En av Edwards kära stamkrogar som förlorat större delen av sin omsättning på sistone, Östra stations järnvägsrestaurang i Stockholm, har en supporterskara som bedriver en Swish-insamling för att hjälpa restaurangen att överleva genom att laga matlådor till vårdpersonal. Detta diskuteras – liksom torrfisk och annan färöisk mat (samt som bonus även isländsk torrfisk, och så får vi lära oss varför torrfisken avlöstes av lutfisk).

Därifrån är steget inte långt till att apropå en lyssnarfråga tala om sås av fermenterad fisk, det vill säga worchestershiresås och även garum och andra fisksåser. Edward blir så inspirerad att han till och med börjar fundera på att prova ut worchestershiresåsglass!

Denna gång hinns många lyssnarfrågor med, exempelvis får en sådan Edward både att citera Runeberg och att ge sin syn på dekantering av vin – vilket Mats kanske inte helt överraskande vet allt om och ger värdefulla tips kring.

Den gamla poddfavoritfrågan om vad som kan tänkas vara värre än styggelsen ärtskott återkommer, och vi får veta att Edwards treåriga dotter ”inte älskar” persilja när det räknas som grönsaker men desto mer om det definieras som krydda – och hur är det egentligen med mat som mest av allt är skådebröd, är det bra eller dåligt?

Edward har hittat korn av djup sanning även i ”My little pony”-filmer, och samtalet kommer att handla om vikten av en vacker bordsdukning och av att pynta sitt hem.

Vad är egentligen en gökotta? Jo, en av de mycket få saker som kan få Edward att glädjas åt att gå upp väldigt tidigt på morgonen. Plötsligt visar det sig att både han och Mats åtminstone till kvarts är dalfolk, och avslutningsvis deklamerar Edward en dikt, ”Tidig vår” av Elias Sehlstedt.

Maila gärna redaktionen! podden@edwardblom.se

P S Här finns mer information om insamlingen till Östra stations järnvägsrestaurang: https://www.instagram.com/p/B_5BaNBosFt