Subscribe

Archive | Tyskland

Nya ölglas: Edward Blom Collection


Pressmeddelande

Guldkantade ölglas med citat

Edward Blom är gastronomen, kulturhistorikern och arkivarien som blivit känd som Sveriges främste livsnjutare. Med sin festliga framtoning och härliga stämma lämnar hans ordval ett starkt avtryck. Hans mest kända oneliners kan vi nu alla njuta av på en ny serie guldkantade ölglas: Edward Blom Collection.

Hans kommentarer har en förmåga att fastna. Repliken ”När man festar, festar man – och då festar man rejält” samplades till och med till en poplåt som sålt platina. Andra av Edward Bloms yttranden i olika tv-program och intervjuer har blivit bevingade ord bland unga, prytt studentoveraller, klistermärken och till och med en och annan tatuering. Med sitt skägg, krulliga hår och runda, röda kinder har han ett utseende ingen glömmer och ett leende som lockar till glädje och fest.

Nu kan man låta Edward Blom höja stämningen när helst man höjer en bägare med några vänner. I ölglasserien Edward Blom Collection syns sex av hans mest uppskattade repliker, och lika många bilder av den glade gastronomen. Glasen passar perfekt som gåva till den som fyller år, har namnsdag, kanske tagit en examen – eller bara samlar på roliga citat.

– Nu släpper jag mitt eget ölglas! Ett rejält och stabilt glas med guldkant, som passar lika bra på ett elegant middagsbord som i handen under grillning i trädgården – eller varför inte på en uppsluppen ölfest, säger Edward Blom som har starka känslor kring öldrickande:

– Jag älskar en kall Weissbier i sommarsolen, en fyllig imperial stout bredvid julgranen, en bitter pilsner till maten, en trappist när det är fest. Öl ska drickas ur glas, någon gång i livet kanske ur tappen liggande under ett ölfat, men aldrig direkt ur en flaska eller burk. Öl ska få fräsa, skumma, blomma ut – och sedan avnjutas i små eller stora klunkar medan själen fylls av ren och skär lycka.

Edward Blom Collection består av glas med sex olika motiv och finns i de flesta välsorterade glas- och porslinsbutiker. De säljs naturligtvis i en elegant presentförpackning. Glasen har tagits fram av företaget Rask & Co i samarbete med Edward Blom. De är tillverkade av tyska Sahm.

Motiv:
1. ”När man festar festar man, och då festar man rejält.” (Edward röker cigarr.)
2. ”Jag gillar fett, sprit och rejäla portioner.” (Edward hugger in med kniv och gaffel.)
3. ”Allting gott och alldeles för mycket.” (Edward skålar med ett spetsglas snaps.)
4. ”Som ungdom ska man dricka punsch, röka cigarrer, läsa poesi och lösa världens alla problem över på tok för mycket rödvin!” (Edward tittar upp från en bok och möter blicken.)
5. ”Det viktiga är inte hur många år du får, utan vad du fyller dem med!” (Edward i hatt och rock, höjande händerna i luften.)
6. ”Inget är så meningslöst som en kolhydrat som inte är öl.” (Edward iklädd bayerska Lederhosen.)

Bilder
Ladda ner högupplösta bilder på glasen och Edward från www.edwardblom.se/pressbilder

Kontakt
För kommentarer från Edward:
Edward Blom, AB Edward Blom & Co: info@edwardblom.se

eller

Gunilla Kinn Blom, gunilla@edwardblom.se

 

För allmänna frågor om glasen och om distributionen/inköpsställen:
Cathrine Rask, Rask & Co AB
cathrine@raskco.se
0707 88 99 05

Edwardkrönika: Sverige behöver kvastar!

Här slår Edward Blom ett slag för en idé som är verklighet i Tyskland: små, informella matställen i hemmiljö på landsbygden!

