantaget: Elizabete Hotel är säkert trevligt i de flesta sammanhang, för den som inte har något emot en trappa upp till entrén och andra olägenheter jag nämnt ovan. Det är hyfsat rent och prydligt, och framför allt är läget superbra. Men för oss spårade det helt enkelt ur totalt redan från början, och det gick liksom aldrig att reparera …

Japp, jag får försöka se till att alltid ha mer än tillräckligt med pengar på rätt bankkonto när jag bokar i förväg, hade jag bara haft det hade inget av ovanstående hänt. När jag bokade Elizabete Hotel hade jag redan suttit bra länge med bokningssajterna, och mitt intryck var nog ändå (felaktigt) att detta hotell som många andra hade devisen ”boka nu, betala på hotellet”. I vilket fall som helst förtjänar ingen att bli behandlad av en hotellägare som vi blev, med fysisk handpåläggning och hot om polis, för att vi skrivit till tredje part om vår negativa upplevelse av en incheckning. Denna vresiga hotellägare har uppenbarligen inte förstått att hennes uppgift är att få sina gäster att trivas, inte att ställa diagnos på deras barn! Hon tycks heller inte riktigt förstå vad det innebär att ingå i ett hotellbokningssystem, att det medför att hon måste följa regler om betalning och att hon kan få omdömen från gästerna som hon tycker är orättvisa.

Jag vill också säga att ingen skugga må falla över Hotels.com. Deras personal – jag har varit i kontakt med flera personer på kundtjänsten – har hanterat detta ärende föredömligt, proffsigt och med stor empati! Vi ska skriva till dem när vi kommer hem, kanske går det att få en del av pengarna vi betalt tillbaka.

Till sist: det var jag, alltså inte Edward, som bokat resa och hotell och klantade till det med betalkortet. Att det hela skulle bli en löpsedelshistoria (se bild nedan), mitt i regeringskris och andra riktiga nyheter, tycker jag naturligtvis som gammal journalist/nyhetsreporter är smått vansinnigt (och ja, samtidigt lite kul). Kvällstidningsredaktionerna borde faktiskt ha bättre saker för sig. But what else is new?! som de säger i USA.

Nu har vi återgått till normala turistaktiviteter i Riga – detta skriver jag på kaféet i en djurpark där vi kollar på getter, lemurer och giraffer. Och imorgon ska vi äntligen få åka till stranden, om än två dagar senare än vi tänkt oss…

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Uppdatering (september):

Antar att ni väntat med spänning på hur det hela slutade.

Jo, bokningstjänsten hotels.com – som för övrigt hanterat hela ärendet extremt proffsigt – återbetalar större delen av vad vi hade betalat för hotellet. Handläggaren skriver bl a:

”… så vill jag återigen beklaga för ägarinnans beteende. Det är oacceptabelt att bli bemött på det viset, och överlag ett mycket märkligt uppförande från hennes sida. Därför har jag tagit feedbacken vidare till vår kontraktsansvarige för Elizabete Hotel, så att de kan föra dialogen vidare med henne. Jag försökte mig på att prata med henne själv, men språkbarriären visade sig tyvärr vara för stor.

Att hon sedan menade att bokningen var avbokad är också något vi kommer att ta upp, då vi inte fått någon information alls om detta. Jag kontrollerade det med vår avdelning som hanterar omplaceringar, men de hade inte hört något från hotellet. Någonstans i kommunikationen har det därmed varit en brist, och det är väldigt olyckligt att det blev på det viset, så vi är måna om att det inte upprepas.”

Så nu vet ni det…

Vill återigen rekommendera Riga som resmål! Det underbara parkstråket, Gamla stan, närheten från Stockholm, många intressanta museer och utflyktsmål, saluhallarna och restaurangerna med mera med mera gör att vi – bortsett från vår jobbiga hotellvärdinna – bara har ljusa minnen därifrån.

Gunilla Kinn Blom

 

Edward Bloms ”sista måltiden” för Anders Adali: tryffelbörek och andra mezerätter

Under flera veckor har Edward på Breaking News-redaktionens begäran komponerat ”svenska köttbullar med potatismos, lingon och pressgurka” i olika versioner. Recepten – köttbullar i japansk, fransk, etiopisk, argentinsk, amerikansk och nordkoreansk (!) version – finns här på bloggen.

