Subscribe

Archive | Bildblogg

Vinresan, del 1: När vi besökte Moseldalen i juni

I flera år har Edward pratat om att han skulle vilja visa mig Moseldalen, för att inte tala om hur mycket han pratat om Moseldalen!

Plötsligt en dag i juni öppnade sig en affärsmässig möjlighet att sticka dit, vilket vi genast gjorde. Edward skulle få chansen att ta fram ett eget Rieslingvin! (Vilket han gjorde, och det kan ni från och med nu beställa här.)

Hur det gick till kommer vi att berätta om framöver. Här och i följande inlägg kommer några bilder från det härliga Moseldalen, som varmt rekommenderas alla som gillar att resa – till bil, cykel, båt eller fots – i en härlig miljö som dryper av vitt vin och kulturhistoria. Vi börjar med Bernkastel-Kues!

/Gunilla Kinn Blom

 

Mosel Bernkastel 3 lågupplöst Mosel Bernkastel 2 lågupplöst Mosel Bernkastel 1 lågupplöst

Bröllopsresan, minnen från sommaren 2

När man bloggat extremt lite under nästan ett år, men samtidigt ett par gånger per vecka fortsatt att ta lustiga bilder och tänka ut lämpliga blogginlägg som man sedan aldrig hinner skriva, så blir det extremt mycket bilder över man aldrig hunnit använda … Alltså, istället för att blogga om mina senaste sex dagar när jag gått runt i lägenheten, varit genomförkyld och inte gjort någonting, så får det bli lite rapportering från sommaren. Här kommer del 2 av minnen från sommaren, Bröllopsresan.

Den gick först till Öland och Gunillas familjs sommarhus där. Dagarna fylldes med kroppkakor, grillad piggvar på antik minigrill, kyrkobesök, minigolf, utflykter, jordgubbsplockande,  loppmarknader, museer och allt annat som gör livet värt att leva. (Ninnis kroppkaksbod i Källa kan verkligen rekommenderas.) Jag var lite ledsen första dagen eftersom vi hade glömt alla de fantastiska ostarna som blivit över från bröllopet – men min gode far paketerade ner dem i små plastpåsar, lade dem i ett vadderat kuvert och så dök de upp i den lilla sommarbrevlådan vid stora vägen några dagar senare. Det var bara att stycka upp ostarna och dra korken ur Madeiraflaskan.

Därefter blev det ett härligt midsommarfirande hos kära vänner i Torna Hällestad i Skåne, som jag inte fick med några bilder på här. Varefter vi tog oss via två goda vänner i Västergötland och besök i Gunillas födelsestad, Örebro, till min släkts gamla fäbodstuga uppe i Dalarna. Där fällde vi träd, gick upp på berg, åt ost från äkta fäbod och blandade konstiga cocktails på haitisk rom och det vi råkade ha till hands – som spadet från fruktkonserver, grädde, blåbärssoppa och liknande. Drinkarna fick namn efter närliggande platser och förfäder, Guckugrogg, Limpersvatten etc.

 

Sommarminnen I – Picknick på Djurgården

Om än två veckor försenad (vilket knappast gjort någon ledsen) kan man nog inte annat än konstatera att hösten nu kommer krypande. Löven börjar få sina första färgskiftningar, mina solrosor på balkongen växer allt långsammare (tveksamt om de kommer hinna blomma) och efter att vissa delar av min kropp förvandlats till isblock på väg till jobbet i går förstod jag att cykelsäsongen var över, i alla fall för oss som inte orkar ha en uppsättning specialkläder i goortex som man byter till före och efter varje cykelktur.

Vad kan då passa bättre än att lägga ut några härliga minnen från sommaren, då när allt var så bra att man inte hann blogga för fem öre.

Jag börjar med några picknickbilder från Djurgården. Om jag hinner blir det fler bilder framöver – men jag lovar inget, har lärt mig att osvuret är bäst … Boken jag håller i handen är Deutsche Liebesgedichter, flaskan en Pol Roger vi fått i bröllopspresent, picknickmatens exakta sammansättning har jag glömt men det var ostar, charkuterier, thailändsk biffsallad, jordgubbar och en hel del annat.

