Subscribe

Archive | Vardagsliv

Nya ölglas: Edward Blom Collection


Pressmeddelande

Guldkantade ölglas med citat

Edward Blom är gastronomen, kulturhistorikern och arkivarien som blivit känd som Sveriges främste livsnjutare. Med sin festliga framtoning och härliga stämma lämnar hans ordval ett starkt avtryck. Hans mest kända oneliners kan vi nu alla njuta av på en ny serie guldkantade ölglas: Edward Blom Collection.

Hans kommentarer har en förmåga att fastna. Repliken ”När man festar, festar man – och då festar man rejält” samplades till och med till en poplåt som sålt platina. Andra av Edward Bloms yttranden i olika tv-program och intervjuer har blivit bevingade ord bland unga, prytt studentoveraller, klistermärken och till och med en och annan tatuering. Med sitt skägg, krulliga hår och runda, röda kinder har han ett utseende ingen glömmer och ett leende som lockar till glädje och fest.

Nu kan man låta Edward Blom höja stämningen när helst man höjer en bägare med några vänner. I ölglasserien Edward Blom Collection syns sex av hans mest uppskattade repliker, och lika många bilder av den glade gastronomen. Glasen passar perfekt som gåva till den som fyller år, har namnsdag, kanske tagit en examen – eller bara samlar på roliga citat.

– Nu släpper jag mitt eget ölglas! Ett rejält och stabilt glas med guldkant, som passar lika bra på ett elegant middagsbord som i handen under grillning i trädgården – eller varför inte på en uppsluppen ölfest, säger Edward Blom som har starka känslor kring öldrickande:

– Jag älskar en kall Weissbier i sommarsolen, en fyllig imperial stout bredvid julgranen, en bitter pilsner till maten, en trappist när det är fest. Öl ska drickas ur glas, någon gång i livet kanske ur tappen liggande under ett ölfat, men aldrig direkt ur en flaska eller burk. Öl ska få fräsa, skumma, blomma ut – och sedan avnjutas i små eller stora klunkar medan själen fylls av ren och skär lycka.

Edward Blom Collection består av glas med sex olika motiv och finns i de flesta välsorterade glas- och porslinsbutiker (exempelvis Cervera, Dukade bordet, Önskabutikerna och Mio). De säljs naturligtvis i en elegant presentförpackning. Glasen har tagits fram av företaget Rask & Co i samarbete med Edward Blom. De är tillverkade av tyska Sahm.

Motiv:
1. ”När man festar festar man, och då festar man rejält.” (Edward röker cigarr.)
2. ”Jag gillar fett, sprit och rejäla portioner.” (Edward hugger in med kniv och gaffel.)
3. ”Allting gott och alldeles för mycket.” (Edward skålar med ett spetsglas snaps.)
4. ”Som ungdom ska man dricka punsch, röka cigarrer, läsa poesi och lösa världens alla problem över på tok för mycket rödvin!” (Edward tittar upp från en bok och möter blicken.)
5. ”Det viktiga är inte hur många år du får, utan vad du fyller dem med!” (Edward i hatt och rock, höjande händerna i luften.)
6. ”Inget är så meningslöst som en kolhydrat som inte är öl.” (Edward iklädd bayerska Lederhosen.)

Bilder
Ladda ner högupplösta bilder på glasen och Edward från www.edwardblom.se/pressbilder

Kontakt
För kommentarer från Edward:
Edward Blom, AB Edward Blom & Co: info@edwardblom.se

eller

Gunilla Kinn Blom, gunilla@edwardblom.se

 

För allmänna frågor om glasen och om distributionen/inköpsställen:
Cathrine Rask, Rask & Co AB
cathrine@raskco.se
0707 88 99 05

Edwardkrönika: Sverige behöver kvastar!

Här slår Edward Blom ett slag för en idé som är verklighet i Tyskland: små, informella matställen i hemmiljö på landsbygden!