Inför kvällens sändning av säsongens sista Breaking News med Filip och Fredrik (klockan 22–23 i Kanal 5) fick Edward ett annat uppdrag: att komponera en ”sista måltid” till Krimpanelens medlem Anders Adali. Som önskade sig en vegetarisk meze-buffé med bland annat tryffelbörek, dragerade med 24 karats guld. Här är recepten som Edward skapat!

Tryffelbörek
12 st ark filodeg

Fyllning:
300 gram fetaost, äkta – av get eller får
1 uppvispat ägg
1 msk persilja, hackad
1 msk färsk mynta, hackad
1 krm salt (kan uteslutas)
1 krm svartpeppar (kan uteslutas)
äkta tryffel, någon bra sort (alla inlagda i burk jag testat har inte smakat någonting)
tryffelolja, bra sort – inte billigaste på ICA

Dekor:
bladguld, 24 karat

Gör så här:
Ta fram filodegen ur frysen i god tid (tar 2–3 timmar; se paketet).
Rör samman ingredienserna till fyllningen.
Håll filodegsarken fuktiga under fuktiga handdukar. Skär till ett ark i taget i stora trekanter (dela upp dem i kvadrater som är cirka 15*15 cm, skär dem sedan till två trianglar).
Lägg en klick fetaost i en sträng längs med triangelns bredaste del. Rulla till en ”cigarr” och vik samtidigt till och in kanterna så att den försluts och osten inte kan tränga ut. Nyp ihop degen, och pensla skarvarna med vatten.
Lägg de färdiga rullarna i en form vartefter de blir klara, med en fuktig handduk över.
Fritera varje rulle några minuter i olja (eller grädda i ugnen, cirka 8 minuter i 225 grader) till den är gyllenbrun. Ta upp och låt rinna av på hushållspapper.

Baba ganoush
1 aubergine
½ dl olivolja
1 vitlöksklyfta, pressad
1 msk citronsaft
½–1 tsk salt
1–2 krm peppar
2 tsk spiskummin
1,5 msk tahini
vitlöksklyfta

Gör så här:
Skär auberginen i skivor på längden – viktigt för att trådarna ska vara kvar.
Grilla dem i grillpanna så de blir lite sotiga och mjuka. Droppa över balsamvinäger mot slutet så att den också blir lite grillad. Mixa dem hastigt med vitlök, olja, citron, och kryddor och en aning vatten du vaskat ur pannan med.


Hummus med hasselnötter
400–450 g kokta kikärtor
3 msk tahini
2 vitlöksklyftor
1 msk pressad citron
1⁄2 tsk sesamolja
0,75 dl olivolja
1 krm paprikapulver
1⁄2 tsk spiskummin
ev. några stänk pepparsås (Tabasco)
1 tsk salt
1 dl hasselnötter

Gör så här:     
Om du blötlagt och kokat kikärtorna själv, spara kokvattnet. Är de ur burk/tetra ska lagen ej användas.
Mixa kikärtor, tahini, en pressad vitlöksklyfta, citronsaften, oljorna, kryddor och salt samt hälften av vätskan i en mixer till en slät massa.
Rosta hasselnötterna i en het järnstekpanna under omskakning några minuter. Tillsätt lite olja mot slutet så att skalen blir mörka men inte svarta. Låt en skivad vitlöksklyfta bryna med.
Häll ner hasselnötterna och vitlöksskivorna i hummusen. Kör i mixer tills allt är grovhackat!
Koka ur stekpannan med resterande vätska och häll i smeten. Rör om.
Vill du ha lösare hummus, tillsätt mer vatten och olja. Smaka ev. av med salt och mer kryddor.

Inlagd paprika
6 röda spetsiga paprikor
2 dl olivolja
6 vitlöksklyftor, skivade
saft av 2 citroner
2 tsk salt

Tillbehör
pitabröd
oliver
citroner

Texten till Edward Bloms ”Nu lagar vi julen”

Nu lagar vi julen

 

Text: Kent Olsson och Edward Blom

I alla tider har julbordet varit en trevlig tradition,
men den hotas av nymodigheter som pannacotta, alger, halloumi och chorizo.
För vart år kommer det någon dum, men förgänglig, sensation.
Åh, jag ryser åt tanken att tacos och ärtskott ska fritt få rumla runt med dopp i grytan!

