Archive by Author

Vad som är viktigt på julbordet (enligt Edward)

Hur kommer det sig att maträtter som dopp i grytan, grisfötter, ål, brunkål, struvor och klenäter aldrig tycks försvinna, trots att de oftast bara äts en gång om året? Edward Blom har svaret.

(Denna text publicerades ursprungligen av Svenska Dagbladets kulturredaktion Under strecket, den 2 december 2023.)

Den vanligaste frågan journalister ställer till mig så här års är vilken som är den mest omistliga rätten på julbordet. Antingen för mig personligen, eller ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Men i båda fallen blir frågan fel. Det finns inte en sådan rätt. Det viktigaste är mångfalden och minnesritualen.

Det ligger djupt i den mänskliga kulturen att man behöver minst ett tillfälle om året när allting skiljer sig från vardagen. I nästan alla kulturer finns därför vanan att, hur knapert man än har det, lägga undan lite varje dag till den årliga festen – den som ger en något att längta till och något att minnas. Den svenska julen innebar ett sådant paradisiskt undantagstillstånd, markerat av halm på golvet, färggranna bonader på väggarna och brinnande ljus som lyste upp stugan (i stället för bara öppna spisen och små lysstickor), då ingen behövde arbeta – och det fanns mat och dryck i överflöd.

Det historiska allmogejulbordet var inte identiskt över hela landet, i varje gård eller ens för varje år. Det enda som alltid förknippats med ordet ”jul”, sedan det uppkom, är inte en rätt utan en dryck: vikingarnas förkristna julfirande var en ceremoni där gudar och avlidna firades med rituella skålar i öl. Det liturgiska skålandet, att ”dricka jul”, fortsatte sedan att spela en betydande roll långt efter att seden kristnats.

Julölen var vanligtvis en maltrikare festölsversion av det öl man bryggde till vardags och var därför betydligt starkare och fylligare – så att ”fragga [skummet] står som en hatt”. Alltid överjäst; mörkt om man hade hårt vatten, ljusare om man hade mjukt. När vi närmar oss 1800-talet hade dock vissa specialrecept för julöl utvecklats, som sätt att färga ljust öl mörkare.

Julmaten var ursprungligen all festmat som fanns att tillgå och man hade oftast samlat på sig många olika saker, men en relativt liten mängd av varje.

Då allmogen historiskt levde nästan enkom på spannmål var gröt och bröd ofrånkomligt i de flesta hushåll. För att skilja julgröten från vardagsgröt kokades den inte på vatten, utan på de skvättar mjölk som gick att klämma ut ur korna trots att det var vinter. Från 1700-talet fick alltfler möjlighet att unna sig importerade risgryn i gröten till jul och midsommar, något som de burgna kunnat göra sedan medeltiden. Nisse, hustomten eller gårdsvätten, skulle ha sin portion och inte heller i den fick smörklicken saknas. Länge ska seden att skänka mat till gårdstomten, som antagligen går tillbaka till forntida offerritualer, ha förknippats med nyår.

Vanligtvis eldade man bara upp bakugnen två gånger per år, så allt bröd var stenhårt och fick ätas uppblött, men till jul skulle det vara färskt och mjukt. Alla i hushållet fick varsin pyramidformad brödhög, med ett stort vardagsbröd i botten och sedan allt mindre och finare brödsorter högre upp. Det översta brödet kunde till och med ha bakats på siktat vetemjöl, sötats med vört och kanske kryddats med kummin. Socknens fattiga fick stora, enkla bröd som julgåva; någon man ville ställa in sig hos fick ett litet finbröd. Bröden formades till solkors, spiraler och olika djurformer, som vi i dag gör med saffransbröden – de allra äldsta formerna antagligen med historia ända tillbaka till förkristen tid. Barnen fick bröd formade till grisar eller hundar. Viktigast var såkakan, det stora skådebrödet som alltid skulle ligga i julbordet mitt.

Ägde man kor skulle årets största ost sparas till jul, ibland lagrad från fjolsommarn. Ofta hade den legat under kärvarna som en påminnelse om att all säd måste ha tröskats färdigt innan julfriden. Nästan allt smör man kärnade såldes. En stor del gick på export. Det var ett av de få sätt en enkel bonde kunde få in kontanter som behövdes till salt och enstaka andra köpevaror. Till vardags använde man bara ister som fett, men till jul smör. En välbeställd bondgård hade även en hög julsmör som inte fick röras, ståtligt stående på en svarvad smörstake.

