Subscribe

Archive | Mat och dryck

Poddepisod 155: ”Smörgåsbord vid Stockholms Stadion (eller kanske i Kungsträdgården)!”

De båda smörgåsbordspoddarna drömmer om att faktiskt få äta smörgåsbord på riktigt någon gång, inte bara servera ett symboliskt sådant! Kanske i sällskap med någon stormrik livsnjutare till podd-prenumerant? 

Dessutom avslöjar Mats Ryd och Edward Blom var de trivs bäst. Kanske på en punschveranda? Eller med idogt arbete? Den som lyssnar på veckans avsnitt får veta!

Mats tycker att någon borde instifta ett ”livsnjutarmånadsbidrag” till Edward, och tipsar om hur man kan testa sitt luktsinne medelst kanel och andra kryddor. Edward avslöjar sitt förflutna som cross dresser, eller närmare bestämt som Maria von Trapp (med en barm av garnnystan!)

Som om det inte vore nog förvånande visar sig Edward besitta omfattande kunskaper i idrottshistoria, förvisso framför allt med den specifika inriktningen ”förplägnader och förlustelser vid OS i Stockholm 1912”, det vill säga Solskensolympiaden.

Det blir en rejäl dos folkbildning om något som alla kanske inte känner till – exempelvis om hur Stockholms Stadion kom till, vad som inrymdes i Tennispaviljongen sedan tennistävlingarna gått av stapeln, vilken snabbmat som ansågs som lagom nationalromantisk, hur smörgåsbordet fann sin moderna form och vilka läskedrycker som serverades till olympieåskådarna. För första gången handlar poddsamtalet till icke ringa del om armerad betong. Edwards mormorsfars förflutna som friidrottsfunktionär visar sig inkludera en festbankett på Stadions gräsplan, och en vickning – som tydligen dukades upp till OS-besökare utanför Operakällaren en arla morgon sommaren 1912 – ger upphov till ännu en dröm om framtida smörgåsbord.

Stöd gärna podden och dess redaktion och producenter, genom att bli prenumerant! Det kostar bara 39:-/månad (dyrare stödprenumerationer kan tecknas!). Se https://underproduktion.se/edwardblomssmorgasbord

Poddepisod 153: Glad påskpodd med punktliga påskliljor

Påskeldar, påsksmällare, påskgubbar och påskägg – i detta påskpoddsavsnitt berättar Edward Blom om påskens kulturhistoria, och konstaterar att hans påskliljor som vanligt är punktliga i rabatterna (trots att påskhelgen skiftar datum). Vad är skillnaden mellan fastlagsris och påskris, och hur har synen på långfredagen förändrats? Här får vi bakgrunden till påskens alla traditioner.

Mats Ryd – som nyligen besökt Aten – hyllar än en gång Grekland! Såväl den antika kulturen, då Aten blev demokratins vagga som den samtida kulturen med god mat och alltmer sofistikerade viner. Druvorna som nämns är assyrtiko och xinomavro – men så har Mats även druckit ett grekiskt vin som var så gott att han håller dess namn hemligt!

Körsbärslikör och möjligen hemgjord nyponsoppa lockar de glada gastronomerna, nu när säsongen för körsbärsblommor och nyponrosor närmar sig; dock kan de konstatera att ”det cirkulära samhället” ännu inte har nått lodjursjakten. Apropå jakt får vi veta vilket vilda djur som ger upphov till en produkt som kan användas för såväl skrämsel som matlagning!

