Subscribe

Archive | Kulturhistoria

Vad som är viktigt på julbordet (enligt Edward)

Hur kommer det sig att maträtter som dopp i grytan, grisfötter, ål, brunkål, struvor och klenäter aldrig tycks försvinna, trots att de oftast bara äts en gång om året? Edward Blom har svaret.

(Denna text publicerades ursprungligen av Svenska Dagbladets kulturredaktion Under strecket, den 2 december 2023.)

Den vanligaste frågan journalister ställer till mig så här års är vilken som är den mest omistliga rätten på julbordet. Antingen för mig personligen, eller ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Men i båda fallen blir frågan fel. Det finns inte en sådan rätt. Det viktigaste är mångfalden och minnesritualen.

Det ligger djupt i den mänskliga kulturen att man behöver minst ett tillfälle om året när allting skiljer sig från vardagen. I nästan alla kulturer finns därför vanan att, hur knapert man än har det, lägga undan lite varje dag till den årliga festen – den som ger en något att längta till och något att minnas. Den svenska julen innebar ett sådant paradisiskt undantagstillstånd, markerat av halm på golvet, färggranna bonader på väggarna och brinnande ljus som lyste upp stugan (i stället för bara öppna spisen och små lysstickor), då ingen behövde arbeta – och det fanns mat och dryck i överflöd.

Det historiska allmogejulbordet var inte identiskt över hela landet, i varje gård eller ens för varje år. Det enda som alltid förknippats med ordet ”jul”, sedan det uppkom, är inte en rätt utan en dryck: vikingarnas förkristna julfirande var en ceremoni där gudar och avlidna firades med rituella skålar i öl. Det liturgiska skålandet, att ”dricka jul”, fortsatte sedan att spela en betydande roll långt efter att seden kristnats.

Julölen var vanligtvis en maltrikare festölsversion av det öl man bryggde till vardags och var därför betydligt starkare och fylligare – så att ”fragga [skummet] står som en hatt”. Alltid överjäst; mörkt om man hade hårt vatten, ljusare om man hade mjukt. När vi närmar oss 1800-talet hade dock vissa specialrecept för julöl utvecklats, som sätt att färga ljust öl mörkare.

Julmaten var ursprungligen all festmat som fanns att tillgå och man hade oftast samlat på sig många olika saker, men en relativt liten mängd av varje.

Då allmogen historiskt levde nästan enkom på spannmål var gröt och bröd ofrånkomligt i de flesta hushåll. För att skilja julgröten från vardagsgröt kokades den inte på vatten, utan på de skvättar mjölk som gick att klämma ut ur korna trots att det var vinter. Från 1700-talet fick alltfler möjlighet att unna sig importerade risgryn i gröten till jul och midsommar, något som de burgna kunnat göra sedan medeltiden. Nisse, hustomten eller gårdsvätten, skulle ha sin portion och inte heller i den fick smörklicken saknas. Länge ska seden att skänka mat till gårdstomten, som antagligen går tillbaka till forntida offerritualer, ha förknippats med nyår.

Vanligtvis eldade man bara upp bakugnen två gånger per år, så allt bröd var stenhårt och fick ätas uppblött, men till jul skulle det vara färskt och mjukt. Alla i hushållet fick varsin pyramidformad brödhög, med ett stort vardagsbröd i botten och sedan allt mindre och finare brödsorter högre upp. Det översta brödet kunde till och med ha bakats på siktat vetemjöl, sötats med vört och kanske kryddats med kummin. Socknens fattiga fick stora, enkla bröd som julgåva; någon man ville ställa in sig hos fick ett litet finbröd. Bröden formades till solkors, spiraler och olika djurformer, som vi i dag gör med saffransbröden – de allra äldsta formerna antagligen med historia ända tillbaka till förkristen tid. Barnen fick bröd formade till grisar eller hundar. Viktigast var såkakan, det stora skådebrödet som alltid skulle ligga i julbordet mitt.

Ägde man kor skulle årets största ost sparas till jul, ibland lagrad från fjolsommarn. Ofta hade den legat under kärvarna som en påminnelse om att all säd måste ha tröskats färdigt innan julfriden. Nästan allt smör man kärnade såldes. En stor del gick på export. Det var ett av de få sätt en enkel bonde kunde få in kontanter som behövdes till salt och enstaka andra köpevaror. Till vardags använde man bara ister som fett, men till jul smör. En välbeställd bondgård hade även en hög julsmör som inte fick röras, ståtligt stående på en svarvad smörstake.

Sovlet på julbordet varierade. Vanligast var (sedan årtusenden) fläskköttet, då grisen var den effektivaste köttproducenten i jordbruksområden. Den bidrog till ytterligare variation. Hade man slaktat en gris så fanns det också ett huvud, fyra grisfötter och lika många lägg, en knorr, en hals, ett stort revbensspjäll, ett antal mindre fläskstekar, ett visst antal kotletter och så mycket blod, lever och tarmar för att få till en viss mängd palt, pastej och korvar av olika storlek och smak. Skinkan åt allmogen aldrig till jul förrän runt sekelskiftet 1900, då det är den styckningsdetalj som håller att lagras längst (tänk parmaskinka) och således sparades till sämre tider enligt förrådshushållningens principer. Om man inte i stället sålde den till någon närliggande herrgård där den åts som stek.