Idén dryftades av Edward även vid ett centerpartistiskt seminarium i Almedalen sommaren 2018, och lyftes därefter av ledarskribenten Jenny Sonesson i Göteborgsposten: https://www.gp.se/ledare/sonesson-l%C3%A5t-edward-bloms-dr%C3%B6m-bli-verklighet-1.6932338

När jag var student i tyska Freiburg hoppade vi ofta in ett par bilar och åkte ut på landet. Runtomkring i det vackra Baden ligger Tysklands bästa värdshus, men dit åkte vi bara om vi blev bjudna, annars blev det en Strauße.

Där satt vi inklämda vid rustika trämöbler i överdekorerade skänksalar, njöt regionala specialiteter och kallt lantvin till mycket låga priser. Vanligtvis blev vi ompysslade av en värdinna iklädd folkdräkt, pratsam och med en dialekt som inte ens mina tyska vänner helt kunde dechiffrera.

Straußen – eller Besenwirtschaft, som är det officiella ordet – är små matserveringar som inte behöver uppfylla vanliga regler. En vinodlarfamilj kan ställa fram ett par bord, förbereda några lokala specialiteter (som kallskuret, fläskgryta eller Flammkuchen) och hänga ut en kvast (Strauße) utanför dörren. För detta krävs varken tillstånd, teknisk specialutrustning eller nitiska livsmedelsinspektörer. Rättigheten går tillbaka till Karl den stores tid; verksamheten måste vara begränsad till sammanlagt fyra månader per år och man får högst ha 40 sittplatser – även om det vanligtvis är betydligt färre. Systemet finns under olika namn över hela den vinodlande delen av Tyskland, Österrike och Schweiz.

Något som ständigt slår mig som gastronom är att Matsverige har ett grundläggande problem, som trots en stark foodietrend, internationella kockmedaljer, statliga satsningar och en växande småskalig matproduktion gör att vi ändå ligger långt efter kontinenten. Det är den svenska lagstiftningen – anpassad för gigantiska matindustrier, storkök och jätterestauranger – som med sin allsmäktiga utformning ligger som en decimetertjock hormoslyrindränkt filt över alla små kulinariska verksamheter.

Från norr till söder kväver denna dödsfilt allt gott och vackert: Församlingar som enbart serverar kyrkkaffe på söndagarna måste ändå investera i svindyr fettavskiljare. Korvkiosker tillåts inte laga potatismos av potatis utan bara av pulver. Förskolor förbjuds att ha barnen med i köket fast det ingår i pedagogiken. En del förskolor får inte ens laga egen mat, för att de inte har ett speciellt rotfruktsrum! Scouter anmäls när de säljer hembakade bullar. På fäbodar och minimejerier tvingas ägaren duscha varje gång han går från djuren till ystandet och kärnandet – kanske 25 gånger om dagen. Vintillverkare tillåts inte använda redskap av trä. Restauranger får varken krydda sitt eget brännvin eller lufttorka skinka.

Lagarna är inte anpassade efter storleken på verksamheten. Även om man bara vill driva en sommarservering med några bord i sitt vardagsrum är det samma krav på hyperfläktar, fettavskiljare, kassaregister och livsmedelsutbildning som för gigantiska kantiner. Och skyll inte på EU, så här ser det inte ut i övriga Europa! Fast det kan ju vara som med höstens »glöggförbud« att Livsmedelsverket missuppfattat EU-reglerna …

Vad Sverige behöver är en total reform av matlagstiftningen. Ett nytt system där lagen anpassas efter verksamhetens omfattning. Varför inte börja med restaurangerna? Kopiera det tyska systemet med Straußen – fast förstås utan krav på vinodling. Jag drömmer om att resa på svenska landsbygden och se kvastar hänga ut från bondgårdar och villor. Bara att kliva in i någons trädgård, lada eller gillestuga och trakteras porterstek på egenskjuten älg, våfflor eller mormors kroppkakor … Kanske till och med ett glas kallt, hembryggt äppelvin? Fast så långt kan man nog aldrig få den grå filten att rullas tillbaka.

Denna krönika publicerades första gången i magasinet Fokus i januari 2017.

