Archive by Author

Köp ”Kokkonst för livsnjutare”!

13061498_O_1-3Nu finns vår härliga ”Kokkonst för livsnjutare” i handeln! Vi har lagt ned så mycket kärlek i den här kokboken, som innehåller massor av recept, underhållande texter och kulturhistoria – och, inte minst, härliga bilder från miljöer som vi byggt upp tillsammans med våra vänner som agerar fotomodeller och med fotografen Eva Hildén Smith och stylisten Madelin Downey. Pär Wickholm har gjort den vackra formen även denna gång, liksom till vår förra kokbok ”Allting gott och alldeles för mycket” och etiketterna till Edwards viner.

Du kan hitta ”Kokkonst…” i de flesta boklådor, exempelvis Akademibokhandeln och hos nätbutikerna – men varje bokhandel bör kunna ta hem boken snabbt på beställning.

För större ordrar, från 20 exemplar och uppåt, går det bra att köpa direkt från Norstedts försäljningsavdelning.

Vi måste säga att det är väldigt mycket bok för pengarna! Boken väger hela 1 270 gram och är på 212 sidor. Men ni kommer att märka att innehållet är fullmatat och allt annat än utfyllnad.

Observera att vi själva inte kommer att sälja några böcker! Vi har helt enkelt varken utrymme att hålla lager hemma, eller tid att sköta bokförsäljning.

Vi kan dessvärre inte heller erbjuda några signerade böcker. Möjligen kommer vi i december att själva ordna något enstaka signeringstillfälle i Stockholm. Det kan också hända att vi dyker upp i någon bokhandel i Stockholmsområdet under julhandeln. Tid och plats för detta kommer vi isåfall att annonsera i god tid i olika sociala medie-kanaler – här på bloggen, på Facebook och/eller på Instagram. (Bor du på annan ort, försök hitta någon du känner som kan komma dit – vi har tyvärr inte någon som helst möjlighet att skicka böcker på posten.)

”Kokkonst för livsnjutare” har redan fått stor uppmärksamhet i medierna! Kolla här:
Vi bjöd på courtbouillon à la New Orleans i Nordegren&Epstein i P1 17/9: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4058&artikel=6257716
Vi lagade tryffelkanin och ”mullvad” i TV4 Nyheterna 21/9: http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3203205
Vi gjorde Toast Skagen med vår egen Skagenröra i SVT Gomorron Sverige 22/9: http://www.svtplay.se/klipp/3764229/edward-och-gunilla-blom-om-sitt-matuniversum
Vi lagade oxrullader med palsternacksstavar i TV4 Vardagspuls 23/9: http://www.vardagspuls.se/mat–recept/recept-sasong-2/edward-bloms-oxrullader

Vi hoppas såklart att ni och era vänner kommer att tycka mycket om vår bok! Vi är stolta som tuppar över den, och som ni förstår tycker vi för övrigt att det är den perfekta julklappen för alla som gillar god mat och bra läsning. 🙂

Edward Blom på Bokmässan i Göteborg 2015

Här är vårt program på mässan! De flesta programpunkter äger rum på kokboksscenen Kockteatern (som ligger i F-hallen, 02:12).

Ni som tänker dyka upp på Bokmässan, glöm inte att rösta på vår fina kokbok ”Kokkonst för livsnjutare” – om nu Måltidsakademien ställer ut årets litteratur om mat och dryck, vilket de gjorde åtminstone när vi var där 2013, intill Kockteatern!

/Gunilla Kinn Blom och Edward Blom

***med reservation för ändringar***

FREDAG
16.30–16.50 Kockteatern, intervju och tillagning av en av rätterna ur ”Kokkonst för livsnjutare”

LÖRDAG
10.50–11.00 Kockteatern, intervju
11.20–11.30 Scenen i Norstedts monter (B05:22)
12.50–13.00 Kockteatern, intervju
16.00–16.20 Kockteatern, intervju och tillagning av en av rätterna ur ”Kokkonst för livsnjutare”

Kokboken finns till salu både i Norstedts monter och intill Kockteatern. Vi signerar den i mån av tid efter varje framträdande! Observera dock att schemat ibland är tajt, exempelvis på lördag förmiddag, och att Edward måste få tid att förflytta sig mellan olika platser också…

Riv inte 1800-talets tullhus på Blasieholmen!

