Subscribe

Archive | Alla blogginlägg

I förvirrade glasögon

Min eminente webbmaster, tillika goda vännen, Kajsa Hartig klagar på att jag inte sköter mitt bloggande. ”kan du inte åtminstone fotoblogga nu fram till bröllopet” skriver hon – men det är ju uppladdandet av foton som tar tid, jag lyckas ju inte ens ha mobilen laddad så jag kan ta några foton för tillfället.

I går lyckades jag i alla fall med något av det mer förvirrande som hänt mig. Efter jobbet skulle Gunilla på Ekolådan-mingel (hon skriver för det prima Ekobladet) på Söder. Jag cyklade från jobbet, sprang upp och hämtade en sak i lägenheten och mötte henne sedan vid Kornhamstorg för gemensam cykeltur till Vita Bergen.

Väl framme sliter jag av hjälmen med ett ryck, torkar mig i pannan med en näsduk och upptäcker sedan att allt är suddigt. Mina glasögon är borta. Letar i alla fickor, letar närmast cykeln, men Gunilla är på väg in och jag tänker att de måste ligga i en ficka. 40 minuter senare när vi kommer ut inser jag att de inte ligger i någon ficka, letar runt cykeln och ett par meter ifrån den ligger de: totalt platta och överkörda …

Bara att begära ledigt ett par timmar från jobbet, ta mig till optikern på morgonen, begära expresshjälp och beställa ett par nya för flera tusenlappar – trots att tid och pengar tryter i bröllopstider. På Ringdahls optik är de dock lika trevliga som alltid, även om de meddelade att Ringdahl själv (som drog sig tillbaka för ett par år sedan) tyvärr hade gått ur tiden.

Hem till lägenheten för att hämta portföljen och där, på tvättmaskinen bredvid handfatet i badrummet, ligger … mina glasögon!!!

Hur jag kunde cykla hela vägen utan att märka att jag inte hade dem på mig är ett mysterium, men än större hur det kom sig att ett par av samma märke och modell som mina låg krossade bara ett par meter från cykeln precis där jag letade efter mina egna. Känns som hela världen håller på och bli snurrig …

Nåja, nu slipper jag i alla fall gifta mig i ett par glasögon vars bågar har fullt av små fula pudelbitmärken …

Här är lite skrivet om det stundande brölloppet!http://annaduner.wordpress.com/2011/06/08/bror-gifter-sig/ 

http://gunillasdagbok.blogspot.com/

Nämen nu börjar han slarva igen …

”Nämen nu börjar han slarva igen”, hör jag för mitt inre alla bloggläsare klaga. Ja så illa är det:  nu har jag åter kommit in i en period när det varit svårt att hinna med att skriva inlägg.

Det blev en intensiv helg. Några glas vin med en kamrat på fredagskvällen (Mälarpaviljongen samt Lemon Bar), högmässan i S:ta Eugenia och köp av mjukglass (NK:s med zabaione-smak) efteråt, middag (och beundran av blommande körsbärsträd samt massa lek med yngsta systerdottern) hos mina föräldrar på Ekerö och framför allt uppackning av tre resväskor (två från USA och en från Tyskland) och superröjning i en totalt kaotisk lägenhet inför måndagens hemma hos reportage.

Måndagen var en heldag och -kväll på Hasseludden där Svensk Handel hade stämma med tillhörande stämmomiddag.

Tisdag hets-skrev jag ett föredrag om svensk bryggerihistoria med särskilt tonvikt på Uppsala som jag sedan avhöll för Föreningen företagens historia i Uppsala län på Slottskällans mikrobryggeri. Det var härligt att återse inte bara vänner från Företagens historia utan även det trivsamma bryggeriet där jag gjorde ett inslag för tv-serien ”Mellan skål och vägg” (Går ännu att se på TV8 Play) för några år sedan. Den gången hade vi haft ett inslag om studentkultur från Snerikes innan, vilket innefattat drickande av en dryg flaska punsch per person, och detta hämmade tyvärr upplevelserna av de finare nyanserna vid provningen av Slotskällans sortiment – särskilt som dagen börjat med en inspelning med mjöddrickande vid Uppsala högar.

Denna gång kunde jag dock i nyktert tillstånd njuta av de åtta förträffliga sorter som bryggeriet för tillfället saluför. Särskild rekommendation på min gamla favorit Slottskällan imperial stout samt en ny kärlek: den torra portern vid namn Svart. Även Red ale, Roslager, Nelson m.fl. är mycket trevliga.

Onsdagen inleddes med att Expressen kom och gjorde ”Hemma hos-reportage”. (Min granne Sture, sedan evigt på Aftonbladet, kommenterade på Facebook ”Ring Anticimex getingar i huset!”.) Jag fotades säkert 30 gånger i varje rum ˗ gefundenes fressen för en fåfäng människa som jag! Särskilt roligt att få visa upp sitt hem eftersom det snart är dags att göra om inredning och möblering i och med att Gunilla flyttar hit permanent.