Poddepisod 53. Glad midsommar och guilty pleasures med Edward och Mats

Episoden går att avnjuta här: https://play.acast.com/s/edwardblom/bf18fcb7-f965-4ba2-9808-a52ac1edabbe

Avsnittet finns även filmat: https://youtu.be/0AJ0OqDNsF4

Detta avsnitt – som är inspelat på Cavabaren på Jakobsbergsgatan i Stockholm – av ”Edward Bloms smörgåsbord” tillägnas förstås midsommarhelgen, med allt vad den innebär av mat, drycker och kulturhistoriskt betingade riter.

Edward går igenom varför vi överhuvudtaget firar midsommar (och andra solhyllande högtider). Han förklarar varför det är ungdomens särskilda helg, och varför man ska äta äggost och ostkaka till midsommaren snarare än enbart moderna påfund som sill och färskpotatis. Han tipsar också om vad man kan göra med de sju blommorna — om man inte bara vill lägga dem under huvudkudden utan dricka dem!

Mats försöker, med anledning av en lyssnarfråga, pumpa Edward på särskilda ”guilty pleasures”, och det visar sig faktiskt finnas några få sådana – som CocaCola och tysk mjukost vid baksmälla. Men inte många, i Edwards fall! Själv talar sig Mats varm för att äta nachos med jalapenos i utrört cheddarostpulver.

Andra lyssnarfrågor handlar om restaurangtips i Prag, Krakow och Riga, och om hur man beter sig korrekt med vatten och bestick vid middagsbordet. Avslutningsvis önskar Mats och Edward alla sina lyssnare en riktigt härlig midsommar (Edward genom att spontant deklamera lite poesi).

 

P S  Namnen på krogarna som Edward tipsar om:

U Hrocha på Thunovská på Lillsidan (Mala strana) i Prag

Pod Aniołami i Krakow

Milda och Kas dārzā i Riga

(Övrig information om t ex exakta adresser får ni googla fram!)

Poddepisod 52: Cava, tapas och en Edward på villovägar

Här finns veckans poddavsnitt för avlyssning: https://play.acast.com/s/edwardblom/0cdc8595-f07d-4110-8fa6-6bb32679862c

Poddinspelningen har filmats och går att – i en aningen längre version – beskåda här: https://youtu.be/ugI-3owOnUI

Var är Edward? Han har visst gått vilse bland studentflaken i Sommar-Stockholm – men Mats går det ingen nöd på eftersom han sitter på Cavabaren och väntar, med ett glas svalkande spansk vermouth med soda framför sig. Han får under tiden sällskap av köksmästaren Juan Torrens, som stolt berättar om sin fina sobrasada (mallorkinsk korv). Poddens första fem minuter är således på engelska.

När Edward väl dyker upp, efter att ha lyckats förväxla Jakobsbergsgatan där Cavabaren ligger med Jakobsgatan, så uppdaterar han oss på hur det går med hans manusskrivande – och berättar om försommarens alla begivenheter med studentmottagningar, födelsedagsuppvaktningar och rhododendronplantering.

Tillsammans försjunker Mats och Edward i sina minnen av spansk mat, så som den serveras i exempelvis Galicien, Barcelona och Baskien, exempelvis ”bikini” eller ”grillade sandvikare”, som Edward kallar dem. Mallorcas mat, som podden även tidigare varit inne på, är naturligtvis med till stor del.

Mats går igenom skillnaden mellan pintxos och tapas, och vad man måste tänka på om man ska beställa öl i Spanien. Friterad bläckfisk, boquerones och ännu mer sobrasada hamnar på bordet, vilket får de båda gastronomerna att både smaska och sucka av välbehag.

Podden handlar ju inte bara om mat och dryck utan understundom även om kulturhistoriska fenomen, och denna gång råkar Edward – av alla ämnen – komma in på mensurfäktningens ursprung, med anledning av att Mats minsann blivit klubbmästare i sin skytteförening.