Detta är Edwards synpunkter apropå ”Nobel Center”. Idag (22 april 2015) är sista dagen för Stockholms stads så kallade samråd. För mer information om hur man skickar synpunkter till staden, se här: http://bygg.stockholm.se/-/Nyheter/Nobel-Center-/samrad

B_2ZOVlUIAAmgpe

Blasieholmen sett från Strandvägskajen. Foto: Edward Blom

Synpunkter, samråd  Dp 2013-00460

Härmed avlägger jag mina synpunkter under samrådet inför den avsedda rivningen av Tullhuset och magasinen samt byggandet av ett ”Nobel Center” på Blasieholmen (Dp 2013-00460).

Det är med stor sorg jag har tagit del av förslaget om rivningarna på Blasieholmen. Både som vanlig medborgare och som arkivarie/kulturhistoriker finner jag förslaget fruktansvärt.

Tullhuset från 1876 är en arkitektonisk pärla med harmoniska former och intressanta detaljer. Att riva ett så vackert och intressant hus från 1800-talet är i sig något som aldrig borde få förekomma – särskilt som så många hus från den tiden redan gått förlorade, under de stora rivningarna på 1900-talet. Detta kunde förvisso lösas med att huset flyttas – ifall det är tekniskt möjligt (jämför Klocktornet, Norra station, som skulle flyttas men som revs i alla fall).

Som historiskt kulturminne är helhetsmiljön mycket skyddsvärd, som också många experter och remissinstanser påpekat.
I Sverige har vi tyvärr sett pejorativt på 1800-talet som epok. Detta eftersom man alltid ser ner på den epok som närmast föregår den egna, och under 1900-talets mitt var således 1800-talets slut en symbol för det gamla, omoderna, fattiga, smaklösa etc.
När vi i dag nått en bra bit in på ännu ett århundrade är det tid att se på 1800-talet med friska ögon som det århundrade då det moderna Sverige, och en stor del av det vi uppfattar som gott i vårt samhälle, uppstod.

Det var under 1800-talet Sverige fick näringsfrihet. Nog hade vi haft en del bruk, lite handel, jordbruk innan – men ett näringsliv i dagens bemärkelse uppstod först på 1800-talet. Det är då vi blev en exportnation, en snillenation, det var då Sverige blev rikt.

Denna rikedom användes även till bygget av ett nytt samhälle. Under 1800-talet uppkommer arbetarrörelsen, liksom folkrörelserna; den liberala rörelsen blir stark och grunden till de flesta av dagens partier läggs. Det moderna Sverige börjar byggas med minskad dödlighet, allmän skolplikt, avlopp, välfärd, tekniska högskolor etc. Under 1800-talet fördjupas och utvecklas Sveriges demokrati och en debatt och ideologisk diskussion pågår som senare leder fram till besluten om allmän rösträtt följande århundrade. Det Tegnér sade om 1700-talet och kulturlivet kan vi kort sagt även säga om näringslivet och samhället, fast då gällande 1800-talet: ”var stodo vi, om de ej varit till?”

Centrum i 1800-talets starka ekonomiska tillväxt och politiska samhällsbygge låg i huvudstaden. Stockholm var länge Sveriges viktigaste hamn för såväl utrikes som inrikes handel. Här tronade ännu Skeppsbroadeln, här restes bankpalatsen och här rullade pengarna. Tullhuset utgör en av skärningspunkterna mellan näringsliv och det offentliga. All världens varor som strömmade in i Stockholm skulle tullas och pengar skulle tas in från näringslivet till politikernas samhälleliga projekt.

Det bevarade Tullhuset och magasinen där varorna förvarades utgör tillsammans en fantastisk kulturmiljö, som vittnar om tiden innan Göteborg tagit över som vår stora hamnstad. Byggnaderna utgör ett monument över handelns historia, det svenska näringslivets ”Gründerzeit” (när de flesta av dagens exportföretag föddes), men är även ett monument över hur det offentliga tog in tull och skatter som användes för att bygga upp välfärdssamhället.

