Subscribe

Archive | Betraktelser

Poddepisod 16: Rosévin och villaträdgårdar

10 maj, 2018 by av Gunilla Kinn Betraktelser Delikatesser Mat och dryck Podden Edward Bloms smörgåsbord Restauranger Vardagsliv

Här kan ni lyssna till den 16:e episoden av ”Edward Bloms smörgåsbord”! Klicka på den lilla svarta pilen på bilden, så startar ljudet.

Och här kan ni läsa vad episoden handlar om denna gång:

I det sextonde smörgårdsbordsavsnittet dricker Edward Blom och Mats Ryd rosévin och mumsar på mandlar. Edward är förvisso allergisk mot de sistnämnda och får mest nöja sig med att sukta efter dem, vilket får Mats att till sist efterlysa en mandelfysiolog. De diskuterar huruvida rosévinet är på väg ut eller ej, och jämför med andra somriga trenddrycker såsom Aperol Spritz och Campari Soda.

Många anekdoter blir det förstås! Mats drar seglarminnen från Medelhavet och matminnen från San Sebastián, där han en gång rentav fick acne av för hög konsumtion av anklever. Edward berättar om den dramatiska tillvaron som nybliven villaägare i förorten, där han brottas med kompostlådor och pysslar med pallkragar. Vi får veta varför det är bra att ha en bergsingenjör som granne, och hur horror vacui – ’skräcken för tomrummet’ – kan appliceras på villalivet. Edward förklarar att han inte är särskilt road av att rensa ogräs i rabatterna – eller ”plocka kvickrot ur nejlikborst”, som han uttrycker det – men däremot vill att det ska kännas som att gå omkring i en visthusbod när man rör sig i hans trädgård. Han funderar på vilket helgon man ska be till om man behöver hjälp med att montera gräsklippare, och härmar de fåglar han hört på tomten.

Mats berättar om sina veteransbilsäventyr, och vi får veta vilka som är de två lyckligaste dagarna i en veteranbilsägares liv (gissa!).

Eftersom en av lyssnarfrågorna handlar om calvados sjunger Edward en Lars Demianvisa – och så letar sig calvadosen in även i ett ganska komplicerat studentminne. Dessutom får vi stifta bekantskap med den litterära figuren och privatdetektiven Eduardo, som till skillnad från Edward brukar dricka slottsvinet Château d’Yquem.

Poddepisod 15: Schnitzel, schnitzel, schnitzel, denna underbara schnitzel

19 april, 2018 by av Gunilla Kinn Betraktelser Delikatesser Edwards recept Mat och dryck Öl Podden Edward Bloms smörgåsbord Restauranger Traditioner Tyskland Vardagsliv

Episod 15 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

I det femtonde ”Edward Bloms smörgåsbord” har de båda gastronomerna Edward Blom och Mats Ryd hamnat i den stimmiga barmiljön på Stockholmskrogen Bar Central, som faktiskt också utgör själva poddens vagga.

Över en kullrig sejdel pilsner njuter de av varsin wienerschnitzel, med allsköns tillbehör såsom smetana, honung och sardell- och kaprissmör. Äntligen är det dags att ägna ett helt avsnitt av podden åt denna underbara maträtt, som brukar vara gigantisk även i barnversioner!

Edward berättar om wienerschnitzelns och wienerschnitzelgarnityrets historia, men även om pilsnern och dess ursprung i det tysktjeckiska Plzen – och som av en händelse kommer de även in på begreppet ”pilsnerfilmer” (och diskuterar bland annat huruvida filmskådespelaren och sångaren Edward Persson har åldrats med värdighet eller ej).

Naturligtvis slår de fast att wienerschnitzel ska lagas av tunt kalvkött, paneras i mjuka brödsmulor och stekas – eller friteras – i smör och inget annat, och Edward förklarar varför han blir ”så otroligt ledsen” när kristidsprodukten margarin hamnar i hans väg.

Dessutom avslöjar Edward hur han är som bilförare och drar en glad anekdot från Plzen som bland annat involverar en trenchcoat.

