Subscribe

Archive | Tyskland

Edward om ”Poppen Sie up 2”-middagen den 1 september

Skärmavbild 2016-08-26 kl. 17.21.09

Ni har väl sett Edwards video i vilken han kapar en lägenhet vid Karlaplan, slänger in mäklaren som visar den och börjar laga hare med spätzle i köket?! Kolla annars här: https://www.youtube.com/watch?v=ukLzlx5SXqk

Genom appen AirDine kan vem som helst försöka boka en av de tolv platserna på en sådan middag, med sydtysk mat och skummande Weihenstephan-öl, med Edward som värd – på kvällen den 1 september. Läs vidare om hur bokningen går till, och när de olika platserna släpps, här: http://poppensieup.se

Här är utlåtanden om tillställningen från personer som var med på genrepet:

http://blogg.ng.se/tramsfrans/2016/08/hanger-med-edward-blom

http://www.devote.se/Foodstories/middag-med-edward-blom-och-weihenstephan-30540583

http://www.matochresebloggen.se/2016/08/airdine-sydtysk-middag-med-edward-blom.html

Och här är en text i Östermalmsnytt, bygg på en mailintervju med Edward:

http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/blom-bjuder-pa-mat-i-kapad-lagenhet-pa-ostermalm/aRKphy!AqY774ovEddH9OzWlTKg

Nedan är hela den långa versionen av mailintervjn, med frågor av reportern och svar av Edward!

Hur är det att äta middag med ett antal okända personer?

Det är trevligt och intressant. När man är på större fester hamnar man ju också ofta placerad långt från folk man känner och har folk man inte träffat tidigare omkring sig, likaledes när man äter middag på herrklubbar och föreningar – så det är inget konstigt. Här är vi dessutom förenade i intresset kring god mat och dryck. Ibland när man möter ”fans” på gatan kan det absolut bli konstigt, men när man sitter ner en hel kväll börjar folk snart förstå att man är en vanlig människa (om än lite originell) och inte någon tv-figur.

Hur brukar stämningen bli?
Jag har bara haft egna middagar med ”främlingar” några gånger tidigare. (Två gånger utauktionerade för välgörenhet, en gång som vinst vid en tävling som gjorde reklam för min dåvarande tv-serie ”Mellan skål och vägg” – och en gång på Bierhaus med flera gäster.) De gångerna har det varit väldigt trevligt. Men man har naturligtvis ett stort ansvar att det blir en lyckad kväll för gästerna. Vänner vet man ju är trevliga – men här har man ingen aning vilka det är som dyker upp.

Vem är Edward Blühm?
Edward Blühm är min Mr Hyde eller Hulken som jag ibland förvandlas till. Han talar en galen svensk-tysk rotvälska och är helt gränslös i sin jakt på att få till stora tyska middagar med massa öl och umpa umpa-musik. I en tidigare film bröt han sig in på restaurang Bierhaus mitt i natten och ordnade sin egen popup-restaurang ”Poppen-sie-up” med massa surkål. I den senaste filmen går han på lägenhetsvisning vid Karlaplan, stänger in mäklaren och tar över våningen och bjuder in till stor badisk middag via appen AirDine. Under middagen kommer jag dock vara mig själv och inte Edward Blühm, är kanske bäst att säga … Om inget oförutsätt händer förstås.

Kapat en lägenhet, varför?
Jag råkade bara få syn på skylten och tänka att det vore trevligt att se visningen då vi letar efter större. Väl där retade dock mäklaren upp mig genom att använda en anglicism, ”walk in closet” istället för det svenska ordet ”klädkammare” – vilket är så fånigt. Då förvandlades jag åter till Edward Blühm – och för Blühm var det självklart att kapa lägenheten, öppna en Weissbier och börja bjuda in folk över AirDine så han åter kunde få till en stor tysk fest.

Skulle du kunna bjuda hem okända personer till din egen lägenhet?
Det har jag gjort många gånger, men då har det varit vänners vänner, föreningskamrater, tv-producenter man ska ha möte med eller journalister som vill intervjua mig. Vi bor väldigt trångt med saker över allt, så att hålla restaurang hemma i egna lägenheten skulle inte funka – bättre då att kapa andras. Men bodde vi större skulle det gå.

Vad kommer ni att äta?
En fantastisk, mustig badisk gryta på hare med Spätzle, den godaste pasta-sorten i världen vilken stammar från Schwaben. Dessutom lite kallskuret – och massa Weissbier.

En middag i sydtysk anda, vad är bäst med det?