Nobelpriset är något fantastiskt ensartat som vi i Sverige ska vara enormt stolta över. Nobelkommittén måste behandlas med silkesvantar eftersom det är oerhört viktigt att prisceremonin, museet etc. blir kvar i Stockholm. Personligen finner jag dessutom det förslag av David Chipperfield som framförts på Nobel Center rent arkitektoniskt vackert. Men allt detta får inte göra oss blinda och skövla en ovärderlig miljö vi aldrig kan få tillbaka!

Tullhuset och magasinen och hela platsen borde rustas upp. Den är otroligt eftersatt och förfallen, vilket också är grunden till att rivningstankarna ens kommit upp. Magasinen skulle kunna fyllas med gallerier, fiskmarknad eller fiskrestauranger. Tullhuset med museiverksamhet eller (som tidigare) kommersiell verksamhet. Området skulle kunna bli fantastiskt.

Samtidigt ska Nobelcentret naturligtvis erbjudas en annan plats. Jag är inte man att finna ut den rätta platsen: säger jag Skeppsholmen så förstörs grönområden, säger jag ängen bredvid Junibacken så finns det säkert något argument mot det. Personligen skulle jag finna Nobelparken vid Djurgårdsbrunnsviken mest historiskt korrekt (den fick ju sitt namn eftersom ett nobelcentrum skulle ha byggts där). Vinterviken, Albano, Hagastaden, Hjorthagen, Tegelbacken och Liljeholmen har framförts av andra.

Efter 1960- och 1970-talens fruktansvärda rivningsraseri andades de flesta ut och trodde att denna hemska period var över. De senaste 5–10 åren har vi dock sett en tendens till återupptaget rivande av gamla 1800- och tidigt 1900-talsbyggnader i Stockholm (och övriga Sverige). Rivs Tullhuset trots att alla kulturinstanser uttalat sig mot det är det som att dra korken ur flaskan, eller snarare locket av Pandoras box. Må Blasieholmen inte bli startskottet för ett nytt rivningsraseri, utan ett nytt Münchenbryggeriet eller Kungsträdgårdens almlund! Låt oss bygga nytt på tomma platser – men behålla befintlig historisk bebyggelse, för att även i framtiden kunna läsa vår historia i stadslandskapet.
 
Edward Blom

Kulturhistoriker och arkivarie; hedersmedlem i Centrum för Näringslivshistoria

Julklappstips från AB Edward Blom & Co

bildMed detta blogginlägg skulle vi vilja bidra till era eventuella julklapps-önskelistor, eller kanske inköpslistor, så att det blir rätt stuk i julklappshögarna! 🙂

Julklappshögen hemma hos familjen Blom – och då menar jag främst Edwards föräldrar – brukar vara enorm..! Trots att det kristna budskapet kommer i främsta rummet under den blomska julhelgen är det oerhört viktigt att det är väldigt många och väldigt lämpliga julklappar. Jag är övertygad om att min svärmor – Edwards mamma –  klurat på och köpt julklappar större delen av året redan …

”Allting gott och alldeles för mycket” får stå högst på listan, trots att den fanns med redan förra julen. I år finns Edwards kokbok även i mjukbandsupplaga (flexband), i en nättare storlek och för ungefär halva priset. Men den med hårda pärmar (halvklotband) finns också kvar i handeln!

9781629147000_200_life-is-a-banquet”Life is a Banquet”, det vill säga ”Allting gott och alldeles för mycket” på engelska och bearbetad för en icke-svensk (främst amerikansk) läsekrets är såklart den perfekta julgåvan till dina utländska vänner, åtminstone om de hellre läser engelska än svenska. Boken går att beställa exempelvis via Amazon, Bokus och AdLibris.

Tänk på att göra det NU om boken ska hinna fram till julhelgen! Amazon är förmodligen den bästa tjänsten om boken ska sändas till mottagare i USA). ”Life is a Banquet” går även att få tag på i amerikanska boklådor, hoppas vi i alla fall.