Episodens sponsor MatHem publicerar Edwards mödosamt framtagna recept på wienerschnitzel här (finns även i kokboken ”Kokkonst för livsnjutare” av Edward Blom och Gunilla Kinn Blom):

https://www.mathem.se/recept/akta-wienerschnitzel-av-edward-blom-o-gunilla-kinn-blom

Coola, kompetenta, fixiga, intressanta och änglalika kvinnor

26 juli, 2016 by av Gunilla Kinn Betraktelser Huvudmeny Mina tv- och radioprogram TV och radio

Edward har som sagt fått mängder av fantastiska och fantastiskt positiva reaktioner på sitt Sommar-program, från såväl proffstyckare som okända; vänner och bekanta; massor av glada tillrop på sta’n och på nätet – men också en del märkliga reaktioner.

Recensioner kan man egentligen inte recensera, bara påpeka rena felaktigheter – men nog blir det märkligt ibland, och man undrar i några fall ifall recensenten lyssnat på samma program som en själv.

Konstigt har det blivit i Aftonbladets Sommar-recension. Det är en sak att skribenten Hanna Olsson ansåg att det blev lite väl många studentminnen; det tyckte faktiskt jag också… Men hur hon använder sin slutkläm till denna ”brasklapp” (sic!) övergår mitt förstånd:
”Att 2016 beskriva alla kvinnor som änglalika flickor eller mödrar rekommenderas inte.”

Verkligen? Låt oss gå igenom hur Edward beskriver ”alla kvinnor” i programmet:

1. ”Min mor är en riktig hönsmamma. Jag fick inte gå över ”stora vägen” förrän jag började fjärde klass. Inte åka in till stan själv förrän jag börjat gymnasiet. När jag varit på villafester ute på Ekerö, eller inne i stan och tagit några öl på Kloster Pub, var mamma alltid vaken  – oavsett hur sent det var.”

Min kommentar: OK, Edwards mamma beskrivs inte bara som en moder utan rentav som en hönsmamma.

(– – –)

2. Jag överöstes av kärlek av mina underbara föräldrar, och av min nästintill änglalika storasyster som alltid lät mig vara med och leka med henne och hennes vänner. – Om någon protesterade så ville hon inte längre umgås med dem.

Min kommentar: Ja, här har vi den änglalika flickan (men hon, det vill säga min svägerska Anna, är också den enda såvitt jag kan se).

(– – –)

3. När Fetzenreich stängde hamnade vi ofta på någon bar eller hemma hos Ester som var den enda med en egen centralt belägen lägenhet. Själv hyrde jag rum av en gammal överborgmästarinna och fick inte ha nattgäster.

Min kommentar: Varken Esther eller den gamla överborgmästarinnan verkar särskilt änglalika eller moderliga, utan båda mer som … lägenhetsinnehavare.

(– – –)

4. Det sista halvåret tog jag in morgontidningen varje gång vid hemkommandet, och den gamla överborgarmästarinnan som då redan var vaken ojade sig halvt chockerad, halvt road över den vilde studenten.
Min kommentar: Nu är överborgmästarinnan vaken, chockerad och road – men fortfarande varken änglalik eller moderlig.

(– – –)

5. Sista gången var när min finske vän kommit krypande ut från mitt rum en förmiddag efter att otillåtet ha övernattat på mitt golv, med en gammal getfäll över kroppen. Den gamle överborgmästarinnan som var skumögd hade börjat skrika ”Ein Hund, Ein hund”, varvid min kamrat svarade ”voff, voff” – och reste sig upp. Att hon inte fick en hjärtattack var ett under.

Min kommentar: Nu är hon skumögd och hundrädd också.

(– – –)

6. Även om jag inte pluggade mycket läste jag konstant. Några kvarter från mig låg ett utmärkt antikvariat. Jag lärde mig snart tyda frakturstil. Först fick jag ringa mormor och över telefonen försöka förklara hur krumelurerna såg ut. Och fick svar att det var ett ”s”, och det var också ett ”s”, och det var faktiskt också ett ”s”. Jag köpte massvis av böcker och satt nere vid Mosel, i parker och i vinstugor och läste in hela den tyska kanon av romaner och poesi.

Min kommentar: Edwards mormor är väl per definition en moder, men hon beskrivs snarast som bildad och språkkunnig.