Sovlet på julbordet varierade. Vanligast var (sedan årtusenden) fläskköttet, då grisen var den effektivaste köttproducenten i jordbruksområden. Den bidrog till ytterligare variation. Hade man slaktat en gris så fanns det också ett huvud, fyra grisfötter och lika många lägg, en knorr, en hals, ett stort revbensspjäll, ett antal mindre fläskstekar, ett visst antal kotletter och så mycket blod, lever och tarmar för att få till en viss mängd palt, pastej och korvar av olika storlek och smak. Skinkan åt allmogen aldrig till jul förrän runt sekelskiftet 1900, då det är den styckningsdetalj som håller att lagras längst (tänk parmaskinka) och således sparades till sämre tider enligt förrådshushållningens principer. Om man inte i stället sålde den till någon närliggande herrgård där den åts som stek.

Under århundradenas gång minskade tillgången på kött, i takt med att befolkningen blev större. Det blev inte bättre av att reformationen avskaffade det katolska köttförbudet (abstinensen) som rått nästan hälften av årets dagar. Nu kunde samhällets välbemedlade äta kött dagligdags, och det blev mindre över till allmogen. Jaktreglerna inskränktes och från 1647 förbjöds vanligt folk även att jaga småvilt på egen mark. Som magrast var det kring år sekelskiftet 1700, då hela 90 procent av allmogens näringsintag bestod av spannmål.

Det är ur detta faktum vi ska förstå att grisen i Sverige blivit en julsymbol som broderats på bonader, pryder julkort och ger form åt pepparkakor och marsipankonfekt. De allra flesta fick fordom kanske bara äta sig mätta på kött en enda gång under året: julen blev inte bara Frälsarens födelses fest, utan även Den stora grisfesten.

Men långt ifrån alla åt gris. Man tog vad man hade: i fäbodkulturen dominerade hård-, färsk- och mesostar tillsammans med kokkött, korvar och syltor från kor man slaktat av inför vintern. Utmed kusterna dominerade fisken. I Skåne följde man den alleuropeiska vanan att äta julgås. (En sed engelsmännen uppehöll till andra världskriget då de fick amerikanska kalkoner som nödhjälp.) Julgås, julgädda, salt oxbringa eller rökt fårfiol var således nästan lika vanliga som nummer 1 på bordet även sedan julskinkan gjort entré.

Tre julrätter var så viktiga under julfirandet att de mot slutet av 1800-talet skulle komma att få något av en särställning, även i stadsmiljö där man inte hade samma mångfald av olika livsmedel som på landet: gröten, lutfisken och doppet.

Till gröten var varje närvarande tvungen att rimma. I bondemiljö tilläts drängar och pigor vanligtvis smäda husbonden i dessa rim, utan att riskera bestraffning. En säkerhetsventilsritual som har motsvarigheter i andra kulturer, till exempel den japanska körsbärsblomningspicknicken där anställda tillåts driva med chefen.

Att gröten skulle göras på mjölk och vitast möjliga gryn var inte bara för att det var gott, utan även ett arv från medeltiden när man förordade vit mat på julaftonen. Under katolsk tid varade julfastans köttförbud till och med julafton, så då åt man det lyxigaste man hade som inte var kött: lutfisk. En dyr köpevara (ursprungligen tillverkad av skråanslutna ”fiskblötare”) och som med sin geléiga konsistens var en välsignelse för tidens många tandlösa.

Seden i Sverige att börja fira jul en dag för tidigt beror på att alla kristna helgdagar inleds kvällen innan, efter att den sista tidegärden sjungits. Man lade sig visserligen tidigt förr, men gick gärna upp en stund mitt i natten – och då kunde man ju provsmaka julkorven. Ännu i början av 1900-talet intogs julaftonens viktigaste mål sent på kvällen, vilket kan vara en reminiscens av detta.

Fast åtminstone från början av 1800-talet hade doppet redan hunnit bli vanligt att inta mitt på julaftonsdagen. Man kokade olika sorters fläskkött och vissa korvar i en stor gryta; doppade sedan bröd i detta näringsrika spad. Alla, inklusive tjänstefolk och barn, doppade i samma gryta, vilket gav en nästan rituell prägel åt det hela.