Eftermiddagen fylldes av möten på jobbet och så var det dags för styrelsemiddag med Concordia Catholica. I dag, torsdag, har jag läst korrektur på tidskriften Företagsminnen hela dagen och sedan ägnat mig åt diverse bröllopsplanering.

Döm mig den som anser att jag även skulle ha hunnit blogga!

Stefan Hanna, stripteasedansör

Om Ni läste mitt senaste inlägg så förstod Ni att jag inte kunde vänta länge med att åter skriva om den gamle Odinstadens starke man, allas våran tjockismotståndare Stefan Hanna.

Tvärtemot vad alla trodde efter hans mycket förvirrande semesterbloggarskandal sitter karln tryggt och lugnt, som en Göran Persson med tre groggar innanför västen, kvar på sin post. Och inte nog med det, hans mycket underhållande blogg fortsätter att tulta fram över den informationsmotorväg vi kallar nätet.

Bloggen heter ”Tankar och reflektioner” vilket får mig att undra om han inspirerats av salig greve Magnus Stenbock på Herborum som i dussintalet upplagor under hela livet gav ut sin bok ”Tankar och synpunkter” med undertiteln  ”i några av tidens frågor”. Greven, som vi för övrigt talade om senast på jobbfikat i dag, var dock en allt för sympatisk människa för att jag skulle döma ut hans bok som stollig, även om den med en annan författare skulle ha vissa svårigheter att inte inlemmas i detta fack. (Mina goda vänner Martin och Elisabet har f.ö. ”stofiler” som en del i sitt biblioteksklassifikationssystem, tror inte de fyller en hel hylla, men har i alla fall ett eget imaginärt signum.)

Här har t.ex. ett ganska färskt citat från Stefan Hannas blogg, läs och begrunda:

Sedan unga år har jag lätt för att umgås med finnar. Precis som japaner är finnarna, generellt sätt, väldigt ambitiösa, tänkande och pratar ogärna om de inte har något viktigt att säga. Att inte prata om man inte har något viktigt att säga, det är det många politiker som skulle behöva lära sig… I min ungdom besökte jag Helsingfors, Mariehamn och Vasa rätt ofta. Jag startade upp en festklubb på gymnasiet och vi reste löpande på Finlandskryssningar. Båtresorna var underhållande men att angöra i Mariehamn, Helsingfors eller Vasa var en bedrövlig upplevelse.

Kanske borde någon upplysa regeringen att det finns ett sådant material till kommande utrikesminister att hämta från lärdomens högborg.

 Men, nu undrar nu förstås över rubriken. Och, jo då, Stefan Hanna startade inte bara festklubbar utan han har även ett förflutet som, strip tease-artist i chippendale-stil. (Se denna intervju! märkligt nog från Uppsala kommuns webbplats)  Och så tycker folk att Håkan Juholt är en spännande politiker.

Statistik: Hanna-effekten m.m.

Har gått igenom statistiken för min hemsida sedan jag började på egen domän i höstas. Innan bloggade jag ju ett par år på en blogg på TV8:s sida och under de perioder jag syntes regelbundet i tv och skrev två blogginlägg om dagen låg jag visserligen lite högre än nu, men under långa perioder lägre. 

Den nya bloggen har (trots uppenbar bloggslapphet från min sida under vissa perioder) ändå haft en rätt trivsam besökstatistik: allmänt har det legat på 150-200 unika besök om dagen, nästan oavsett om jag bloggat dagligen eller sällan. Men två gånger har det tjongat till rejält, dagarna när jag sågade Stefan Hanna och hans olika dumheter (främst den om skatt på överviktiga) och nu senast när jag var i Klockan åtta hos stjärnorna, kanske inte så konstigt eftersom det sågs av var tionde svensk. Bägge de gångerna låg jag runt 1.000 besökare på en dag och det var rekord även jämfört med den förra bloggens siffor.  

Så det är bara att inse: skall jag få fler läsare måste jag antingen få en ny tv-serie eller finna nya grodor som hoppat ur Stefan Hannas mun. Jag ser med tillförsikt på framtiden för båda möjligheterna. 

Om ni klickar på bilden så blir den större. 

   Besökare per dag  

 

 

 

Körsbärsblom och champagne

Nej, det är  inte Edward utan jag som lagt in denna bild – och det är jag som tagit den. (Jag kan logga in men har inget eget användarnamn.) Visst ser det härligt ut?! Det var det.

Jag känner er bloggläsare tillräckligt väl för att åtminstone veta att minst en av er kommer att undra vad det är för champagne. Så det är väl lika bra att jag skriver det: en Jacquart Brut Mosaique, som vi fått i present.

Inmundigades dagen före Edwards avfärd från New York, tillsammans med medhavd romtryffel, nötter och torkade aprikoser i Central Park!

/Gunilla Kinn

Radiolänk och cocktailparty

Nu finns det en direktlänk från denna sida hos SR P4 till radioninslaget där jag äter levande bläckfisk.

