Subscribe

Archive | Knäppa grejer

TÄVLING Efterlyses: Citat av Edward Blom

Tävling: Hitta bästa Edward Blom-citatet! Den som skickar in det bästa, mest slagfärdiga och roligaste citatet som vi själva ännu inte upptäckt vinner en (kok)bok.

Edward är som bekant inte bara kulturhistoriker, gastronom, kokboksförfattare, föredragshållare, dryckesprovningsledare och etermedieprogramledare. Han är även en citatmaskin av rang, med en sällsam förmåga att spontant kläcka ur sig one liners och sentenser – som lever vidare när folk upptäcker och plockar upp dem.

Så var det till exempel med ”Allting gott och alldeles för mycket”. Det var från början ett uttryck Edward spontant använde för att beskriva en räkmackas karaktär, i en reklamfilm för räksmörgåsar:

https://www.youtube.com/watch?v=iLRWjXjbd8w (”Det är majonnäääs, och det är rääääkor – det är allting gott och alldeles för mycket!” kommer cirka 5 minuter in i videon.)

Signaturen ”PelvisLeffe” insåg att han kunde göra något av detta rytmiska citat, vilket han gjorde med detta YouTubeklipp:

Citatet plockades från YouTube-videon upp av Edwards syster Anna Dunér i ett tal till Edwards på hans 40-årsdag, och när det senare blev aktuellt först att ha ett motto på hemsidan www.edwardblom.se och senare att döpa Edwards första kokbok kom undertecknad på att ”Allting gott och alldeles för mycket” skulle passa utmärkt även i de sammanhangen.

Uttrycket ”När man festar, festar man – och då festar man rejält” hade en liknande utveckling. Det var något Edward kläckte ur sig i en intervju om kokboken ”Kokkonst för livsnjutare”, med Malou von Sivers i programmet ”Malou Efter tio”:

Att citatet (vid 2:26 i klippet ovan) var rytmiskt uppfattade Uppsalastudenten Adam von Friesendorff, som under signaturen ”Tonsatt” gjorde detta klipp:

”När man festar, festar man” har spelats så mycket på Spotify att det har renderat Edward Blom och Adam von Friesendorff en platinaskiva!

Andra citat som Edward spontant kommit med har hamnat på studenters overallmärken, som tatueringar och i denna citatsamling: https://www.cafe.se/11-visdomsord-fran-edward-blom-som-gor-oss-varmare-i-hjartat

Vi skulle vilja dammsuga världen på fler Edward Blom-citat, för att samla ihop dem (vi får se vad vi sedan gör av samlingen)! Men det kan vara lätt att missa sådant han säger spontant eller i förbifarten. Därför skulle vi behöva hjälp av alla lyssnare – och kanske läsare – att hitta roliga citat.

Leta i Edwardintervjuer, i samtliga avsnitt av podden ”Edward Bloms smörgåsbord”, TV-framträdanden, radiosändningar÷, tweets eller varhelst Edward dykt och dyker upp, och skicka roliga citat som är värda mer uppmärksamhet och förlängd livstid till: gunilla@edwardblom.se

Skicka med själva citatet, och gärna även källa (alltså varifrån citatet är hämtat, och gärna tidshänvisning så att vi kan hitta det)! Gör detta före årets utgång, det vill säga senast den 31 december. Citaten kan vara yttrade av Edward precis närsomhelst, och de kan vara såväl skriftliga som muntliga.

Den som lyckas hitta och skickar oss det i vårt tycke bästa och mest slagfärdiga OCH tidigare ouppmärksammade citatet får en signerad kokbok med posten. Den enväldiga juryn, som består av mig och Edward, söker alltså främst citat som vi själva inte tidigare själva uppmärksammat eller blivit uppmärksammade på – så det är exempelvis ingen idé att ni skickar in de citat som Café redan listat (se länk ovan) eller dem vi exemplifierar med nedan. Vi hoppas med andra ord att ni lyckas hitta citat som vi själva inte ens tänkt på. 🙂 Kanske har de ännu inte ens yttrats?

/Gunilla Kinn Blom

 

Fler exempel på Edward-citat:

”Jag älskar fett, sprit och rejäla portioner.”

(i trailer för vår första kokbok)

 

”Som ung ska man dricka punsch, röka cigarrer, läsa poesi och lösa världens alla problem över på tok för mycket rödvin.”

(i intervjusvar till Aftonbladet, apropå en diskussion om gymnastik som gymnasieämne: https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/qn3mxg/edward-blom-gor-skolidrotten-frivillig)

 

”Egentligen är det inte så viktigt att ha roligt, men det är ju kul!”

(Rix MorronZoo, februari 2018 – exakt när vet vi inte riktigt)

 

”En liten bottenskyla att börja det hela med, sillsupen, och en liten bottenskyla att sluta det hela med, ostsupen – det är själva minimum, som jag tycker att till och med en helnykterist skulle kunna unna sig! ”

(Citatet kommer vid cirka 1:50 i denna film om julbordet på Ulriksdal: https://www.youtube.com/watch?v=vqwFglhNkXU) där man även kan skåda Edward lägga upp en syltlök på tallriken under devisen ”… och så lite grönsaker!”.)

 

”En rätt utan sås är som en människa utan själ.”

(i ”Allting gott och alldeles för mycket”)

 

 

Poddepisod 20:2: Dubbelpanerade spindlar – eller varför Edward inte vill ha en nakenhund

Här kan ni avnjuta den andra delen av episod 20 av ”Edward Bloms smörgåsbord”! (Klicka på den lilla svarta pilen på bilden.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

Höstmörkret sänker sig över landet, och eftersom temat är ”jakt” bjuder Mats Ryd på ett tämligen dyrt Riojavin – vilket för in Edward Blom på ämnet budgetviner (och om hur drycker som en gång varit inne snart blir hånade, och vice versa). 

De båda gastronomerna resonerar om sin kluvenhet kring jagande och dödande, och Edward för fram tesen att varje person som äter kött för att inte hyckla själv måste ha slaktat ett djur eller åtminstone varit med och jagat djur någon gång. Han berättar även om hur han själv ber en tacksägelsebön när han dödar en fisk eller fäller en tall – och om när han var med om en andjakt och en Hubertusritt. Rävar, älgkalvar och (dubbelpanerade) spindlar är några av de djur som nämns i sammanhanget, och vidare slår både Mats och Edward flera slag för servering på uppläggsfat istället för tallriksservering. Flera lyssnarfrågor besvaras, bland annat om huruvida man kan ta med sig en plunta att dricka snaps ur på företagets julbord.