(– – –)

7. Mycket var spontant. En morgon efter en av alla de otaliga festerna bestämde jag och en flicka att helt sonika åka över till Nancy och äta franska croissanter och café au lait till frukost.
En annan gång tog jag med en tyska till DDR för att växla Ostmark som jag investerat i. När jag väl hittat en frukthandlare som kunde växla blev det mitt livs bästa investering.

Min kommentar: Här är två studentskor, som inte heller verkar särskilt änglalika (och inte heller mödrar).

(– – –)

8. Det blev ett givande år med grundkurs i litteraturvetenskap. Vi läste tusentals sidor varje vecka och sedan träffades vi före seminarierna och diskuterade de lästa böckerna i fasta grupper. Det blev oerhört intressanta samtal med de tre intelligenta och genomtrevliga unga kvinnor som ingick i min diskussionsgrupp.

Min kommentar: ”Intelligenta”, ”genomtrevliga” och ”unga” är som ni ser epiteten här.

(– – –)

9. Jag kom snart in i ett trevligt gäng av främst nordiska utlandsstudenter – särskilt en skånska blev en vän för livet.

Min kommentar: Inte heller Edwards skånska väninna (hej Ulrika!) beskrivs som som ”änglalik”, snarast indirekt som ”trevlig” liksom de andra studenterna – och vänfast.

(– – –)

10. Min syster hade ordnat ett tillfälligt andrahandskontrakt: en 16 kvadratmeters lya på Tegnérgatan. Norrmalmssidan mitt emot Tre Backar.

Min kommentar: Jo, här återkommer den änglalika systern förvisso, med en änglalik handling (det medges): att fixa en lägenhet! Men det skulle förstås också kunna tolkas som att hon har goda kontakter eller är bra på att fixa saker.

(– – –)

11. Här träffade jag två flickor som än idag är nära vänner och vi hade extremt roligt de där månaderna. Sålde böcker i varandras namn, sålde med fåniga röster, jäklades med varandra under samtalen, skrattade hysteriskt.
Flickorna lyckades dessutom sälja böcker under tiden – det gjorde inte jag.

Min kommentar: Jaha, dessa flickor (hej Anna och Cecilia!) är väl snarast fulla av upptåg och skickliga på att sälja än de är … änglalika.

(– – –)

12. Jag led av en obesvarad förälskelse sedan ett par år och fortsatte hoppas fast flickan inte besvarade mina känslor utan bara ville ha mig som vän – som alla andra …
Jag var sedan tonåren förläst på Goethes „Den Unge Werthers lidanden” och tusentals dikter om trånande, platonisk, hövisk kärlek på avstånd.
Nu läste jag Petrarcas dikter till Laura, som gjorde allting ännu värre.

Min kommentar: Här får man tyvärr inte riktigt veta huruvida Edwards obesvarade kärlek var särskilt änglalik eller ej (men moder var hon i alla fall inte).

(– – –)

13. Husläkaren diagnostiserar „Panikångest“. Hon är förvånad över att vare sig Cityakuten eller sjukhuset förstått det. Allt var ju klassiska symptom.

Min kommentar: Här är en kvinna som beskrivs som en skicklig och kompetent yrkesperson/läkare. Inte heller här framgår att hon är änglalik eller moder.

(– – –)

14. En meddomare i programmet, Lisa Förare Winbladh, fixade in mig på Årets kock-banketten. Där hon vid champagnebuffén presenterade mig för en viss Gunilla Kinn.

Min kommentar: Ytterligare en kvinna som dels är yrkesperson (domare i ett TV-program) dels har kontakter och förmåga att fixa. Men änglalik? Själv skulle hon gapskratta om hon skulle ha beskrivits så!

(– – –)

15. Vi fann genast varandra och stod kvar när alla andra redan satt sig, då upptäckte att vi var placerade bredvid varandra.
Vi samtalade intensivt hela kvällen – och jag blev mycket imponerad av denna coola, mycket kvinnliga, vittberesta utrikeskorrespondent.

Gunilla och jag hann träffas ett par gånger de närmaste veckorna men sedan åkte hon tillbaks till New York där hon bodde.

