Subscribe

Archive | Kulturhistoria

Poddepisod 44: Edward Bloms sista måltid

Ljummen Trocadero är drycken för dagen. Så kontrasten kunde inte vara större, när Mats Ryd och Edward Blom vällustigt dagdrömmer om vad de skulle vilja äta och dricka under sin allra sista måltid i livet.
Det är nämligen ingen hejd på vilka lukulliska läckerheter de fantiserar om! Kaviar, tofsvipeägg, nykoagulerade havskräftor, skaldjursplatåer, grillat kött, chokladmousse och mycket mycket annat, och drycker av yppersta klass därtill. De föreställer sig rentav vissa inslag av gastronomisk experimentlusta när de ligger på sitt yttersta. De respektive livsavslutande måltider de fantiserar ihop tillsammans skulle garanterat göra att de dör lyckliga (även om Edward påminner om att man ju även har en näst sista måltid att tänka på, för att inte tala om vad som skulle kunna hända ifall de skulle hamna i gourmeternas himmelrike).
Eftersom en lyssnare har efterlyst resonemang om alkoholens roll i deckarlitteraturen bjuds alla lyssnare in att bidra med tips – liksom all respons och alla önskemål kan dessa tips mailas till: podden@edwardblom.se.
Episodens etikettfråga kretsar kring hur man ska göra med middagsgäster som eventuellt behöver övernatta, om middagsvärden bor så att det blir knepigt med kommunikationerna hem – och Edward avslutar med att läsa ”Näktergalen” av Erik Johan Stagnelius (1793–1823).
Detta avsnitt av Edward Bloms smörgåsbord går även att beskåda på YouTube: [länk kommer]
Låten som Mats Ryd avslöjar att hans sista måltid ska ackompanjeras av är ”Midnight in Moscow” med Village Stompers:
De ultimata menyerna i sin helhet kommer – så småningom! – att dyka upp här i detta inlägg.

Poddepisod 41 Våfflor, ginger beer och Moguls kungaring

Här är senaste poddavsnittet:

https://play.acast.com/s/edwardblom/41.vafflor-gingerbeerochmogulskungaring

som även går att avnjuta på YouTube:

Edward Blom inleder denna episod med att slå fast att det är ”samma fulla fart som nästan jämt” och introducerar verbet ”att fullfarta”. Han berättar också om varför han skulle vilja dricka champagne på en viss toalett, och apropå sina tre barn resonerar han om sömnbehov.
Mats Ryd bjuder på sin hemgjorda, ofiltrerade ingefärsdrickaginger beer – som lär smaka som drycken gjorde på 1750-talet, och berättar lycksaligt att han nyligen besökte och åt på den trestjärniga restaurangen Frantzén i Stockholm för inte mindre än tredje gången i sitt liv.
Möjligen är det läge att införa en mea culpa-vinjett? Om inte annat blir det denna gång två rättelser – apropå en felaktighet i ett tidigare avsnitt om Systembolagets sockerhaltsmätningar, och apropå att man inte får göra sig lustig över andras namn.
Avsnittets kulturhistoriska tema är våfflor. Edward berättar hur det kommit sig att den katolska Mariadagen, Vår fru-dagen, blev våffeldagen, och hur oblater, Bellmans epistlar och nationalromantiken hänger ihop med våffelätande. Dessutom får vi veta vad som krävs för att grädda goda våfflor – värme och smör är grundingredienserna! – och att teflon är ett nervgift. Mats berättar om hur det gick när han försökte renovera ett semiantikt våffeljärn och om när han besökte en våffelstuga i Nikkaluokta, och Edward förklarar varför det inte finns samma behov av att göra ätbara lustifikationer av våfflorna som av semlor.
Flera lyssnarfrågor handlar denna gång om fastan och påsken, exempelvis om hur fromma katoliker får ihop det där med att fira Irlands nationalhelgon S:t Patrick fast helgondagen brukar infalla under fastetid. Mats får lära sig vad som menas med ”den himmelska födelsedagen” och Edward berättar om hur han helgar vilodagen.
Lite alkoholromantisk nostalgi var oundvikligt även i denna episod, och denna gång handlar den om  grosshandlardrinkar och andra groggar.
Allt avslutas med att Edward deklamerar poesi, närmare bestämt ”Moguls kungaring” av Verner von Heidenstam!