Systembolaget förenklar för varor ur beställningssortimentet

Sedan vi för två, tre år sedan lanserade de två Edward Blom-vinerna är det väldigt många som via olika sociala medier frågat saker som:
Varför finns vinerna inte i min Systembolagsbutik? Varför är det så svårt att hitta och beställa dem på Systembolagets sajt? Varför finns varken foto på flaskan eller någon smakbeskrivning på sajten?
Ofta med en underton av att det skulle vara AB Edward Blom & Co eller vinimportören som undanhåller butikshyllorna dessa produkter, eller som missat att skicka in bilder.
I själva verket handlar det förstås om Systembolagets regelverk.
Det är trångt på Systembolagets hyllor, men det är från dem 98 % (!) av all alkoholförsäljning sker. Alla leverantörer vill såklart in med sina drycker på dessa hyllor, för några andra hyllor att sälja alkoholhaltiga drycker från finns ju inte i Sverige – men reglerna för hur så kan ske är inte särskilt transparent. Det räcker inte att ha en kvalitativ och prisvärd produkt. Den måste svara mot vad SB:s inköpare anser fattas i sortimentet, eller redan ha skyhöga försäljningssiffror genom beställningssortimentet. Från vilket bara 2 % av kunderna handlar…
Det är inte konstigt, för sajten är inte precis användarvänlig. Och leverantörerna har alltså inte tillåtits att ens lägga upp produktbilder där.
Men – kanske blir det en förbättring framöver?! Anders Melldéns krönika i SvD häromveckan antyder att så är fallet. Citat:

Att som ”vanlig” vinkonsument botanisera bland de 18 000 dryckerna på bolagets hemsida är ju en omöjlighet, när de flesta av dessa är just beställningsvaror som vare sig tillåtits flaskbilder eller smakbeskrivningar. Här ska det bli ändring, lovar Systembolaget. Dessutom har det inte gått att beställa viner som finns i butikens sortiment vilket lett till bekymmer för den som vill handla lite av varje. Även här utlovas ändring.

Kanske kan detta vara små, små steg i rätt riktning för oss som handlar över nätet för att hitta specifika varor.

 Systembolaget måste ju gå till offensiv för att motivera sin existens, och att betona beställningssortimentets gigantiska utbud är förstås ett rätt fiffigt sätt.
Trots det ovan sagda är det inte krångligare att beställa Edward Blom Riesling Trocken, Edward Blom Merlot Cabernet Sauvignon och, inte minst aktuellt nu när adventstiden närmar sig, Edward Bloms glögg än att vem som helst med viss nätvana kan göra det! För nybörjare, se: https://www.systembolaget.se/bestalla-drycker/bestalla-i-butik
(Låt mig även tipsa om Facebookgruppen Vi som gillar Edward Blom Riesling, skapad av en viss person som rentav på egen hand genom täta beställningar sett till så att åtminstone det vita vinet ständigt finns att köpa på Systembolaget i Erikslund i Västerås!)

Vad som hände oss på Elizabete Hotel i Riga

 

Många kollin blir det när man reser med småbarn … För första gången hade vi denna gång en så kallad Air Shell (det svarta som Edwards håller i) för att skydda barnvagnen mot okänslig bagagelastning på flyget! Elizabete Hotel ligger i den ljust gröna byggnaden bakom honom.

Eftersom vårt lilla hotell-intermezzo har uppmärksammats i sociala medier och kvälltidningar, och många vänner och bekanta därför frågat mig och Edward: ”Vad var det egentligen som hände?” skriver jag ner en redogörelse här. Den är omfattande, lång och utförlig främst för att jag även själv vill dokumentera det hela, medan jag kommer ihåg det. Jobbiga reseupplevelser har som bekant en tendens att försvinna ur ens sinne efter ett tag, trots allt! 🙂

Men innan jag börjar skriva vill jag göra detta helt klart: Vi älskar Riga som destination! Vi har trivts så himla bra här, utom på vårt hotell. Vill ni börja läsa om det direkt är det bara att skrålla till rubriken ”Detta är vad som hände” nedan!

Allt har varit helt perfekt, det vill säga precis det vi letade efter denna sommar: en bra kombination för hela familjen med kort flygresa från Stockholm, historia, kultur, vackra stadsmiljöer, roliga aktiviteter för barnen, härligt klimat, trevlig personal precis överallt (utom då vår hotelldam), mysiga restauranger, avslappnade uteserveringar etc etc etc. Och då har vi ändå bara just börjat turistandet och upptäcksfärderna. Vi är supernöjda med att efter mycket övervägande ha valt Riga som vår sommardestination (i hård konkurrens med Prag, Dublin, Paris, franska Rivieran, Portugal, norra Spanien, Bayern, Gotland och andra resmål vi funderade på för årets stora utlandsvistelse).

Hittills har vi mest hängt i parker, lekparker och Gamla stan, och besökt de fantastiska saluhallarna, sett jugendhusen i våra grannkvarter samt besökt restauranger. Melchior älskade det lilla turisttåget i Gamla stan, så det har han fått åka två gånger. Första kvällen i Riga hade vi turen att se en magiskt underbar körkonsert mitt i parkstråket Bastejkalns. Idag hade vi tänkt åka till Jurmala för att kolla in de vackra gamla trähusen och badstranden och bada i havet där.

Så: vi vill verkligen rekommendera alla att besöka Riga! Ni som redan varit här vet redan. Ni som inte besökt Lettland har en fantastisk upplevelse framför er. Detta skriver jag bara för att ni ska veta att vi inte är några gnällspikar i största allmänhet.

Vår enda invändning är att prisnivån tyvärr generellt är högre än vad vi hade trott att den skulle vara. Pengarna bara rinner iväg, på både det ena och det andra. Men det beror väl mest på dålig research, och på det glädjande att Lettland blivit ett ”normalt” europeiskt land och ingen utpräglad lågprisdestination (i alla fall inte turistområdena i Riga …).

Jag vill också gärna säga att jag är en tämligen van resenär, efter många många år som resenär, turist och resande utrikesreporter. Jag har de senaste decennierna bott på hotell och vandrarhem i jordens alla hörn, och varit med om det mesta vad gäller service (både positivt och negativt). Edward har också rest en hel del, och bott på hotell i alla möjliga serviceklasser och i alla möjliga länder. Vi har båda erfarenhet av den låga servicenivån i de forna östländerna (och nyligen varit på hotell i Kina där den lever kvar) och åtminstone jag har god erfarenhet av vad som brukar hända när det saknas täckning på bank- och betalkort …

Så, mycket av det som konkret drabbade oss på Elizabete Hotel i Riga hör till sådant som tyvärr händer en på hotell. Att rummet inte städades på en hel dag så att vi fick säga till mot slutet av dagen, att fönstret i vårt rum inte gick att öppna så att det snart blev rätt kvavt, att frukosten inte är det minsta ”engelsk” som påståtts i förhandsinformationen på hotellbokningssajterna (men helt OK!), att det finns en brant trappa upp till entrén som gör att det är jobbigt med vår syskon-barnvagn – allt det där är såsom det blir ibland när man är på resande fot och är inget att säga något om. Men … vår hotelldam var faktiskt unikt obehaglig för att jobba i ett serviceyrke.

Detta är vad som hände, lååångversionen:

Jag bokade vår resa, med flygbiljett och hotell, den 15 juli, d v s bara några dagar innan vi skulle resa iväg. Med så kort varsel var det svårt att hitta billiga biljetter och prisvärda hotellrum för lång tid i sträck. Vi fick massor av tips om bra hotell som vänner bott på, men ingen hade lediga rum tio dagar i rad (eller var på tok för dyra – tio nätter är en rätt lång tid att bo på hotell, och det blir förstås dyrt).

Men efter mycket sökande fann vi flyg med Norwegian och Elizabete Hotel i Riga. Det sistnämnda valde vi för dess läge centralt i Rigas vackra jugendkvarter med gångavstånd till parker och Gamla stan, för att det verkade passa barnfamiljer och för att det var ett av de få hotell i centrala staden som överhuvudtaget hade överkomliga rum lediga tio nätter i rad.

Bokningssajten Hotels.com skickade bekräftelse på rummet den 18 juli, och allt var frid och fröjd. Trodde vi.

Bokningen var alltså bekräftad. Men när vi vid niotiden på kvällen anlände till hotellet blev det genast problem. Ganska snart kände vi att det hela utvecklade sig till ”Pang i bygget” (Fawlty Towers) i sovjetstil!