Förra avsnittet (152) handlade om påskens alla härliga maträtter och drycker, lyssna gärna även på det för inspiration inför helgens påskbord. Som prenumerant får du tillgång till alla gamla avsnitt i arkivet, inklusive forna tiders påskpodd. Och varför inte ge bort en poddprenumeration i påskägget?! Läs mer här: https://underproduktion.se/edwardblomssmorgasbord

Poddepisod 152: Allt ni behöver veta om påskbordets läckerheter

Inför den stundande påskhelgen – en dryg vecka i förväg – frossar gastronomerna Mats Ryd och Edward Blom lite på förhand i fantasin om alla härliga maträttsfavoriter på påskbordet: lamm, lax, sill, äggrätter och mycket annat. 
Mats tipsar om Sans rival som den godaste påsktårtan och Edward berättar om sina speciella påsktraditioner. Ska man dricka påsköl eller påskvin? Tja, varför inte både–och – och kanske allra helst riesling– respektive beaujolaisviner, vilket Edward respektive Mats gärna tipsar om.
Men dessförinnan sörjer de tu att Stockholms saluhallar utarmas, när deras färskvarudiskar med fisk, skaldjur och kött tvingas stänga, och slår ett slag för stadens småbutiker.
Edward berättar om varför alla borde äga en portvinstång eller åtminstone en sparristång, och vi får veta allt vi inte visste att vi ville veta om dessa tänger!
Vad kan man äta i biblioteket? undrar en lyssnare, och Edward bistår med kunskap om vad som passar att inmundiga bland ens inkunabler och läderfåtöljer. Dessutom diskuterar han japansk blankvers och deklamerar några strofer ur Osterspaziergang av Goethe inför påsken.

Varför inte ge bort en prenumeration på ”Edward Bloms smörgåsbord” i påskägget?!  Läs mer om prenumerationer och presentkort här: https://underproduktion.se/edwardblomssmorgasbord

Poddepisod 151: De galna poddmakarnas tebjudning

Umgås man för att ha trevligt med sina vänner – eller för att äta mat som är vältempererad?! För gastronomerna Mats Ryd och Edward Blom är svaret självklart.

Men innan veckans poddsamtal når dithän får vi följa de tu i vindlande tankegångar, lärda utläggningar och allehanda infall – om allt från lodjurstrikiner och PR-branschens förfall till suraborre, björkvatten och palmbladsjuice.

Edward har på sistone beskurit pelargoner och Mats har hängett sig åt öldrickande och andra excesser hos Gyllene tigern (U Zlatého Tigra) och på andra krogar i Prag, viket vi får höra allt om. 

Så provar de frukostteer – och inte vilka frukostteer som helst, eftersom det är finsmakaren Mats som skaffat in dem, utan exklusiva teer för morgonbruk av olika slag. Edward reder ut om man ska hälla mjölk eller te först i koppen, och kanske koras en frukosttefavorit!?

En lyssnare är nyfiken på vilket porslin Edward dukar med, så här vankas råd om serviser, bestick och dukning till vardag och till fest. Edward berättar om vilken svensk före detta (och blivande!) politiker som skänkt honom en veritabel pièce de conversation till matsalsbordet, och varför man bör ha såsskedar och somliga tänger i besticklådan, medan Mats förordar rejäla köttknivar att skära stekar med. Essentiella utensilier, kort sagt!

Om du inte redan är poddprenumerant, bli det genast här: https://underproduktion.se/edwardblomssmorgasbord för en ynka kostnad på 39 kronor per månad (eller mer, om du vill stödja poddens långsiktiga fortlevnad). För prenumeranter är allaavsnitt samt arkivet öppna och reklamfria.

Poddepisod 150: KB-minnen och den komplexa kålrotens historia

Kroggubbarna Mats Ryd och Edward Blom sitter kvar på KB, Konstnärsbaren, mitt i Stockholm – och denna gör de tillsammans med er prenumeranter och lyssnare en riktig djupdykning i allt som är värt att veta om … kålrotens kulturhistoriaSwede, Schwedische Rübe, rutabaga, rotkål … ja, kärt barn har många namn.

Hur gör man när man är på restaurang och beställer en calzone, men får in en fläskkotlett? Eller, ännu värre, beställer en Wallenbergare och får in en grönpepparbiff?! Mats och Edward slår ett slag för namnskyddade rätter, och har gott om konkreta förslag på hur man ska komma till rätta med sådan problematik.