Edwardkrönika: Upp till kamp för dymmelonsdagen!

Denna krönika skrev Edward för några år sedan, men dess budskap är tyvärr fortfarande aktuellt.

Jag drömmer mig tillbaka till den ljuva tid när Kungliga Vetenskapsakademien hade monopol på almanackor.

Nyligen inföll fastlagsveckan då man historiskt åt de hetväggar, eller semlor, som folk numera sätter i sig under flera månader – men även ”ål i kål”, blodpannkakor, rensoppa, fläsk och kroppkakor. I katolska områden som södra Tyskland, Louisiana eller Brasilien firas fastlagen ännu med stora karnevaler. De länder som inte går så långt äter i alla fall speciella bakverk, oftast kakor friterade i animaliskt fett, då allt animaliskt var förbjudet under fastan.

Fastlagen kulminerar med fettisdagen. Dagen efter är det askonsdag som är fastans första dag ­– och då katoliker än idag beger sig till kyrkan för att få ett kors av aska tecknat i pannan som tecken på botgöring och påminnelse om vår dödlighet.

Mitt under fastan infaller midfastosöndagen, som förr var en liten minifestdag för att man skulle orka fortsätta fasta och lite grand få ta ut påskens glädje i förskott. Sedan kommer palmsöndag, följd av stilla veckan med dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag och så påskafton. Men redan före fastans början inföll vårdagjämningen, en dag som varit oerhört viktig i de flesta kulturer och även styr när påsken infaller.

Tills för några år sedan fick nästan alla svenskar ständiga påminnelser om allt detta. En nästintill daglig lektion i vår historia. Och det inte bara om de religiösa dagarna som så starkt påverkade våra förfäders liv, utan även om folkliga dagar styrda av lantbruket och årstidens växlingar med rötter i bondepraktika och runstav, och om nationellt viktiga dagar.

Nyligen, och i tysthet, har allt detta gått förlorat.

Sedan smartmobilerna slagit igenom på bred front har allt fler gått över till elektroniska kalendrar. Utmönstrade är därmed inte bara forna tiders pappersalmanackor utan med dem kunskapen om när det är Mickelsmäss, menlösa barns dag, vintersolstånd, Valborgsmässoafton, FN-dagen, Mårten gås, Gustav Adolfsdagen, flaggdagar och åtskilligt annat.

Själv använder jag, som många, Googles kalender. I den kan man förvisso (med vissa svårigheter) ställa in så att  svenska helgdagar sätts ut, men av de ovannämnda dagarna är endast två helgdagar. Övriga, som är självskrivna i papperkalendrarna, finns inte med i de elektroniska – inte ens påskafton! Borta är även namnsdagarna, som (även om de genomgick en tanklös revision på 1990-talet) ändå leder sina rötter tillbaka till medeltiden.

Kontakten med vår historia, förståelsen för vad vi kommer från, är viktig. Det är också nödvändigt att ha märkesdagar att hänga upp tillvaron kring: att komplettera den linjära tidsuppfattningen med en cyklisk. Kulturkonservatisten inom mig drömmer sig tillbaka till den ljuva tid när Kungliga Vetenskapsakademien hade svenskt privilegium (monopol) på almanackor – något som faktiskt varade ända till 1972. Även om min inre frihetsivrare värjer sig mot tanken att släpa någon inför skranket för att ha tryckt illegala kalendrar.

