Tag Archives: Champagne

Prosit Neujahr!

Det blev en jul till slut. Alla kartonger var ännu inte uppackade och travar med saker stod ännu lite här och var, men vi lyckades i alla fall röja ut vardagsrum och matsal så att vi kunde juldekorera och få in underbara gran, fylld med glittriga prydnader inköpa förra året i Harlem.

Lite mer ledighet hade inte skadat men nu är vi i alla fall nere i 20 ouppackade kartonger, vilket bara är en bråkdel mot de ursprungliga myriader som inkommit från våra tre tidigare lägenheter med tillhörande vindsförråd. Och vi är inte fullt så tröttkörda som innan ledigheten.

I går var det åter Lidnerafton med fantastisk mat och dryck hos vännen Lars: Champagne från år 2000, gåslever med Sauternes, hjortfilé med Amarone, formidabel ostbricka från Wijnjas med mer Sauterne och slutligen chokladmousse med diverse avecer. (Att Lars själv är absolutist gör det generösa vinvalet än mer imponerande.) Efter minnesstunden på kyrkogården blev det cocktails i Cadierbaren och min inspiration på kontoret i dag kunde vara snäppet bättre.

I morgon bär det av till Skara för stort balluns på Skara Stadshotell – hoppas även boken om hotellet , i vilken jag skrivit ett långt kapitel, har hunnit komma. Och på lördag hoppas jag att vi äntligen lyckas packa upp de nya kartongerna och äntligen återvända till normaliteten efter månader av flytttillvaro. Jag lovar ingenting, men jag hoppas att jag därmed även blir betydligt flitigare på bloggen i gen.

Såg Ni mig i tv i går förresten? Jag talade om mattrender och stoppade korv (med hjälp av en expert):  http://www.kanal5play.se/program/play/filipochfredriksarskronika-s01e02?origin=program

Nu har det ju varit en period med väldigt många små gästuppträdanden men ingen egen tv-serie, vilket är tråkigt. I slutet av januari kommer dock en serie program med mig att börja läggas ut på Svenska dagbladets hemsida. Det blir Stockholmiana med glimten i ögat – från palats till korvkiosker.  Visserligen bara 5-6 minuter långa, men av hög kvalitet. Återkommer med länkar när första programmet läggs ut.

Vill passa på att tacka min webbmaster Kajsa Hartig som har en massa slit att få denna sida i ordning igen efter de tekniska problemen till följd av att webbhotellet ”hackades”.

Med hopp om ett riktigt gott nytt 2012!

Sommarminnen I – Picknick på Djurgården

Om än två veckor försenad (vilket knappast gjort någon ledsen) kan man nog inte annat än konstatera att hösten nu kommer krypande. Löven börjar få sina första färgskiftningar, mina solrosor på balkongen växer allt långsammare (tveksamt om de kommer hinna blomma) och efter att vissa delar av min kropp förvandlats till isblock på väg till jobbet i går förstod jag att cykelsäsongen var över, i alla fall för oss som inte orkar ha en uppsättning specialkläder i goortex som man byter till före och efter varje cykelktur.

Vad kan då passa bättre än att lägga ut några härliga minnen från sommaren, då när allt var så bra att man inte hann blogga för fem öre.

Jag börjar med några picknickbilder från Djurgården. Om jag hinner blir det fler bilder framöver – men jag lovar inget, har lärt mig att osvuret är bäst … Boken jag håller i handen är Deutsche Liebesgedichter, flaskan en Pol Roger vi fått i bröllopspresent, picknickmatens exakta sammansättning har jag glömt men det var ostar, charkuterier, thailändsk biffsallad, jordgubbar och en hel del annat.

Om man klickar en gång på en bild öppnas den ensam, men ännu liten. Klickar man en gång till blir den stor.