Under århundradenas gång minskade tillgången på kött, i takt med att befolkningen blev större. Det blev inte bättre av att reformationen avskaffade det katolska köttförbudet (abstinensen) som rått nästan hälften av årets dagar. Nu kunde samhällets välbemedlade äta kött dagligdags, och det blev mindre över till allmogen. Jaktreglerna inskränktes och från 1647 förbjöds vanligt folk även att jaga småvilt på egen mark. Som magrast var det kring år sekelskiftet 1700, då hela 90 procent av allmogens näringsintag bestod av spannmål.

Det är ur detta faktum vi ska förstå att grisen i Sverige blivit en julsymbol som broderats på bonader, pryder julkort och ger form åt pepparkakor och marsipankonfekt. De allra flesta fick fordom kanske bara äta sig mätta på kött en enda gång under året: julen blev inte bara Frälsarens födelses fest, utan även Den stora grisfesten.

Men långt ifrån alla åt gris. Man tog vad man hade: i fäbodkulturen dominerade hård-, färsk- och mesostar tillsammans med kokkött, korvar och syltor från kor man slaktat av inför vintern. Utmed kusterna dominerade fisken. I Skåne följde man den alleuropeiska vanan att äta julgås. (En sed engelsmännen uppehöll till andra världskriget då de fick amerikanska kalkoner som nödhjälp.) Julgås, julgädda, salt oxbringa eller rökt fårfiol var således nästan lika vanliga som nummer 1 på bordet även sedan julskinkan gjort entré.

Tre julrätter var så viktiga under julfirandet att de mot slutet av 1800-talet skulle komma att få något av en särställning, även i stadsmiljö där man inte hade samma mångfald av olika livsmedel som på landet: gröten, lutfisken och doppet.

Till gröten var varje närvarande tvungen att rimma. I bondemiljö tilläts drängar och pigor vanligtvis smäda husbonden i dessa rim, utan att riskera bestraffning. En säkerhetsventilsritual som har motsvarigheter i andra kulturer, till exempel den japanska körsbärsblomningspicknicken där anställda tillåts driva med chefen.

Att gröten skulle göras på mjölk och vitast möjliga gryn var inte bara för att det var gott, utan även ett arv från medeltiden när man förordade vit mat på julaftonen. Under katolsk tid varade julfastans köttförbud till och med julafton, så då åt man det lyxigaste man hade som inte var kött: lutfisk. En dyr köpevara (ursprungligen tillverkad av skråanslutna ”fiskblötare”) och som med sin geléiga konsistens var en välsignelse för tidens många tandlösa.

Seden i Sverige att börja fira jul en dag för tidigt beror på att alla kristna helgdagar inleds kvällen innan, efter att den sista tidegärden sjungits. Man lade sig visserligen tidigt förr, men gick gärna upp en stund mitt i natten – och då kunde man ju provsmaka julkorven. Ännu i början av 1900-talet intogs julaftonens viktigaste mål sent på kvällen, vilket kan vara en reminiscens av detta.

Fast åtminstone från början av 1800-talet hade doppet redan hunnit bli vanligt att inta mitt på julaftonsdagen. Man kokade olika sorters fläskkött och vissa korvar i en stor gryta; doppade sedan bröd i detta näringsrika spad. Alla, inklusive tjänstefolk och barn, doppade i samma gryta, vilket gav en nästan rituell prägel åt det hela.

Då brödet, som nämnt, var stenhårt åts det dagligdags uppblött. Att denna urgamla sed ännu lever kvar till jul i många familjer är ett tecken på julätandets inslag av minnesritual. Inom liturgiforskningen talar man om Baumstarks princip, som innebär att de viktigaste mässorna under kyrkoåret också behållit de äldsta liturgiska bruken – varför dessa kan användas närmast arkeologiskt för att spåra hur det mässfirandet såg ut under urkyrklig tid. På samma sätt kan julbordet med sina i övrigt nästan utdöda rätter som dopp i grytan, lutfisk, gås, grisfötter, risgrynsgröt, rull- och pressylta, ål, sillsallad, brunkål, Edamerost, torkade dadlar, struvor och klenäter utgöra en provkarta över olika perioders nordiska matbruk.

Det är nästan som om man ville att förfäderna skulle få en chans att smaka på sina gamla favoriträtter. Och faktum är att ännu på 1800-talet stod all julmat framme under julnatten för att förfäderna (eller änglarna) skulle komma ner och äta av den. Alla julveckorna fick skådematen stå kvar. Efteråt ansågs dessa ha dragit till sig av julens magi och änglaölet kunde användas för att vattna gårdsträdet, såkakan begravas vid den första plöjningen för bättre skörd och julsmöret nyttjas som universalmedicin hela året.