Det är hög tid att lyfta fram det klassiska,
det inlagda, feta, glaserade och fantastiska!

Så nu lagar vi jul, jul, jul, jul igen. (Nu lagar vi julen.)
Nu lagar vi jul, jul, jul, jul.
Allting gott och alldeles för mycket!
Jul, jul, jul, jul igen. (Nu lagar vi julen.)
Nu lagar vi jul, jul, jul, jul.
Allt för glada magar; nu lagar vi julen.

På julbordet dukar vi upp sju assietter som avnjuts en och en.
Där, mellan sillen och små klenäter, finns alla smaker – kryddiga, salta.
Janssons frestelse, lutfisk och sylta – och läckra revbensspjäll,
rundrökt ål,
brysselkål,
snaps och skål.
(Flæskesvål!)
Och till sist en slev med ljuv Ris à la Malta.

[Absolut inget lättsmält eller magert bord.
I ett crescendo av fett, rökt och salt
finns den lust som gör julen god.]

Så nu lagar vi jul, jul, jul, jul igen …

Men glöm ej bort, att som start
en liten bottenskyla sätter fart.
Och sillen får något att simma i.
Du känner hur det spritter – av juleufori!

Så nu lagar vi jul, jul, jul, jul igen …

Och så får man ta omtag av varje assiett så låt oss njuta tills våra själar flyger.
Här finns det: vörtbröd, smörhögar, pastejer, insaltad grisknorr, griljerat svinhuvud, lutfisk, julöl, mumma, skimrande röd julost, gravad strömming, hela ansjovisar, varmrökt lax med majonnäs, svensk och skånsk skinka, leverpastejer, långkål, brunkål och rödkål, julgädda, whiskycheddar, korv i alla former, sjuskinnsgröt, sylta, dopp i grytan. Det blir rusning efter grisfötterna! Fikon, revbensspjäll, sillsallad, inlagda sillar, sardiner, aladåber, grönsaltad bringa, äggost, delikatesskroppkakor – och blodkorvar.

 

Du kan höra låten på Spotify (alternativt, sök på ”Edward Blom” eller ”Nu lagar vi julen”).

Text: Kent Olsson och Edward Blom

Musik och arrangemang: Thomas G:son och Jimmy Jansson

Produktion: Capitol Music Group AB

OBS! Samtliga rättigheter för låten tillhör, enligt svensk upphovsrättslag, upphovsrättsinnehavarna ovan. För mer information om användande, vänligen kontakta förlaget Capitol Music.

Läs mer om bakgrunden till låten här: http://www.edwardblom.se/edwards-varld/edwards-jullat-nu-lagar-vi-julen (Pressmeddelandet från skivbolaget finns här.)

Edward Bloms låt ”Nu lagar vi julen”

edward-blom_nu-lagar-vi-julen1Är det något Edward verkligen älskar så är det julen: julfirandet och inte minst julens mat och drycker! Ingen kan som han gå igång på de svenska jultraditionerna, och det är något han ofta håller föredrag och skriver texter och debattartiklar om. En av Edwards lyckligaste stunder var när han för några år sedan besökte en one dollar-store i Harlem i New York och kunde fylla en hel kundvagn med glittriga julgransdekorationer…

I samarbete med Virgin Records Sweden och Capitol Music Group Sweden har Edward nu släppt en alldeles egen jullåt: ”Nu lagar vi julen”. Låten finns på Spotify, och ni kan lyssna på den här: https://play.spotify.com/album/20Jqv3v4kriVCV8fwTiezE (eller: sök på Edwards namn i Spotify).

Låtens text har skrivits av Kent Olsson och Edward själv; övriga upphovsmän är Thomas G:son och Jimmy Jansson.

”Allting gott och alldeles för mycket”, som är ett återkommande tema i låten ”Nu lagar vi julen”, är för övrigt ett uttryck Edward Blom en gång råkade kläcka spontant om en räkmacka. Det blev snart ett motto för honom, och passar förstås utmärkt för att beskriva även ett julbord i hans anda.