Dessutom vet de hur man som godtrogen stammis gör, om krögaren antyder att hen vill bjuda på ett glas dessertvin eller likör – som sedermera ändå kommer på notan. 

Edward delar med sig av några av alla sina gastronomiskaminnen och anekdoter – allt från när hans familj drabbades av tekakepizzor på Liseberg till allt knäppt han varit med om på KB genom åren.

Bli månadsprenumerant (från 39:-/månad) genom att besöka poddens plattform här https://underproduktion.se/edwardblomssmorgasbord

Poddepisod 148: Nöjesmanifest för Stockholm, franska desserter och så lite smörgåstårta

I detta ovanligt muntra poddsamtal utforskar Mats Ryd och Edward Blom lagstiftningens råmärken vad gäller hembränt, apropå hemkörda tyska fruktlikörer, grekiska värdshusgåvor och annat som troligtvis är olagligt.

En lyssnarfråga från en kommunfullmäktige-kandiderande politiker (MP) får igång de tu poddarna ordentligt: Äntligen får de chansen att ge råd och policyförslag, om vad som borde avregleras och ordnas politiskt för att få till ett roligare och mer uppsluppet Stockholm – och den tar de, såklart! Slingrande folkfester och vintriga karnevaler längs med vatten och kajer, bättre belysningbroar och en centralt belägen lekplats är bara några av deras många konkreta idéer.

Och äntligen får vi lyssnare ta del av deras favoriter bland franska desserter och bakverkMousse aux noisettescrème caramel, Madeleinekakor, baba au rhummillefeuille och många andra läckerheter får det att vattnas i allas munnar, och Edward förklarar rentav varför den urgamla efterrätten blanc manger är ett utmärkt knep för förförelser.

Vidare får vi veta varför Edwards pappa en gång tog sig från Ekerö till Bromma kyrka medelst en trädgårdsanläggningsmaskin!

Smörgåstårtans kulturhistoria och dess rötter i bland annat bridgetårtan och smörrebrödet avhandlas, och framför allt får vi veta varför så många människor det senaste decenniet har grottat ner sig rejält i just detta ämne. 

Anledningen till det för över till nästa diskussionsämne, nämligen vilka godsaker som borde få sina ”dagar” på Mats’ respektive Edwards födelsedagar. Kanske kan vi se fram emot en särskild dag för S.O.S. eller Oxfilé Wellington den 6 juni, eller fira ”Smörgåsbordets dag” eller ”Ostens dag” den 22 oktober

Detta avsnitt är tillägnat alla våra prenumeranter. Bli gärna en del av denna glada skara! Kostnaden är ynka 39:-/månad, vilket även ger tillträde till poddens allt större arkiv.

Poddepisod 147: Grosshandlargroggar för snart fastande magar

Edward Blom och Mats Ryd gör vad de kan för att – det nyligen ur Svenska Akademiens ordlista utmönstrade – ordet ”lättgrogg” ska bli mer frekvent, inte bara i allas vokabulär utan även som dryck i allas strupar, kanske i form av ”mahognygrogg” (eller ”grosshandlare”). De glada gastronomerna dricker fulbrandy och pratar om (armenisk) finbrandy inför fastan, och listar sina favoriter vad gäller sportlovsmat! Det blir en härlig lista av värmande drycker – men framför allt med husmanskosträtter som kan landa fint i magen efter en dag i skidbacken.Och apropå backar berättar Edward om när han åkte slalom – och vad han gjorde i skidliften.Dagens lyssnarfråga handlar om fastan. Hur gör man när man vill idka fasta, men har råkat boka en resa till Champagne till sin födelsedagsfirande hustru under perioden? Som tur är vet både Edward och Mats på råd!
Följ ”Edward Bloms smörgåsbord” genom att bli betalande prenumerant. Det kostar blott 39:-/månad, vilket i regel ger ett pris per podd på under tio kronor – mycket prisvärt! Då får ni dessutom tillgång till hela arkivet, med poddsamtal från 2017 och framåt! Mer information här: https://underproduktion.se/edwardblomssmorgasbord