Champagne utan bismak

Nyligen var jag gäst i TV6:s 99 saker man måste göra innan man dör med Erik och Mackan. Det stackars tv-teamet hade tillbringat hela eftermiddagen i kloakerna (bokstavligt talat) och såg rätt medtagna ut när jag mötte upp dem på en åker någonstans i trakten av Rotebro – tänk Er Christer Pettersons gamla kvart, gå över stora vägen, förbi Livs 2000, över torget, genom två villaområden, förbi en vägbom och genom en mindre skog så är Ni där. Jag kom lyckligtvis dit med taxi. Den hittade nästan.

 Mitt uppdrag var att lära de tappra gossarna sabrera champagne. Det är faktiskt inte särskilt svårt utan roligt nog något man kan få till på några försök ­– och sedan stod vi där i åkern och drack skumpa ur avhuggna flaskor och skålade med den förbipasserande Arlandaexpressen tills allting var väldigt roligt, och jag åkte hem till min kära hustru med ett par sabrerade flaskor och fortsatte firandet fast det var mitt i veckan.

 Ibland har man det ganska bra! Fast jag bara fick ”statistersättning”, vilket naturligtvis sved lite grand i egot på megaloman diva-wannabe som undertecknad …

Inspelningsteamet mellan två åkrar. (Om man klickar på bilderna blir de större.)

Champagne med otrevlig bismak

I går förmiddags bjöds jag in att vara med i Kanal 5:s Breaking News med Filip och Fredrik. Jag skulle provsmaka en champagne från 1937 och ge mitt utlåtande hette det. Först några timmar innan jag skulle dit upptäckte jag på deras hemsida, vems champagne det rörde sig om. Det visade sig vara Hitlers champagne – Den lilla detaljen hade de råkat glömma att nämna, liksom att den hade rykte om sig att vara cyanidförgiftad.  Jag kände mig grundlurad och bokade av, men lät mig ändå övertalas att i alla fall komma med på villkor att jag slapp smaka sörjan – trots allt vill man ju inte få rykta om sig att vara en som ställer in, för då är man tyvärr slut i tv- världen.

Det eventuella giftet var väl en sak. De hade tydligen haft en nål nere och sugit upp lite som kollats på ett labb i Linköping för de vanligaste gifterna – även om nazisterna hade tillgång till flera ovanliga också … Jag tyckte mest synd om Stig-Björns lilla dotter som var med i studion; har svårt att tänka mig att hon inte oroade sig – fast hon kanske är lika tuff som sin far.

Problemet med denna typ av jippon är dock att det både underblåser fixeringen vid Hitler och nazitopparna och samtidigt trivialiserar deras brott mot mänskligheten. Det finns en sjuklig kult kring nazismen som bara växer. Historiemagasinen kan knappt sälja ett nummer utan att Hitler, Göring eller någon av deras närmaste pryder omslaget, böcker om andra världskriget säljer orimligt mycket jämfört med andra historieskildringar, och många är de personer som har total koll på varenda liten detalj i nazisternas u-båtar eller maskingevär. En kollega till mig sa häromdagen när hon satt och höll i ett nummer av Allt om historia, att ”det enda som återstår är att de börjar göra Hitler som kramdjur”

Mest sjuk är ändå den relikdyrkan som verkar ske. Runt om på auktionsverk och webbhandelssidor bjuder samlare över varandra föra att köpa nazistföremål. Häromveckan råkade jag av misstag komma in på en fransk auktionssida som sålde en av Herman Görings uniformer. Historiskt är det naturligtvis mycket intressant att veta att han hade samma schweiziska kostymskräddare som Stalin, och att han lät starta en egen riddarorden (Känns det igen?) för att få bära egendesignade uniformer av andra färger och utseenden än övriga nazisters. Att ett museum bevarar några av dem kan jag förstå. Det är viktigt att inse att demokratin inte störtas av några övermänniskor, utan ofta av rena pajasar som en Kadaffi, Göring eller Mussolini. Men att samlare slåss med miljonbelopp för att få denna ”fantastiska, ovanliga, raritet, vilken mycket sällan kommer ut till försäljning!” som auktionskatalogen beskrev den som är vämjeligt.

Människan har alltid sparat på minnen och föremål från helgon och goda vishetslärare, men det är så genomperverst att samla reliker från världshistoriens ondaste människor.