”Nu lagar vi julen” följer en lång musiktradition med kombinationen av härlig melodi och en underbar, humoristisk text. Vi tänker oss en blivande svensk julklassiker, i stil med ”Vår julskinka har rymt” och ”Mer jul”! Hoppas att ni tycker lika mycket om ”Nu lagar vi julen” som vi gör. 🙂

Kalvinism och katolicism är vitt skilda begrepp

ska%cc%88rmavbild-2016-11-21-kl-12-28-06I min gamla, mångåriga blogg ”Gunillas dagbok” (som ursprungligen startades i New York 2005) skrev jag ofta mediekritiska inlägg. På grund av tidsbrist lägger jag sällan upp särskilt många sådana numera, men ibland får jag ett litet ryck.

Denna gång är rycket inspirerat av ett färskt Facebookinlägg av journalisten Andreas Henriksson om hur våra kolleger förletts att skriva om ”påvens ungdomsvän Carlos” –  tydligen en förvanskning av denne Carlos själv – och hur det i vissa fall lett till självprövning och avpublicering, men i andra fall inte. ”… jag som är luttrad av att svenska medier inte erkänner andra fel än felaktigt stavade namn och fel titel ser detta som ett stort litet steg i det tysta för DN”, kommenterar Henriksson avpubliceringen.

Detta inlägg handlar inte om en falsk och svårkollad story, utan om ett faktafel som i mångas ögon kanske bara är snäppet värre än ”felaktigt stavade namn” – men som är nog så irriterande.

Häromdagen (fredagen den 18 november 2016) visades filmklassikern Breaking the Waves av Lars von Trier i SVT2. Om den filmen finns mycket att säga, och mycket av filmens innehåll är öppet för tolkningar – vilket fick mig att nyfiket finkamma nätet i jakt på recensioner och texter från tiden det begav sig, det vill säga omkring 1996 då filmen hade premiär och åren därpå.

Bland mycket annat hittade jag denna recension från 23 augusti 1996 (årtalet står inte på sajten, men jag utgår från att det var då den publicerades): http://wwwc.aftonbladet.se/puls/film/9634.html Början av texten visas som skärmdump här i inlägget. Tyvärr innehåller den ett grovt faktafel, som Aftonbladet borde rätta i arkivet/på nätet – nämligen i meningen [min fetstilsmarkering]:
”En historia om kärlek, sex och religion, som utspelas på 1970-talet, i ett litet skotskt samhälle starkt präglat av den katolska kyrkan.”

Men hela poängen med filmen är ju att både huvudpersonen Bess och samhället hon lever i snarare präglas av den stränga religionstolkningen i sin församling, som enligt exempelvis Wikipedia ska föreställa en del av ”Free Scottish Presbyterian Calvinist church”, en frikyrka som grundades 1893 och som har haft ett av sina starkaste fästen i skotska Högländerna.

Kalvinism, alltså; i detta fall en rätt extrem variant av protestantism. Alltså inte alls katolska kyrkan.

Detta är förstås helt centralt i filmen; tänk till exempel på den starka symboliken med kyrkklockorna i början och i slutet. Skulle inte tro att det finns katolska församlingar som plockar bort sina klockringningar … eller inte tillåter alkoholkonsumtion, för den delen (apropå en annan av filmens starka poänger, nämligen under bröllopsfesten där en vän till brudgummen dricker öl medan brudens morfar betraktar honom ogillande och dricker något som ser ut som skulle kunna vara äppelmust).

Nej, det är uppenbart för åskådaren att kyrkan det handlar om i filmen inte är den katolska. Tyvärr är det vanligt med missuppfattningar gällande trossamfund i svensk press, och katolska kyrkan är gissningsvis ett av de mest drabbade. Hur det kunnat bli så fel i recensionen, och att det inte har rättats på 20 år (jag kan knappast vara den första som reagerat) är en gåta. Därmed inte sagt att Bess inte skulle ha kunnat bli utstött även ur ett strängt katolskt samhälle …

Men visst måste tidningar se till att rätta även gamla faktafel, när de är av betydelse  (finns det förresten betydelselösa faktafel?) … Svenska medier är dock tyvärr enligt min – och Andreas Henrikssons – erfarenhet ganska dåliga på att bry sig om att göra sådana rättelser. Något de måste ompröva, nu när gamla texter har längre liv än någonsin genom digitala arkiv. Jag skrev i fredags en kommentar om detta hos Aftonbladet, varav detta inlägg är en bearbetning, och hoppas att de så småningom reagerar (det har till dags dato inte kommit något svar på kommentaren).