Då brödet, som nämnt, var stenhårt åts det dagligdags uppblött. Att denna urgamla sed ännu lever kvar till jul i många familjer är ett tecken på julätandets inslag av minnesritual. Inom liturgiforskningen talar man om Baumstarks princip, som innebär att de viktigaste mässorna under kyrkoåret också behållit de äldsta liturgiska bruken – varför dessa kan användas närmast arkeologiskt för att spåra hur det mässfirandet såg ut under urkyrklig tid. På samma sätt kan julbordet med sina i övrigt nästan utdöda rätter som dopp i grytan, lutfisk, gås, grisfötter, risgrynsgröt, rull- och pressylta, ål, sillsallad, brunkål, Edamerost, torkade dadlar, struvor och klenäter utgöra en provkarta över olika perioders nordiska matbruk.

Det är nästan som om man ville att förfäderna skulle få en chans att smaka på sina gamla favoriträtter. Och faktum är att ännu på 1800-talet stod all julmat framme under julnatten för att förfäderna (eller änglarna) skulle komma ner och äta av den. Alla julveckorna fick skådematen stå kvar. Efteråt ansågs dessa ha dragit till sig av julens magi och änglaölet kunde användas för att vattna gårdsträdet, såkakan begravas vid den första plöjningen för bättre skörd och julsmöret nyttjas som universalmedicin hela året.

Hos förmögna borgare och andra ståndspersoner såg julmaten annorlunda ut än hos allmogen: lyxmat som stekar och skaldjur med importerade kryddor, viner, punsch och konfekt. Under 1800-talet skulle de folkliga och de förnäma traditionerna komma att korsbefruktas. När svenskarna lämnade landsbygden blev omfattningen på julmaten först mindre – men sedan tog mångfalden åter mark när många rätter som egentligen tillhörde restaurangernas smörgåsbord kom att bli julmat.

Mitt svar på journalisternas fråga är alltså att det inte är en viss rätt som utgör kvintessensen av julbordet, utan mångfalden och minnesritualen. På vårt julbord hemma står alla tidigare nämnda rätter, samt julsmör, såkaka och änglaöl. Bibeln ligger på skänken bredvid för uppläsning av julevangeliet. Dopp i grytan intas mitt på dagen i köket. Nisse får naturligtvis sin gröt – och det starka julölet skummar i stora tomteprydda ölstop, ända fram till Tjugondedagen.

Edward Blom

Gastronom och kulturhistoriker

Politiska snapsvisor

Anders Borg höjde ju alkoholskatten tre gånger och kom med det otroligt dumma uttalandet att han inte kände till någon person som drack för lite alkohol. Jo tack, jag kunde ge honom en lång lista bara bland personer jag känner. Vid en av höjningarna skrev jag en häcklande snapsvisa, där jag bl.a. rimmade ”Borg” på ”sorg”.

Men nu är det nya tider, majoriteter och finansministrar – fast alkoholskatten höjer de lika mycket, de … Och sätter sig t.o.m. i knät på IOGT-NTO – så ett par dagar före nyår författade jag en ny häcklande snapsvisa. Tillägnad den gamle smugglarkungen Algot Niska (som för övrigt inte bara smugglade sprit, utan även gjorde en stor insats för flyktingar).

Niskavisan – skriven med anledningen av den stundande alkoholskattehöjningen

Melodi: Arbetets söner. Text: Edward Blom
 
Nu tystnar sången
decemberbetongen
majoriteten i riksdagen fått.
IOGT:na
och Magdalena
stryper nu kranen för stuga och slott.
Men se en stretande
lastbilschaufför
GPS-letande
hitåt ju kör!
Oket med påskriften ”tig och försaka”
länge oss nedtryckt i mörker och böl.
Rospiggar raska, kom nu tillbaka!
Kom Algot Niska med brännvin och öl!
Skål!

 

Gott nytt år förresten!

Edward

 

 

Inte jämt …

Efter en hektisk dag med en massa möten kom jag idag hem och läste på Resumés webbplats:

”’Dryckes-garanti på att jag är full jämt!’ Det lovar profilen Edward Blom i trailern till hans kanal inom Splays nya storsatsning Foodclub – som lanseras i dagarna.”