Hotelldamen sade genast att vi inte kunde bo i det rum vi bokat. Hon ville att vi skulle ta ett större rum, ytterligare en trappa upp, för att få mer plats för barn och bagage. När det gick upp för oss att hon då också förväntade sig mer betalning tackade vi nej.

Konversationen tog extremt lång tid och var synnerligen förvirrad, på grund av hennes usla engelska (eller vår obefintliga lettiska, för den delen). Vi kånkade upp allt vårt pick och pack från gatan till rummet vi fått, och började installera oss. Mycket av konversationen som fortgick handlade om hur hon minsann slog knut på sig själv för att alls fixa ett rum åt oss, i en enligt henne svår situation när alla hotell i Riga egentligen är fullbelagda och vårt rum hade avbokats. Men uppenbarligen hade hon åtminstone ett par lediga rum till förfogande (det var inte så att hon sparkade ut någon annan för vår skull)!

När jag skulle betala med mitt VISA-kort visade det sig att hon redan hade försökt dra det tre gånger i förväg de föregående dagarna, utan att lyckas – hon visade mig utskrifterna från Swedbank. Det hade helt enkelt inte funnits nog med pengar på kontot.

Och det är mitt fel, såklart. Det berodde på att både flygbiljetter och hotellboende blev mycket dyrare än jag trott – och jag hade tydligen inte fört över nog med pengar till betalkortskontot, plus att jag felaktigt hade trott att betalning skulle ske först på plats på hotellet (så har det nog varit alla gånger jag rest nyligen). Jag hade missförstått informationen! Dessutom var jag stressad och hade fullt upp med att boka taxiresor, flyg med mera, och fixa en massa annat samma dag.

Så tanten hade enligt egen utsago makulerat vår bokning. Men det hade hon alltså inte meddelat vare sig oss eller Hotels.com i förväg, isåfall hade jag inte fått bekräftelsen ovan två dagar före avresa. Jag hade lätt som en plätt kunnat föra över pengar omedelbart, om jag bara hade fått veta att det var trubbel med kortet. (Vid senare samtal med Hotels.com har jag fått veta att ”standard procedure” när betalningen inte fungerar är att kunden genast får veta per mail, före resan, att bokningen avbrutits. Så hade alltså inte skett.)

Nå, vid incheckningen gav jag henne mitt betalkort, hon stoppade in det i kortläsaren och bad mig slå pinkoden. Det gjorde jag nästan – då jag upptäckte att det av henne angivna beloppet inte var €702, enligt bokningsbekräftelsen. Det stod plötsligt €828 i rutan.

Jag vägrade fortsätta eftersom jag inte hade fått minsta upplysning om prishöjningen, och fick nu veta att det enligt henne var det högre ”standardpriset” som vi skulle betala – eftersom hon några dagar tidigare inte hade kunnat dra kortet för en förhandsbokning till lägre pris.

Jag vidhöll att jag inte tänkte betala mer än det som stått på vår bekräftelse. Hon vidhöll att vi skulle betala det högre beloppet. Det slutade med att vi – med tanke på den sena timmen – skulle reda ut allt dagen efter; jag sade att jag gärna skulle vilja kolla med Hotels.com först för att allt skulle gå rätt till, och visade henne ett bekräftelsemail (med pris och text på svenska och lettiska). Efter allt språkförbistrat och otrevligt tjafsande fick vi äntligen gå ut och äta middag – tyvärr så sent att köket på närmaste pub hunnit stänga, men vi fick lite god gulaschsoppa i alla fall!

När vi kom hem på kvällen hade jag per mail fått en enkät från hotels.com, som undrade ifall vi var nöjda med incheckningen. Det var jag ju inte, så gissa vilken gubbe jag klickade på?

Jag skrev lite snabbt som svar på frågorna att vi visserligen var nöjda med hotellets läge – men att incheckningen känts som ”a disaster”, att vi råkat ut för ”rude staff”, och att det blev en 1 timme lång diskussion om betalningen på ”bad English”, utan att vi kommit överens. Tänkte att det var bra att meddela detta via Hotels, när de nu frågade, och medan situationen ändå skulle kunna lösas.

Dagen därpå ringde jag till Hotels.coms kundtjänst i Sverige, som förklarade att det var konstigt och felaktigt att vi inte hade fått något meddelande om att betalningen/kortet inte fungerat – men att de inte kunde styra över hotellets betalningskrav, och att jag var tvungen att prata med hotelldamen igen för att komma överens.

Det försökte jag göra, och en lång diskussion utbröt mellan mig och den aggressiva tanten med smått komiska fraser på ”engelska” och ”ryska”. (Vid det här laget försökte jag mig på en diplomatisk charmoffensiv genom att återuppliva min gamla skolryska, vilket gick sådär men ändå underlättade något.) Önskar så att jag hade kunnat spela in några av dessa konversationer! De lät komiska redan då, och i efterhand kommer jag såklart bara att skratta åt detta.

Det hela slutade med att jag lät henne dra mitt kort på €830. Orkade inte bråka längre, och vi insåg att det skulle bli väldigt dålig stämning om vi inte gjorde så. Hon hade förstås rätt i att det inte hade funnits pengar på kontot i rättan tid, vilket jag efter att ha kollat det finstilta möjligen borde ha fattat att det skulle göra (fast det kunde verkligen ha varit tydligare). Att mer serviceinriktade ställen kanske skulle ha agerat annorlunda och mer smidigt och vänligt är väl en annan sak. Den 21 juli, uppskattningsvis tolv timmar efter incheckning, drogs summan från mitt konto.

Sedan hon fått våra pengar och det belopp hon krävde trodde vi att hon skulle lämna oss i fred. Men, icke. Det visade sig att tanten rattade hela det lilla tjugorumshotellet själv, så hon var ALLTID där. Det var hon som satt i receptionen, hon som tassade runt i frukostrummet, hon som öppnade dörren när vi kom hem sent på kvällen, hon som städade rummet. Det fanns en frukostkock och någon slags grågosse som möjligen fixade saker, men i övrigt var det hon som skötte hotellet för jämnan. Vi kom inte undan henne!

Och så fort jag stötte på henne påminde hon om den hemska ”recensionen” som jag skrivit, genom att vifta med en pappersutskrift av den. Enligt henne hade incheckningen varit fullt normal, så hon kände sig fruktansvärt orättvist behandlad av mig – trots att jag redan från början hade sagt att jag tänkte kontakta Hotels.com.

Ungefär så här beskrev hon det, om och om igen (lägg till stark brytning och aggressivt kroppsspråk): ”You! Review – not good! – problem! No problem for me. Problem for you! Finish! Finish!” i en massa andra versioner och varianter. Konversationen fick allt större inslag av ryska, i takt med att jag blev varm i kläderna på det tungomålet, men eftersom min ryska verkligen inte är flytande och hon var så svår att förstå på engelska så blev diskussionen minst sagt haltande. Jag fattade till exempel aldrig om ”Finish!” betydde att hon ville att vi skulle flytta ut, eller något annat. Men jag försökte ändå förklara att jag stod för de omdömen jag skrivit om incheckningen till Hotels.com.

Och jag hade ingen lust att lägga tid på att jiddra med henne om detta. Att hon började tjafsa om min ”orättvisa” recension även när jag gick förbi henne med en gråtande bebis i famnen, eller samtidigt försökte hantera en vild tvååring, kändes extra jobbigt – liksom att hon gärna utmålade sig själv som storsint och god, som ordnat ett rum åt oss ”because baby”.