Men en lag borde inte behövas. Det skulle ta kalenderjättarna ett par timmar att få in de svenska märkesdagarna som standard i sina svenskspråkiga versioner. Och de skulle göra det, om det upplevdes som en konkurrensfördel. Det tragiska är att våra traditioner tydligen inte betyder mer för oss än att de kan falla bort utan att vi ens lägger märke till det. Kanske har vi haft almanacksprivilegium och andra paternalistiska lagar så länge att vi hämmats fullständigt i vår initiativförmåga?

Låt oss ändra på detta! Kräv märkesdagarna åter. Om kalenderjättarna vägrar kan vi ju alltid ge privilegiet tillbaka till Vetenskapsakademien. Om inte annat tror jag Google och Microsoft skulle bli mäkta förvånade.

Denna krönika publicerades första gången i magasinet Fokus i mars 2016.

 

Poddepisod 40: Edward sjunger Lennart Hellsing och berättar om fruktbrännvin

Här är det senaste avsnittet av Edward Bloms och Mats Ryds podd!

https://play.acast.com/s/edwardblom/40.edwardsjungerlennarthellsingochberattaromfruktbrannvin

Bilden ovan: Peder Severin Krøyers berömda gästabudsskildring ”Hipp, hipp hurra!”, lätt redigerat av lyssnaren Julius i Helsingborg som skickat oss detta för fri användning.

Podden på YouTube: Denna episod finns även att beskåda filmad – https://www.youtube.com/watch?v=3hy67drHhQo&t=105s

Handlingen: Denna gång provar Edward Blom och Mats Ryd drycker som smakar vitvinsvinäger med bakjäst och socker! Nej, riktigt så illa är det inte – men genren ”alkoholfria, vita viner” innebär förstås ett visst risktagande. Fyra sorter utvärderas, och de två gastronomerna resonerar även kring andra alkoholfria drycker såsom svartvinbärsmust, pressade blåbär och äppeljuicer, samt kring sockerhalter.

En lyssnare som frågat om Edwards eventuella fortsatta musikkarriär får honom att börja sjunga Lennart Hellsings ”Nicko Ticko Tinn Tiralla”, och Mats spekulerar i om inte Familjen Trapp vore en bra inspirationskälla i sammanhanget.

En annan lyssnare får igång Edward ordentligt, genom att fråga om vilken snabbmat han föredrar. Här får alla äntligen ta del av vad Edward egentligen anser om maten som serveras på McDonald’s, om hamburgare, korv och kebab – och Mats tipsar om var i Stockholm man kan hitta ”en gudomlig kalvkebab”.

Sedan är det dags för dagens matkulturhistoriska tema, nämligen allmogeföda – vilket i praktiken under seklernas lopp var ungefär detsamma som säd i olika former. Edward berättar hur missväxt som ledde till magra sädesskördar kunde innebära att bröd fick bakas inte bara på bark utan även på exempelvis löv, halm, vitmossa, malda nötskal eller daggmask. (På ett märkligt sätt lyckas han faktiskt i det sammanhanget även komma in på hur han i fem år tog trumlektioner med ”Lili och Susie” Päivärintas far Paavo som lärare, och bara tanken på att se Edward försöka spela trummor får Mats att fnissa förtjust.)

Ännu en lyssnare får veta att ”att göra något Von Hofvens” förmodligen var ett hörfel och att det snarare var uttrycket ”von oben” Edward en gång använde. För säkerhets skull påpekar han att det inte är sådan han vill framstå när han besvarar etikettfrågor, och passar på att efterlysa fler sådana från lyssnarna.

På smörgåsbordet serveras även ljuva matminnen av ett enormt, rullande parmesanosthjul och av bulgariska, tyska, kroatiska och andra fruktbrännviner, exempelvis Edwards favoritdito framställt från Moseldalens ”Rote Weinbergpfirsich”. Och så får alla veta vad som menas med en ”dra åt helvete”-smörgås!