Ibland blir allting väldigt, väldigt fel! Naturligtvis är detta inte ett uttalande jag gjort, om vare sig mig själv eller om hur jag är i de filmer med matlagning och mathistoria som jag spelat in för min Youtube-kanal i samarbete med Food Club. Roligt att Resumé skrev om den, men det ger ju ett väldigt sjukt intryck att det beskrivs att jag garanteras vara konstant berusad.

Här kommer förklaringen, som jag även mailat reportern på Resumé:

Bakgrunden är att jag fick spela in olika varianter på prenumerationstrailern, säkert 30 gånger. Till slut var jag så otroligt trött att jag bara skämtade. Det var i en av skämtvarianterna jag sa: ”Ni kommer bli så trötta på den här filmen så ni blir helt galna!” och även det där skämtet om dryckesgaranti att vara ”full jämt”.

Skämtet kom från en god vän till mig för över 20 år sedan, vars lillebror tyckte han svirade för mycket och skrev en skylt utanför hans hus att man kunde hyra honom som ett party-djur med ”Garanti: full jämt”.

Nu råkade detta komma med i trailern, vilket kanske var dumt att jag inte stoppade – men där hoppas jag att alla som ser den ändå hör att det bara är skämt och trams. Olyckligt nog hamnade citatet som rubrik för trailern, vilket jag först upptäckte i dag och bett webbmastern ändra. Och än mer olyckligt kom detta sedan att inleda Resumés artikel om Food Club, som ett uttalande av mig. Varvid jag onekligen framstår som hyper-pubertal. (Nog för att jag är lite väl alkoholromantisk, men verkligen inte på ett så extremt sätt.)

Detta var alltså inte var ett uttalande från mig, som det framstår nu, eller något jag står för – utan bara ett oskyldigt skämt, i slutet av en lång och tuff inspelningsdag.

 Jag dementerar alltså: ”Jag är inte full jämt – men stundom lite salongsberusad” …

Edward gästar Tom Sjöstedt och Electrolux 8/10

Tom Sjöstedt är en av våra absoluta favoritkockar! Jag, Gunilla, stod i den andäktiga publiken i Gyllene salen i Stadshuset när han korades till Årets kock 2008, och Edward lärde känna Tom när de båda satt med i juryn för Stjärnkockarna i TV3. Sedan har vi sprungit på varandra i olika branschsammanhang, och så har det visat sig att Tom är barndomskompis med ett av mina kusinbarn. 🙂

Dessutom har vi hamnat på samma förlag! I fjol gav Tom ut sin fantastiska kokbok ”Äntligen helg – lite vassare, mycket godare” på Norstedts, som vi med glädje gett bort som födelsedagspresent för att fler ska inspireras av Toms sköna matlagningsstil.

En av midsommarens höjdpunkter var för övrigt när Tom och Edward var med i TV4 Nyhetsmorgon tillsammans, och Tom skickade med Edward diverse godsaker hem till mig – bland annat lite härlig märg som resulterade i en så kallad ”livsnjutarsmörgås” (vi måste nästan göra en ny kokbok bara för att få en anledning att skriva ner receptet på den).

I november öppnar Tom och hans Årets kock-kollega Daniel Räms egen kvarterskrog i närhetena av Odenplan: Lilla Ego. Gissa vilka som kommer att hänga på låset, och göra allt för att de ska kunna fira ettårsdagen?!

Bland mycket annat är Tom också som konsult kulinariskt ansvarig för maten i Electrolux personalmatsal. (SvD har skrivit en artikel om detta och andra företags arbete med att få en bättre lunchmatsal.) På tisdag serverar de tre rätter lagade ur ”Allting gott och alldeles för mycket”!

Kötträtt: Biblisk lammgryta (sid 49)

Fiskrätt: Onkel Edwards inkokta lax (sid 118)

Efterrätt: Madeiramousse (sid 93)

I samband med lunchen kommer vi att sälja ”Allting gott och alldeles för mycket”, och de som vill kan naturligtvis få boken signerad. Pris: 220:-/bok.

Adress: S:t Göransgatan 143 (T Stadshagen)

Lunchmatsalen är främst för dem som arbetar i Electrolux-huset. Men allmänheten, till exempel just du, är också välkommen denna dag! Då är det dock viktigt att anmäla sig, senast dagen innan, så att ditt namn finns i receptionen. Skriv ett mail till:  info@tomsjostedt.se!