Hos förmögna borgare och andra ståndspersoner såg julmaten annorlunda ut än hos allmogen: lyxmat som stekar och skaldjur med importerade kryddor, viner, punsch och konfekt. Under 1800-talet skulle de folkliga och de förnäma traditionerna komma att korsbefruktas. När svenskarna lämnade landsbygden blev omfattningen på julmaten först mindre – men sedan tog mångfalden åter mark när många rätter som egentligen tillhörde restaurangernas smörgåsbord kom att bli julmat.

Mitt svar på journalisternas fråga är alltså att det inte är en viss rätt som utgör kvintessensen av julbordet, utan mångfalden och minnesritualen. På vårt julbord hemma står alla tidigare nämnda rätter, samt julsmör, såkaka och änglaöl. Bibeln ligger på skänken bredvid för uppläsning av julevangeliet. Dopp i grytan intas mitt på dagen i köket. Nisse får naturligtvis sin gröt – och det starka julölet skummar i stora tomteprydda ölstop, ända fram till Tjugondedagen.

Edward Blom

Gastronom och kulturhistoriker

Poddepisod 129. Rödbetsmartini och annan ukrainsk mat och dryck (när det lackar)

Lyssna på senaste ”Edward Bloms smörgåsbord” här:
https://play.acast.com/s/edwardblom/129-rodbetsmartini-och-annan-ukrainsk-mat-och-dryck-nar-det-


Edward och Mats är tillbaka i sin poddkanal, med nya berättelser och insikter om godsaker och kulturhistoria. Mats är som vanligt värst, och kan den gång berätta att han deltagit i en slags ”Laver Cup”, fast med vinflaskor istället för tennisracketar. 

Detta för samtalet osökt vidare till poddparets åsikter om Socialstyrelsens skärpta rekommendationer för alkoholbruk, liksom en redogörelse för Edwards alltmer eskalerande turer med sin mobiltelefon.

Dagens stora tema är ukrainsk mat och dryck, och med hjälp av bland annat kokboken ”Cmak; vårt ukrainska kök” berättar de tu om Ukrainas kulinariska traditioner, allt från borsjtj och bröd via syrad grädde, kvass, fläsk och Kievkyckling och Vorschmack. Mats redogör för landets vinproduktionshistoria och Edward smuttar på en rödbetsmartini – blandad av Gunilla, se bilderna ovan! – medan han förklarar varför det blir galet att säga ”dumplings” när man menar klimp, degknyten eller kokta piroger. Båda drömmer de om att en vacker och fredlig dag kunna fara till Kiev för att njuta av allt detta på plats.

En glad lyssnare får veta vad det är för skillnad mellan köttbullar, färsbiffar och järpar – och dessutom vankas många råd om vad man redan nu bör förbereda inför advent och jul. Det är exempelvis hög eller mycket hög tid att ysta ostar och göra korv!

Poddepisod 101: ”Julpynt, espresso och älgtalg”

Gissa vem som är mest pirrig i hela världen inför den annalkande julen? Jo, det är antingen Edward eller hans femårige son Melchior. Alla deras flyttlådor med adventssaker är såklart tömda, och snart kommer även de ännu fler julpyntslådorna ner från vinden för att fylla hemmets alla tomma ytor. Vilket föranleder den forne arkivarien att berätta om vilken typ av lådor som är bäst att förvara grejer i.

De tu gastronompoddarna uttalar sin glädje över all respons på 100-episodsavsnittet, och hoppas att det åter blir läge att fira – exempelvis när det blivit två miljoner lyssningar på podden – men avslöjar att de aldrig lyssnar på sig själva.De funderar också på hur de skulle se ut som ”svåra” eller ”anemiska” på ett skivomslag eller en poddbild, och Edward berättar att hans enda kontakt med kokain är att ha hört talas om det via en Karl Gerhard-kuplett.

Mats klurar – apropå nya bidrag till bingobrickan – på om han ska kalla företeelser såsom champagne och sobrasada för ”celestiala” eller ”olympiska”, istället för det gamla vanliga ”gudomliga”, och Edward uppdaterar oss alla – också apropå bingobrickan – om läget för hans senaste vitvaruproblem (nämligen frysen) samt om lagertillgången på ”I full blom: mina betraktelser kring viktiga och oviktiga ting”.

Så ber Mats om ursäkt till Sveriges alla baristor och uttrycker efter att på allvar ha nördat ner sig i espressomakandets underbara konst sin respekt för deras yrkeskunnande. Han berättar att han ska ut på ”Coronasäkrade dåligheter”, vad det nu kan innebära, och påminner om hur gott det är med mintchoklad.

Ett möjligen ironiskt menat julklappstips (Anya Hindmarchs paljettväskor) får Mats och Edward att tala om varumärken och hantverksprodukter, och om inte de båda i public service-sammanhang borde räknas som ”gastroatleter”.