Om man klickar en gång på en bild öppnas den ensam, men ännu liten. Klickar man en gång till blir den stor.

Måltider i USA del 4: Ännu en biff

En annan gång befann vi oss någon halvtimme utanför Atlantic City, jag var vrålhungrig och sur för att vi hade besökt ett ställe som sades ha USAs bästa pizza – men eftersom jag följer Methode Montignac så äter jag inte saker med kolhydrater och det fanns ingen kolhydratfri rätt utan bara pizzas, smörgåsar etc. Då som en hägring fanns det plötsligt där framför oss: Black cat!

Stället hade en gigantisk biff med äppelmos och cole slaw och för att piffa upp denna halvkilos köttklump så gick det att beställa den med extra hummer! Ja, ni hörde rätt, en hel hummerstjärt lades till på tallriken fast biffen redan var mer än väl tilltagen. Ibland är bara USA så bra!

Inredningen var också intressant. Det var en spritbutik och restaurang som satt ihop med en kassa mellan. Spritbutiken skymtas i bortre delen av rummet på bilden nedan. I i restaurangdelen satt massa pensionärer från trakten och tog sig en lunchöl – så trivsamt.

Fotona med mig på tagna av min älskling Gunilla Kinn. (Hur hon lyckades ljussätta bartenderns bak till höger i bilden ovan har jag dock ingen aning om – som synes tittar jag åt helt annat håll medan jag smälter maten – men hon har gått en avancerad fotografutbildning på ICP i New York.

Måltider i USA del 3: Smokey Hollow

För knappt två månader sedan flög  vi till Atlanta och bilade sedan genom Alabama (för att se på minnen från medborgarrättsrörelsens kamp för svartas rösträtt på 1960-talet), sedan ner till Mardi Gras (karnevalen) i Mobile och så en hel del runt i områderna längs Mexikanska golfen och  slutligen vidare till New Orleans.

I det mörkaste Alabama, långt borta från allt, blev vi hungriga. De enda ställen vi kommit förbi var förfärliga drive in-snabbmatsställen och sedan upphörde de också och kvar fanns bara nedlagda vägkrogar i förfallna lador. Men vi hade en GPS. Frankt sökte vi således på restauranger i närheten och upptäckte att om man åkte en kvart rakt in i skogen på en pytteliten landsväg så skulle man komma till en grill i en by med det lovande namnet Smokey Hollow (rökiga hålan).

Sagt och gjort! Väl framme möttes vi av ett ösregn och följande uppmuntrande  skylt.

.

Inredningen var mycket charmfull. Alkoholrättigheter saknades men den fromma ägarinnan och henns tre barn (det yngsta bara fyra-fem år och med en t-shirt som förklarade att hon var ställets maskot) gjorde det bästa för att passa upp oss. Stället besöktet enbart av barnfamiljer från trakten och inredningen var som hämtad ur en gammal amerikansk road movie.

 .

Men det märkliga var att maten var fantastisk. Först en mycket genomarbetad grönsaksbuffé som ingick, sedan varsin jättebiff med stekta, gröna tomater (naturligtvis) och andra tillbehör. Enormt läckert och löjligt billigt. Vi gav massa dricks och förklarade skrattande att samma rätt skulle ha kostat det dubbla i New York. Och då hade vi ändå hunnit glömma att New York-biffarna i sin tur bara kostar hälften av vad motsvarande biffar skulle kosta hemma i Stockholm. Ibland är livet härligt!

Tyvärr var jag så fruktansvärt hungrig att jag åt hela 400 gramsbiffen utan att tänka på att ta fram kameran – tills en enda bit återstod, samt  en liten skiva grön tomat. Förutom bröd och andra kolhydrater som jag ändå inte tänkte sätta i mig. Så denna brandskattade tallrik är allt jag har som bildbevis.