Skicka gärna glada tillrop, etikettfrågor, programförslag, persikobrännvinsflaskor och annat roligt till: podden@edwardblom.se

 

 

P S Dessa alkoholfria viner testades av Mats och Edward:

Santa Monica Organic White https://www.systembolaget.se/dryck/alkoholfritt/santa-monica-organic-white-197701

Natureo https://www.systembolaget.se/dryck/alkoholfritt/natureo-191201

Torres Santa Digna https://www.systembolaget.se/dryck/alkoholfritt/torres-santa-digna-198701

Leitz Eins Zwei Zero https://www.systembolaget.se/dryck/alkoholfritt/leitz-eins-zwei-zero-1190101

Poddepisod 39: Paus i alkoholromantiken

Denna gång är podden även filmatiserad! Kolla här: https://youtu.be/gbNp4Xyye-0

Innehåll: Nu har fastan inletts, och därmed blir det paus i alkoholromantiserandet i ”Edward Bloms smörgåsbord” ända fram till påsk. Eller, kanske det dyker upp lite alkoholromantik här och var i denna episod, förresten – men det är i alla fall betydligt mindre än vanligt.

Edward Blom och Mats Ryd har denna gång spanskt mineralvatten i glasen. Mats avslöjar att han håller på att göra egen ginger beer, och förutom ginger ale och root beer råkar han komma in på smurfarnas favoritväxt: sarsaparill! Edward drar den svenska nykterhetsrörelsens kulturhistoria, och Mats berättar om när han var på svartklubb i något obestämt land vid Gulfen.

Vi får veta vad fläskkorv, lakritspipor och elefantöl kan ha gemensamt, och Edward slår hål på myten om att EU:s glöggförbud är en myt. Plötsligt kommer de in på ämnet ”tårtor”, och av bara farten så smått på slaveriets framväxt och kopplingen till sockrets under 1800-talet framväxande popularitet.

”Tänk att leva före vispgräddens tid!” suckar Mats, som även hotar Edward med att passa på att ta med sig en Château d’Yquem-flaska till någon av de närmaste poddinspelningarna.

Lyssnarna bidrar med att skicka roliga exempel på skådegrönsaker och annat tallriksgarnityr som är värre än ärtskott, och avslutningsvis kommer flera annorlunda tips på hur man kan tillaga kyckling.

P S Mineralvattnet som dricks i denna podd heter: Vichy Catalan.

Poddepisod 38 – När man fastar, fastar man …

Lyssna på den senaste episoden av podden här: https://play.acast.com/s/edwardblom/38.narmanfastar-fastarman- (klicka på den svarta pilen i bilden så startar samtalet) Nedan finns en redogörelse för innehållet!

Detta avsnitt av ”Edward Bloms smörgåsbord” har två stora teman: den förestående fastan, och hur man som gäst eller värd hanterar olika dieter på middagsbjudningar.

Edward befinner sig fortfarande tillsammans med Mats Ryd på Lisa Elmqvist i Östermalmshallen i Stockholm. Efter att ha frossat i Toast Skagen, sjötunga, ostar och desserter är de två gourmanderna så dästa att de inte orkar konsumera så mycket annat än mintsnus och uppiggande Fernet-Branca.

Men det är ändå dags för karneval- och fastlagsfirande, det vill säga veckan före fastan då man bör äta massor av godsaker – ”allt annat vore okristligt”, som Edward säger – så i denna anda går samtalen. Exempelvis om hur oxtalg är bättre än till och med ankflott.

Mats drömmer om äventyrsfyllda mumintrollssommarlov, och Edward kommenterar födelsen av miljöpartiet Vändpunkt samt reservoarpennor och semlor.

Apropå en lyssnarfråga om hur man kan lagra exempelvis hushållsostar även när man bor trångt levereras en rad handfasta tips om matlagring, såsom att bygga jordkällare i barnvagnsrummet eller låna en kompis sommarstuga.