Edward delar med sig av sitt ofta efterfrågade recept på ”Allan Hedbergs mumma” (vilket även finns här: https://www.edwardblom.se/2020/12/16/allan-hedbergs-mumma).”Vad gillar du mest på julbordet?!” är en av de frågor Edward får oftast, och han förklarar utförligt varför den frågan är helt fel ställd. Mats talar om några av julbordets läckerheter, såsom Janssons frestelse och najadlax, och berättar att han nyligen lagat till en massa älgfond – vilket föranleder Edward att fråga lyssnarkretsen om vad ni använder ert älgtalg till. Kanske till skidpjäxorna?!

Så konstaterar Edward att hans julgran, med allt sitt mödosamt insamlade pynt, förmodligen blir hemmets mest värdefulla inredningsdetalj, och berättar hur den kommer att se ut när den kläs (kvällen före julafton). Den som vill pricka av sin bingobricka får ännu en möjlighet när Toast Skagen än en gång kommer på tal.

Lämpliga snapsvisor undrar en lyssnare om, och Edward inte bara ger snapsvisematchingsråd utan sjunger en egenhändigt komponerad text till grisens ära. Därpå diskuterar han initierat med Mats om i vilken utsträckning julhelgen bör innebära alkoholhaltigt dryckjom eller ej. De enas om att julfirandet inte är ett bra tillfälle för fylleri, men att det kan vara trevligt med en liten snaps till jullunchen eller ett glas portvin till julklappsutdelningen. (Nota bene! Det kan vara intressant att veta att denna poddepisod spelades in _före_ den vilda Twitterdiskussionen om alkoholförsäljning, som utspelade sig för Edwards del under Luciahelgen.) Manhattanbrunchjulklappsväxling samt hur småbutiker och trevliga krogar ska klara sig framöver hör till den efterföljande diskussionen – innan Edward tillönskar alla lyssnare en magisk, välsmakande och välsignad jul.

P S 

• Edward berättar i sändningen att lyssnare som beställer en julgran från Smålandsgran får 100:- rabatt med rabattkoden ”edwardblom”. https://smålandsgran.se

• Vi vill lugna alla oroliga lyssnare genom att berätta att Edwards frysdörr numera är lagad.

• Maila oss gärna, med respons, frågor eller roliga anekdoter! Adressen är: podden@edwardblom.se

 Bidra gärna till våra inspelningskostnader! Se https://www.patreon.com/join/edwardblom

Poddepisod 100: ”Jubileumsnostalgi – podden fyller 100 episoder!”

Lyssna här: https://play.acast.com/s/edwardblom/100.jubileumsnostalgi-poddenfyller100episoder-

Presentationstext:
Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det en bemärkelsedag för podden! Gastronomerna Edward Blom och Mats Ryd firar att ”Edward Bloms smörgåsbord” fyller 100 episoder med varsitt glas champagne. De slår fast att champagne är betydligt bättre än blodiglar, särskilt gäller detta diabetiker.

Denna jubileumspodd innehåller en finfin dos av kulturhistoria, njutningsexcesser och lyssnarfrågor, precis som vanligt – men framför allt är den uppbyggd på tio typiska klipp från poddens tre år långa historia. 

Här får ni återuppleva oförglömliga anekdoter och utläggningar, som när Mats berättar om Toast Skagen-, ostron- och vinexcesser, och när Edward utgjuter sig över att han av varumärkestalibaner förväntas säga Västerbottensost – och givetvis dyker älghjärnan upp! Mats upprepar poddens allra första lyssnarfråga till Edward, som spår att det som den handlar om – nämligen knypplade mellanlägg – blir Årets julklapp 2021.

Förutom själva ljudklippen bjuds lyssnarna på ”bakom scenen”-anekdoter och på poddmakarnas resonemang kring vad som hänt under poddens tid som livsnjutarnas klart lysande stjärna på mediehimlen. ”Mötet mellan oss är skapandet av podden”, slår Mats fast, och Edward förklarar att podden är en form av mukbang som han ägnade sig åt på TV redan under millenniets första decennium.

Edward berättar även vilken divig primadonna han kan förvandlas till inför ett uppträdande, och Mats avslöjar att han drömmer om att återfödas som drag-queen. De tu återkallar angenäma (glögg och champagne) och inte fullt så angenäma (havremjölk med rapsolja som växer i munnen) minnen av dryckesprovningar, och spekulerar kring varför det inte är lika coolt att vara stjärngosse som det var 1896. Edward berättar om stjärngossarnas och Luciatågens kulturhistoria, och om deras ursprung med ungdomliga skådespel i olika gårdar.

Så drömmer Edward om att åter få en egen TV-serie, men har åtminstone fått en ny och kanske lite oväntad karriär som statist i en hårdrocksvideo. Han berättar om vad han heter på tyska, och talar om den atomism som julfirandet håller på att utvecklas till samt utvecklar begreppet ”julmånad” från förra episodens diskussion (och slår fast att ett ”julkvartal” borde vara från december till februari och ingenting annat).