Champagnen som hittades i Hitlers bunker vid krigsslutet borde antingen ha druckits upp av soldaterna som intog den, eller om man befarade förgiftning, hällts ut. Att auktionera ut den och köpa in den för stora pengar och sedan dricka den offentligt i tv spär bara på nazi-relikernas laddning. Och naturligtvis hakade Expressen på och lät löpsedeln fyllas med ”Filip och Fredrik dricker Hitlers champagne”.  Själv smakade jag den inte, både för att jag var ärligt rädd för att bli förgiftad, men också för att det kändes oerhört obehagligt at dricka en flaska som faktiskt nazitopparna kunde ha strukit sina blodiga fingrar över, nästan som att skåla med djävulen själv.  Och, ja jag förstår absolut de tittare som tycker jag själv var omoralisk som deltog i spektaklet – även om man kanske inte behöver gå så långt som den personen på Flashback som skrev att han hoppades att jag skulle dö av förgiftning.

Miljoner och åter miljoner människor dödades p.g.a. nazismen. Låt oss visa dem respekt genom att inte trivialisera nazismen och andra världskriget, men framförallt låta bli att beundrande samla på deras föremål som om de vore reliker av stora män. Det finns inget stort i att vara ond, det är bara patetiskt. Låt diktatorernas prylar och uniformer multna och försvinna. Deras champagne har i alla fall en bitter eftersmak – vare sig den innehåller cyanid eller inte.

Körsbärsblom och champagne

Nej, det är  inte Edward utan jag som lagt in denna bild – och det är jag som tagit den. (Jag kan logga in men har inget eget användarnamn.) Visst ser det härligt ut?! Det var det.

Jag känner er bloggläsare tillräckligt väl för att åtminstone veta att minst en av er kommer att undra vad det är för champagne. Så det är väl lika bra att jag skriver det: en Jacquart Brut Mosaique, som vi fått i present.

Inmundigades dagen före Edwards avfärd från New York, tillsammans med medhavd romtryffel, nötter och torkade aprikoser i Central Park!

/Gunilla Kinn

Nu vill jag ha champagne

  Hela 934 besökare i går, helt klart rekord på nya sajten – verkligen roligt med så många ivriga läsare. Tycker nästan någon champagnefirma eller gåsleverproducent kunde börja annonsera på sidan och betala mig in natura om det fortsätter så här . Hör av Er!

 Affären Hanna tycks ju ha nått sin upplösning i och med att herr kommunalrådet hört av sig från Thailand och gjort en halv pudel. Jag måste faktiskt erkänna att jag i går var helt övertygad om att bloggen hade kapats och att allt var ett skämt, (oerhört pinsamt tänkte jag med tanke på mina kraftiga utfall mot honom) men ibland överträffar verkligheten dikten: Stefan Hannas blogg var inte kapad, möjligen var hans hjärna kapad av allt för stora mängder brännande sol och mekong-whisky.

På en vitsigt formulerad blogg vid namn ”Fem minuter du aldrig få tillbaka” har Stefan Hanna fått den fina utmärkelsen ”Dagens tomte” – jag kan inte annat än gratulera. SvD:s ledare i dag handlade i stället om hur historien visar på att små partier måste skrapa botten av tunnan i jakt på kommunalråd … Fast vad det gäller Uppsala har det problemet även gällt  stora partier genom åren: Trots att staden är Sveriges fjärde och att den har den skarpaste samlingen hjärnor i landet (tack vare universitetet), så har den politiska kvaliteten i Uppsalas fullmäktige ofta varit beklämmande låg.

 Nu har Stefan Hanna gått igenom sin blogg och som jag förstår det tagit bort de formuleringar som upprört mig och andra, så nu är det roliga över för denna gång. Fast lite snurrig i mössan verkar han fortfarande, Läs t.ex. dagens inlägg! En sak är säker, jag kommer fortsätta följa hans blogg – åtminstone så länge han är kvar i Thailand. Någonting säger mig att den inte lär överleva många dagar efter att han kommit hem och mött partikamraterna.