En annan lyssnare kommer med smarta knep om hur man kan förbättra vissa rätter med citron eller bakpulver, och Edward talar om skålandets kulturhistoria och vad som är värre än att inte besvara en skål.

Så följer ett långt och fylligt samtal om en av samtidens stora diskussionsfrågor: alla de olika kosthållningar och dieter som förekommer i nutiden, och hur hemmakockar tvingats bli restauratörer för att tillfredsställa sina gäster vare sig de är veganer, glutenintoleranta eller håller kosher. Edward förklarar varför det inte riktigt håller att avfärda gästernas önskemål – och påpekar att det inte är gott värdskap att låta gästerna behöva peta i maten, gå hem omättade eller bli sjuka. Mats drar fram den franske sociologen Claude Fischlers resonemang om att graden av kulturkrockar kring middagsbordet hänger ihop med om deltagarna tillhör en protestantisk eller katolsk sfär; Edward avslöjar att han har nära vänner och släktingar som är veganer, och berättar om när han i en kokvrå lagade en trerättersmiddag åt gäster med vitt skilda dieter.

Avslutningsvis får lyssnarna många tips om hur de kan fira karneval med hjälp av tokiga kläder, glitter i håret, att dansa på bordet, eller äta blodpannkaka eller ål och kål – samt till sist en kärleksförklaring av Edward.

Poddepisod 27: Allt du behöver veta om julbordet och dess historia

Nu när det lackar mot jul och julbordssäsongen dragit igång kan det vara bra att lära sig ett och annat om julmatens och juldryckernas historia! Edward Blom delar med sig av sina encyklopediska kunskaper, parat med en hel del åsikter, kring julbordens historik. Här är hans och Mats Ryds första julbordspodd för året: https://www.acast.com/edwardblom/27.alltdubehovervetaomjulbordetochdesshistoria (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Mer om vad denna episod handlar om:

27. Allt du behöver veta om julbordet och dess historia

Edward Blom är i sitt esse när han får tala om det han älskar kanske allra mest: julbordsmaten och dess långa historik. Det hela blir inte sämre, utan tvärtom fantastiskt mycket bättre, av att han gör det i den märkliga och underbara miljön i det gamla Riksarkivet från 1880-talet på Riddarholmen i Stockholm – ett hus där Edward, under sin tid som arkivarie, faktiskt rentav tjänstgjort som spöke.

I matsalen ”Riksarkivarien” docerar Edward om hur man bäst approcherar ett julbord, sekonderad av sin gastronomkompanjon Mats Ryd, med de klassiska sju serveringarna eller ”turerna”. Tillsammans fröjdas de av läckerheter som sill, lax och lutfisk, medan de diskuterar vad som är rätt och fel på julbordet, vad man ätit historiskt till julfirandet, varför julen är fel tid att äta vegetariskt, vad som skilt allmogens julbord från övreståndens och varför dessa skillnader försvann under 1800-talet.

Mats slår ett slag för den estniska rödbetssalladen ”rassolje”, och Edward är liberal nog att tillåta en klassisk midsommarrätt som lerpottasill på julbordet. Annars är de rörande överens om att mattraditioner är till för att följas, och att ingen ska behöva äta semla eller sparris i november – Mats kallar det ”mindfulness”, och Edward tycker att alla borde ha matkalendrar på väggen.

Episoden avslutas med en spänd förväntan på Riksarkivets grisfot, och julmatshistoriken fortsätter i Episod 28.

Lyssnarfrågor kan sändas till: podden@edwardblom.se

Bidra – om ni uppskattar podden – gärna till Edwards insamling till välgörande ändamål genom den internationella organisationen Caritas: bankgiro 900-4789 eller Swish 9004789. (Märk gärna bidraget ”Edward Blom”.) För information om var Caritas verkar och vad pengarna används till, se gärna www.caritas.se.