Edward reder ut hur det går att kombinera längtan efter ängsblommor på tomten och hypokondri – det går inte alls, visar det sig, eftersom hypokondrin är välgrundad när det kan finnas smittospridande fästingar i trädgården.

Veckans lyssnarfråga handlar om vitlök och vitlöksmyter!

Poddepisod 51: Mannerheim och måltider man minns

Här kan ni lyssna på podden ”Edward Bloms smörgåsbord”, episod 51: https://play.acast.com/s/edwardblom/10ba4936-26f6-45a5-8c4e-c589dc5802dc

Inslaget finns även att avnjuta i filmad version här: https://youtu.be/8FAMkQxnpSA

Episodens innehåll:

”Marskens snaps” finns i de till brädden fyllda provarglasen i denna poddepisod, det vill säga den finske krigshjälten Gustaf Mannerheims snaps – Marskin Ryyppy.

Vilket får Edward att tala något om det kryddade brännvinets kulturhistoria, och Mats att dra sig till minnes hur han och en PR-kompanjon kuppade Helsingfors Marathon-loppet genom att låta en företagsmaskot springa omkring i täten, och hur det gick till på lyxhotellet där både företagsrepresentanten, maskotskådespelaren och de själva delade rum.

Vidare funderar de båda gastronomerna på hur de ska låta vandrande älgar inspirera dem till nya stordåd framför kameran, apropå SVT:s framgångar med långsam-TV och webbkameror i älgskogen. Kanske går det att upprepa tricket med en riktigt utdragen måltid? Som Mats konstaterar: ”Är man roligare än en älg, då har man kommit långt”.

Huruvida pastis är ett så kallat degenererat varumärke eller ej försöker Edward reda ut, apropå förrförra episodens dryck. Från pastis via anisette är steget inte långt till en språkhistorisk utläggning om att ordet ”arrak” ursprungligen är ”saften” på arabiska, och att det syftar på alkohol (som förstås också är ett arabiskt ord).

Men apropå alkohol: vilket sorts vin drack Jesus och hans lärjungar egentligen under sin allra sista måltid? Det började en lyssnare fundera över under påsken, vilket föranleder Mats och Edward att gå igenom de olika mer eller mindre njutbara viner som dracks i forna tider.

Och sedan får en annan lyssnarfråga dem att gå igång riktigt ordentligt på temat ”minnesvärda måltider och varför man minns dem”. Det visar sig finnas så mycket att prata om kring detta att det får bli en ny poddföljetong, men i denna episod kretsar minnena kring bland annat: Edwards mormors repertoar av tio fantastiska husmanskosträtter, varför Mats njöt av en polarbrödsklämma och coca cola i Kiruna, hålet i väggen som faktiskt serverade honom världens bästa fajitas i Mexiko, lyxrestaurangen i Östberlin där Edward smorde kråset som tonåring och som fick honom att börja flambera (och sånär bränna ner radhus och TV-studior).

Poddepisod 49: Blått vin, Edward Blom och amerikanska matminnen

Detta poddavsnitt finns att belyssna här: https://play.acast.com/s/edwardblom/da72eb0a-ccda-49ca-9964-d3432fde4c1d

Handlingen:

Edward sitter hemma och tokskriver på sin bok som har deadline inom kort. Hans hustru (tillika poddens redaktör) Gunilla Kinn Blom rycker därför för andra gången ut till sin makes hjälp och tar över platsen bredvid Mats i studion. Tillsammans tvingar Mats och Gunilla i sig icke obetydliga mängder så kallat ”blått vin” och diskuterar hur detta kan få plats på Systembolagets hyllor (istället för Buttericks’) när så många intressanta drycker aldrig kommer in där.

Dock närvarar Edward i allra högsta grad, men såsom diskussionstema: Det berättas exempelvis om hur han tar med champagne och kräftor till bergstoppar, hur han råkade glömma de överblivna ostarna efter Gunillas och hans bröllopsmiddag och blev så förtvivlad att dessa fick sändas efter per post till deras bröllopsresedestination. Och Mats och Gunilla planerar en blind snapsprovning Edward ska få genomdricka när han är åter i studion.

