När man bloggat extremt lite under nästan ett år, men samtidigt ett par gånger per vecka fortsatt att ta lustiga bilder och tänka ut lämpliga blogginlägg som man sedan aldrig hinner skriva, så blir det extremt mycket bilder över man aldrig hunnit använda … Alltså, istället för att blogga om mina senaste sex dagar när jag gått runt i lägenheten, varit genomförkyld och inte gjort någonting, så får det bli lite rapportering från sommaren. Här kommer del 2 av minnen från sommaren, Bröllopsresan.
Den gick först till Öland och Gunillas familjs sommarhus där. Dagarna fylldes med kroppkakor, grillad piggvar på antik minigrill, kyrkobesök, minigolf, utflykter, jordgubbsplockande, loppmarknader, museer och allt annat som gör livet värt att leva. (Ninnis kroppkaksbod i Källa kan verkligen rekommenderas.) Jag var lite ledsen första dagen eftersom vi hade glömt alla de fantastiska ostarna som blivit över från bröllopet – men min gode far paketerade ner dem i små plastpåsar, lade dem i ett vadderat kuvert och så dök de upp i den lilla sommarbrevlådan vid stora vägen några dagar senare. Det var bara att stycka upp ostarna och dra korken ur Madeiraflaskan.
Därefter blev det ett härligt midsommarfirande hos kära vänner i Torna Hällestad i Skåne, som jag inte fick med några bilder på här. Varefter vi tog oss via två goda vänner i Västergötland och besök i Gunillas födelsestad, Örebro, till min släkts gamla fäbodstuga uppe i Dalarna. Där fällde vi träd, gick upp på berg, åt ost från äkta fäbod och blandade konstiga cocktails på haitisk rom och det vi råkade ha till hands – som spadet från fruktkonserver, grädde, blåbärssoppa och liknande. Drinkarna fick namn efter närliggande platser och förfäder, Guckugrogg, Limpersvatten etc.
I kväll onsdag den 27:e klockan åtta i TV4 är det så dags för mig att vara med i matlagningstävlingen Klockan åtta hos stjärnorna, alltså en specialversion av Halv åtta hos mig. I kamp med stjärnor som Ann-Louise Hansson och Magdalena Graaf – för att inte tala om hedersmannen Erik Hörstadius - skall jag slita ut mig vid gaslågorna i mitt lilla kök och försöka vinna äran och välgörenhetspengar genom att laga den perfekta måltiden! En hel del udda saker kommer också dyka upp. Hoppas alla tittar!
På söndag är ett reportage med mig från en restaurang här i New York när jag äter ”levande bläckfisk” som rör på sig i munnen!
Det sänds i P4 Extra i SR P någon gång mellan klockan 13:00 och 15:00. Lyssna då! Finns viss risk att de skjuter på det som de gjorde förra veckan, men i sådant fall återkommer jag. Lovar att länka programmet när det har sänts.
På onsdag är jag i TV4 klockan 20:00 och lagar mat och dricker vin med Magdalena Graaf & Co, återkommer om det senare. Mer info här!.
En välsignad, lycksalig och välsmakande påsk önskar Edward alla sina läsare!
Foto: Gunilla Kinn
Även om det blivit väldigt mycket restaurangbesök både i New York och när vi rest runt, så har vi naturligtvis ätit de flesta måltider hemma. Tyvärr har jag fotat väldigt få och skrivit ner recepten på än färre. Men, denna skapelse åt vi i förrgår. Receptet kan synbart framstå som lite komplicerat, men egentligen är det en mycket snabb rätt som man slänger i hop på en kvart.
Edward Bloms glöggmusslor
Blåmusslor i torr glöggsås med kattfiskfiléer
Finhacka en halv gul lök, två vitlöksklyftor, fem soltorkade tomater och fem tjocka skivor bacon.
Fräs detta i rikligt med ghee (raffinerat smör) eller om det inte finns vanligt smör, och ett stänk olivolja.
Tillsätt efter några minuter en kasse borstade blåmusslor.
När musslorna så smått börjat öppna sig häll på: 2 dl osötad glögg (rödvin kryddat med glöggkryddor, d.v.s. nejlika, ingefära, kardemumma och kanel, eller glöggextrakt och med tillsats av rikligt med rom). Man kan naturligtvis också ta 1,5 dl rödvin, dryt 0,5 dl mörk rom och ca 1 krm vardera av nämda kryddor.
Smaka av med lite söt sherry eller annat starkvin om man vill få en aning sötma.
Låt småputtra några minuter.
Stek under tiden två kattfiskfiléer i mycket rikligt med ghee eller smör.
Ta upp filéerna och vispa ner ett par matskedar vetemjöl i smöret som fisken stekts i, späd med spadet från musslorna som nu tas från värmen.
Koka upp såsen, häll den över musslorna och rör om och lägg fiskfiléerna uppepå.
Fisken är bara extra tillbehör för att det skall kännas som en två-rättersmåltid i ett. Vill Ni bara ha musslor går även det utmärkt, då görs såsredningen för sig i smör, ev med ett stänk fiskspad.
Inköpet av kattfisken, som syns på bilden, och musslorna skedde i vår charmiga fiskhandel ett kvarter bort. Ingen vacker fisk direkt.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Själva tillredandet i vårt lilla kök.
Washington är inte bara maktens och storpolitikens stad, det är också Ben’s. Detta är en institution, ett av de (märkligt nog) få ställena i staden som från starten och än i dag ägts av svarta amerikaner; det är stället där alla tar sig en korv på väg hem efter krogrundan - till och med presidenten.
Men framför allt, det är inte bara en turistfälla, en intressant historia eller en designikon: korvarna ÄR fantastiska!
Korvarna är hemgjorda och säljs även djupfrysta över postorder eller i en butik ovanför restaurangen. Vi köpte en hel liten fryskartong som höll sig kalla tack vare is, fast vi hade ett par dagars körväg hem. Det mesta är nu uppätet men åtta korvar ligger kvar i vår frys.

Oftast skärs de på mitten och steks för att det skall gå fortare, sedan sätts de ihop igen och läggs i ett korvbröd, varöver man öser en chili-tomat-sauce som gett namnet Ben’s Chili Bowl. Ur den stora chiligrytan öser de nämligen över det mesta man beställer.

Efter en standard var vi naturligtvis tvungna att prova korvarna även naturella, utan tillbehör, och även så var de ljuvliga.

Till och med kaffet var ok, vilket sällan är fallet i USA – även om alla som varit här länge säger att det har blivit så fantastiskt mycket bättre tack vare Starbucks-revolutionen.