Apropå Lucia kommer Mats in på spansk och persisk saffransaffransförgiftningsaffranssprit och fiskgrytor, och av bara farten även på chili och Aleppopeppar (!). Edward spår än en gång starkvinernas renässans (kanske kan det hamna på en framtida bingobricka?) och får ge julklappstips ur sin egen fatabur.

P S Här är champagnen som Edward respektive Mats drack under sändningen, för er som brukar undra över namn och stavning (artikelnumret syftar på Systembolagets dito):

2739  Vve Fourny & Fils, Blanc de Blancs Brut Premier Cru

75308  Laurent-Perrier, Millésimé Brut

Här är de prisvärda champagnesorterna som Mats tipsade om senare:

7553 Palmer, Blanc de Blancs

7686 André Clouet, Grande Réserve

7602 Louis Roederer, Brut Premier

… och här är stjärngossarna utanför Blekingestugan på Skansen:
https://digitaltmuseum.org/011013835779/stjarngossar-utanfor-blekingestugan-skansen/media?slide=0

Edward Bloms stora jul- och vinterölsprovning 2020

Vi delade ut guld, silver och brons i tre huvudkategorier:

”Mest prisvärd/Köp en back”, ”Bästa öl till julmaten” och ”Bästa öl under granen”.

Dessutom blev det denna gång två hedersomnämnanden och ett specialpris för snyggaste förpackning.

Läs mer om provningen och om de 96 jul- och vinteröl som ingick i den nedan!

Kategorin ”Mest prisvärd/Köp en back”

Guld:     Carnegie Porter, Carlsberg (Sverige)

Silver:     Sleepy Bulldog, Gotlands bryggeri (Sverige)

Brons:     Mysingen midvinterbrygd, Nynäshamns ångbryggeri (Sverige)


Kategorin ”Bästa öl till julmaten”

Guld:     Chimay blå, Pères trappistes (Belgien) och N’Ice Chouffe, Duvel Moortgat (Belgien)

Silver:    Lusse Lelle, Brekeriet (Sverige)

Brons:    Hibernation Ale, Great Divide Brewing Co (USA)

Kategorin ”Bästa öl under granen”

Guld:     Saffron Imperial Stout, Dugges (Sverige)

Silver:    Pettersson Porter, PangPang Brewery (Sverige)

Brons:    Valsviken vinterporter, Nynäshamns Ångbryggeri (Sverige)

Hedersomnämnande 1: Slope, Brekeriet/Remmarslöv gårdsbryggeri (Sverige)

Hedersomnämnande 2: Finns bryggeri (Sverige)

Snyggaste förpackning: Goder Aftonstout, Vega (Sverige)

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

I år bestämde jag mig för att äntligen prova alla svenska och till Sverige importerade jul- och vinteröl klass III, i en enda provning (dock uppdelad på tre inspelningsdagar). Eller åtminstone så många jag kunde få tag på. Det blev 96 sorter!

Provningen filmades, och finns att beskåda i tolv avsnitt på min YouTube-kanal: www.youtube.com/edwardblom (se nedan för länkar till vart och ett av inslagen).

Urvalsprincipen var att ölsorterna som ingår i provningen måste vara profilerade som jul- eller vinteröl. Jag inledde med dem som inte har alltför kraftig smak (lager och mörk lager), gick vidare till suröl, sedan ale och därefter IPO:r. Andra provningsdagen tog jag starkare ale, belgiska klosteröl och liknande, sedan porter och stout (vanlig och imperial). 

Jag har försökt gå grundligt till väga. Många av ölsorterna har provats fler gånger än vad som syns i filmerna. I de fall jag exempelvis varit tveksam om en bedömning har jag provat om ölen och jämfört den med liknande, särskilt inför urvalet till finalerna.

Av de 96 ölen valde jag ut 18 som gick till final. Av de 18 valde jag ut de mest prisvärda ölen, de som passar bäst till julmaten och de som passar bäst ”under granen”, det vill säga att sitta och smutta på intill julgranen (eller kanske att ge bort som julklapp till finsmakaren). Dessutom gav jag två hedersomnämnanden, till ett öl respektive ett bryggeri som inte riktigt passade in i dessa kategorier men som jag ändå ville belöna. Se listan ovan (och se filmklippen för närmare motivering)! Vi har dessutom markerat ytterligare några ölsorter som var mycket bra och nära att gå till final – i tabellen som bifogas detta inlägg finns omkring 35 ölsorter i fetstil, som samtliga kan rekommenderas.

Som assistent under provningen hade jag min hustru, Gunilla Kinn Blom – som förutom att hjälpa mig med logistiken kring ölprovningen och filmningarna fungerade som medbedömare under extraprövningarna, samt utsåg de snyggaste förpackningarna. 