Mats intervjuar Gunilla om hennes liv som utrikeskorrespondent och hennes roll som redaktör för ”Edward Bloms smörgåsbord”. De diskuterar varför svenska sommelierer är så framgångsrika – och så kommer de åter in på Öland: Amerikahus i Böda, utflykter till Blå Jungfrun och när Mats gode vän gjorde en bättre entré än sorti i Byxelkrok …

Mycket nordamerikansk mat blir det också: Gunillas möte med Grant Achatz på restaurangen Alinea under molykulärgastronmins första år, ankflottsfriterad pommes frites i Chicago, amerikanska mattrender som tas över av svenskar – och när Gunilla, inför en förstummad publik av språkkurskamrater, höll föredrag i Mexiko om svenska barnfamiljers fredagsmys med tacos.

Poddepisod 42. Skål i havredryck

Här finns Episod 42 av ”Edward Bloms smörgåsbord”: https://play.acast.com/s/edwardblom/42.skalihavredryck

Inspelningen kan även avnjutas i filmad form på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=pb6UKlHo9MY&t=220s

Havredryck istället för champagne!? Ja, man kan förstås skåla i vad som helst, och denna gång är det fyra sorters havredryck som fyller Edwards och Mats’ bägare. Det är ju fortfarande fastetider, det vill säga läge för späkning. Vilket inte hindrar de båda gastronomerna att ta sig an provningen med initierade proffsgommar (och de kan heller inte låta bli att spekulera om vilka drinkar som skulle lämpa sig att komponera med havredryck).

Förutom fasta är det vår, vilket får Edward att tala om jakten på den perfekta gräsmattan, rosbeskärning och mycket annat som får Mats att undra om detta håller på att bli en trädgårdspodd, och Edward att sakna P1:s ”Trädgårdsdags”. Vilket får Mats att i sin tur sakna P2-programmet ”Alltid på en söndag” med Vassilis Bolonassos, och ännu ett önsketema för en framtida poddepisod har fötts: om radioprogram vi saknar och får fantomsmärtor av.

Edward avslöjar ifall han får fantomsmärtor av Melodifestivalen eller ej, och berättar vad som skulle kunna locka honom att vara med i tävlingen igen.

En lyssnare tar över en stor del av programmet medelst en inmailad liten uppläxning om uttal och uttryck, vilket får Edward att lära åtminstone poddens redaktör ett för henne nytt ord: ”anakolut” (en osammanhängande och ofta ogrammatisk konstruktion, vanlig i så kallat oreflekterat talspråk såsom poddprat).

En annan lyssnare efterlyser små tips för att ett hem ska kännas generöst och välkomnande, vilket får igång både Edward och Mats ordentligt med tips på gästtofflor, vattenflaskor, fruktskålar och mycket annat.

Edward berättar också om hur det gick till när han äntligen blev kvitt sitt beroende av att rota i andras badrumsskåp efter öronpinnar, sedan en väninna gillrat en fälla med … Lecakulor – och så deklamerar han Bo Bergmans ”Brev på elden”.

P S Dessa drycker inmundigades:

• Arlas mjölk- och havredryck

• Oatly havredryck mellan

• ICA:s havredryck, ekologisk

• Garant havredryck, ekologisk

Edwardkrönika: Upp till kamp för dymmelonsdagen!

Denna krönika skrev Edward för några år sedan, men dess budskap är tyvärr fortfarande aktuellt.

Jag drömmer mig tillbaka till den ljuva tid när Kungliga Vetenskapsakademien hade monopol på almanackor.

Nyligen inföll fastlagsveckan då man historiskt åt de hetväggar, eller semlor, som folk numera sätter i sig under flera månader – men även ”ål i kål”, blodpannkakor, rensoppa, fläsk och kroppkakor. I katolska områden som södra Tyskland, Louisiana eller Brasilien firas fastlagen ännu med stora karnevaler. De länder som inte går så långt äter i alla fall speciella bakverk, oftast kakor friterade i animaliskt fett, då allt animaliskt var förbjudet under fastan.