Det är gemytligt, uppsluppet, lantligt, gammeldags, med stora portioner god mat, fulla bägare och härlig blåsmusik.

Och om du fick välja helt fritt, vad skulle du då bjuda ett gäng Östermalmsbor på för middag?

Tysk mat ligger mig alltid varmt om hjärtat, men även svensk husmanskost och klassisk fransk mat. Ett gäng Östermalmsbor skulle jag gärna bjuda på något de inte brukar äta till vardags. Kanske hemlagad blodpudding, vilket är något helt annat än den man köper färdig i affärerna, stekt i gåsflott tillsammans med fläsk och äppelklyftor. Serverad med en flaska torr Madeira. Eller stekt nors – som var jättepopulär mat på Östermalm så länge folk hade hembiträden, men som blivit ovanligt sedan folk måste rensa alla de små fiskarna själva.

Julklappstips 2: Edward Bloms viner

JulklappstipsEdwardvinerHär kommer del två i serien med edwardianska julklappstips, både för önskelistan och för dina egna klappinköp!

Edwards båda viner är förstås ypperliga som klappar till dem som uppskattar goda drycker. Båda går att beställa genom Systembolagets beställningssortiment – vilket kan ta upp till åtta arbetsdagar. Men med lite tur, och beroende på var i turordningen för leveranser just din Systembolagsbutik befinner sig, kan det gå snabbare så att du kan få hem vinerna före julafton. Annars får du ge bort ett presentkort! 🙂

Läs mer om det tyska, vita vinet Edward Blom Riesling Trocken (89:-) här, och om det sydfranska, röda vinet Edward Blom Merlot Cabernet Sauvignon (99:-) här! Båda beställs alltså genom Systembolaget, antingen direkt i butik eller via hemsidan www.systembolaget.se:

Skärmavbild 2015-12-15 kl. 18.34.43Edward har personligen valt ut vinerna och även besökt båda vinproducenterna, i Moseldalen i Tyskland respektive i Sigoulès i sydvästra Frankrike. Rieslingvinet är särskilt komponerat med tanke på hans faiblesse för sådana, av Edward i samarbete med en vinmakare.

Självklart passar båda vinerna finfint i kombination med någon av våra kokböcker, exempelvis Kokkonst för livsnjutare och Allting gott och alldeles för mycket (som finns i en nätt mjukbandsutgåva, så kallat flexband).

Se även Julklappstips 1: ”Life is a Banquet”!

Gunilla Kinn Blom

P S 1 Bor du i Västerås? Då har du tur, för i Systembolagsbutiken i Erikslund finns Edward Blom Riesling Trocken i hyllan!

P S 2 Borde inte detta inlägg ha lagts upp betydligt tidigare, med tanke på att det kan ta tid att få till en beställning via beställningssortimentet? Jo, det borde det! Men när man har en sexmånadersbebis kan det dröja långa tider innan man kommer i närheten av sin dator… 🙂

Laga Edward Bloms Feuerzangbowle!

Jul, FeuerzangbowleFeuerzangbowle är det milda glühweinets stygga kusin, med starkare kryddning och betydligt högre alkoholhalt – och brinner gör den också.

Bålen har säkerligen sina rötter i 1700-talet och hade nog, som liknande drycker, mer eller mindre glömts bort, om det inte vore för en bok och en film som fått namn efter bålen. Den har nått kultstatus bland tyska ungdomar som trots det krångliga tillredningssättet fortsatt att tillreda Feuerzangbowle till advent, jul- och nyårsfirande.

Ingredienser:

2 flaskor oekat rödvin
1 kanelstång
minst 4 dl mörk rom på minst 60 %
5–6 kryddnejlikor
2 stjärnanisar
(en del tillsätter även andra kryddor, vanligtvis muskot eller ingefära, men även lagerblad, enbär, svart te, äkta vanilj och kardemumma förekommer)

1 apelsin, ekologisk, skuren i tunna skivor 1 citron, skuren i tunna skivor
1 sockertopp på ca 500 g

 

Gör så här:

Blanda vin och kryddor samt de skivade citrusfrukterna. Värm vätskan till strax under sjudpunk- ten. Häll över bålen i en glöggryta med värmeljus eller brännare under.

Lägg ett litet galler på grytan och ställ sockertoppen på gallret.
Värm rommen en aning. Dränk in sockertoppen med rom och tänd på. Sockret ska brinna med stora, blåa lågor tills det helt smält ner i bålet.

Fortsätt ösa ny rom med hjälp av en bålslev i metall över sockret, så att det fortsätter brinna – men häll inte direkt ur flaskan så det tar eld! När sockret brunnit upp, släck ev. kvarvarande eld i bålen.