Poddepisod 18: Bakfickan

Episod 18 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

I det sista poddavsnittet före sommaren träffas Edward Blom och Mats Ryd på klassisk krogmark, nämligen ”Bakfickan” i Stockholm – inte bara Operakällarens och Operans informella matställesdel, utan även under långa tider något av Edwards vardagsrum. Eller matsal.

Här berättar Edward om hur han som yngling hängde på Bakfickan med sina vänner flera dagar i veckan, och hur de åt endast smör, ost och Finn Crisp för att kunna maximera sitt intag av vin – och hur skräckslagna de alla var när de trodde att lokalen skulle renoveras.

Mats och Edward tycker att de begår en kulturgärning genom att inta lunch på Bakfickan, och minns Tore Wretman och hans insatser för Stockholms restaurangliv över varsin Öjebytoast samt ekivoka pilgrimsmusslor respektive halstrad råbiff – samt porskryddad ”stenborgare”.

Mats drar osannolika anekdoter om hembränning, om när en champagnesugen Carl-Jan Granqvist hamnade i hans tvättstuga och om när de åt kondenserat nunneinnanlår. Edward å sin sida redogör för sina vedermödor med villalivet (häckbevattning och avloppsrensning) men avslöjar också sin 80-talsfaiblesse för Samantha Fox.

När de två gastronomerna kommer in på opera, och Mats berättar minnen från när han såg ”Aida” i New York, förklarar Edward varför han inte är wagnerian och vad han egentligen tycker om hårdrock. De lyckas även avhandla så vitt skilda ämnen som magnumflaskor och slukhål, och Edward delar med sig av sitt bästa tips för att resa kostnadsfritt om man exempelvis är pank student. Samt, med anledning av en lyssnarfråga, av sina rakrutiner!

Edward blir glad om så många som möjligt av poddens lyssnare tackar för inspelningen genom att skänka en slant till den internationella, katolska bistånds- och välgörenhetsorganisationen Caritas, gärna med ett bidrag märkt ”Edward Blom”. Bankgironumret är 900-4789 (och det går även bra att swisha till: 9004789)!

Poddepisod 17: Skål i sake

Episod 17 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

I detta det sjuttonde avsnittet av ”Edward Bloms smörgåsbord” avnjuter Mats och Edward japansk sake, diskuterar det tyska bruket med dubbeldoktorer – och skålar för Mark- och miljödomstolens beslut att sätta stopp för planerna på att riva de kulturhistoriskt viktiga 1800-talsbyggnaderna på Blasieholmen i Stockholm.

Edward avslöjar sensationella familjenyheter, vilket i sin tur får Mats att avslöja sin fascination för namn.

Sedan berättar de båda gastronomerna om sina erfarenheter av Sveriges enda Michelin-trestjärniga restaurang, det vill säga Frantzén i Stockholm. Är maten som serveras där ”duttig, futtig och fjantig” (vilket Edward ofta befarar när han råkar hamna på krogar i kulinarisk frontlinje)? Nej, snarare serverades han ”kanapéer såsom de görs i himlen” hos Frantzén, där besöket var något av ett allkonstverk och Mats fick stifta bekantskap med en ”Instagramlåda” av högklassiga råvaror.

Veckans lyssnarfrågor handlar om så speciella ämnen som granskottsbrännvin och surdegsbröd, vilket får Mats och Edward att av bara farten avhandla brännvinskryddning i största allmänhet och Socialstyrelsens samt Brödinstitutets uppmaningar om att man bör äta 6–8 skivor bröd i synnerhet. ”Svenska folket älskar att bli hunsade!” konstaterar Edward apropå myndighetsrekommendationer, och han och Mats lovar att fortsätta poddens alkoholromantiska inriktning.

Avslutningsvis uppmanas lyssnarna att skänka en slant till den internationella, katolska bistånds- och välgörenhetsorganisationen Caritas, gärna med ett bidrag märkt ”Edward Blom”. Bankgironumret är 900-4789 (och det går även bra att swisha till: 9004789)!