Min kommentar: Cool, mycket kvinnlig och vittberest – det är jag, det! 🙂 Inte heller jag beskrivs som särskilt änglalik…

(– – –)

16. Under våren fick jag mitt livs första riktiga flickvän. Det var en mycket sympatisk ung kvinna – även om det snart visade sig att vi inte alls var gjorda för varandra ….
Trots att det var hon som lämnade mig efter ett par månader, gjorde förhållandet underverk för mitt självförtroende, och jag är övertygad om att jag aldrig senare hade blivit tillsammans med Gunilla om jag inte haft denna relation strax innan.

Min kommentar: Och här är en ung dam som beskrivs som ”mycket sympatisk”. Men det är inte en synonym till ”änglalik”. Och inte heller till ”moder”.

(– – –)

17. Gud tyckte det var dags för ännu ett under, lille Melchior fanns plötsligt till inne i Gunillas mage.

Min kommentar: OK, detta antar jag får räknas som att jag indirekt beskrevs som ”moder” (men inte mer än att Edward också indirekt beskrev sig själv som fader).

 

Döm själva! Men jag skulle råda Aftonbladets Hanna Olsson att a) köpa en ordbok och lära sig innebörden av ordet ”brasklapp” (som hon ju använt helt felaktigt vad gäller hennes rekommendation om kvinnobeskrivningarna) och b) lyssna på programmet en gång till och fundera över om hennes slutklämsrekommendation är korrekt eller missvisande.

Mer om Edwards Sommar-program

25 juli, 2016 by av Gunilla Kinn Betraktelser Bilder på Edward Edward-länkar Huvudmeny Länkar Läsarfeedback Mat och dryck Mina tv- och radioprogram Musik Traditioner TV och radio

9b434f85-4a2d-423f-9939-7c19dff5430dTack för alla fina kommentarer om och reaktioner på Edwards Sommar!

Ni som eventuellt missat det, eller skulle vilja höra det igen, kan lyssna via Sveriges Radios hemsida:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/751822?programid=2071

Som ni märkt/kommer att märka handlar Edwards Sommar-program i mycket liten utsträckning om mat och matlagning. Han skulle gärna göra ett så kallat Vinter-program med just ett sådant tema – så rösta gärna fram honom här (leta fram ”Blom, Edward” i listan): http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=6452527

Ros (och något lite ris) har strömmat in via sociala medier och alla slags traditionella medier. Så snart vi hinner, när det nu är, kommer vi att lägga upp några länkar till recensioner här på bloggen.

Edward har även fått en del lyssnarbrev. Här är ett utdrag ur ett av de längre:

”Eftersom många ungdomar känner till Dig, skulle Du vinna många gratispoäng genom att vara mer nyanserad inför alkoholens nackdelar.”

Och här är Edwards svar till denna lyssnare:

”Programmet var på intet sätt tänkt att vara ett propagerande för alkohol, jag ville bara berätta om mitt livs lyckligaste och värsta ögonblick. När man analyserar och ser i backspegeln så är det förvisso uppenbart att alkoholen funnits med i alla mina lyckligaste ögonblick – och det är väl därför mänskligheten har nyttjat alkohol i årtusenden: för att det på många personer ger en positiv effekt. Det är mitt livs historia. Att alkohol också har massa dåliga sidor har många berättat om, men det hade ingenting som har med min ungdomstid att göra utan skulle varit en helt annan historia.

Hade Sveriges Radio från början sagt till så skulle jag naturligtvis kunnat lägga in någon liten aspekt om olycksrisk, att en god vän haft problem med spriten etc. Nu hörde de av sig dagen innan och ville klippa ner (antagligen efter kritik utifrån), vilket var grunden att jag reagerade och att det började valsa runt i pressen. Jag tror inte folk reagerat på att det var så mycket tal om öl och vin om det inte blivit denna censurdiskussion innan.

Ett Sommarprogram ska vara en persons berättelse. Tidigare har sommarpratare t.o.m. tillåtits uppmana till revolution. Jag tror det vore extremt illa för vår demokrati om radio och press vore stängd för en åsikt som säkert halva folket delar, att alkohol gör många människor glada och har mer fördelar än nackdelar. Varför inte låta mitt sommarprat istället leda till debatt? Ju mer vi diskuterar frågor ju mer belysta blir dem. Kanske är det så att vissa personer blir lyckliga av alkohol, vissa olyckliga – det kan vara bra för ungdomar att känna till.