Situationen blev snart ohållbar. Men vi dristade oss ändå till att artigt påpeka att rummet inte blivit städat en dag, att det inte gick att vädra och andra småsaker som inte fungerade särskilt väl och som ändå gick att åtgärda (tja, inte vädringen …). Hon gjorde faktiskt sitt bästa för att lösa situationen på ett rätt trevligt sätt – som att sent omsider städa, och att förklara att fönstret inte skulle vara möjligt att öppna i just vårt rum på grund av inbrottsrisken (!) men att vi ju kunde låta dörren stå öppen (!) för att få in luft från korridoren och grannrummet. Hon försökte visa sig från sin bästa sida när hon gick runt i frukostrummet och såg till att vi hade vad vi önskade på tallrikarna. Men, tyvärr, stämningen kändes väldigt ansträngd.

Till sist – på måndagsförmiddagen – kallade hon mig till receptionen för ett femminutersmöte, där vi återigen skulle diskutera min ”recension” till Hotels.com. Jag försökte förklara att vi faktiskt planerade att resa till badorten Jurmala och hänga på stranden, och inte alls hade lust och tid att diskutera mer med henne – nu när vi för länge sedan betalt det belopp hon krävde. Hon insisterade, och så tvingades jag sitta där på en stol i receptionen. Som en liten unge uppkallad till rektorn för uppläxning!

Jag var vid det laget helt inne på att skriva vad fan som helst till Hotels.com för att hon skulle sluta trakassera oss (givetvis med ett tillrättaläggande i efterhand). Men innan vi hann komma så långt i den som vanligt surrealistiska, språkförbistrade, trassliga diskussionen på ”engelska” och ”ryska” så började hon förklara att hon – som betonade att hon var läkare, innan hon för 25 år sedan börjat driva hotell – ansåg att min man var helknäpp som blivit så upprörd över en helt normal incheckning, och över hennes helt normala beteende, att han skrikit på henne inför våra barn!

Det var tydligt att hon ansåg att man inte får bli upprörd inför små barn, dock utan att ta ansvar för att hon var källan till vår upprördhet, att hon var anledningen till att mina barn tvingats hänga med oss länge en massa gånger i receptionen samt att hon gjorde så att vi inte bara kunde åka iväg till stranden och bada med dem som planerat. Återigen en massa ”You! Review – not good! – problem! No problem for me. Problem for you! Finish! Finish!”, samtidigt som vår tvååring blev alltmer uttråkad och började springa runt så att vi fick föra samtalet med henne samtidigt som jag jagade honom.

När jag förklarade för min man att tanten sagt till mig – på ryska, som i förtroende – att hon tänkte ringa polisen, att hon tycker att han skulle spärras in på någon psykklinik (eller om det bara var barnen som behövde psykoterapi) och att det inte är bra för barnen med en upprörd pappa blev han förstås förbannad. Så diskussionen trappades upp, och vi blev inte gladare av att hon lade sin hand på både mig och min man på ett nedlåtande vis. Vi var tvungna att säga ”Rör mig inte!” – det kändes faktiskt otrevligt att hon skulle börja ta på oss! Vi försökte förklara att vi bara varit ute efter att få ha en Rigavistelse i lugn och ro, och att bli lämnade i fred av henne.

Men i takt med hoten om polis och psykvård för barnen – i gammal god sovjetisk hotstil – kände vi att vi inte hade minsta lust att bo kvar. Inte för att jag på allvar trodde att den lettiska polisen skulle bry sig särskilt mycket om att en svensk turist skrivit att en lokal hotelltant beskrivits som en katastrof i ett mail till en hotellbokningsfirma. Men det kändes ändå väldigt, väldigt obehagligt, och vi insåg att vi inte alls skulle må bra av att bo kvar på den gränslösa tantens hotell. Vi hade heller ingen lust att ha henne i vårt rum titt som tätt, för att städa eller av något annat skäl. Min man ringde till svenska ambassaden för att få råd, och fick tips om att Riga har en engelsktalande ”turistpolis” för sådana här situationer. Vi bestämde oss dock för att skippa polisinblandning, det verkade jobbigt. 😉

Så, efter samråd med den fantastiska och serviceinriktade personalen på den svenska kundtjänsten på Hotels.com – som naturligtvis insåg att det inte ska gå till på det här viset – checkade vi istället till sist ut. Det vill säga, vi kånkade ut allt vårt pick och pack ur rummet lagom till utcheckning. Eftersom tanten då inte fanns på plats i receptionen skrev jag en lapp på engelska där jag kort förklarade att vi fått rådet att checka ut, och att vi skulle vilja ha en återbetalning för våra sex återstående nätter samt ett kvitto på det jag betalt. När hon dök upp på trottoaren där vi stod överlämnade jag lappen – med mobiltelefonen påslagen. Det såg ut så här: https://youtu.be/bZ1gI_G2eXY

Komiskt nog tog hon också bilder på oss med sin mobiltelefon! Vad de nu ska bevisa. Men något kvitto på min €828-betalning (SEK 8 168:65) vägrade hon ge mig. Jag fick bara en utskrift av regelverket på ryska (se bild) där det förklarades att ingen återbetalning alls kan ske vid så sen avbokning.

Och det allra sista som hände för vår del där var att hon plötsligt kom med en nyckel till en lägenhet som vi kunde hyra av henne istället …

Men vid det laget ville vi bara komma iväg, så vi tackade vänligt men bestämt nej till lägenheten – och stretade med alla våra väskor, babyskydd och barnvagnen till närmaste kvarterspub, där vi visste att det fanns ett fungerande wifi-nät eftersom det var där vi åt gulaschsoppa. Där satt vi en stund för att pusta ut och för att försöka boka nytt tak över huvudet. Vilket vi till sist lyckades med, men som sagt är det svårt att hitta hotellrum i Riga så här års. Samtidigt hade vi kontakt med Hotels.com, som ska se över ifall vi kan få någon återbetalning framöver.

Både Expressen och Aftonbladet snokade upp det hela, via min mans tweets (som han egentligen skrev mest som nödrop innan hon mutade någon polis att sätta honom i finkan!) och ringde oss under resans gång för att göra en story av det. Det skulle ha varit roligt att höra hur AB-reporterns konversation för att höra den vresiga hotelltanten lät … Jag vet i alla fall att den svenskspråkigaa personalen på Hotels.com inte klarade av att kommunicera med henne på engelska, utan fick ta hjälp av sina kolleger i Ryssland.

Sammantaget: Elizabete Hotel är säkert trevligt i de flesta sammanhang, för den som inte har något emot en trappa upp till entrén och andra olägenheter jag nämnt ovan. Det är hyfsat rent och prydligt, och framför allt är läget superbra. Men för oss spårade det helt enkelt ur totalt redan från början, och det gick liksom aldrig att reparera …

Japp, jag får försöka se till att alltid ha mer än tillräckligt med pengar på rätt bankkonto när jag bokar i förväg, hade jag bara haft det hade inget av ovanstående hänt. När jag bokade Elizabete Hotel hade jag redan suttit bra länge med bokningssajterna, och mitt intryck var nog ändå (felaktigt) att detta hotell som många andra hade devisen ”boka nu, betala på hotellet”. I vilket fall som helst förtjänar ingen att bli behandlad av en hotellägare som vi blev, med fysisk handpåläggning och hot om polis, för att vi skrivit till tredje part om vår negativa upplevelse av en incheckning. Denna vresiga hotellägare har uppenbarligen inte förstått att hennes uppgift är att få sina gäster att trivas, inte att ställa diagnos på deras barn! Hon tycks heller inte riktigt förstå vad det innebär att ingå i ett hotellbokningssystem, att det medför att hon måste följa regler om betalning och att hon kan få omdömen från gästerna som hon tycker är orättvisa.