Skärmavbild 2014-12-03 kl. 21.45.28Edward Blom Riesling Trocken – en vinflaska är en förstås en present som passar ganska många mottagare, och rieslingviner är sällsynt lämpade som allround-viner. Läs mer om Edwards egenhändigt framtagna vin här och beställ det via Systembolaget (eller gå till någon av det dussin Systembolagsbutiker, främst i Stockholm, som har vinet på sina hyllor).

Edward Blom-kit – nej, det är inte en peruk, ett lösskägg och en lösmage (det tar vi nästa jul, kanske) utan såklart en ”Allting gott och alldeles för mycket” plus en flaska Edward Blom Riesling Trocken. Se bilden högst upp ovan! En vän till oss har detta som sin stående middagsbjudningspresent till värdinnan, men det funkar såklart lika bra som julklapp. 🙂

9789155260606_200_koksalmanack-2015”Husmoderns köksalmanack 2015” – eller ”Köksalmanack 2015”, som den korrekta titeln lyder – är presenten som räcker hela året (fin reklamtext jag fick till där, eller hur)! Edward och jag har bidragit med en gemensam text om söndagsmiddagstraditionens historia till denna traditionsfyllda bok.

”Ögonblicket – 52 händelser ur Företagsminnen” – en härlig bok från 2013 med bilder ur tidningen Företagshistoria, med Edward som redaktör och kommentator.

• ”Orka torka – motståndsinspiration från Facebookgruppen Family Living –  heminredningsreportage i form av bilder från hundratals svenska hem, såsom de se faktiskt ser ut. (Jag har bidragit med ett fotografi på vår köksradio..!)

kc3a4ra-jul-framsida-fc3b6r-webb

• En burk sill, kanske? Varför inte ge bort Årets sill 2014 från Klädesholmen, med smak av björnbär och grönpeppar. Edward satt med i juryn som korade just denna sill, som finns att köpa i välsorterade livsmedelsbutiker.

Till sist vill vi även tipsa om en bok av Edwards syster, Anna Dunér: ”Kära jul!” – en antologi med jultexter som ni kan läsa mer om och beställa här.

Gunilla Kinn Blom

Laga Edward Bloms Feuerzangbowle!

Jul, FeuerzangbowleFeuerzangbowle är det milda glühweinets stygga kusin, med starkare kryddning och betydligt högre alkoholhalt – och brinner gör den också.

Bålen har säkerligen sina rötter i 1700-talet och hade nog, som liknande drycker, mer eller mindre glömts bort, om det inte vore för en bok och en film som fått namn efter bålen. Den har nått kultstatus bland tyska ungdomar som trots det krångliga tillredningssättet fortsatt att tillreda Feuerzangbowle till advent, jul- och nyårsfirande.

Ingredienser:

2 flaskor oekat rödvin
1 kanelstång
minst 4 dl mörk rom på minst 60 %
5–6 kryddnejlikor
2 stjärnanisar
(en del tillsätter även andra kryddor, vanligtvis muskot eller ingefära, men även lagerblad, enbär, svart te, äkta vanilj och kardemumma förekommer)

1 apelsin, ekologisk, skuren i tunna skivor 1 citron, skuren i tunna skivor
1 sockertopp på ca 500 g

 

Gör så här:

Blanda vin och kryddor samt de skivade citrusfrukterna. Värm vätskan till strax under sjudpunk- ten. Häll över bålen i en glöggryta med värmeljus eller brännare under.

Lägg ett litet galler på grytan och ställ sockertoppen på gallret.
Värm rommen en aning. Dränk in sockertoppen med rom och tänd på. Sockret ska brinna med stora, blåa lågor tills det helt smält ner i bålet.

Fortsätt ösa ny rom med hjälp av en bålslev i metall över sockret, så att det fortsätter brinna – men häll inte direkt ur flaskan så det tar eld! När sockret brunnit upp, släck ev. kvarvarande eld i bålen.

 

Anm.

Feuerzangbowle betyder eldtångsbål, och vill man vara riktigt traditionell ska man hålla sockertoppen med en eldtång medan den brinner istället för att ha den på galler – vilket dock kräver att man har en mycket hård sockertopp.

Sockertoppar (toppsocker) finns att köpa i livsmedelsbutiker i Tyskland, på Skansen, hos Stockholms Aeter & Essencefabrik och liknande ställen i Sverige.