Folk hör av sig varje dag och har idéer på vilket sätt jag ska vara en förebild för ungdomar. Alla anser att vara en förebild för ungdomen är att propagera för deras åsikter. Jag är väl medveten om att jag som känd person kan ha viss påverkan på unga människor. Jag väljer därför att följa mitt eget samvete och mina egna ideal. Kan fler unga få uppleva mina fantastiska studentår som verkligen inte bara var ett superi utan där alkohol ingick som en liten del av kamratskap, traditioner, kultur, bildade diskussioner och eleganta måltider så är jag lycklig.”

Politiska snapsvisor

2 januari, 2015 by Betraktelser Mat och dryck Musik Öl Politik

Anders Borg höjde ju alkoholskatten tre gånger och kom med det otroligt dumma uttalandet att han inte kände till någon person som drack för lite alkohol. Jo tack, jag kunde ge honom en lång lista bara bland personer jag känner. Vid en av höjningarna skrev jag en häcklande snapsvisa, där jag bl.a. rimmade ”Borg” på ”sorg”.

Men nu är det nya tider, majoriteter och finansministrar – fast alkoholskatten höjer de lika mycket, de … Och sätter sig t.o.m. i knät på IOGT-NTO – så ett par dagar före nyår författade jag en ny häcklande snapsvisa. Tillägnad den gamle smugglarkungen Algot Niska (som för övrigt inte bara smugglade sprit, utan även gjorde en stor insats för flyktingar).

Niskavisan – skriven med anledningen av den stundande alkoholskattehöjningen

Melodi: Arbetets söner. Text: Edward Blom
 
Nu tystnar sången
decemberbetongen
majoriteten i riksdagen fått.
IOGT:na
och Magdalena
stryper nu kranen för stuga och slott.
Men se en stretande
lastbilschaufför
GPS-letande
hitåt ju kör!
Oket med påskriften ”tig och försaka”
länge oss nedtryckt i mörker och böl.
Rospiggar raska, kom nu tillbaka!
Kom Algot Niska med brännvin och öl!
Skål!

 

Gott nytt år förresten!

Edward

 

 

Edward gästar Tom Sjöstedt och Electrolux 8/10

4 oktober, 2013 by Allting gott och alldeles för mycket av Gunilla Kinn Betraktelser Edward-evenemang Mat och dryck

Tom Sjöstedt är en av våra absoluta favoritkockar! Jag, Gunilla, stod i den andäktiga publiken i Gyllene salen i Stadshuset när han korades till Årets kock 2008, och Edward lärde känna Tom när de båda satt med i juryn för Stjärnkockarna i TV3. Sedan har vi sprungit på varandra i olika branschsammanhang, och så har det visat sig att Tom är barndomskompis med ett av mina kusinbarn. 🙂

Dessutom har vi hamnat på samma förlag! I fjol gav Tom ut sin fantastiska kokbok ”Äntligen helg – lite vassare, mycket godare” på Norstedts, som vi med glädje gett bort som födelsedagspresent för att fler ska inspireras av Toms sköna matlagningsstil.

En av midsommarens höjdpunkter var för övrigt när Tom och Edward var med i TV4 Nyhetsmorgon tillsammans, och Tom skickade med Edward diverse godsaker hem till mig – bland annat lite härlig märg som resulterade i en så kallad ”livsnjutarsmörgås” (vi måste nästan göra en ny kokbok bara för att få en anledning att skriva ner receptet på den).

I november öppnar Tom och hans Årets kock-kollega Daniel Räms egen kvarterskrog i närhetena av Odenplan: Lilla Ego. Gissa vilka som kommer att hänga på låset, och göra allt för att de ska kunna fira ettårsdagen?!

Bland mycket annat är Tom också som konsult kulinariskt ansvarig för maten i Electrolux personalmatsal. (SvD har skrivit en artikel om detta och andra företags arbete med att få en bättre lunchmatsal.) På tisdag serverar de tre rätter lagade ur ”Allting gott och alldeles för mycket”!