För övrigt är Lars von Trier själv katolsk konvertit. Han har poängterat att han i Breaking the Waves inte varit ute efter att kritisera någon särskild religion, bara de uttryck religionsutövning kan ta sig (som hos äldstebröderna i församlingen i filmen):

”My intention was never to criticize any particular faith, like the one in this Scottish setting. That doesn’t interest me at all. It’s too easy, and it’s not something I want to get involved in. Cultivating a point of view that’s easily accessible and generalized, it’s like fishing in shallow water.”

som han säger i en intervju med filmkritikern Stig Björkman.

Edward för allmänheten under hösten 2016

Ikväll den 1 september går Edward Bloms andra ”Poppen-Sie-Up”-middag av stapeln, i en lägenhet i Stockholm! Biljetterna till detta evenemang är sedan länge slutsålda. Vem vet, kanske dyker något liknande upp i framtiden igen?!

Men, det finns fler möjligheter att ta del av Edwards kunskaper och kulinariska färdigheter under hösten. Här nedan är ett preliminärt program för de evenemang som är öppna för allmänheten. Inlägget uppdateras under hösten, ifall enstaka nya punkter tillkommer. (Edward är dock delvis föräldraledig under hösten, och även upptagen med diverse andra projekt, så hans schema är redan i stort sett fulltecknat.)

 

Onsdagen den 7 september, på eftermiddagen, talar Edward om fastigheter och fastighetsutveckling ur ett mat- och livsmedelshandelsperspektiv, i ett arrangemang av tidningen Fastighetsvärlden på Grand Hotel i Stockholm. Seminariedagen är för branschfolk och kostar en bra slant att få tillträde till, men är i princip öppet för vem som helst. Mer information: http://www.fastighetsvarlden.se/seminarier/kopcentrum-butiker-2016

Torsdagen den 22 september klockan 16.45–17.05 är Edward en av flera deltagare i ett panelsamtal om ”mat, det dukade bordet och livsstil” på NK (Hamngatan 18-20 i Stockholm) under vinjetten NK Talks. Öppet för alla utan kostnad, i Ljusgården! Mer information: http://www.nk.se/stockholm/evenemang/nk-talks/nk-talks-22-september

Lördagen den 1 oktober är han middagsvärd på Eriksberg Vilt & Natur i Blekinge, på ett evenemang med föredrag och middag öppet för allmänheten. Läs mer om bokningar på Eriksbergs hemsida!

Fredagen den 7 oktober dyker Edward upp i Sundsvall, i samband med att det anrika stadshotellet Hotel Knaust, Sundsvalls stolthet, firar 125 år med en kväll med delvis centraleuropeiskt tema. Både Gunilla Kinn och Edward Blom står på scenen, och en meny med tre rätter ur ”Allting gott och alldeles för mycket” samt ”Kokkonst för livsnjutare” serveras. Läs mer här (evenemanget är dock redan så gott som fullbokat):

Dessutom samarbetar Edward under hela hösten (t o m slutet av november) med nöjespalatset Wallmans, på Blasieholmen i Stockholm. Där serveras en överraskningsmeny med sex rätter ur hans fatabur (se kokböckerna ovan) och även ett särskilt Edward Blom-dryckespaket. Wallmans serveringspersonal står för underhållningen kring borden och på scen. Läs mer och boka här: wallmans.se

I övrigt lär Edward dyka upp i TV-rutan och i etern då och då. Vi informerar i olika sociala medier om vad som är på gång, inte minst på vårt företags Facebooksida! Missa inte heller Edwards YouTubekanal, och följ honom på Instagram och på Twitter.

Coola, kompetenta, fixiga, intressanta och änglalika kvinnor

Edward har som sagt fått mängder av fantastiska och fantastiskt positiva reaktioner på sitt Sommar-program, från såväl proffstyckare som okända; vänner och bekanta; massor av glada tillrop på sta’n och på nätet – men också en del märkliga reaktioner.

Recensioner kan man egentligen inte recensera, bara påpeka rena felaktigheter – men nog blir det märkligt ibland, och man undrar i några fall ifall recensenten lyssnat på samma program som en själv.

Konstigt har det blivit i Aftonbladets Sommar-recension. Det är en sak att skribenten Hanna Olsson ansåg att det blev lite väl många studentminnen; det tyckte faktiskt jag också… Men hur hon använder sin slutkläm till denna ”brasklapp” (sic!) övergår mitt förstånd:
”Att 2016 beskriva alla kvinnor som änglalika flickor eller mödrar rekommenderas inte.”