Idén dryftades av Edward även vid ett centerpartistiskt seminarium i Almedalen sommaren 2018, och lyftes därefter av ledarskribenten Jenny Sonesson i Göteborgsposten: https://www.gp.se/ledare/sonesson-l%C3%A5t-edward-bloms-dr%C3%B6m-bli-verklighet-1.6932338

När jag var student i tyska Freiburg hoppade vi ofta in ett par bilar och åkte ut på landet. Runtomkring i det vackra Baden ligger Tysklands bästa värdshus, men dit åkte vi bara om vi blev bjudna, annars blev det en Strauße.

Där satt vi inklämda vid rustika trämöbler i överdekorerade skänksalar, njöt regionala specialiteter och kallt lantvin till mycket låga priser. Vanligtvis blev vi ompysslade av en värdinna iklädd folkdräkt, pratsam och med en dialekt som inte ens mina tyska vänner helt kunde dechiffrera.

Straußen – eller Besenwirtschaft, som är det officiella ordet – är små matserveringar som inte behöver uppfylla vanliga regler. En vinodlarfamilj kan ställa fram ett par bord, förbereda några lokala specialiteter (som kallskuret, fläskgryta eller Flammkuchen) och hänga ut en kvast (Strauße) utanför dörren. För detta krävs varken tillstånd, teknisk specialutrustning eller nitiska livsmedelsinspektörer. Rättigheten går tillbaka till Karl den stores tid; verksamheten måste vara begränsad till sammanlagt fyra månader per år och man får högst ha 40 sittplatser – även om det vanligtvis är betydligt färre. Systemet finns under olika namn över hela den vinodlande delen av Tyskland, Österrike och Schweiz.

Något som ständigt slår mig som gastronom är att Matsverige har ett grundläggande problem, som trots en stark foodietrend, internationella kockmedaljer, statliga satsningar och en växande småskalig matproduktion gör att vi ändå ligger långt efter kontinenten. Det är den svenska lagstiftningen – anpassad för gigantiska matindustrier, storkök och jätterestauranger – som med sin allsmäktiga utformning ligger som en decimetertjock hormoslyrindränkt filt över alla små kulinariska verksamheter.

Från norr till söder kväver denna dödsfilt allt gott och vackert: Församlingar som enbart serverar kyrkkaffe på söndagarna måste ändå investera i svindyr fettavskiljare. Korvkiosker tillåts inte laga potatismos av potatis utan bara av pulver. Förskolor förbjuds att ha barnen med i köket fast det ingår i pedagogiken. En del förskolor får inte ens laga egen mat, för att de inte har ett speciellt rotfruktsrum! Scouter anmäls när de säljer hembakade bullar. På fäbodar och minimejerier tvingas ägaren duscha varje gång han går från djuren till ystandet och kärnandet – kanske 25 gånger om dagen. Vintillverkare tillåts inte använda redskap av trä. Restauranger får varken krydda sitt eget brännvin eller lufttorka skinka.

Lagarna är inte anpassade efter storleken på verksamheten. Även om man bara vill driva en sommarservering med några bord i sitt vardagsrum är det samma krav på hyperfläktar, fettavskiljare, kassaregister och livsmedelsutbildning som för gigantiska kantiner. Och skyll inte på EU, så här ser det inte ut i övriga Europa! Fast det kan ju vara som med höstens »glöggförbud« att Livsmedelsverket missuppfattat EU-reglerna …

Vad Sverige behöver är en total reform av matlagstiftningen. Ett nytt system där lagen anpassas efter verksamhetens omfattning. Varför inte börja med restaurangerna? Kopiera det tyska systemet med Straußen – fast förstås utan krav på vinodling. Jag drömmer om att resa på svenska landsbygden och se kvastar hänga ut från bondgårdar och villor. Bara att kliva in i någons trädgård, lada eller gillestuga och trakteras porterstek på egenskjuten älg, våfflor eller mormors kroppkakor … Kanske till och med ett glas kallt, hembryggt äppelvin? Fast så långt kan man nog aldrig få den grå filten att rullas tillbaka.