Edwardkrönika: ”Mat- och dryckesminnen från USA”

Jag hade aldrig varit i USA förrän 2009. Naturligtvis visste jag att det där fanns dyra stjärnrestauranger i storstäderna, att de grillade bra kött här och där, och att det gjordes en del okej viner i Kalifornien. Men USA ur en kulinarisk synvinkel var för mig ändå främst landet som skapat svampiga Big Mac:s, kycklingbitar friterade till oigenkännlighet, glasyrtäckta ringmunkar, sötsliskig ketchup, spraygrädde, plastförpackade ostskivor och liknande vidrigheter.
Min överraskning var total när jag äntligen kom dit. Naturligtvis fanns allt det usla att tillgå precis överallt, men utbudet av läckerheter var minst lika stort. I varje gathörn i New York fanns diners där man kunde få en redig ägg och bacon till frukost, steakhousen var förträffliga, bbq:n underbar, de gratinerade ostronen och musselsoppan på Grand Central Station fick mig att gråta av lycka – och New York är verkligen cocktailarnas huvudstad.
I Colorado blev det buffelburgare och ”Rocky mountain oysters” (skivade, friterade buffeltestiklar) vilka jag sköljde ner med ett blåbärsöl från ett lokalt mikrobryggeri – i San Francisco utmärkta skaldjur och i Napa Valley fick jag tag i en fantastisk flaska amerikansk madeira som avnjöts medan vi spelade ett egenpåhittat bouleliknande spel där målet var att komma så nära en jordgubbe som möjligt med en tom vinflaska. Förutom alla de utländska specialiteterna: som turkisk lammhjärna, kubansk höna, mexikanska chilibiffar …
Bara ett år senare träffade jag Gunilla (min nuvarande hustru) som bodde i Harlem sedan tio år, och snart fann jag mig inflyttad i hennes lägenhet. Vår närmaste alkoholbutik var av det tuffare slaget: alla flaskor och anställda bakom skottsäkert glas. Man fick skrika beställningen genom ett litet hål eller peka på flaskorna man ville åt, och sedan få ut den genom en snurra som i en gammeldags bankkassa. Att diskutera menyer och vinval var det inte tal om. Men, det hade skett en enorm gentrifiering i Harlem de senaste åren och bara några kvarter åt andra hållet fanns en urtjusig vinbutik med provsmakning, rådgivning – och särskild märkning för om viner var ekologiska eller skapade av kvinnliga eller svarta vinmakare.
Även billiga ställen kunde förvåna med sitt utbud. Att barnfamiljerna från Bronx åkte ut till City Island och drack billig friterad mat och cocktails ur plastmuggar var knappast konstigt – men att den friterade maten bestod av välsmakande bläckfiskar, musslor, ostron och grodlår! Andra överraskningar var de fina, varma grisfötterna hos krigsveteranernas klubb på 132:a Gatan i Harlem. Och att en av de godaste och mest prisvärda biffar jag ätit var på en gudsförgäten plats i Alabama vid namn Smokey Hollow (”rökiga hålan”). Den restaurangen var dock på tok för frikyrklig för att servera alkohol. Man kan inte få allt för en handfull dollar.
av: Edward Blom

Krönikan publicerades på sajten Vinsider 2016: https://www.vinsider.se/vin/mina-matminnen-fran-usa-edward-blom

Edwardkrönika: ”Så minns jag smakerna från Ekerö”

Under vinjetten ”Edwardkrönika” publicerar vi här texter som Edward Blom skrivit och publicerat i olika sammanhang det senaste decenniet. Denna gång en somrig betraktelse med minnen från hans uppväxt i Träkvista på Ekerö.