Jag vill också säga att ingen skugga må falla över Hotels.com. Deras personal – jag har varit i kontakt med flera personer på kundtjänsten – har hanterat detta ärende föredömligt, proffsigt och med stor empati! Vi ska skriva till dem när vi kommer hem, kanske går det att få en del av pengarna vi betalt tillbaka.

Till sist: det var jag, alltså inte Edward, som bokat resa och hotell och klantade till det med betalkortet. Att det hela skulle bli en löpsedelshistoria (se bild nedan), mitt i regeringskris och andra riktiga nyheter, tycker jag naturligtvis som gammal journalist/nyhetsreporter är smått vansinnigt (och ja, samtidigt lite kul). Kvällstidningsredaktionerna borde faktiskt ha bättre saker för sig. But what else is new?! som de säger i USA.

Nu har vi återgått till normala turistaktiviteter i Riga – detta skriver jag på kaféet i en djurpark där vi kollar på getter, lemurer och giraffer. Och imorgon ska vi äntligen få åka till stranden, om än två dagar senare än vi tänkt oss…

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Uppdatering (september):

Antar att ni väntat med spänning på hur det hela slutade.

Jo, bokningstjänsten hotels.com – som för övrigt hanterat hela ärendet extremt proffsigt – återbetalar större delen av vad vi hade betalat för hotellet. Handläggaren skriver bl a:

”… så vill jag återigen beklaga för ägarinnans beteende. Det är oacceptabelt att bli bemött på det viset, och överlag ett mycket märkligt uppförande från hennes sida. Därför har jag tagit feedbacken vidare till vår kontraktsansvarige för Elizabete Hotel, så att de kan föra dialogen vidare med henne. Jag försökte mig på att prata med henne själv, men språkbarriären visade sig tyvärr vara för stor.

Att hon sedan menade att bokningen var avbokad är också något vi kommer att ta upp, då vi inte fått någon information alls om detta. Jag kontrollerade det med vår avdelning som hanterar omplaceringar, men de hade inte hört något från hotellet. Någonstans i kommunikationen har det därmed varit en brist, och det är väldigt olyckligt att det blev på det viset, så vi är måna om att det inte upprepas.”

Så nu vet ni det…

Vill återigen rekommendera Riga som resmål! Det underbara parkstråket, Gamla stan, närheten från Stockholm, många intressanta museer och utflyktsmål, saluhallarna och restaurangerna med mera med mera gör att vi – bortsett från vår jobbiga hotellvärdinna – bara har ljusa minnen därifrån.

Gunilla Kinn Blom

 

Edward Bloms ”nordkoreanska” köttbullar

Till sjätte säsongen av ”Breaking News med Filip och Fredrik” fick Edward i uppdrag av redaktionen att skapa sina egna versioner av ”svenska” köttbullar, alltså ”köttbullar med mos, pressgurka, lingon och brunsås” inspirerade av vissa länders mat.

Hittills har Edward lagat köttbullsversioner inspirerade av Japan, Etiopien, Frankrike, Argentina och USA:s sydstater. Denna vecka fick han ett väldigt knepigt uppdrag: Nordkorea! Receptet kan du se nedan.

”Breaking News med Filip och Fredrik” sänds kl 22–23 varje onsdagskväll, i Kanal 5. Edward är med i slutet av respektive sändning.

Här finns TV-programmen där rätterna presenterades:
http://www.dplay.se/breaking-news/season-6-breaking-news-med-filip-fredrik

 

Edward Bloms “nordkoreanska köttbullar” med tillbehör

Det känns naturligtvis bisarrt att försöka laga nordkoreansk mat, då det knappt finns någon mat i Nordkorea. Miljontals människor har svultit ihjäl senaste årtiondena. För större delen av befolkningen finns endast mycket små mängder ris, majsgröt och kanske lite kimchi – men inget protein.

Traditionellt har man naturligtvis haft ungefär samma lysande kök som idag i Sydkorea, men av tradition med lite mindre kryddstyrka i norr. Att man drygar ut allt med kalla bruna nudlar är också typiskt.

Det jag försöker göra är alltså en koreansk version av ”svenska köttbullar med pressgurka och lingon samt potatis” – men i lite nordkoreansk version, med mindre andel kött utdrygat med ris och majsmjöl och med lite taffligare dekoration, serverat på fula fat etc. På internet finns rätt många roliga bilder på hur maten turisterna som serveras i Nordkorea ser ut, med en massa ganska valhänt dekorerade röror i stålskålar.

Antagligen gör jag det godare än vad de kan få till det där; totalitära diktaturer brukar ju ha en extremt dålig inverkan på kokkonsten.

Det borde serveras koreanskt risvin till – men det finns naturligtvis inte på Systembolaget som aldrig har det man behöver.

”Nordkoreanska köttbullar”
500 g fläskfärs
1 ägg
1 dl majsmjöl
1,5 dl rundkornigt ris, kokt
1 salladslök, finhackad
1–2 vitlöksklyftor
½–1 msk riven ingefära
2 tsk chilipasta
1,5 msk doendjang (jäst sojabönpasta)
1 msk koreansk sojasås
1 msk sesamolja
1 tsk risvinäger
2 tsk koreansk fisksås
koreanskt buljongpulver

Gör så här:
Koka riset.
Knåda in majsmjölet i färsen.
Blanda ner övriga ingredienser (utom buljongen) i färsen, och forma bullar av den.
Stek köttbullarna länge i svag värme i olja. (Kan göras i förväg.)
Sjud dem en stund i buljong, och servera dem i den.

Serveras med följande tillbehör:

1. Kalla, bruna nudlar, naengmyun (Naung-myon), gjorda av vete, bovete och potatis, dekorerade med ett halvt kokt ägg och lite grönsaker (bitar av morötter, rättika, bambuskott etc).

2. Några passande såser, serverade i skålar klädda i kinakål
Den heta röda chilipastan, goochoo jang (”koreansk ketchup”), bokkum kan (woksås), katzu (dippsås).

3. Gurk-kimchi

4. Vanlig kimichi, men med lingon i

5. Rundkornigt ris

Svennebanan-gurk-kimchi
Riktig kimchi ska jäsas – men det tar en vecka, och jag hade bara en dag på mig efter att jag fått uppdraget från Breaking News-redaktionen.
I den koreanska butiken på Luntmakargatan i Stockholm hade de ingen gurkkimchi till salu (fastän den lär vara den vanligaste sorten efter kålkimchi). Detta recept snodde jag på någon vanlig receptsajt på nätet – men dubblade allt som smakade något och lade till fyra ingredienser.

1  gurka, skivad
3 salladslökar, hackade
1 röd chilifrukt, finhackad
1 vitlöksklyfta, pressad
1 msk ingefära, riven
2 msk fisksås
1 tsk chiliflingor
2 tsk doenjang (jäst sojabönpasta)
ev. 1 msk vanlig kimchi, mixad
1 msk risvinäger

Gör så här: Skiva gurkan, rör ihop allting.
Har du lite vanlig kimchi, så mixa den och rör ner för att ge lite äkta smak – och kanske i bästa fall sätta igång en jäsning.