Gunilla Kinn Blom

Edward på Stockholm Beer i Nacka 3–5 oktober

Skärmavbild 2013-09-16 kl. 21.50.31På bokmässan i Göteborg förra helgen sålde ”Allting gott och alldeles för mycket” slut! Nu försöker vi slå mässförsäljningsrekord, och hoppas att ni är många som vill köpa Edwards kokbok. Han kommer även att sitta och signera den under begränsade tider på eftermiddagen/kvällen. Håll utkik på ett bord intill festivalreceptionen! Där finns jag och Edward under vissa pass varje dag. Är vi inte där står det ett anslag när vi kommer tillbaka.

Vi kommer att kunna ta betalt med kort (Visa, Mastercard, American Express) men kontanter går ännu bättre.

Mer om mässan: www.stockholmbeer.se

Gunilla Kinn Blom

Jul-snapsvisa

Skärmavbild 2013-11-14 kl. 17.19.12

Jag blev ombedd på Facebook att lägga upp texten till min julsnapsvisa – som jag sjunger en snutt av i avsnitt 2 av ”Edward Bloms gästabud” (TV8 Play). Här kommer den:

 

Grisens julesång

(Text: Edward Blom  Melodi: Deck the halls)

Sjung en sång till grisens ära!
Nöffinöffinöff, nöff, nöff, nöff, nöff!
Denna lilla, trinda, skära
– nöffinöffinöff, nöff, nöff, nöff, nöff –
ger oss varje julekväll
skinka, korv och revbensspjäll.
Drick ett glas till grisens ära
nöffinöffinöff, nöff, nöff, nöff.
Skål!
 
Foto: Gunilla Kinn

”Allting gott…”-länkar

”Jag älskar er kombo av bildning och hedonism, den går rakt in i mitt hjärta.”

Sigrid Bárány, Sveriges Mästerkock 2012

 

TV- och radioinslag

SVT Gomorron Sverige 4 september

TV4 Nyhetsmorgon 7 september – Edward Blom och Gunilla Kinn Blom lagar chiligryta

P1 Nordegren och Epstein i P1 10 september

 

Tidningar

Aftonbladet Köket 29 augusti (ej online)

Dagens Nyheter Lördag 31 augusti (ej online)

 

Tidskrifter och magasin

 

Bloggar, poddsändningar och diverse sajter

http://brommakocken.blogspot.se/2013/09/edward-blom.html

Citat: ”…jag är helt såld och denna bok blir f*n i mig en svensk klassiker.”

 

http://annaduner.wordpress.com/2013/09/13/allting-gott-och-alldeles-for-mycket (Edwards syster)

Citat: ”I en vanlig kokbok fotograferar man rätterna i närbild. Här handlar det hela tiden om scener, tablåer, liv och händelser med en mängd attribut i olika miljöer. Ingen möda har sparats och det är inte konstigt att det är en glädje att bläddra i boken.”

 

http://radiofyris.se/index.php/2013/09/mat-med-andreas-dijonsenapskyckling-a-la-blom

http://livsstil.se.msn.com/hemma/laga-mat-som-tv-profilen-edward-blom

 

Ulf Elfving: http://mittkok.expressen.se/leve-lusten

Citat: ”Jag hade ett par lustfyllda timmar med Edwards bok i dag. Och tror att jag mår bra av det…”

 

Recensioner

Tidningen Kulturen

Citat: ”Blom är en amatörkock i ordets rätta bemärkelse – där amatör betyder att älska något väldigt, väldigt mycket.”

 

Om releasefesten

Camilla Thulin – granntanter

Anna Benson – Bokrelease Edward Blom

Zinat Pirzadeh – Edward Blom

Ge oss feedback på recepten i ”Allting gott…”!

”… tre recept ur boken är lagade och avnjutna; dijonkycklingen, chili-/ostsopporna och Tords sillröra. Kanongott!” (läsare i Borlänge)

”N 10 år lagade färsbiffar till mig och L inkl. brunsås i lördags kväll Det var kanongott.” (läsare i Stockholm)

Ni anar inte hur märkligt det känns att folk lagar och äter de rätter vi har med i kokboken! Eller hur roligt det är att få veta att en tioåring (!) tar itu med ett av Edwards älsklingsrecept: brunsås  – inte helt lättlagat.