Saknas rom på minst 60 % så häll 2 dl 40 %-ig mörk rom i bålen för smaken. Ös sedan sockertoppen med en annan sprit av rätt alkoholhalt, t. ex. absint eller grön chartreuse.

Receptet finns även med i julavsnittet i Allting gott och alldeles för mycket.

Edward Blom Riesling Trocken till percebes på AG

Meny från restaurang AGHäromkvällen serverades ett visst, finfint Rieslingvin i ett finfint sammanhang – nämligen det så kallade chef’s table på Restaurang AG på Kronobergsgatan i Stockholm.

Ovan ser ni menyn, som serverades för deltagarna till juryn i Årets ölpersonlighet 2014 (läs om föregående år här och här) varav Edward är en. Menyn presenterades inte medan de åt, så ingen visste att det var just Edwards vin som dracks. Även om han själv kände igen att det var ett tyskt vin, och förmodligen gjort på Rieslingdruvor, så anade han inte att det var hans eget – utan gissade på något i de betydligt högre prisklasser som AG brukar servera…

Percebes, som Edward Blom Riesling Trocken dracks till, var jag tvungen att kolla upp hemma i soffan (nejdå, inte alls avundsjuk på AG-besöket, jag fick en doggy bag med efterrätten hem!).

Var det sjöborre? Havstulpan? Nej, långhals blir det på svenska! Och så här ser den märkliga långhalsen ut. Efterforskningarna om ifall det verkligen stämmer att ”allt” passar till rieslingviner, eller i alla fall det mesta, fortsätter..!

/Gunilla Kinn Blom

 

 

Edward: ”K-märk husmanskosten!”

Husmanskonst, Edward visar hur man lagar kroppkakor 3 färg ”Kalops är inte bara kalops, utan ett viktigt njutningsmedel och en del av vår kulturhistoria. (–––) Låt oss laga mer husmanskost, tala mer husmanskost, beställa mer husmanskost!”

Lapskojs, inkokt lax, fläsklägg,  stekt salt sill och kroppkakor – i sommarnumret (3/2014) av det motornostalgiska magasinet Riksettan slog Edward ett slag för den klassiska husmanskosten, och förklarade varför rätter som dessa borde k-märkas. Texten finns ej på nätet, så försök få tag på den fina papperstidningen – som är full av härlig läsning.

Se även Edwards kokbok ”Allting gott och alldeles för mycket” där han delar med sig av sina familjerecept på exempelvis kroppkakor (se bilden, av Eva Hildén Smith), inkokt lax och brunsås.

Tack vare texten har vi fått en del tips om platser runtom i Sverige där husmanskostens fana ännu hålls högt, t ex Mäster Gudmunds källare i Jönköping vars krögare Nonno Helgesson skriver:

”Hej Edward! Sitter och läser din artikel i Riksettan och blir hungrig! Driver Jönköpings äldsta restaurang (84 år nonstop i drift) och vi serverar i princip allt du skriver om… Blir lite stolt när jag inser att vi är en av dessa som vill föra arvet vidare!”

Linköpingsbon Kenth Skoglund skriver:

”Läste precis din artikel i Riks1ttan om förfallet med avseende på husmanskost. Kan glädja dej med att detta förfall inte alldeles drabbat oss, enär de två motellen i vår stad Linköping fortfarande tillhandahåller denna vardagsglädje. Jag kan rekommendera, om så tillfälle gives, en omväg via Sjögestad längs gamla Riksettan. Motellet där har farit varsamt fram med såväl menyer som interiör. Kort och gott, ett bra lunchställe. Även det gamla motellet, Filbyter, på andra sidan staden, serverar vällagad husmanskost. Även det ligger vid gamla Riksettan. Det är i sanning glädjande att höra att du håller husmanskostfanan högt och propagerar för dess bevarande.”

Själva slår vi gärna ett slag för Östra stations restaurang här i Stockholm, där vi ofta och gärna äter husmanskost. Skriv gärna i kommentarfältet om du känner till fler ställen som gör sitt bästa för att bevara husmanskostarvet och som du vill rekommendera!