Texten till Edward Bloms ”Nu lagar vi julen”

Nu lagar vi julen

 

Text: Kent Olsson och Edward Blom

I alla tider har julbordet varit en trevlig tradition,
men den hotas av nymodigheter som pannacotta, alger, halloumi och chorizo.
För vart år kommer det någon dum, men förgänglig, sensation.
Åh, jag ryser åt tanken att tacos och ärtskott ska fritt få rumla runt med dopp i grytan!

Det är hög tid att lyfta fram det klassiska,
det inlagda, feta, glaserade och fantastiska!

Så nu lagar vi jul, jul, jul, jul igen. (Nu lagar vi julen.)
Nu lagar vi jul, jul, jul, jul.
Allting gott och alldeles för mycket!
Jul, jul, jul, jul igen. (Nu lagar vi julen.)
Nu lagar vi jul, jul, jul, jul.
Allt för glada magar; nu lagar vi julen.

På julbordet dukar vi upp sju assietter som avnjuts en och en.
Där, mellan sillen och små klenäter, finns alla smaker – kryddiga, salta.
Janssons frestelse, lutfisk och sylta – och läckra revbensspjäll,
rundrökt ål,
brysselkål,
snaps och skål.
(Flæskesvål!)
Och till sist en slev med ljuv Ris à la Malta.

[Absolut inget lättsmält eller magert bord.
I ett crescendo av fett, rökt och salt
finns den lust som gör julen god.]

Så nu lagar vi jul, jul, jul, jul igen …

Men glöm ej bort, att som start
en liten bottenskyla sätter fart.
Och sillen får något att simma i.
Du känner hur det spritter – av juleufori!

Så nu lagar vi jul, jul, jul, jul igen …

Och så får man ta omtag av varje assiett så låt oss njuta tills våra själar flyger.
Här finns det: vörtbröd, smörhögar, pastejer, insaltad grisknorr, griljerat svinhuvud, lutfisk, julöl, mumma, skimrande röd julost, gravad strömming, hela ansjovisar, varmrökt lax med majonnäs, svensk och skånsk skinka, leverpastejer, långkål, brunkål och rödkål, julgädda, whiskycheddar, korv i alla former, sjuskinnsgröt, sylta, dopp i grytan. Det blir rusning efter grisfötterna! Fikon, revbensspjäll, sillsallad, inlagda sillar, sardiner, aladåber, grönsaltad bringa, äggost, delikatesskroppkakor – och blodkorvar.

 

Du kan höra låten på Spotify (alternativt, sök på ”Edward Blom” eller ”Nu lagar vi julen”).

Text: Kent Olsson och Edward Blom

Musik och arrangemang: Thomas G:son och Jimmy Jansson

Produktion: Capitol Music Group AB

OBS! Samtliga rättigheter för låten tillhör, enligt svensk upphovsrättslag, upphovsrättsinnehavarna ovan. För mer information om användande, vänligen kontakta förlaget Capitol Music.

Läs mer om bakgrunden till låten här: http://www.edwardblom.se/edwards-varld/edwards-jullat-nu-lagar-vi-julen (Pressmeddelandet från skivbolaget finns här.)

Edward Bloms låt ”Nu lagar vi julen”

edward-blom_nu-lagar-vi-julen1Är det något Edward verkligen älskar så är det julen: julfirandet och inte minst julens mat och drycker! Ingen kan som han gå igång på de svenska jultraditionerna, och det är något han ofta håller föredrag och skriver texter och debattartiklar om. En av Edwards lyckligaste stunder var när han för några år sedan besökte en one dollar-store i Harlem i New York och kunde fylla en hel kundvagn med glittriga julgransdekorationer…

I samarbete med Virgin Records Sweden och Capitol Music Group Sweden har Edward nu släppt en alldeles egen jullåt: ”Nu lagar vi julen”. Låten finns på Spotify, och ni kan lyssna på den här: https://play.spotify.com/album/20Jqv3v4kriVCV8fwTiezE (eller: sök på Edwards namn i Spotify).

Låtens text har skrivits av Kent Olsson och Edward själv; övriga upphovsmän är Thomas G:son och Jimmy Jansson.

”Allting gott och alldeles för mycket”, som är ett återkommande tema i låten ”Nu lagar vi julen”, är för övrigt ett uttryck Edward Blom en gång råkade kläcka spontant om en räkmacka. Det blev snart ett motto för honom, och passar förstås utmärkt för att beskriva även ett julbord i hans anda.

”Nu lagar vi julen” följer en lång musiktradition med kombinationen av härlig melodi och en underbar, humoristisk text. Vi tänker oss en blivande svensk julklassiker, i stil med ”Vår julskinka har rymt” och ”Mer jul”! Hoppas att ni tycker lika mycket om ”Nu lagar vi julen” som vi gör. 🙂

Edward om ”Poppen Sie up 2”-middagen den 1 september

Skärmavbild 2016-08-26 kl. 17.21.09

Ni har väl sett Edwards video i vilken han kapar en lägenhet vid Karlaplan, slänger in mäklaren som visar den och börjar laga hare med spätzle i köket?! Kolla annars här: https://www.youtube.com/watch?v=ukLzlx5SXqk

Genom appen AirDine kan vem som helst försöka boka en av de tolv platserna på en sådan middag, med sydtysk mat och skummande Weihenstephan-öl, med Edward som värd – på kvällen den 1 september. Läs vidare om hur bokningen går till, och när de olika platserna släpps, här: http://poppensieup.se

Här är utlåtanden om tillställningen från personer som var med på genrepet:

http://blogg.ng.se/tramsfrans/2016/08/hanger-med-edward-blom

http://www.devote.se/Foodstories/middag-med-edward-blom-och-weihenstephan-30540583

http://www.matochresebloggen.se/2016/08/airdine-sydtysk-middag-med-edward-blom.html

Och här är en text i Östermalmsnytt, bygg på en mailintervju med Edward:

http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/blom-bjuder-pa-mat-i-kapad-lagenhet-pa-ostermalm/aRKphy!AqY774ovEddH9OzWlTKg

Nedan är hela den långa versionen av mailintervjn, med frågor av reportern och svar av Edward!

Hur är det att äta middag med ett antal okända personer?

Det är trevligt och intressant. När man är på större fester hamnar man ju också ofta placerad långt från folk man känner och har folk man inte träffat tidigare omkring sig, likaledes när man äter middag på herrklubbar och föreningar – så det är inget konstigt. Här är vi dessutom förenade i intresset kring god mat och dryck. Ibland när man möter ”fans” på gatan kan det absolut bli konstigt, men när man sitter ner en hel kväll börjar folk snart förstå att man är en vanlig människa (om än lite originell) och inte någon tv-figur.

Hur brukar stämningen bli?
Jag har bara haft egna middagar med ”främlingar” några gånger tidigare. (Två gånger utauktionerade för välgörenhet, en gång som vinst vid en tävling som gjorde reklam för min dåvarande tv-serie ”Mellan skål och vägg” – och en gång på Bierhaus med flera gäster.) De gångerna har det varit väldigt trevligt. Men man har naturligtvis ett stort ansvar att det blir en lyckad kväll för gästerna. Vänner vet man ju är trevliga – men här har man ingen aning vilka det är som dyker upp.