Fastlagen kulminerar med fettisdagen. Dagen efter är det askonsdag som är fastans första dag ­– och då katoliker än idag beger sig till kyrkan för att få ett kors av aska tecknat i pannan som tecken på botgöring och påminnelse om vår dödlighet.

Mitt under fastan infaller midfastosöndagen, som förr var en liten minifestdag för att man skulle orka fortsätta fasta och lite grand få ta ut påskens glädje i förskott. Sedan kommer palmsöndag, följd av stilla veckan med dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag och så påskafton. Men redan före fastans början inföll vårdagjämningen, en dag som varit oerhört viktig i de flesta kulturer och även styr när påsken infaller.

Tills för några år sedan fick nästan alla svenskar ständiga påminnelser om allt detta. En nästintill daglig lektion i vår historia. Och det inte bara om de religiösa dagarna som så starkt påverkade våra förfäders liv, utan även om folkliga dagar styrda av lantbruket och årstidens växlingar med rötter i bondepraktika och runstav, och om nationellt viktiga dagar.

Nyligen, och i tysthet, har allt detta gått förlorat.

Sedan smartmobilerna slagit igenom på bred front har allt fler gått över till elektroniska kalendrar. Utmönstrade är därmed inte bara forna tiders pappersalmanackor utan med dem kunskapen om när det är Mickelsmäss, menlösa barns dag, vintersolstånd, Valborgsmässoafton, FN-dagen, Mårten gås, Gustav Adolfsdagen, flaggdagar och åtskilligt annat.

Själv använder jag, som många, Googles kalender. I den kan man förvisso (med vissa svårigheter) ställa in så att  svenska helgdagar sätts ut, men av de ovannämnda dagarna är endast två helgdagar. Övriga, som är självskrivna i papperkalendrarna, finns inte med i de elektroniska – inte ens påskafton! Borta är även namnsdagarna, som (även om de genomgick en tanklös revision på 1990-talet) ändå leder sina rötter tillbaka till medeltiden.

Kontakten med vår historia, förståelsen för vad vi kommer från, är viktig. Det är också nödvändigt att ha märkesdagar att hänga upp tillvaron kring: att komplettera den linjära tidsuppfattningen med en cyklisk. Kulturkonservatisten inom mig drömmer sig tillbaka till den ljuva tid när Kungliga Vetenskapsakademien hade svenskt privilegium (monopol) på almanackor – något som faktiskt varade ända till 1972. Även om min inre frihetsivrare värjer sig mot tanken att släpa någon inför skranket för att ha tryckt illegala kalendrar.

Men en lag borde inte behövas. Det skulle ta kalenderjättarna ett par timmar att få in de svenska märkesdagarna som standard i sina svenskspråkiga versioner. Och de skulle göra det, om det upplevdes som en konkurrensfördel. Det tragiska är att våra traditioner tydligen inte betyder mer för oss än att de kan falla bort utan att vi ens lägger märke till det. Kanske har vi haft almanacksprivilegium och andra paternalistiska lagar så länge att vi hämmats fullständigt i vår initiativförmåga?

Låt oss ändra på detta! Kräv märkesdagarna åter. Om kalenderjättarna vägrar kan vi ju alltid ge privilegiet tillbaka till Vetenskapsakademien. Om inte annat tror jag Google och Microsoft skulle bli mäkta förvånade.

Denna krönika publicerades första gången i magasinet Fokus i mars 2016.

 

Poddepisod 39: Paus i alkoholromantiken

Denna gång är podden även filmatiserad! Kolla här: https://youtu.be/gbNp4Xyye-0

Innehåll: Nu har fastan inletts, och därmed blir det paus i alkoholromantiserandet i ”Edward Bloms smörgåsbord” ända fram till påsk. Eller, kanske det dyker upp lite alkoholromantik här och var i denna episod, förresten – men det är i alla fall betydligt mindre än vanligt.