Verkligen? Låt oss gå igenom hur Edward beskriver ”alla kvinnor” i programmet:

1. ”Min mor är en riktig hönsmamma. Jag fick inte gå över ”stora vägen” förrän jag började fjärde klass. Inte åka in till stan själv förrän jag börjat gymnasiet. När jag varit på villafester ute på Ekerö, eller inne i stan och tagit några öl på Kloster Pub, var mamma alltid vaken  – oavsett hur sent det var.”

Min kommentar: OK, Edwards mamma beskrivs inte bara som en moder utan rentav som en hönsmamma.

(– – –)

2. Jag överöstes av kärlek av mina underbara föräldrar, och av min nästintill änglalika storasyster som alltid lät mig vara med och leka med henne och hennes vänner. – Om någon protesterade så ville hon inte längre umgås med dem.

Min kommentar: Ja, här har vi den änglalika flickan (men hon, det vill säga min svägerska Anna, är också den enda såvitt jag kan se).

(– – –)

3. När Fetzenreich stängde hamnade vi ofta på någon bar eller hemma hos Ester som var den enda med en egen centralt belägen lägenhet. Själv hyrde jag rum av en gammal överborgmästarinna och fick inte ha nattgäster.

Min kommentar: Varken Esther eller den gamla överborgmästarinnan verkar särskilt änglalika eller moderliga, utan båda mer som … lägenhetsinnehavare.

(– – –)

4. Det sista halvåret tog jag in morgontidningen varje gång vid hemkommandet, och den gamla överborgarmästarinnan som då redan var vaken ojade sig halvt chockerad, halvt road över den vilde studenten.
Min kommentar: Nu är överborgmästarinnan vaken, chockerad och road – men fortfarande varken änglalik eller moderlig.

(– – –)

5. Sista gången var när min finske vän kommit krypande ut från mitt rum en förmiddag efter att otillåtet ha övernattat på mitt golv, med en gammal getfäll över kroppen. Den gamle överborgmästarinnan som var skumögd hade börjat skrika ”Ein Hund, Ein hund”, varvid min kamrat svarade ”voff, voff” – och reste sig upp. Att hon inte fick en hjärtattack var ett under.

Min kommentar: Nu är hon skumögd och hundrädd också.

(– – –)

6. Även om jag inte pluggade mycket läste jag konstant. Några kvarter från mig låg ett utmärkt antikvariat. Jag lärde mig snart tyda frakturstil. Först fick jag ringa mormor och över telefonen försöka förklara hur krumelurerna såg ut. Och fick svar att det var ett ”s”, och det var också ett ”s”, och det var faktiskt också ett ”s”. Jag köpte massvis av böcker och satt nere vid Mosel, i parker och i vinstugor och läste in hela den tyska kanon av romaner och poesi.

Min kommentar: Edwards mormor är väl per definition en moder, men hon beskrivs snarast som bildad och språkkunnig.

(– – –)

7. Mycket var spontant. En morgon efter en av alla de otaliga festerna bestämde jag och en flicka att helt sonika åka över till Nancy och äta franska croissanter och café au lait till frukost.
En annan gång tog jag med en tyska till DDR för att växla Ostmark som jag investerat i. När jag väl hittat en frukthandlare som kunde växla blev det mitt livs bästa investering.

Min kommentar: Här är två studentskor, som inte heller verkar särskilt änglalika (och inte heller mödrar).

(– – –)

8. Det blev ett givande år med grundkurs i litteraturvetenskap. Vi läste tusentals sidor varje vecka och sedan träffades vi före seminarierna och diskuterade de lästa böckerna i fasta grupper. Det blev oerhört intressanta samtal med de tre intelligenta och genomtrevliga unga kvinnor som ingick i min diskussionsgrupp.

Min kommentar: ”Intelligenta”, ”genomtrevliga” och ”unga” är som ni ser epiteten här.

(– – –)

9. Jag kom snart in i ett trevligt gäng av främst nordiska utlandsstudenter – särskilt en skånska blev en vän för livet.

Min kommentar: Inte heller Edwards skånska väninna (hej Ulrika!) beskrivs som som ”änglalik”, snarast indirekt som ”trevlig” liksom de andra studenterna – och vänfast.