Gunilla Kinn Blom

När Riesling rör min tunga blir jag åter 18

Moseldalen – Edgar Hermes i Trittenheim 4 Edward lågupplöstDenna krönika publicerades häromåret hos Vinklubben – men på grund av Edward Blom Riesling Trocken har den onekligen förnyad aktualitet!

Texten visar tydligt varför just Riesling-viner ligger Edward så varmt om hjärtat…

Porträttet av Edward tog jag, när vi tillsammans besökte Edgar Hermes’ Weingut i Trittenheim i Moseldalen i början av sommaren. Övriga bilder föreställer Edward vid Porta Nigra i Trier respektive människor, hallon- och vinfält i Moseldalen, tagna under samma resa.

/Gunilla Kinn Blom

Hösten efter att jag tagit studenten åkte jag, ännu inte 19 år fyllda, ner till den gamla kejsarstaden Trier i västra Tyskland för ett års universitetsstudier. Jag lärde mig tala tyska (om än med tveksam grammatik) men framförallt kom det att bli ett av mitt livs underbaraste år; präglat av stark vänskap, poesi, resor runt omkring i Europa, fester, nattlånga diskussioner om politik, religion, konst, filosofi och litteratur, storslagna matupplevelser, vuxenblivande – men inte minst av vin!

Förvisso hade jag smakat vin tidigare, men det var nu, ensam i Europa, jag på allvar steg in i vinets underbara värld. Och trots allt jag druckit senare är jag som en pavlovsk hund: när smaken av sötsyrlig Riesling vidrör min tunga är jag åter en 18-årig yngling med romantiskt klappande hjärta, som just flyttat hemifrån, rakt in i Europas hjärta – och för vilken livets alla dörrar ännu tycks stå välkomnande uppslagna på vid gavel.

Det var hösten 1989. Tyskland hade haft flera goda vinår, men priserna i den krisande tyska vinnäringen var låga – och den svenska kronan oförsvarligt hög: en D-Mark kostade bara 3,30 kr. En bra Kabinett kostade därför mindre än 30 kr hos odlaren längs med Mosel. Spätlese och Auslese låg på 10–20 DM, d.v.s. 35–70 kr! På vinfesterna kunde man unna sig ett glas Trockenberenauslese eller Eiswein för mindre än vad en flaska Green Pearl kostade på systemet.

Edward i Trier 2 lågupplöstJag tog ett beslut redan första veckan. Universitet hade bjudit alla utländska studenter till en vinprovning nere i “Staatliches” källare – än i dag en av de mest storslagna provningar jag upplevt. Likt Bibelns bröllopet i Kana hade de börjat med de enkla vinerna och sedan gått högre och högre upp i kvalitet. Många slogs ut på vägen, men tack vare min kroppshydda hade jag ännu full kontroll och urskiljningsförmåga när de riktiga rariteterna började serveras. Det var kärlek och hängivenhet! Och då fattade jag beslutet: Jag skulle inte göra av med mindre av mina studiemedel på vin i Tyskland än jag hade gjort ifall jag bott hemma detta år, istället skulle jag utnyttja de låga priserna till att bara dricka storartade viner!

Jag hoppade således raskt över alla Land- und Tafelweine och gick direkt på de höga predikaten. De flesta var söta, men alltid så fantastiskt balanserade, med enorm syra och kraftiga mineraltoner. Men förvånansvärt många odlare jäste även ut en del av sina sorter längre, så att de även gick att få som halv- eller heltorra.

Rieslingen, “druvornas drottning” som tyskarna kallar henne, var den stora kärleken. En lärare på universitetet skämtade om att jag tillhörde den gamla stammen studenter som “mest studerade för doktor Müller-Thurgau”, men just den druvan lärde jag mig snabbt att undvika. Jag varierade gärna Riesling med Elbling (som brukade säljas subventionerat i universitetsmatsalen vid diverse högtider), Kerner, vit och grå burgunder och Gewürztraminer …

På den tiden kände jag till vinodlare i varenda by mellan Trier och Bernkastel-Kues. När jag för några år sedan återvände [2010] hade jag tyvärr inte varit vid Mosel på ett decennium. Inne i Trier fanns ännu Staatliche Weinbaudomäne och Bischöfliche Weingüter, som nu även köpt upp min gamla storfavorit Friedrich Wilhelm Gymnasium (vinfirman som ursprungligen var ett jesuitdrivet gymnasium med sitt kapital placerat i vinodlingar, ett gymnasium som bl.a. hade Karl Marx som elev).