Edward Blom och Mats Ryd har denna gång spanskt mineralvatten i glasen. Mats avslöjar att han håller på att göra egen ginger beer, och förutom ginger ale och root beer råkar han komma in på smurfarnas favoritväxt: sarsaparill! Edward drar den svenska nykterhetsrörelsens kulturhistoria, och Mats berättar om när han var på svartklubb i något obestämt land vid Gulfen.

Vi får veta vad fläskkorv, lakritspipor och elefantöl kan ha gemensamt, och Edward slår hål på myten om att EU:s glöggförbud är en myt. Plötsligt kommer de in på ämnet ”tårtor”, och av bara farten så smått på slaveriets framväxt och kopplingen till sockrets under 1800-talet framväxande popularitet.

”Tänk att leva före vispgräddens tid!” suckar Mats, som även hotar Edward med att passa på att ta med sig en Château d’Yquem-flaska till någon av de närmaste poddinspelningarna.

Lyssnarna bidrar med att skicka roliga exempel på skådegrönsaker och annat tallriksgarnityr som är värre än ärtskott, och avslutningsvis kommer flera annorlunda tips på hur man kan tillaga kyckling.

P S Mineralvattnet som dricks i denna podd heter: Vichy Catalan.

Poddepisod 38 – När man fastar, fastar man …

Lyssna på den senaste episoden av podden här: https://play.acast.com/s/edwardblom/38.narmanfastar-fastarman- (klicka på den svarta pilen i bilden så startar samtalet) Nedan finns en redogörelse för innehållet!

Detta avsnitt av ”Edward Bloms smörgåsbord” har två stora teman: den förestående fastan, och hur man som gäst eller värd hanterar olika dieter på middagsbjudningar.

Edward befinner sig fortfarande tillsammans med Mats Ryd på Lisa Elmqvist i Östermalmshallen i Stockholm. Efter att ha frossat i Toast Skagen, sjötunga, ostar och desserter är de två gourmanderna så dästa att de inte orkar konsumera så mycket annat än mintsnus och uppiggande Fernet-Branca.

Men det är ändå dags för karneval- och fastlagsfirande, det vill säga veckan före fastan då man bör äta massor av godsaker – ”allt annat vore okristligt”, som Edward säger – så i denna anda går samtalen. Exempelvis om hur oxtalg är bättre än till och med ankflott.

Mats drömmer om äventyrsfyllda mumintrollssommarlov, och Edward kommenterar födelsen av miljöpartiet Vändpunkt samt reservoarpennor och semlor.

Apropå en lyssnarfråga om hur man kan lagra exempelvis hushållsostar även när man bor trångt levereras en rad handfasta tips om matlagring, såsom att bygga jordkällare i barnvagnsrummet eller låna en kompis sommarstuga.

En annan lyssnare kommer med smarta knep om hur man kan förbättra vissa rätter med citron eller bakpulver, och Edward talar om skålandets kulturhistoria och vad som är värre än att inte besvara en skål.

Så följer ett långt och fylligt samtal om en av samtidens stora diskussionsfrågor: alla de olika kosthållningar och dieter som förekommer i nutiden, och hur hemmakockar tvingats bli restauratörer för att tillfredsställa sina gäster vare sig de är veganer, glutenintoleranta eller håller kosher. Edward förklarar varför det inte riktigt håller att avfärda gästernas önskemål – och påpekar att det inte är gott värdskap att låta gästerna behöva peta i maten, gå hem omättade eller bli sjuka. Mats drar fram den franske sociologen Claude Fischlers resonemang om att graden av kulturkrockar kring middagsbordet hänger ihop med om deltagarna tillhör en protestantisk eller katolsk sfär; Edward avslöjar att han har nära vänner och släktingar som är veganer, och berättar om när han i en kokvrå lagade en trerättersmiddag åt gäster med vitt skilda dieter.

Avslutningsvis får lyssnarna många tips om hur de kan fira karneval med hjälp av tokiga kläder, glitter i håret, att dansa på bordet, eller äta blodpannkaka eller ål och kål – samt till sist en kärleksförklaring av Edward.