Vem är Edward Blühm?
Edward Blühm är min Mr Hyde eller Hulken som jag ibland förvandlas till. Han talar en galen svensk-tysk rotvälska och är helt gränslös i sin jakt på att få till stora tyska middagar med massa öl och umpa umpa-musik. I en tidigare film bröt han sig in på restaurang Bierhaus mitt i natten och ordnade sin egen popup-restaurang ”Poppen-sie-up” med massa surkål. I den senaste filmen går han på lägenhetsvisning vid Karlaplan, stänger in mäklaren och tar över våningen och bjuder in till stor badisk middag via appen AirDine. Under middagen kommer jag dock vara mig själv och inte Edward Blühm, är kanske bäst att säga … Om inget oförutsätt händer förstås.

Kapat en lägenhet, varför?
Jag råkade bara få syn på skylten och tänka att det vore trevligt att se visningen då vi letar efter större. Väl där retade dock mäklaren upp mig genom att använda en anglicism, ”walk in closet” istället för det svenska ordet ”klädkammare” – vilket är så fånigt. Då förvandlades jag åter till Edward Blühm – och för Blühm var det självklart att kapa lägenheten, öppna en Weissbier och börja bjuda in folk över AirDine så han åter kunde få till en stor tysk fest.

Skulle du kunna bjuda hem okända personer till din egen lägenhet?
Det har jag gjort många gånger, men då har det varit vänners vänner, föreningskamrater, tv-producenter man ska ha möte med eller journalister som vill intervjua mig. Vi bor väldigt trångt med saker över allt, så att hålla restaurang hemma i egna lägenheten skulle inte funka – bättre då att kapa andras. Men bodde vi större skulle det gå.

Vad kommer ni att äta?
En fantastisk, mustig badisk gryta på hare med Spätzle, den godaste pasta-sorten i världen vilken stammar från Schwaben. Dessutom lite kallskuret – och massa Weissbier.

En middag i sydtysk anda, vad är bäst med det?

Det är gemytligt, uppsluppet, lantligt, gammeldags, med stora portioner god mat, fulla bägare och härlig blåsmusik.

Och om du fick välja helt fritt, vad skulle du då bjuda ett gäng Östermalmsbor på för middag?

Tysk mat ligger mig alltid varmt om hjärtat, men även svensk husmanskost och klassisk fransk mat. Ett gäng Östermalmsbor skulle jag gärna bjuda på något de inte brukar äta till vardags. Kanske hemlagad blodpudding, vilket är något helt annat än den man köper färdig i affärerna, stekt i gåsflott tillsammans med fläsk och äppelklyftor. Serverad med en flaska torr Madeira. Eller stekt nors – som var jättepopulär mat på Östermalm så länge folk hade hembiträden, men som blivit ovanligt sedan folk måste rensa alla de små fiskarna själva.

Sommar, farligt vin och censur

AV EDWARD BLOM

Eftersom det i flera medier förekommit ett antal felaktiga uppgifter kring min ”Sommar-affär” och jag blivit anklagad för att komma med falska anklagelser om censur, varit småaktigt kränkt, inte förstå redaktörens roll (exempelvis i dagens Dagens Nyheter) etc. känner jag mig nödgad att förtydliga det hela. Slutligen skulle jag även önska föra debatten in på dess kärnfråga: alkoholparagrafen i det statliga sändningstillståndet.

 

Jag motsätter mig inte redaktionella ingrepp
Alla texter behöver en utomstående som går igenom dem med friska ögon och stor rödpenna. Så skedde naturligtvis även med mitt Sommar-manus. Jag är inte så högmodig att jag tror att det var perfekt av sig självt. Min producent (vari det även ingår att vara manusredaktör) Karsten Thurfjell återsände det med många förslag på både kortningar och tillägg, och en del andra redigeringar, som jag naturligtvis tog till mig. Det blev några vändor fram och tillbaka, tills vi båda var nöjda.

 

Jag har inte felaktigt anklagat SR för censur
Manuset levererades först till producenten den 4 april och skickades i sin slutform till övriga redaktionen i maj. Programmet spelades in den 15 juni.

På eftermiddagen den 20 juli, mindre än ett dygn innan programmet ska sändas, har jag semester och befinner mig på en släktträff. Då ringer programchef Bibi Rödöö som är högsta ansvarig för Sommar-programmen och vill klippa bort en del saker i mitt program. Det handlar om enstaka ord och meningar för att ändra betydelsen. Anledningen, säger hon, är att programmet är för positivt till alkoholrus och därför strider mot Sveriges Radios sändningstillstånd.

Ännu medan vi pratar twittrar jag: ”Och nu dagen innan mitt Sommar ringde SR och ville censurera det inspelade programmet . Vi försöker hitta en kompromiss. #sommarip1 ”.

Nyhetsbyrån TT skrev sedan att Edward Blom ”anklagar” SR för censur. Jag såg det inte som ett anklagande, utan som en beskrivning av vad de ville göra. Att klippa bort enstaka ord här och där i ett färdigt program för att ändra andemeningen kan absolut beskrivas med ordet ”censur”. Slår man upp ”censur” i Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) framgår att det inte alls är förbehållet diktaturers statscensur eller olaglig censur – ett exempel talar till och med om en festskriftskommitté som idkar censur på texterna. Även ickeofficiella ordböcker såsom Wikipedia förklarar ordet på ett liknande sätt.

Jag anklagade således inte Sveriges Radio för otillåten censur. Däremot var det språkligt helt adekvat att beskriva bortklippande av enstaka ord för att ändra andemeningen med verbet ”censurera”. Att ordet juridiskt har en snävare innebörd, liksom möjligen inom journalisters fackspråk, innebär inte att jag inte får använda det i en mer allmän bemärkelse. Det är således inte OK att beskylla mig för falska anklagelser, som gjorts i Dagens Nyheter och flera andra medier.

 

Misstänker kritik utifrån?
Personligen tror jag faktiskt inte att programchefen hade varit så sent ute att hon lyssnade på mitt program först dagen före sändning. Det tar 45 minuter utan musik och hade funnits inspelat i över en månad. Manus, som hade gått ännu snabbare att ögna igenom, hade alltså funnits tillgängligt sedan i våras. Att det förekom en hel del tal om alkohol i programmet hade även diskuterats av redaktionen och jag hade minskat ner det – men då trodde jag det var av stilistiska anledningar. Det var ju även rätt uppenbart att mitt program skulle beröra alkohol i positiva ordalag, så om hon varit nervös kring detta borde hon ju i så fall ha prioriterat att lyssna på just mitt program där det fanns en stor riskfaktor.

Sommar-programmet skickas ut till journalister som ska recensera dagen innan. Det skulle inte alls förvåna mig om det var kritik utifrån (läs: nykterhetsrörelsen) som då inkom, som gav någon SR-chef kalla fötter. För det talar att det skulle räcka med att visa att de agerat genom att ta bort några saker eller lägga till något. Vid mitt besök på Radiohuset framkom även att frågan engagerade högre chefer än Sommars programchef. Detta är naturligtvis inte konstigt, då Sveriges Radio faktiskt har ett sändningstillstånd där det är förbjudet att tala gott om vin. Om så är fallet är det dock väldigt synd om Bibi Rödöö som fick ta på sig hela skulden och be om ursäkt för att hon lyssnade så sent på programmet.