Kötträtt: Biblisk lammgryta (sid 49)

Fiskrätt: Onkel Edwards inkokta lax (sid 118)

Efterrätt: Madeiramousse (sid 93)

I samband med lunchen kommer vi att sälja ”Allting gott och alldeles för mycket”, och de som vill kan naturligtvis få boken signerad. Pris: 220:-/bok.

Adress: S:t Göransgatan 143 (T Stadshagen)

Lunchmatsalen är främst för dem som arbetar i Electrolux-huset. Men allmänheten, till exempel just du, är också välkommen denna dag! Då är det dock viktigt att anmäla sig, senast dagen innan, så att ditt namn finns i receptionen. Skriv ett mail till:  info@tomsjostedt.se!

Gunilla Kinn Blom

Till mångfaldens försvar

18 september, 2013 by Betraktelser Politik Religion/teologi

Man kan ha åsikter om den nya arbetsmarknadsministern och om hon är lämplig eller olämplig som minister. Men det senaste dygnets debatt har blottat mycket otrevliga tendenser i det svenska samhället. Det som ställs på sin spets är frågan om religions- och åsiktsfrihet.

Är det möjligt för en livetsordare att sitta i regeringen? För en abortmotståndare?

Bara det att en person varit medlem av samfundet Livets Ord framhålls av åtskilliga röster som diskvalificerande nog för att ingå i en regering. Min spiritualitet ligger långt från Livets Ords och jag ogillar den framgångsteologi som rörelsen förespråkade under sin första tid, liksom jag känner mig främmande för den amerikanska tv-kyrko-stil som de (åtminstone för 20 år sedan) hade drag av. Inom trosrörelsen i stort (Livets Ord och systerförsamlingar) har det begåtts övertramp av flera slag genom åren. Men vi talar inte om ett extremistiskt parti på höger- eller vänsterkanten. De är inga våldsverkare eller rasister, utan en mängd personer med skilda åsikter och politisk hemvist som ber, firar gudstjänster och skänker pengar till välgörenhet. Om en livetsordare anses för extrem för att få vara med i en regering, hur ska det då gå med personer från andra kulturer? Även en moderat muslims världsbild skiljer sig mer från den svenska Svenssonmallen än en medlems av Livets Ord. Och så gör en stor del av våra invandrares, oavsett religion.

Fram till 1952 kunde enligt lagen en katolskt kristen inte bli minister i en svensk regering. Sedan dess har vi haft religionsfrihet. (Med förre miljöministern Andreas Carlgren hade vi faktiskt en minister som var katolik.) Men även om vi nu har religionsfrihet på papperet så känns det som om vi går mot en informell reglering av vilka religioner som tillåts i regeringen. Vad är då allt tal om mångfald och att regeringen måste representera alla grupper i samhället egentligen värt?

Går vi vidare till frågan om åsiktsfrihet är denna betydligt svårare. Vi röstar på partier med vissa åsikter och det är självklart att vi förväntar oss att dess företrädare inte ska ha några åsikter, som bjärt skiljer sig mot partiets ståndpunkter. Samtidigt har vi 9 miljoner medborgare, men bara sju partier i riksdagen. En mångfald av åsikter bland de folkvalda är således fullständigt självklar, även om de enas om vilken politik partiet i fråga ska driva.

Frågan om abort är inte enbart en politisk fråga. I grunden är det en fråga om ontologi d.v.s. läran om varat och sakers beskaffenhet. När uppkommer mänskligt liv? Det är uppenbart att barnet inte kan vara ett kroppsorgan precis innan det föds och en människa precis efter. Alltså blir det som finns i livmodern en människa någon gång mellan befruktelsen och veckorna innan födseln. Svensk lag säger att det är problematiskt efter 18:e veckan, men tillåter abort i särskilda fall senare. Jag vet inte hur sent, men knappast fram till slutet av graviditeten, då alla är eniga om att det är ett barn. Och olika läkare bedömer säkert olika i frågan.

En fråga av denna typ är inte som ja eller nej till allmän rösträtt. Det måste vara upp till var och en att fundera över, att använda så väl förnuft som tanke och komma fram till en egen hållning. Blir det en människa vid ett speciellt tillfälle, eller sker det successivt? Vad är liv? Vad har vi rätt att göra och inte göra?