(– – –)

10. Min syster hade ordnat ett tillfälligt andrahandskontrakt: en 16 kvadratmeters lya på Tegnérgatan. Norrmalmssidan mitt emot Tre Backar.

Min kommentar: Jo, här återkommer den änglalika systern förvisso, med en änglalik handling (det medges): att fixa en lägenhet! Men det skulle förstås också kunna tolkas som att hon har goda kontakter eller är bra på att fixa saker.

(– – –)

11. Här träffade jag två flickor som än idag är nära vänner och vi hade extremt roligt de där månaderna. Sålde böcker i varandras namn, sålde med fåniga röster, jäklades med varandra under samtalen, skrattade hysteriskt.
Flickorna lyckades dessutom sälja böcker under tiden – det gjorde inte jag.

Min kommentar: Jaha, dessa flickor (hej Anna och Cecilia!) är väl snarast fulla av upptåg och skickliga på att sälja än de är … änglalika.

(– – –)

12. Jag led av en obesvarad förälskelse sedan ett par år och fortsatte hoppas fast flickan inte besvarade mina känslor utan bara ville ha mig som vän – som alla andra …
Jag var sedan tonåren förläst på Goethes „Den Unge Werthers lidanden” och tusentals dikter om trånande, platonisk, hövisk kärlek på avstånd.
Nu läste jag Petrarcas dikter till Laura, som gjorde allting ännu värre.

Min kommentar: Här får man tyvärr inte riktigt veta huruvida Edwards obesvarade kärlek var särskilt änglalik eller ej (men moder var hon i alla fall inte).

(– – –)

13. Husläkaren diagnostiserar „Panikångest“. Hon är förvånad över att vare sig Cityakuten eller sjukhuset förstått det. Allt var ju klassiska symptom.

Min kommentar: Här är en kvinna som beskrivs som en skicklig och kompetent yrkesperson/läkare. Inte heller här framgår att hon är änglalik eller moder.

(– – –)

14. En meddomare i programmet, Lisa Förare Winbladh, fixade in mig på Årets kock-banketten. Där hon vid champagnebuffén presenterade mig för en viss Gunilla Kinn.

Min kommentar: Ytterligare en kvinna som dels är yrkesperson (domare i ett TV-program) dels har kontakter och förmåga att fixa. Men änglalik? Själv skulle hon gapskratta om hon skulle ha beskrivits så!

(– – –)

15. Vi fann genast varandra och stod kvar när alla andra redan satt sig, då upptäckte att vi var placerade bredvid varandra.
Vi samtalade intensivt hela kvällen – och jag blev mycket imponerad av denna coola, mycket kvinnliga, vittberesta utrikeskorrespondent.

Gunilla och jag hann träffas ett par gånger de närmaste veckorna men sedan åkte hon tillbaks till New York där hon bodde.

Min kommentar: Cool, mycket kvinnlig och vittberest – det är jag, det! 🙂 Inte heller jag beskrivs som särskilt änglalik…

(– – –)

16. Under våren fick jag mitt livs första riktiga flickvän. Det var en mycket sympatisk ung kvinna – även om det snart visade sig att vi inte alls var gjorda för varandra ….
Trots att det var hon som lämnade mig efter ett par månader, gjorde förhållandet underverk för mitt självförtroende, och jag är övertygad om att jag aldrig senare hade blivit tillsammans med Gunilla om jag inte haft denna relation strax innan.

Min kommentar: Och här är en ung dam som beskrivs som ”mycket sympatisk”. Men det är inte en synonym till ”änglalik”. Och inte heller till ”moder”.

(– – –)

17. Gud tyckte det var dags för ännu ett under, lille Melchior fanns plötsligt till inne i Gunillas mage.

Min kommentar: OK, detta antar jag får räknas som att jag indirekt beskrevs som ”moder” (men inte mer än att Edward också indirekt beskrev sig själv som fader).

 

Döm själva! Men jag skulle råda Aftonbladets Hanna Olsson att a) köpa en ordbok och lära sig innebörden av ordet ”brasklapp” (som hon ju använt helt felaktigt vad gäller hennes rekommendation om kvinnobeskrivningarna) och b) lyssna på programmet en gång till och fundera över om hennes slutklämsrekommendation är korrekt eller missvisande.