Tag Archives: snabbmat

Ny tv-serie: Edward Bloms Stockholm

Som flera av Er säker redan har märkt så har jag nu en ny tv-serie. Den heter Edward Bloms

Stockholm och visas på www.svd.se/edwardblom eller på Svd:s Youtube-kanal. Första avsnittet lades ut i söndags och handlade om snabbmatens historia i Stockholm.

Fem söndagar i rad kommer nya avsnitt att läggas ut. Vad de olika handlar om måste jag hålla strängt hemligt om i förväg, men så mycket kan jag säga som att nästa avsnitt kommer att spelas in i ett palats som jag läst in mig på redan för att ha med i Mellan skål och vägg med Edward Blom i TV8, men p.g.a. divere oturliga skäl så släpptes jag aldrig in den gången, trots att jag redan ägnat massa tid åt att läsa in mig och skriva manus.

Ja, jag lever

Ja, jag lever! Har varit två veckor i USA och förutom en hel del roligheter hjälpt min hustru att packa ner hennes bohag och göra sig av med det till köpare, Frälsningsarmén, lumpsamling etc. – samt sänt hem en hel del. Mest var jag nog i vägen och yrde runt som en stressad pelikan.

Ankleverfarm har jag varit på också och hoppas kunna skriva om längre fram – och ätit många härliga måltider.

Sedan har jag varit vidrigt jetlaggad, haft en hektisk arbetsvecka, köpt en ny våning och inlett tapetval, flyttbestyr etc. – och hållit föredrag och redigerat texter och varit på tok för stressad …

På bloggen dyker jag upp igen när jag får en stund över. Här är i alla fall det sista inslaget jag gjorde för Filip och Fredrik denna gång. Ovanligt roligt eftersom jag fick regissera mig själv. Fotot sköttes av en svensk frilansare som bodde i USA och sedan klippte Breaking News-gänget det hemma i Sverige.

Måltider i USA 2: Ben’s Chili Bowl

Washington är inte bara maktens och storpolitikens stad, det är också Ben’s. Detta är en institution, ett av de (märkligt nog) få ställena i staden som från starten och än i dag ägts av svarta amerikaner; det är stället där alla tar sig en korv på väg hem efter krogrundan –  till och med presidenten.

Men framför allt, det är inte bara en turistfälla, en intressant historia eller en designikon: korvarna ÄR fantastiska!

Korvarna är hemgjorda och säljs även djupfrysta över postorder eller i en butik ovanför restaurangen. Vi köpte en hel liten fryskartong som höll sig kalla tack vare is,  fast vi hade ett par dagars körväg hem. Det mesta är nu uppätet men åtta korvar ligger kvar i vår frys.

Oftast skärs de på mitten och steks för att det skall gå fortare, sedan sätts de ihop igen och läggs i ett korvbröd, varöver man öser en chili-tomat-sauce som gett namnet Ben’s Chili Bowl. Ur den stora chiligrytan öser de nämligen över det mesta man beställer.

Efter en standard var vi naturligtvis tvungna att prova korvarna även naturella, utan tillbehör, och även så var de ljuvliga.

Till och med kaffet var ok, vilket sällan är fallet i USA – även om alla som varit här länge säger att det har blivit så fantastiskt mycket bättre tack vare Starbucks-revolutionen.

Måltider från USA: Skaldjur på City Island

Dags även att sammanfatta maten under min tid i USA. Förutom en stor mängd egenlagade rätter i vårt lilla kök här i Harlem har det blivit massvis med härliga restaurangbesök. Först ut: City Island.

I höstas tröttnade vi på Manhattan en dag och begav oss hela vägen genom Bronx till dess yttre del, City island, en idyllisk liten ö med fiskebyar och skaldjursrestaranger.

 

Priserna var låga och klientelet långt i från snobbigt, ändå var det inte burgare och korv man kunde beställa utan: ostron, musslor, bläckfisk och grodlår – något som alls inte bara är snobbbmat i USA.

Grodlår och härliga drinkar i plastmuggar för en bråkdel av priserna på Manhattan – och med härlig utsikt över Long Island-fjärden. På andra sidan ligger motsvarande utflyktsmål i betydligt högre prisklass och snobbfaktor.

 

 

 

 

Här syns musslor och olika typer av skaldjur. De flesta åt dem friterade, men de fanns även utan frityrsmet och kvaliteten var med tanke på priset fantastisk. Måste vara en av de bästa ”snabbmats-restaurangerna” jag varit på.

   

Frusen Piña Colada och Rom Punsch (eller var det en Mai Tai, de är ganska lika). Foto: Karen Rester.