Det senaste året har vi levt med recepten och texterna som nu blivit en bok – och visst har vi haft fiktiva läsare och matlagare i åtanke hela tiden, men det känns ändå helt osannolikt att ”Allting gott och alldeles för mycket” nu är en riktig kokbok vars recept folk använder. Innerst inne har vi nog tänkt att de flesta nuförtiden ändå köper kokböcker mest för bildernas och inspirationens skull, men att det är rätt sällan de faktiskt följer recepten. Själva är vi usla på att använda vår kokboksbibliotek så mycket som vi egentligen skulle önska.

Citaten ovan kommer från några av de glada tillrop och mail vi fått. Det är en ren slump att båda använder ordet ”kanongott”! Eller så är det inte en slump. 😉

Nu ser vi fram emot att få ännu mer feedback. Om/när ni lagar rätter ur ”Allting gott…” – skicka gärna fotografier och berättelser eller annat som visar hur det blev och hur ni ätit dem! I mån av tid (tyvärr alltid en bristvara) kommer vi att lägga upp roliga redogörelser av hur recepten kommit till användning, här på bloggen. Använd adressen: blom@kinn.se.

Förresten, som det står i boken så har vi en sida här på sajten med korrigeringar: www.edwardblom.se/rattelser. Där kommer vi också att lägga upp lite kompletterande tips vartefter vi kommer på dem.

Uppdatering, med hänvisning till respektive recept och dess placering i ”Allting gott och alldeles för mycket”:

Mat med Andreas i Radio Fyris: Variant på dijonsenapskyckling (sid 79)

/Gunilla Kinn Blom

Till mångfaldens försvar

Man kan ha åsikter om den nya arbetsmarknadsministern och om hon är lämplig eller olämplig som minister. Men det senaste dygnets debatt har blottat mycket otrevliga tendenser i det svenska samhället. Det som ställs på sin spets är frågan om religions- och åsiktsfrihet.

Är det möjligt för en livetsordare att sitta i regeringen? För en abortmotståndare?

Bara det att en person varit medlem av samfundet Livets Ord framhålls av åtskilliga röster som diskvalificerande nog för att ingå i en regering. Min spiritualitet ligger långt från Livets Ords och jag ogillar den framgångsteologi som rörelsen förespråkade under sin första tid, liksom jag känner mig främmande för den amerikanska tv-kyrko-stil som de (åtminstone för 20 år sedan) hade drag av. Inom trosrörelsen i stort (Livets Ord och systerförsamlingar) har det begåtts övertramp av flera slag genom åren. Men vi talar inte om ett extremistiskt parti på höger- eller vänsterkanten. De är inga våldsverkare eller rasister, utan en mängd personer med skilda åsikter och politisk hemvist som ber, firar gudstjänster och skänker pengar till välgörenhet. Om en livetsordare anses för extrem för att få vara med i en regering, hur ska det då gå med personer från andra kulturer? Även en moderat muslims världsbild skiljer sig mer från den svenska Svenssonmallen än en medlems av Livets Ord. Och så gör en stor del av våra invandrares, oavsett religion.

Fram till 1952 kunde enligt lagen en katolskt kristen inte bli minister i en svensk regering. Sedan dess har vi haft religionsfrihet. (Med förre miljöministern Andreas Carlgren hade vi faktiskt en minister som var katolik.) Men även om vi nu har religionsfrihet på papperet så känns det som om vi går mot en informell reglering av vilka religioner som tillåts i regeringen. Vad är då allt tal om mångfald och att regeringen måste representera alla grupper i samhället egentligen värt?

Går vi vidare till frågan om åsiktsfrihet är denna betydligt svårare. Vi röstar på partier med vissa åsikter och det är självklart att vi förväntar oss att dess företrädare inte ska ha några åsikter, som bjärt skiljer sig mot partiets ståndpunkter. Samtidigt har vi 9 miljoner medborgare, men bara sju partier i riksdagen. En mångfald av åsikter bland de folkvalda är således fullständigt självklar, även om de enas om vilken politik partiet i fråga ska driva.