 

Anm.

Feuerzangbowle betyder eldtångsbål, och vill man vara riktigt traditionell ska man hålla sockertoppen med en eldtång medan den brinner istället för att ha den på galler – vilket dock kräver att man har en mycket hård sockertopp.

Sockertoppar (toppsocker) finns att köpa i livsmedelsbutiker i Tyskland, på Skansen, hos Stockholms Aeter & Essencefabrik och liknande ställen i Sverige.

Saknas rom på minst 60 % så häll 2 dl 40 %-ig mörk rom i bålen för smaken. Ös sedan sockertoppen med en annan sprit av rätt alkoholhalt, t. ex. absint eller grön chartreuse.

Receptet finns även med i julavsnittet i Allting gott och alldeles för mycket.

När Riesling rör min tunga blir jag åter 18

Moseldalen – Edgar Hermes i Trittenheim 4 Edward lågupplöstDenna krönika publicerades häromåret hos Vinklubben – men på grund av Edward Blom Riesling Trocken har den onekligen förnyad aktualitet!

Texten visar tydligt varför just Riesling-viner ligger Edward så varmt om hjärtat…

Porträttet av Edward tog jag, när vi tillsammans besökte Edgar Hermes’ Weingut i Trittenheim i Moseldalen i början av sommaren. Övriga bilder föreställer Edward vid Porta Nigra i Trier respektive människor, hallon- och vinfält i Moseldalen, tagna under samma resa.

/Gunilla Kinn Blom

Hösten efter att jag tagit studenten åkte jag, ännu inte 19 år fyllda, ner till den gamla kejsarstaden Trier i västra Tyskland för ett års universitetsstudier. Jag lärde mig tala tyska (om än med tveksam grammatik) men framförallt kom det att bli ett av mitt livs underbaraste år; präglat av stark vänskap, poesi, resor runt omkring i Europa, fester, nattlånga diskussioner om politik, religion, konst, filosofi och litteratur, storslagna matupplevelser, vuxenblivande – men inte minst av vin!

Förvisso hade jag smakat vin tidigare, men det var nu, ensam i Europa, jag på allvar steg in i vinets underbara värld. Och trots allt jag druckit senare är jag som en pavlovsk hund: när smaken av sötsyrlig Riesling vidrör min tunga är jag åter en 18-årig yngling med romantiskt klappande hjärta, som just flyttat hemifrån, rakt in i Europas hjärta – och för vilken livets alla dörrar ännu tycks stå välkomnande uppslagna på vid gavel.

Det var hösten 1989. Tyskland hade haft flera goda vinår, men priserna i den krisande tyska vinnäringen var låga – och den svenska kronan oförsvarligt hög: en D-Mark kostade bara 3,30 kr. En bra Kabinett kostade därför mindre än 30 kr hos odlaren längs med Mosel. Spätlese och Auslese låg på 10–20 DM, d.v.s. 35–70 kr! På vinfesterna kunde man unna sig ett glas Trockenberenauslese eller Eiswein för mindre än vad en flaska Green Pearl kostade på systemet.

Edward i Trier 2 lågupplöstJag tog ett beslut redan första veckan. Universitet hade bjudit alla utländska studenter till en vinprovning nere i “Staatliches” källare – än i dag en av de mest storslagna provningar jag upplevt. Likt Bibelns bröllopet i Kana hade de börjat med de enkla vinerna och sedan gått högre och högre upp i kvalitet. Många slogs ut på vägen, men tack vare min kroppshydda hade jag ännu full kontroll och urskiljningsförmåga när de riktiga rariteterna började serveras. Det var kärlek och hängivenhet! Och då fattade jag beslutet: Jag skulle inte göra av med mindre av mina studiemedel på vin i Tyskland än jag hade gjort ifall jag bott hemma detta år, istället skulle jag utnyttja de låga priserna till att bara dricka storartade viner!

Jag hoppade således raskt över alla Land- und Tafelweine och gick direkt på de höga predikaten. De flesta var söta, men alltid så fantastiskt balanserade, med enorm syra och kraftiga mineraltoner. Men förvånansvärt många odlare jäste även ut en del av sina sorter längre, så att de även gick att få som halv- eller heltorra.