Ölen kommer såväl från små mikro- och hantverksbryggerier som från stora industribryggerier, och både svenska och utländska bryggerier (Norge, Danmark, Tyskland, Storbritannien, Belgien, Tjeckien och USA) finns representerade. Naturligtvis finns det många bryggerier med utmärkta julölssorter som inte råkade komma med denna gång.

Jag är själv av gammal bryggarsläkt (farmors morfars morbror Franz Adam Bechmann bryggde den första underjästa ölen i Sverige), startade min första ölprovarklubb (”Bibendum”) redan i gymnasiet 1988, arbetade med svensk bryggerihistoria på Centrum för Näringslivshistoria och har lett ölprovningar som en del av mitt företag i knappt 15 år. Jag har suttit med många gånger som en av domarna i Sveriges främsta öltävling: Stockholm Beer & Whisky.

Det är respektive öls kvaliteter som stått i centrum för min provning. Jag har inte tagit hänsyn till hur svårt eller lätt det är att hitta produkterna på Systembolaget. Mikrobryggerierna tillverkar öl i små kvantiteter, vilket innebär att de snabbt kan ta slut. Många av dem måste förhandsbeställas, och även om de kan finnas på Systembolagshyllorna är det i flera fall bara lokalt. Se filmerna på YouTube för mer information om vad jag tyckte om respektive öl.

Jag hoppas att jag med denna provning kan få fler att upptäcka andra ölmärken, ölsorter, brygder och bryggerier än de allra mest lättillgängliga. Glöm inte att beställa i god tid före jul. Skål!

Edward Blom

P S Den 9 januari 2021 lät vi även våra tre barn göra en julmustprovning mest på skoj (och helt utan diplom). Den kan ni se här: https://www.youtube.com/watch?v=ifyVoEC02oc

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Här finns en uppdaterad tabell med samtliga provade sorter:

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Inspelningsdag 1

Del 1: https://www.youtube.com/watch?v=JdbhuKAgAYc

Del 2: https://www.youtube.com/watch?v=BHYESA14cSc

Del 3: https://www.youtube.com/watch?v=hd_wvhp6tTc

Del 4: https://www.youtube.com/watch?v=35tnX3Nqiyw

Del 5: https://www.youtube.com/watch?v=Rqg5YwQBn2w

Inspelningsdag 2

Del 6: https://www.youtube.com/watch?v=LksgSnNQ8sQ

Del 7: https://www.youtube.com/watch?v=DGTgFVqRRWE&t=784s

Del 8: https://www.youtube.com/watch?v=R6hNv6eMuaI

Del 9: https://www.youtube.com/watch?v=7CPJSuoHqXA&t=1s

Inspelningsdag 3 – finalen
Del 10: https://www.youtube.com/watch?v=Zko9hzarUyg

Del 11: https://www.youtube.com/watch?v=6XVRKBoKmu0&t=133s

Del 12: https://www.youtube.com/watch?v=0moiLp5NX0g&t=9s

Poddepisod 97: ”Trubaduretikett, Pokémoner och plumpudding”

Lyssna på podden här: Episod 97 Trubaduretikett, pokémoner och plumpudding

Senhösten är här, med allt vad det innebär av mörker och lerklafs i dessa ”inte jätteroliga tider”. Edward Blom berättar om hur han motionerar, och funderar på om inte nästa steg i motionsprogrammet skulle kunna vara gyttjebrottning – vilket får Mats Ryd att minnas ett regnigt och gropigt Roskildefestivalen, vilket i sin tur får Edward att minnas när han som barn grävde sin egen sandpool.

Pokémoner som ser ut som mjukglass är nästa samtalsämne, och dagens första lyssnarfråga får de båda gastronomerna att än en gång gå loss på ett av sina favoritämnen: animaliska fetter. Det börjar nämligen redan bli dags att förbereda julens plumpudding (om man inte föredrar en Weihnachtsstollen). Med andra ord får ni veta allt som är värt att veta om njurtalgshredded suetbeef dripping, krögarsmör och konjakssmör.

Mats har nyligen ätit på Frantzén för kanske sjunde (!) gången och suktar Edward med sina berättelser om löjroms-, ål- och fläskrätter, medan Edward fått ägna sig åt sina 50-årsdelikatesser och frystömning. Tillsammans funderar de på om det borde generera förmånsbeskattning om man får låna några hyllor i sin företagsfrys vid avfrostning, och båda längtar efter dekadenta långluncher.

Får man som gäst spela gitarr på fester? undrar en lyssnare, vilket föranleder en lång utläggning om festetikett för amatörtrubadurer från Edwards sida. Mats avslöjar sitt förflutna som strandraggare på en mexikansk surf- och badort (Puerto Escondido) och på något underligt vis kommer de in på den ende person som kanske är mer neurotisk än Edward: skådespelaren Ulf Brunnberg. Här lanseras också en teori om kronologin i hur denne introducerade hoppsa-hoppsa-steget i svensk filmkonst i början av 1980-talet.