Frågan om abort är inte enbart en politisk fråga. I grunden är det en fråga om ontologi d.v.s. läran om varat och sakers beskaffenhet. När uppkommer mänskligt liv? Det är uppenbart att barnet inte kan vara ett kroppsorgan precis innan det föds och en människa precis efter. Alltså blir det som finns i livmodern en människa någon gång mellan befruktelsen och veckorna innan födseln. Svensk lag säger att det är problematiskt efter 18:e veckan, men tillåter abort i särskilda fall senare. Jag vet inte hur sent, men knappast fram till slutet av graviditeten, då alla är eniga om att det är ett barn. Och olika läkare bedömer säkert olika i frågan.

En fråga av denna typ är inte som ja eller nej till allmän rösträtt. Det måste vara upp till var och en att fundera över, att använda så väl förnuft som tanke och komma fram till en egen hållning. Blir det en människa vid ett speciellt tillfälle, eller sker det successivt? Vad är liv? Vad har vi rätt att göra och inte göra?

Naturligtvis finns de som valt att bli abortmotståndare bara för att de vill förtrycka kvinnor, är bakåtsträvare, blint följer en religiös ledare utan att tänka efter själva, etc. – men jag är övertygad om att majoriteten faktiskt blir det för att de kommer fram till att cellen blir människa vid en annan tidpunkt än den svenska lagstiftningen säger. Vilket knappast är konstigt, eftersom lagen i sig är flytande och en kompromiss mellan många olika åsikter. Och är man övertygad om att något är ett barn, en människa, så måste man naturligtvis förespråka att det bästa sker även den individen.

En person som går in i en regering måste arbeta för det grundläggande program som partiet gått till val på och som partistämma och partiledningen beslutat. Men etiska uppfattningar som inte huvudsakligen berör det personen arbetar med, måste få finnas. På samma sätt måste vi få bort partipiskorna så att riksdagsmän åtminstone kan få lägga ner sina röster och inte tvingas rösta mot sin samvete. Ingen av oss kan med full säkerhet veta vad som är rätt, men om alla tänker, känner, funderar, inhämtar kunskap och agerar utifrån sitt eget samvete så kommer vi få en både rikare och bättre värld.

I frågor som är väldigt komplexa är det en nödvändighet med människor som utifrån olika perspektiv nått olika ståndpunkter. Respekterar man varandra, tillåter mångfald och har en dialog där man ständigt är öppen för att den andre faktiskt kan ha rätt på vissa punkter så ökar också möjligheten att till slut nå insikt och forma samhället på bästa sätt. I ett enhetssamhälle, där endast en åsikt får gälla samtidigt, avstår man istället att ta till vara på större delen av mänsklighetens kapacitet, hur god vilja politikerna än egentligen har. Och en värld där människor tvingar bryta mot sitt samvete blir korrumperad.

Edward Blom

På bokmässan i Göteborg

IMG_1422Edward deltar i en rad programpunkter under Bokmässan i Göteborg:

Torsdagen den 26 september (mässan är öppen endast för branschen)

Eftermiddagen: Akademibokhandelns bokinfodag (internt evenemang)

 

Fredagen den 27 september (mässan är öppen för allmänheten klockan 14–19)

15.20–15.30 Intervju på Kockscenen (Mat&Trädgård)

16.10–16.40 Framträdande på Kockteatern (Mat&Trädgård)

Boksignering!

 

Lördagen den 28 september (mässan är öppen för allmänheten hela dagen, 9–18)

10.10–10.40 Framträdande på Kockteatern (Mat&Trädgård) + boksignering

12.15–12.30 Molnets scen + boksignering

13.40–14.10 Bokhörnan, Burgårdens konferenscentrum (program här) + boksignering

14.40–14.50 Intervju på Kockscenen (Mat&Trädgård) + boksignering

16.40–16.50 Intervju i Norstedts monter + boksignering

 

Söndagen den 29 september (mässan är öppen för allmänheten hela dagen, 9–17)

Inga programpunkter (Edward jobbar inte på söndagar).

 

Edwards bok ”Allting gott och alldeles för mycket” finns att köpa i Norstedts monter, samt vid Kockscenen/Kockteatern (läs mer om Kockscenen på 2012 års mässa här).

Med reservation för felaktigheter. Programmet kan komma att ändras!

/Gunilla Kinn Blom