Tiden i New York börjar gå mot sitt slut … Försöker med två veckor kvar förtvivlat hålla tillbaks känslan av uppbrott och avsked, men när man väl fått den i kroppen är det svårt att leva som om den inte fanns.

Först var det en härlig förlovningsvecka i september då jag hann uppleva så oändligt mycket. Sedan knappt två månader i höstas, vilka förvisso avbröts av en knapp vecka tillbaks i Sverige och en dryg vecka i Haiti samt två sängliggandegörande virus. Men innan den perioden tog slut hade jag redan fått besked att jag fick ledigt drygt två månader även till våren.

Visserligen kommer jag även denna gång komma tillbaka, i början av september då Gunilla skall vara här en månad för att röja ut lägenheten och skicka hem sina saker – samt göra några jobb. Men om jag inte skulle få något tv- eller radiouppdrag som omfattar USA eller något annat udda skulle inträffa, så lär det bara bli två, korta semesterveckor för min del. Så känslan att tillbringa sin vardag i New York är förbi.

Detta har förvisso sina goda sidor. Hela denna period har vi genomfört många fler resor (har varit i tio delstater, även om en del mest handlar om att resa igenom på någon timme), men sista tiden har vi verkligen sett till att avverka alla små stadsdelar och orter man bör se i New York med omgivningar. De senaste veckorna har jag så kommit in i hyperaktivitet, några exempel:

* Vi har jagat för att hinna gå på alla trevliga middags-, lunch- och brunchställen som jag aldrig sett; samt hinna ombesöka de ställen jag tyckt bäst om av de vi hunnit gå på.

* Vi har sett till att avverka (och i flera fall återbesöka) alla de viktigaste jazzklubbarna i Harlem, och i kväll var vi äntligen på Apolloteatern kända talangjakt. Hade varit fånigt om jag aldrig kommit dit när det ligger två kvarter bort och massa turister tar sig långväga dit från andra sidan stan eller världen.

* I förrgår började jag äntligen köpa kläder. Här kan jag få en kavaj för en femtedel av priset hemma. Delvis för att kläder allmänt är hälften så dyra här, men framför allt för att det här finns saker i min storlek i vanliga affärer och inte bara i några få exklusiva herrekiperingar. Ända sedan september har jag därför tänkt att köpa kläder, ja redan när jag var i USA första gången för 2 år sedan. Men, nej. Jag har skjutit på det dag efter dag och sedan vecka efter vecka. Jag ogillar nästan all shopping (utom inköp av mat, alkohol och tobak) och att handla kläder är det värsta jag kan tänka mig, som att förena inköp och idrott (eftersom man skall ta på och av sig saker hela tiden). Däremot älskar jag att bära kläder jag finner stilfulla, så nu går jag omkring och myser i ett antal nya kavajer.

* Slutligen tänker jag på alla blogginlägg jag missat att skriva. I början plåtade vi var enda rolig företeelse och sa ”det blir en bra blogg!” och genomgående har alla viktiga restaurangrätter avbildats (tyvärr inget av allt mitt hemlagade). Men, det allra mesta har förblivit oskrivet. Det hade varit så roligt att berätta om alla våra äventyr, som världens mest otursförföljda dag när vi missade Madi Gras i New Orleans, allt gott vi ätit, allt roligt vi gjort. Men tyvärr är det så att antingen hinner man uppleva eller också skriva. Och i valet mellan att göra nya saker eller skriva för er om de gamla har jag egoistiskt valt det förra.

Nu mot slutet måste jag dock försöka sammanfatta något av det hela, varför jag tänkte försöka få ihop några inlägg om de bästa måltiderna, det bästa och sämsta med USA, det roligaste under vistelsen etc. Får se vad en god föresats nyttjar …

PS
Har fått ett trevligt omnämnde på Släktforskning online-bloggen apropå mitt kommande tv-program.arbloggen.

PPS
Jag kommer dock inte behöva lämna min älskade i och med att vi åker hem: tre veckor blir vi ifrån varandra, sedan skall vi leva lyckliga tillsammans i alla våra dagar … (Eller i alla fall klamra oss fast vid varandra i nöd och lust, endast med undantag för när Gunilla är på reportageresor.) Och New York i alla ära, men med Gunilla vid min sida skulle Säflle också duga rätt bra.