Moseldalen – Vid hallonfältet 6 lågupplöstUte i byarna var det enorma förändringar. På gott och ont. Gubbarna i jordiga arbetskostymer och gummorna i stora, blommiga klänningar som för 20 år sedan skötte fälten och vintillverkningen hade nu dragit sig tillbaka från den aktiva verksamheten. Nu var det de som (likt en gång deras föräldrar), tog hand om oss kunder som ringde på dörren och ville prova oss igenom sortimentet. Medan deras barn tagit över som vinmakare, en ny generation som inte lärt sig av sin fader att göra som man alltid hade gjort utan avlagt professionella vinexamina på tekniska universitet.

Tyvärr har många odlare i dag gått ifrån det tyska klassificeringssystemet, vilket var världens bästa. Förr kunde man direkt av etiketten se kvalitetsnivå, söthetsnivå och om det enligt vinförbundet eller delstatens professionella smakprovare utmärkte sig nog för medaljer av tre  olika nivåer. Man behövde knappt smaka på vinet för att veta om man skulle uppskatta det. Nu konkurrerar åtskilliga självuppfunna klassificeringar med den statligt fastställda.

Moseldalen – vinodlingar 1 lågupplöstBland det positiva var att de torra vinerna kommit i fokus. Om det förut var något som mest gjordes för en mindre grupp kännare, eller någon onkel med sockersjuka, hade de nu på 2010-talet blivit hur inne som helst. Odlarna har också lyckats svara på den inhemska efterfrågan på röda viner. De rödviner som fanns i Mosel förr i tiden var oerhört lätta och snarare mörkfärgade roséviner.  Nu tillverkas kopior av all världens rödviner i varenda källare. Och vurmen för de höga alkoholhalterna har även nått Mosel: medan jag som tonåring kunde ligga utmed flodstranden en het dag och svalka mig flaskvis med 7-procentiga viner utan att bli yr (förutom den gång jag fick solsting) – var det nu ofta det dubbla som gällde. Goda viner förvisso, och bra för vinnäringens ekonomi – men tråkigt att allt nuförtiden ska finnas överallt och smaka likadant på alla ställen.

Moseldalen – restaurangskylt lågupplöstMen även om priserna gått upp, kronan har fallit och vinnäringen blivit lite mindre romantisk finns det fortfarande många fantastiska skatter att upptäcka i Moselsdalens källare. Unna er mer än bara en dag i dalen, knacka på många dörrar, prova Er igenom flera sortiment och undvik turistfällorna så kommer Ni inte bara få en härlig semestervistelse utan också stora vinupplevelser. Och är det någon som mot förmodan har en flaska Rote Weinbergpfirsich Brand till salu så köp – om inte annat så för att sälja den vidare till undertecknad.

Edward Blom

Vinresan, del 1: När vi besökte Moseldalen i juni

I flera år har Edward pratat om att han skulle vilja visa mig Moseldalen, för att inte tala om hur mycket han pratat om Moseldalen!

Plötsligt en dag i juni öppnade sig en affärsmässig möjlighet att sticka dit, vilket vi genast gjorde. Edward skulle få chansen att ta fram ett eget Rieslingvin! (Vilket han gjorde, och det kan ni från och med nu beställa här.)

Hur det gick till kommer vi att berätta om framöver. Här och i följande inlägg kommer några bilder från det härliga Moseldalen, som varmt rekommenderas alla som gillar att resa – till bil, cykel, båt eller fots – i en härlig miljö som dryper av vitt vin och kulturhistoria. Vi börjar med Bernkastel-Kues!

/Gunilla Kinn Blom

 

Mosel Bernkastel 3 lågupplöst Mosel Bernkastel 2 lågupplöst Mosel Bernkastel 1 lågupplöst