Hoppas alla har haft en bra påsk. Vi hade en härlig påskafton tillsammans med ett par vänner, med traditionella svenska förrätter och sedan lammstek och midnattsmässa i Aloysius.

I går på påskdagen var vi på ett cocktailparty som vänner till Gunilla arrangerade enkom till vår ära och med våra USA-baserade vänner som gäster. Vinet flödade och det fanns massvis av läckert kallskuret, ostar och bakverk. Fantastiskt trevligt att mingla runt både med de av Gunillas kamrater jag hunnit lära känna här I New York och de jag inte tidigare träffat.

Dessutom kom en amerikansk syssling till mig som jag aldrig tidigare mött, och först nyligen fått reda på att existerade. Hon bodde bara några kvarter bort från lägenheten där festen hölls.

I lånta fotofjädrar

En enda kommentar här, men åtskilliga mejl och Facebook-meddelanden, och alla är eniga: man skall inte blanda bilder på inflammerade tonsiller och underbara köttstycken. Ändå pejlade jag faktiskt lite med mitt livs glädje innan jag la ut dem, och hon tyckte på intet sätt det var stötande. Fast, hon kanske var fel person att fråga: med en mor som är kirurg och själv som journalist van att se all världens hemskheter och ändå behöva äta sin middag på kvällen för att orka med följande dags arbete.

Några citat från FB:

  • ”Läser din blogg på en restaurang i Rom. Fick snabbt rulla förbi bilden av dina tonsiller för att komma till bilder på mat. Puh.”
  • ”Men Edward, alltså… halsbilden.. och matbilderna.. nej snälla….”
  • ”Av barn och dårar får man höra sanningen: tag bort bilden på ditt svalg! Madre! :-/ ”

Tvingas dock erkänna: tonsillbilden var snodd från en ungersk tonsillit-expert-community på nätet. Inte för att mina inte såg identiskt uppsvällda och vitfläckiga ut – och inte för att jag inte förtjänar allt medlidande jag kan få – för det gör jag! Men om man inte delar lägenhet med Lennart Nilsson så är så skarpa bilder på ens inre organ inte något man snyter ur rockärmen.

Debuterat som fotograf har jag däremot gjort. I senaste numret av alltid lika läsvärda Neo står jag som upphovsman till min fästmös alla Haiti-fotografier. Nu var det förvisso så att jag endast tagit ett foto på Gunilla, och det var till min besvikelse inte ens med. Alla andra hade hon tagit själv, så någon riktig fotodebut blev det inte där heller. Utan återigen lånta fjädrar …

När jag ändå är i farten och fotobiktar får jag väl erkänna att min kamera var borttappad när vi var på Peter Luger, så även de bilderna var stulna från nätet. Om än identiska med vad vi åt.

P.g.a. kamerans försvinnande får ni heller inga bilder från det underbara cocktailpartyt hos förtjusande Elfi von Kantzow i Upper East Side i söndags, eller på gårdagens hemlagade Biff Greta, eller på dagens middag på Havana Central uppe i Morningside Heights. Men, nu är den återfunnen – och snart, mycket snart kommer här dyka upp alldeles äkta, karaktäristiskt suddiga-och-vingliga Edward Blom-foton. Jag nästintill lovar.

PS Illustrationsbilderna är … snodda. Vad trodde Ni?

Gammal dikt

Egentligen borde jag skriva ett inlägg om hur bra Restaurant KB (Konsnärsbaren) är, för det har jag lovat källarmästaren redan för ett halvår sedan – och dessutom stämmer det. Men det får bli längre fram …

Gunilla åker åter till USA till helgen, ett föredrag skall skrivas för ICA och hållas på lördag, årets kock på torsdag, till kusinerna i morgon – jag har förtvivlat mycket att hinna med. Har till och med fått skjuta på en middag hos Gitto, Sveriges bästa amatörkock!

Alltså ingen nyskriven blogg utan lite skåpmat. Letade runt på datorn och hittade denna uppgivna dikt som jag skrev för elva år sedan, när mitt hjärta var i ett helt annat tillstånd än i dag.  

Permanent Rose

I hantverksbutikens fönster

stod en skylt med prov på färg,

bland lera, brodergarn och mönster:

citron, späda björklöv och ärg;

 

vindruvsrankans mörkt gröna;

himmel och valnöt och brand.

Färg som hos Kidneyböna,

färg som en Gotlandsstrand.

 

Men bland dem så lyste klarast

en välbekant röd nyans:

Livet som underbarast,

Gudsmoderns rosenkrans,

 

blodet det vilda och varma,

kärlekens glädje och kval,

fru Karneval som hörs larma

blodet i helga Graal.

 

Vid färgprovet namnet stod skrivet

Permanent Rose det löd.

I olja men inte i livet

så finns det beständigt röd.

 

För rosor står röda sju dagar;

mitt hjärta är urblekt och armt

och blodet, ej hjälper jag klagar,

blir aldrig mer rusigt och varmt.

 

12/2 2000