Denna krönika publicerades första gången i magasinet Fokus i januari 2017.

Poddepisod 43: Soljanka och andra östtyska matminnen

Här finns podden som podd: https://play.acast.com/s/edwardblom/43.sondagsmiddagenshistoria

och här som video: https://youtu.be/Ya3DLW70g6U

En nyklippt Edward berättar om sin skräck för att någon damfrisör skulle råka få honom att se ut som Mitch Cooper i ”Dallas”, och Mats dukar upp med vad han kallar ”parkbänkslager”. Denna gång handlar dryckesprovningen nämligen om alkoholfria ölsorter.

En förestående Lissabonresa bäddar för viss reseromantik – men Edward bävar ändå för hur det ska gå att resa med en massa barnvagnar (och ännu fler väskor) och funderar på att använda något som varken han eller hans hustru reste med ens som tågluffare på det glada 80-talet, nämligen ryggsäck.

Reseromantiken når oanade höjder när Mats nämner utrikeskorrespondenten Winston Churchills rese-barskåp, och Edward kommer in på Sven Hedin och varför man alltid ska resa med frack i bagaget. Vilket får Mats att berätta om hur han och några glada vinprovarvänner tvingades dra på sig rosa badbyxor på en societetstillställning i Chianti.

Smaklökarna försämras med åldern, konstaterar Edward med sorg i rösten, vilket får Mats att inse varför somliga gäster han trakterat med champagne klagat på att den varit sur. Edward avslöjar dessutom att han skriver på ett nytt bokmanus, berättar om sina (snudd på obefintliga) TV-vanor, om söndagsmiddagarnas kulturhistoria och ger oss dessutom sina bästa flamberingstips.

Vidare får vi genom Edwards reseminnen lära känna den märkliga och förtryckande tidskapsel som var DDR, och vad det landet skapade för kulinariska traditioner – såsom Ketwurst, schnitzel gjord på korv, soljanka och Schwedeneisbecher. Edward berättar också om varför svenska bryggerier exporterat öl till Tyskland och beklagar att det varken tycks finnas alkoholfri stout eller Porter.

P S Dryckerna i denna episod:

• Carlsberg Non-alcohol

• Kronenbourg Bière blanc 1664

• Mariestads alkoholfria öl

• Estrella Damm *)

• Einbecker Brauherren

• Eriksbergs Hovmästarlager

*) 0,0 % alkohol; övriga i listan 0,5.

Poddepisod 39: Paus i alkoholromantiken

Denna gång är podden även filmatiserad! Kolla här: https://youtu.be/gbNp4Xyye-0

Innehåll: Nu har fastan inletts, och därmed blir det paus i alkoholromantiserandet i ”Edward Bloms smörgåsbord” ända fram till påsk. Eller, kanske det dyker upp lite alkoholromantik här och var i denna episod, förresten – men det är i alla fall betydligt mindre än vanligt.

Edward Blom och Mats Ryd har denna gång spanskt mineralvatten i glasen. Mats avslöjar att han håller på att göra egen ginger beer, och förutom ginger ale och root beer råkar han komma in på smurfarnas favoritväxt: sarsaparill! Edward drar den svenska nykterhetsrörelsens kulturhistoria, och Mats berättar om när han var på svartklubb i något obestämt land vid Gulfen.

Vi får veta vad fläskkorv, lakritspipor och elefantöl kan ha gemensamt, och Edward slår hål på myten om att EU:s glöggförbud är en myt. Plötsligt kommer de in på ämnet ”tårtor”, och av bara farten så smått på slaveriets framväxt och kopplingen till sockrets under 1800-talet framväxande popularitet.

”Tänk att leva före vispgräddens tid!” suckar Mats, som även hotar Edward med att passa på att ta med sig en Château d’Yquem-flaska till någon av de närmaste poddinspelningarna.