 

Varför jag blev yr
Att jag även twittrade att jag mådde dåligt och blev yr, som feltolkats på flera håll, berodde på att jag fick en panikkänning av samtalet. Jag hade äntligen gått på semester efter en tuff vår och försommar, när jag både varit pappaledig och ändå haft massa jobb på kvällarna. Jag är något av en perfektionist som aldrig någonsin gjort en ändring i en text, bok, tv-program eller annan produktion i sista stund dagen innan. Börjar man ändra någonstans uppstår genast nya fel och allting blir galet. Att få ord bortklippta här och där i ett genomarbetat, färdiginspelat program där jag talar om mina innersta känslor och starkaste personliga upplevelser, utan att ha möjlighet att tänka efter eller lyssna på slutversionen, kändes fruktansvärt.

Samtalet från Rödöö innebar dessutom ett starkt känslomässigt tryck. Alla på redaktionen älskade ju mitt program, sade hon, vi hade det ju så trevligt tillsammans – varför inte bara låta dem ta bort de där orden och hålla tyst om allt, så att alla vi inblandade kunde fortsätta att ha ett så fint förhållande?! Det var en fruktansvärt jobbig situation. Jag såg framför mig hur jag riskerade att programmet, som jag lagt så mycket tid och kärlek på, nu inte skulle sändas alls för att jag sa nej, men å andra sidan ville jag inte gå med på att låta någon gå lös med en sax i det, i detta sena skede. Jag var även oerhört chockad över att det fanns en så hemsk regel i sändningstillståndet.

 

Vad som skulle klippas bort
Följande tre stycken ville Sveriges Radio göra ingrepp i. Det som står struket var det de ville klippa bort.

„Jag var vildast, barnsligast och galnast. Alkohol fungerade på mig som ett extremt uppåttjack. Jag var euforisk, lycksalig, flygande.”

”Liksom med Trier-vännerna innebar mötena med solipsisterna en sanslös blandning av druckna, euforiska upptåg och djupa, seriösa samtal.”

”Kneipen var fylld av 1800-talsromantik, uppsluppen studentikositet, ordensliknande ritualer, spontan elokvens, sångarglädje och kraftigt berusande under ordnade, utdragna former. Knappast ett sätt att umgås som passar alla … ”.

Det sista stycket hade naturligtvis låtit helt idiotiskt om man skulle ha klippt bort ”… och kraftigt berusande…”, men i samtliga tre fall hade innebörden av mina upplevelser ändrats.

 

Tillägget om alkoholens biverkningar
Vi fick ju dock till en kompromiss, där jag istället fick avbryta min semester och åka in till Radiohuset för att spela in ett tillägg om alkoholens negativa sidor:

”Och här måste jag även inflika att jag i detta program berättat om allt härligt alkoholen lett till i mitt liv. Naturligtvis har den även lett till många dumheter och saker jag ångrar. Drick med måtta och var rädda om er – särskilt om ni är unga!”

Jag kan stå för de raderna också, även om jag fann det oerhört fånigt att behöva lägga till dem.
Sveriges Radio sade i intervjuer att detta var en del som tidigare funnits i manus och fallit bort på vägen. Så var inte riktigt fallet. Jag hade haft en formulering om alkoholens negativa sidor – men det riktigt lustiga är att den hade min producent bett mig ta bort! Direkt efter texten om att alkohol gjorde mig euforisk (se ovan) hade jag från början tänkt att säga följande:

”Ibland gick det över styr, som när jag drack mig så berusad att jag somnade i ett parkeringshus, åt upp Esthers krukväxt, när jag föll ner på ett järnvägsspår, stal ölsejdlar från en krog till alla flickor i tyskklassen. Eller när min engelske vän klättrade upp på statyn över S:t Petrus och blev tagen av polisen. Tur att jag inte kunde klättra.”

 

Statligt åsiktsförbud – vad diskussionen borde handla om
Alla jag träffade på Sommar-redaktionen har varit fantastiskt trevliga. Det har varit underbart att få spela in ett Sommar! Jag är inte sur på någon i efterhand. Att jag skriver denna text är bara för att klargöra allt – när historien nu fortsätter att valsa runt i pressen, och jag och Bert Karlsson dessutom klumpas samman fast det är olika saker vi varit med om.

Det intressanta och viktiga som kommit fram av den här historien, och som vi bör fortsätta att diskutera, är dock regleringarna i statens sändningstillstånd. I detta beskrivs att programledare i Sveriges Radio inte får göra reklam för egna eller andras varumärken, fara med osanning eller förtala någon – men inte heller uttrycka åsikten att många människor blir glada och lyckliga av det rus som uppkommer av alkoholhaltiga drycker. Här har vi en åsikt som jag är övertygad om att delas av halva den svenska befolkningen, som alltså uttryckligen är förbjuden att uttrycka i Sveriges Radio – och jag antar även Sveriges Television.

Detta strider fullständigt mot en oberoende radio och tv i en demokratisk stat, och är något som ansvariga politiker omgående borde arbeta med att få bort.

Edward Blom

gastronom och kulturhistoriker

P S Lyssna gärna på mitt Sommar-program här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/751822?programid=2071

Läs gärna även: http://www.edwardblom.se/2016/07/25/mer-om-edwards-sommar-program

Hensexa för Ola Wong

Sent, sent på lördagskvällen den 10 maj var det världspremiär för två nya cocktails i en lägenhet i Sofia i Stockholm. Där och då skapade Edward Blom unika drinkar för ett alldeles unikt evenemang: Ola Wongs hensexa.

Recepten kommer i ett separat inlägg. Först en bakgrund om hur vi känner Ola – som är en av rätt många vänner som jag fått genom att intervjua dem.

Jag hade hoppats på att få träffa Ola Wong första gången i Shanghai, när jag var på reportageresa i Kina försommaren 2004. Tidningen Journalisten hade beställt ett porträtt av Ola, med anledning av hans bok ”No, I’m from Borås” som hade fått fina recensioner – dock utan att dess upphovsmän (förutom Ola även fotografen Magnus Laupa) hade fått så mycket uppmärksamhet. Då bodde han sedan några år i Shanghai, men just den vecka jag var där hade han dragit iväg på reportageresa i Östturkestan – så vi sågs istället i slutet av sommaren, i Björkhagen i Stockholm.

Ola bjöd på fantastisk kinesisk mat under intervjun, och det blev ett bra samtal. Men när jag senare, inför deadline, skickade mitt utkast till texten hade han så många synpunkter på innehåll och formuleringar att jag har för mig att det krävdes ett 50-tal (!) mail mellan våra respektive hem i Shanghai och New York innan han blev nöjd.

Det är inte precis en intervjuares önskedröm med en sådan besvärlig intervjuperson – men den intensiva mailväxlingen ledde onekligen till att vi lärde känna varandra. Därnäst sågs vi igen på Gräv-konferensen i Helsingborg våren 2005, och senare har vi hängt med varandra och med andra kolleger och vänner i New York, i Bombay, i Goa, i Peking och såklart i Stockholm. Och i Visby och säkert någon annanstans som jag har glömt. Edward har vid det här laget också träffat Ola en massa gånger.

Snart är det dags för Olas bröllop – i Trondheim – och med anledning av det hade vi i lördags en hensexa för honom. Någon döpte alltså om svensexan, med anledning av det höga antalet kvinnliga deltagare, och den fick vissa möhippeliknande inslag såsom en danskurs, dansuppvisning och en förinspelad intervju med den blivande bruden. Men Edward såg till att det ändå blev några traditionella svensexegrejer – bland annat fick Ola dricka Bierjunge, och så blandades det drinkar. Läs mer om dem i nästa blogginlägg!

/Gunilla Kinn Blom