Naturligtvis finns de som valt att bli abortmotståndare bara för att de vill förtrycka kvinnor, är bakåtsträvare, blint följer en religiös ledare utan att tänka efter själva, etc. – men jag är övertygad om att majoriteten faktiskt blir det för att de kommer fram till att cellen blir människa vid en annan tidpunkt än den svenska lagstiftningen säger. Vilket knappast är konstigt, eftersom lagen i sig är flytande och en kompromiss mellan många olika åsikter. Och är man övertygad om att något är ett barn, en människa, så måste man naturligtvis förespråka att det bästa sker även den individen.

En person som går in i en regering måste arbeta för det grundläggande program som partiet gått till val på och som partistämma och partiledningen beslutat. Men etiska uppfattningar som inte huvudsakligen berör det personen arbetar med, måste få finnas. På samma sätt måste vi få bort partipiskorna så att riksdagsmän åtminstone kan få lägga ner sina röster och inte tvingas rösta mot sin samvete. Ingen av oss kan med full säkerhet veta vad som är rätt, men om alla tänker, känner, funderar, inhämtar kunskap och agerar utifrån sitt eget samvete så kommer vi få en både rikare och bättre värld.

I frågor som är väldigt komplexa är det en nödvändighet med människor som utifrån olika perspektiv nått olika ståndpunkter. Respekterar man varandra, tillåter mångfald och har en dialog där man ständigt är öppen för att den andre faktiskt kan ha rätt på vissa punkter så ökar också möjligheten att till slut nå insikt och forma samhället på bästa sätt. I ett enhetssamhälle, där endast en åsikt får gälla samtidigt, avstår man istället att ta till vara på större delen av mänsklighetens kapacitet, hur god vilja politikerna än egentligen har. Och en värld där människor tvingar bryta mot sitt samvete blir korrumperad.

Edward Blom

Advent

8 december, 2011 by Betraktelser Fester Mina tv- och radioprogram Öl TV och radio Vardagsliv

Advent ska vara en tid av stillhet och eftertanke men sällan har jag varit så utarbetad. Här kommer dock en snabb resumé om vad som hänt de senaste två månaderna. 

  • Vi har flyttat – hundratals kartonger från min gamla våning på Kungsholmen, och åtskilliga även från Gunillas gamla i Harlem och Gunillas i Gamla stan har kommit hit till vår nya våning på Valhallavägen. Eftersom vi varit så hejdlöst upptagna med jobb och aktiviteter så är våningen ännu en kartonglabyrint. (Men om vi någonsin får den röjd så kommer den vara väldigt vacker – bl.a. med Morris-tapeter vi lät sätta upp innan inflytt.)

 

 

  • Min hustru Gunilla har fyllt 40, vilket firades med stort balluns på Kristinehofs Malmgård.

 

  • Min kära faster har blivit sjuk och legat på sjukhus i veckor – inneslut henne gärna i Era böner.

 

  • Jag har blivit hedersmedlem av min gamla student nation Södermanland-Nerikes i Uppsala, vilket var en stor glädje. Höstbalen när värdigheten förlänades var vidare en fantastisk upplevelse för både Gunilla och mig – att den helgen sedan avslutades med gåsmiddag hos vännerna Blomqvist gjorde ju inte saken sämre.

 

  • Jag har blivit upptagen som medlem av Klubb Cerivisia, ett sällskap främst för bryggare, men numera även annat ”ölfolk” där min farmors morfar var förste ordföranden.

 

 

  • Provat oktoberfestöl (och hållit föredrag om oktoberfestens historia samtidigt) på Carlsberg, suttit i panelen på tidningen Schlitz Oktoberfestölsprovning, provat Carlsbergs alla julöl på en tillställning på Gondolen.

 

  • Jag har hållit massa föredrag på olika föreningar, bl.a. på Den heliga Gravens av Jerusalems årsfest, på ABM-konferens i Göteborg, teatern i Varberg, samt på föreningen Heimdahl, som även avhöll en ”Edward Blom-sexa” efteråt.