Lyssnarna bidrar med att skicka roliga exempel på skådegrönsaker och annat tallriksgarnityr som är värre än ärtskott, och avslutningsvis kommer flera annorlunda tips på hur man kan tillaga kyckling.

P S Mineralvattnet som dricks i denna podd heter: Vichy Catalan.

Poddepisod 33: Risvin och degknyten på Miss Voon

Magnoliablad, sake och ponzo – denna gång besöker Edward Blom och Mats Ryd den pan-asiatiska restaurangen Miss Voon på Sturegatan i Stockholm. De båda gastronomerna fördjupar sig i asiatisk fusion-matlagning samt risdrycker och tyska Rieslingviner, och varför de passar så väl till asiatisk mat. Kökschefen Jonas Svensson gästar podden och berättar hur han och hans personal byggt upp de olika smakerna och rätterna på menyn, med inspiration från olika restauranger i inte minst USA.

Edward slår ett slag för att alla på svenska borde kalla kinesiska ”jiao zi” och ”wonton” för ”degknyten” – istället för det gängse ”dumplings”, som ju egentligen är engelska för mer eller mindre stabbig ”klimp” – och Mats talar sig varm för läsning av ”On Food and Cooking” av Harold McGee. Edward drar även en halsbrytande parallell mellan sake och buffelmozzarella, och berättar om när han kallades till en rättegång som expert på vad som händer när smak- och hörselsinnena krockar – och om varför han nyligen fick lära sig göra marsipanrosor.

Med denna podd introduceras även Krogveckan (som egentligen är två veckor: 25 januari–10 februari) och Mats och Edward talar om vilka Stockholmskrogar de lockas av att besöka. Ganska många, faktiskt!

Lyssnarna bjuds även in att tävla om att få vara med om nästa poddinspelning; se Edwards instagramkonto för mer information: https://www.instagram.com/p/BtAuZrthUbB

Poddepisod 24: Finsk störrom, amerikanska viner och svenska älghjärnor

Episod 24 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

24. Finsk störrom, amerikanska viner och svenska älghjärnor

Gastronomerna Mats Ryd och Edward Blom (se bilden t v) fortsätter sin kaviarorgie på Löjromsbaren, i Nordic Light Hotel i Stockholm. Denna gång får de smaka såväl störrom som sillkaviar, samt en massa andra läckerheter i fast och flytande form – alltmedan de avhandlar rommens kulturhistoria och drömmer sig tillbaka till den svunna tid då både löjrom, störrom och anklever hade ett humant prisläge.

Edward ägnar sig åt vad Mats kallar ”produktutveckling” då han spekulerar i hur en viss inälva skulle kunna tillredas och serveras för att knocka tyska turister – nämligen älghjärna. Plötsligt har de hamnat i en vinkällare där de avnjuter amerikanska viner, drar sina bästa kylrumsminnen (inte helt förvånande handlar Mats’ kylrumsanekdot om när han skulle skaffa hummeragn) och ger lyssnarna råd om hur man anlägger sin egen vinkällare.

De delar även med sig av sina bästa tips för att mysa av hösten och njuta av november – och då handlar det inte om att tjuvstarta julfirandet. Sist men inte minst svarar Edward på en lyssnarfråga om hur man bör leva studentlivets glada dagar i Heidelberg.

Här finns fler bilder från inspelningen på Löjromsbaren:

http://www.edwardblom.se/2018/11/01/podden-edward-bloms-smorgasbord-besoker-lojromsbaren-pa-vasagatan

Som Edward nämner i podden blir han glad om lyssnarna visar sin uppskattning genom att bidra till hans insamling hos den katolska välgörenhetsorganisationen Caritas (gironummer 900-4789; Swish 9004789; märk gärna bidraget ”Edward Blom”).