Sedan kommer – apropå ännu en lyssnarfråga – massor av tips på vardagsräddare i nöden. Det vill säga: maträtter som går hyfsat snabbt att laga till såsom salsiccia eller annan god korv, shakshuka, pytt-i-panna eller lyxig bikini. Tips på hur man kan involvera sin tryckkokare eller mikrovågsugnen kommer också!

Avslutningsvis deklamerar Edward ”Vinterorgel” av Erik Axel Karlfeldt.

P S Till er som undrar om varumärken: Mats talade bland annat om https://www.britishcornershop.co.uk/atora-shredded-suet och delikatesser från spanska Ortiz.

Skriv till oss! Adressen till redaktionen är: podden@edwardblom.se

Sponsra oss! Läs mer: https://www.patreon.com/join/edwardblom

Poddepisod 96: ”När restaurangerna i Sverige var östtyska”

Rykande färskt! Lyssna här: https://play.acast.com/s/edwardblom/96.narrestaurangernaisverigevarosttyska

Poddsamtalet inleds denna gång med att Edward Blom berättar om sina vedermödor med gräsklippning och rutschkanor, och Mats Ryd rapporterar från älgjakten
Kaffe och glögg från termos och perkulatorer, mör rostbiff från småländska jerseykor och surnad grädde i Olympiatornet i Östberlin hör till födoämnena som konsumeras, och en lyssnarfråga om det bästa sättet att få till råbiff leder (förstås) till massor av goda råd från Mats och Edward, både vad gäller tillagning och inmundigande. 
Därefter berättar Edward om det besynnerliga förhållandet att Sverige under flera decennier hade ett mer eller mindre östtyskt system med statsägda restauranger, genom det statliga bolaget Sara. Här får ni veta allt om varför den svenska krog- och restaurangmatskulturen sakta men säkert ströps genom att reglera alkoholserveringen och nöjeslivet, och servicen och maten som serverades ofta var i klass med den på ett sämre marketenteri – ända in på 1980-talet.
En lyssnare som fyller 33 snart vill fira sin födelsedag – och myndighetsålder i Fylke – med hobbit-tema, och efterlyser därför ”läckra och roliga svamprecept”, vilket Mats och Edward naturligtvis hjälper till med.
P S: I samband med svamprecepten utlovar Edward att jag, Gunilla, ska avslöja hur man lagar camembertsoppa och även publicera receptet här. Vad han missat är dock att jag själv inte lagat den sedan 1989 eller så. Receptet fanns i en Arla-receptsamling som hette ”Soupe Cuisine”. Efterforskningar pågår! /Gunilla Kinn
Uppdatering – här finns receptet (som vi fått från Arla kundtjänst)! http://www.edwardblom.se/2020/11/18/camembertsoppa-en-80-talsklassiker

Skriv till oss! Adressen är: podden@edwardblom.se

Sponsring av poddens produktionskostnader: https://www.patreon.com/join/edwardblom

Poddepisod 95: ”Så roligt ska vi visst ha det!”

Avsnittet läggs upp här (senare under dagen): https://play.acast.com/s/edwardblom

Eftersom Edward Blom sitter på sitt kontor och – åtminstone i början av samtalet – lider av brist på ädla drycker kommer samtalet in på vatten. Inte minst vigvatten, som råkar finnas på just detta kontor. Mats Ryd undrar om det skulle vara möjligt att använda vigvatten i en humidor, för att på så vis välsigna cigarrerna – och Edward berättar om hur det mesta (inklusive tobaksplantor) är möjligt att få välsignat för den fromme.
Mats får sig ett gott skratt när Edward avslöjar att han under flera år, som den nitiske arkivarie han var, skrev ut all elektronisk postgång på papper. Apropå sin nya gasspis och -ugn med tillhörande stekspett ger Mats oss alla ännu ett finfint tittartips: nämligen matlagningsfilmer med Jacques Pepin (och Julia Child).
Det är inte bara synen på värdet av blaskig öl som skiljer de tu gastronomerna åt, utan även vilken roll utseendet och synintrycken spelar för maträtter. Edward vänder sig mot att även hemmakockar och -konditorer förväntas uppnå optisk perfektion på allt de lagar och bakar; Mats tycker att visuella effekter åtminstone på finare restauranger är en viktig del av upplevelsen, vilket Edward snudd på tycker är trams. De blickar tillbaka till barockens traditioner att duka upp kulinariska skådespel, och till det japanska sättet att servera vackra upplägg på tallriken – och enas åtminstone om att ”den som inte har KBT-timmar har inte levt”.
Plötsligt får Edward ett champagneglas i handen (Palmer Vintage 2013, om någon undrar – en födelsedagsgåva från hans barndomsvänner) vilket passar utmärkt eftersom en stor del av samtalet ägnas Mattias Svenssons nyutkomna bok ”Så roligt ska vi inte ha det; en historia om svensk alkoholpolitik” till vilken Edward skrivit förordet. De bisarra alkoholregleringar som funnits – och i stor utsträckning finns – i Sverige diskuteras, och hur de inte bara dödade den svenska krogkulturen utan även tillåtits inskränka demokratiska och mänskliga rättigheter. Boken är viktig läsning för alla, således, inte bara för alkoholromantiker!
När bör man som gäst erbjuda sig att hjälpa värden? undrar en lyssnare, varför Edward ger initierade tips på hur man är till god hjälp och när man faktiskt inte är det.
En annan lyssnare vill ha hjälp att skapa en flerrättersmeny att serveras med porter och stout, vilket han naturligtvis får, och en tredje undrar om i vilken mån gästernas berusningsgrad går ihop med god etikett – och så får både Mats och Edward tillfälle att hylla sina favoriter bland drycker: tyska rieslingviner!
Skriv gärna till: podden@edwardblom.se
Sponsring av poddens produktionskostnader: https://www.patreon.com/join/edwardblom