 

  • Jag har berättat om mitt hår för Nordiska Museet http://har.blogg.nordiskamuseet.se/2011/10/edward_blom/ . Kajsa Hartig stod bakom projektet och eftersom det är hon som är den som har den enorma vänligheten att sköta allt tekniskt med denna blogg så kunde jag inte gärna neka. Det är för övrigt bara och enkom för att hon tjatat som jag skriver detta inlägg, så tacka henne.

 

  • Har hunnit äta två restaurangjulbord: Villa Godthem på Djurgården fick full pott: fem blommar av fem, hoppas hinna återkomma med en fullständig recension. Grand Hotel tyckte jag tappat något sedan tidigare år, men är ännu ett av stans bästa, landar på fyra blommor av fem möjliga. (Dessutom var det julbord med Cerevisia på Spendrups, också läckert.)

 

  • Jag har varit på flera härliga middagar (Tack biskop Anders, familjen Mann, Jenny och Gunnar m.fl.) samt på släktens årliga pepparkaksbak (Tack Helena och Tord) och S:ta Eugenias julbasar.

 

  • Jag har slitit som en hund på jobbet med arbete upp över öronen: redaktörskapet för Företagsminnen, artiklar om Trygg-Hansa, krönikor till Dagens Handel och Entreprenör, föredrag för UD, en ny hemsida om handelns historia m.m. m.m.

 

  • Har skrivit dryckestipps till Katolskt Magasin och en artikel om julmatens historia till en reklambilaga till Svd – intervjuats av en annan reklambilaga till Svd och försökt förklara för en tredje reklambilaga till Svd att jag inte har lust att skriva en ledare till dem gratis.

 

  • I dag har jag spelat in webb-tv för Svd, vilken börjar visas i början av det nya året, vilket har varit mycket roligt men tagit min allra sista krafter. Så i dag blir det ingen kartong uppackad …

Ja, jag lever

7 oktober, 2011 by Betraktelser Edward i New York Mat och dryck Mina tv- och radioprogram Resor Restauranger

Ja, jag lever! Har varit två veckor i USA och förutom en hel del roligheter hjälpt min hustru att packa ner hennes bohag och göra sig av med det till köpare, Frälsningsarmén, lumpsamling etc. – samt sänt hem en hel del. Mest var jag nog i vägen och yrde runt som en stressad pelikan.

Ankleverfarm har jag varit på också och hoppas kunna skriva om längre fram – och ätit många härliga måltider.

Sedan har jag varit vidrigt jetlaggad, haft en hektisk arbetsvecka, köpt en ny våning och inlett tapetval, flyttbestyr etc. – och hållit föredrag och redigerat texter och varit på tok för stressad …

På bloggen dyker jag upp igen när jag får en stund över. Här är i alla fall det sista inslaget jag gjorde för Filip och Fredrik denna gång. Ovanligt roligt eftersom jag fick regissera mig själv. Fotot sköttes av en svensk frilansare som bodde i USA och sedan klippte Breaking News-gänget det hemma i Sverige.

Sommarminnen I – Picknick på Djurgården

17 september, 2011 by Betraktelser Bildblogg Bilder på Edward Huvudmeny Mat och dryck Natur Vardagsliv

Om än två veckor försenad (vilket knappast gjort någon ledsen) kan man nog inte annat än konstatera att hösten nu kommer krypande. Löven börjar få sina första färgskiftningar, mina solrosor på balkongen växer allt långsammare (tveksamt om de kommer hinna blomma) och efter att vissa delar av min kropp förvandlats till isblock på väg till jobbet i går förstod jag att cykelsäsongen var över, i alla fall för oss som inte orkar ha en uppsättning specialkläder i goortex som man byter till före och efter varje cykelktur.

Vad kan då passa bättre än att lägga ut några härliga minnen från sommaren, då när allt var så bra att man inte hann blogga för fem öre.

Jag börjar med några picknickbilder från Djurgården. Om jag hinner blir det fler bilder framöver – men jag lovar inget, har lärt mig att osvuret är bäst … Boken jag håller i handen är Deutsche Liebesgedichter, flaskan en Pol Roger vi fått i bröllopspresent, picknickmatens exakta sammansättning har jag glömt men det var ostar, charkuterier, thailändsk biffsallad, jordgubbar och en hel del annat.

Om man klickar en gång på en bild öppnas den ensam, men ännu liten. Klickar man en gång till blir den stor.