Lyssnarfrågor, önskemål, förslag till programmet – samt erbjudanden om älghjärnor, enligt vad som framförts i programmet – kan mailas till podden@edwardblom.se

Poddepisod 22: Vickning mitt på blanka eftermiddagen

Episod 22 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

Mats Ryd och Edward Blom fortsätter sina kulinariska och kulturhistoriska utsvävningar på Bobergs matsal på NK i Stockholm. Denna gång hinner de med både efterrätt/ost och vickning (japp, vickning mitt på blanka eftermiddagen – i form av Toast Skagen).

Edward berättar om sina äventyr på Oktoberfesten i München, och om när Lyckoslanten var på besök hemma hos honom, nyligen. De kommer in på såväl NK-varuhusets fascinerande historia som på läckerheter som Flamkuchen, pizzor, Haxe och kalkon – samt snaps, konjak och armagnac.

Mats imiterar Carl Jan Granqvist, såsom denne lät när han just ätit undermålig kebab – och Edward slår fast att alkohol och barn är lika naturliga beståndsdelar av alla högkulturer, även samtidigt.

Poddepisod 19:2: Stofilen mitt i trendfåran

Den andra delen av episod 19 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

I den andra delen av den nittonde episoden inleder gastronomerna Edward Blom och Mats Ryd med att tala om syrade delikatesser, som picklad svamp och hur man kan göra en pytt-i-panna godare med lite kimchi.

Edward konstaterar att han som gammal stofil ändå påfallande ofta lyckas hamna rätt i trendfåran, som när han efter att i åratal känt sig ensam om att göra bryggkaffe plötsligt upptäckte hur anemiska hipstrar i Williamsburg i New York serverade drip coffee. Mats å sin sida talar om hur han vill ha två koppar espresso som ”en käftsmäll” till sina 18-rättersmenyer.

Som av en händelse kommer de sedan in på öl: Edward berättar vilka ölsorter man bör och inte bör dricka när man exempelvis klippt gräset, medan Mats avslöjar att han faktiskt gillar så kallad fulöl.

Därifrån är steget inte långt till snaps och brännvin, men där får Edward naturligtvis inte göra någon reklam för sin egen högtidssnaps utan talar sig varm för andra sorter – exempelvis sådan som hjälper mot gikt. Han kommer även in på skillnaden mellan ’kräftkalas’ och ’kräftskiva’.

Inte helt oväntat kommer de sedan in på att tala om den glada folkfesten i München som de båda älskar att frekventera: Oktoberfesten. Där det ju inte bara dricks en massa öl, utan även äts kringlor, obazda, saltgurka och rättika – för att man ska kunna dricka mer öl.

I podden meddelar Edward att så långt lagret räcker går det fint att helt gratis få prova de kaffekapslar han varit med om att ta fram. (Adressen för erbjudandet är www.minespresso.com)

Poddepisod 19:1: Kantareller, villaliv och pinot noir

Podden ”Edward Bloms smörgåsbord” är tillbaka efter sommaruppehållet! Den första delen av episod 19 finns att lyssna till här. (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

Äntligen är ”Edward Bloms smörgåsbord” tillbaka! Edward och hans poddkompanjon Mats Ryd har laddat upp med samtalsämnen och ädla drycker inför höstens avsnitt, som kommer att vara delade i två – och därmed kommer podden på allmän begäran även att dyka upp varje vecka.

Denna gång har de båda gastronomerna nyazeeländsk pinot noir – eller Spätburgunder, som Edward föredrar att kalla det – i glasen. De uppdaterar varandra på sommarens förehavanden, och det tar inte ens sex minuter av podden innan de kommer in på grillminnen med ”knappt koagulerade havskräftor” och grishjärta. Edward citerar Karl Gerhard och berättar om hur galet det var att delta i sommarens DJ Battle i Almedalen – och hur kaotiskt villalivet blivit med tre (3) småbarn. Dessutom drar han reseminnen från Köln och Haiti (!) och förklarar varför han sedan länge är lovad en resa till skånska Mölle av sin fru. Mats berättar hur man bäst anrättar sin kantarellsmörgås – på en skiva smörstekt levainbröd.