Poddepisod 94: ”Matlagning djupt inne i skogen, Teletubbies och gäss som fastnar i ugnen”

Gastronomerna Edward Blom och Mats Ryd möts digitalt för ett poddsamtal som faktiskt nästan är – tro det eller ej – mer naturlyriskt än alkoholromantiskt.

Edward berättar om hur hans 50-årsfirande förlöpte häromveckan, med skönsång av såväl en Brummelmankör som en kuplettcharmör – nämligen Mattias Enn – och en rejäl delikatessfrossa. Han inser att epoken då han kan somna i någon fontän förmodligen är över, och Mats befarar att podden framöver kommer att få handla om dahlior, lodenrockar och fotriktiga skor, och annat som kan passa en man med grånande tinningar.

Pilgrimsvandring med bergsprängare och älgjakt med matlagningsutensilier är Edwards respektive Mats’ sätt att komma ut i naturen, med eller utan tidiga morgnar. Edward imiterar ”Naturmorgon” och Mats ”Teletubbies”, men framför allt talar de vällustigt om hur god mat som tillagas i det fria blir – exempelvis stekt fläsk med potatis från en kolbullspanna, glögg i termosen eller kanske popcorn i skogen. Lyssnarna uppmuntras att skicka in sina favorittips för att laga och äta mat ute i naturen!

Mats får oss alla att längta till skogen genom att tala om tjärdoft och solljus som silas mellan trädkronorna, medan Edward rapporterar att det går alldeles utmärkt att prova öl och ha Oktoberfest via nätet.

Mårten Gås är en gammal favorit som dyker upp i podden varje år så här års, så även nu – Edward berättar såväl missödesanekdoter som firandets kulturhistoria. Mats förklarar att han nyligen bytt från induktions- till gasspis – för att slippa ”spela TV-spel” och istället få slamra med gjutjärn när han står vid spisen, och Edward har förslag för hur studentlivet i Uppsala skulle kunna Coronasäkras.

 

P S

Studio Ettinslaget om vegoburgare och annat matfusk som Edward fick göra en poddinspelningspaus för att vara med i finns här: https://sverigesradio.se/artikel/7581939

• Skriv gärna till poddredaktionen! podden@edwardblom.se

• Sponsra gärna våra produktionskostnader! https://www.patreon.com/join/edwardblom

Poddepisod 93: ”Edward – 50 år”

https://play.acast.com/s/edwardblom/93.edward-50ar

Plötsligt står Edward Blom allra överst på ålderstrappan, ser ut över allt och står möjligen på topp. Nästan hela episodens samtal ägnas denna gång självaste födelsedagsbarnet! Edward, som medger att han har en narcissistisk ådra, berättar hur det känns att fylla så många år och njuter av att han, för en gångs skull, får tala till punkt och bre ut sig.

Med ett glas tyskt predikatsvin i handen berättar Edward för sin gastronomkollega Mats Ryd om stora delar av sitt liv: hur han plockade jordgubbar och drack upp öl för förtjänsten på den engelska landsbygden, vilken epok han skulle vilja dimpa ner i och i vilket land han helst skulle vilja leva.

Mats flikar in med ett entusiastiskt tips om en TV-dokumentär om dansbandskulturens historia och föreslår bandet ”Edward Blomz” – varpå Edward kommer in på musik han lyssnat och inte lyssnat på under sin barndom, om hur vemodig han som barn blev av musik i moll och om hur blyg han var som student.

Med ett stänk av vemod talar Edward om sin studenttid, om vad han lärt sig under de 30 år som gått sedan han var 20 och vad han skulle vilja förmedla till sig själv som yngling. Vidare berättar hur han helst skulle vilja fira sin 50-årsdag, om omständigheterna och ekonomin vore annorlunda. Han blickar tillbaka på sitt liv och sin karriär, och fram mot kommande tio år och 60-årsdagen.

Självklart får lyssnarna även några dryckestips, exempelvis på bourgognevinet Santenay (Louis Jadot 2014, 77493) från Mats som varit på ”en magnifik bourgogneprovning” och hur man kan njuta mer av mindre vin.

P S Skriv gärna till poddredaktionen! Adressen är: podden@edwardblom.se