Rieslingen, “druvornas drottning” som tyskarna kallar henne, var den stora kärleken. En lärare på universitetet skämtade om att jag tillhörde den gamla stammen studenter som “mest studerade för doktor Müller-Thurgau”, men just den druvan lärde jag mig snabbt att undvika. Jag varierade gärna Riesling med Elbling (som brukade säljas subventionerat i universitetsmatsalen vid diverse högtider), Kerner, vit och grå burgunder och Gewürztraminer …

På den tiden kände jag till vinodlare i varenda by mellan Trier och Bernkastel-Kues. När jag för några år sedan återvände [2010] hade jag tyvärr inte varit vid Mosel på ett decennium. Inne i Trier fanns ännu Staatliche Weinbaudomäne och Bischöfliche Weingüter, som nu även köpt upp min gamla storfavorit Friedrich Wilhelm Gymnasium (vinfirman som ursprungligen var ett jesuitdrivet gymnasium med sitt kapital placerat i vinodlingar, ett gymnasium som bl.a. hade Karl Marx som elev).

Moseldalen – Vid hallonfältet 6 lågupplöstUte i byarna var det enorma förändringar. På gott och ont. Gubbarna i jordiga arbetskostymer och gummorna i stora, blommiga klänningar som för 20 år sedan skötte fälten och vintillverkningen hade nu dragit sig tillbaka från den aktiva verksamheten. Nu var det de som (likt en gång deras föräldrar), tog hand om oss kunder som ringde på dörren och ville prova oss igenom sortimentet. Medan deras barn tagit över som vinmakare, en ny generation som inte lärt sig av sin fader att göra som man alltid hade gjort utan avlagt professionella vinexamina på tekniska universitet.

Tyvärr har många odlare i dag gått ifrån det tyska klassificeringssystemet, vilket var världens bästa. Förr kunde man direkt av etiketten se kvalitetsnivå, söthetsnivå och om det enligt vinförbundet eller delstatens professionella smakprovare utmärkte sig nog för medaljer av tre  olika nivåer. Man behövde knappt smaka på vinet för att veta om man skulle uppskatta det. Nu konkurrerar åtskilliga självuppfunna klassificeringar med den statligt fastställda.

Moseldalen – vinodlingar 1 lågupplöstBland det positiva var att de torra vinerna kommit i fokus. Om det förut var något som mest gjordes för en mindre grupp kännare, eller någon onkel med sockersjuka, hade de nu på 2010-talet blivit hur inne som helst. Odlarna har också lyckats svara på den inhemska efterfrågan på röda viner. De rödviner som fanns i Mosel förr i tiden var oerhört lätta och snarare mörkfärgade roséviner.  Nu tillverkas kopior av all världens rödviner i varenda källare. Och vurmen för de höga alkoholhalterna har även nått Mosel: medan jag som tonåring kunde ligga utmed flodstranden en het dag och svalka mig flaskvis med 7-procentiga viner utan att bli yr (förutom den gång jag fick solsting) – var det nu ofta det dubbla som gällde. Goda viner förvisso, och bra för vinnäringens ekonomi – men tråkigt att allt nuförtiden ska finnas överallt och smaka likadant på alla ställen.

Moseldalen – restaurangskylt lågupplöstMen även om priserna gått upp, kronan har fallit och vinnäringen blivit lite mindre romantisk finns det fortfarande många fantastiska skatter att upptäcka i Moselsdalens källare. Unna er mer än bara en dag i dalen, knacka på många dörrar, prova Er igenom flera sortiment och undvik turistfällorna så kommer Ni inte bara få en härlig semestervistelse utan också stora vinupplevelser. Och är det någon som mot förmodan har en flaska Rote Weinbergpfirsich Brand till salu så köp – om inte annat så för att sälja den vidare till undertecknad.

Edward Blom

Vinresan, del 1: När vi besökte Moseldalen i juni

I flera år har Edward pratat om att han skulle vilja visa mig Moseldalen, för att inte tala om hur mycket han pratat om Moseldalen!

Plötsligt en dag i juni öppnade sig en affärsmässig möjlighet att sticka dit, vilket vi genast gjorde. Edward skulle få chansen att ta fram ett eget Rieslingvin! (Vilket han gjorde, och det kan ni från och med nu beställa här.)

Hur det gick till kommer vi att berätta om framöver. Här och i följande inlägg kommer några bilder från det härliga Moseldalen, som varmt rekommenderas alla som gillar att resa – till bil, cykel, båt eller fots – i en härlig miljö som dryper av vitt vin och kulturhistoria. Vi börjar med Bernkastel-Kues!

/Gunilla Kinn Blom

 

Mosel Bernkastel 3 lågupplöst Mosel Bernkastel 2 lågupplöst Mosel Bernkastel 1 lågupplöst