Jag älskade växthusets värme, fukt och rika aromatiska dofter. Det gamla trädgårdsmästeriet låg två tomter ovanför vår villa i Träkvista. I butiken sålde de mest blommor, men vi grannar kunde gå upp till gamle Kindblom och för några tior få famnen full av de läckraste grönsaker. Jag minns hans valkiga händer som med hantverkarens livslångserfarna perfektion skar loss de stora ljusgröna salladshuvudena ur den svarta jorden med en vass kniv, slanggurkorna som hängde på sina stänglar högre upp och de varma solmogna tomaterna som man på vägen hem inte kunde låta bli att gång på gång lyfta mot näsan för att dra in deras ljuva doft.

Det är något särskilt med barndomens smaker. Inget slår den första förälskelsen i mat. Även sådant jag i dag skulle rynka på näsan åt, kan i minnet vara en gastronomisk njutning värdig Escoffier. Som när vi ännu bodde kvar i atriumhuset på Bandygränd och morfar kom på besök från stan med Konsums färdiggjorda fläskpannkaka i aluminiumform, med en doft jag än idag associerar andra – senare – dofter till. Eller en påse cheeze doodles (på den tiden mycket mindre än dagens) som min syster och jag andäktigt avnjöt båge för båge bredvid varandra i vardagsrumsfåtöljen. Pappas köttfärsbiffar, mammas blåbärspaj, citronsaften som tillverkades på Stockmos där faster extrajobbade lite när hon var barnledig från banken.

Men när det gäller frukt och grönsaker är det inte bara nostalgin som förgyller minnena. Mälaröarna, med sin fantastiska mylla av gammal sjöbotten, har varit Stockholms skafferi långt innan Bellman sjöng om sellerin och de klara Munsö-äpplena i ”Stolta stad”. Äppelträdet av sorten Alice som mina föräldrar planterade när de var nyinflyttade på ön växte sig på fem, sex år högt ovan radhustaken. Förrådet fylldes med frukt och flera månader fick jag alltid med mig ett kyligt, syrligt äpple att äta i baksätet på folkabubblan på väg till dagis. Saften sprutade när man högg tänderna i det, att någon mjölktand ibland blev kvar i fruktköttet gjorde inget.

Efter att vi flyttade till villan blev det hemodlade rädisor, morötter och färskpotatis som åts nysjudna med stora klickar smältande smör. Pajer och kräm från den stora rabarbern, som grannarna tipsade oss bäst göddes med vass nerifrån stranden. Överallt växte körsbär, hallon, vinbär och björnbär upp utan vår medverkan. Det märktes att 60-talsvillorna var byggda på gamla fruktodlingar.

I Mälaren fiskade vi abborrar och mörtar. De förstnämnda åt vi själva, de senare fick grannens katter. På lördagskvällarna blandade sig röken från grannskapets grillar medan jag och grannpojken lekte riddare i trädgården och högtidligt dubbade varandra till nya värdigheter med våra plastsvärd. Ett stort lyft var när grannpojkens far lärde pappa och mig att marinera. Plötsligt kom de hemgjorda ”snabbvinerna” nere i matkällaren till användning, när de tillsammans med soja och kryddor fick det enkla lågprisköttet att bli mört som wagyubiffar.

Även i affärerna var äggen, honungen och många grönsaker och frukter producerade ute på öarna, inte minst de söta jordgubbarna. Senare fick mina föräldrar genom de nya grannarna kontakt med fiskaren på Adelsö. Lyxprodukter som rökt ål och löjrom blev självskrivna till jul och nyår.

Långt, långt senare gick min hustru Gunilla och jag på vår alla första gemensamma middag som ett par. Matmästaren Margit Richert bodde då på Adelsö och hade spontant bjudit in oss – och på några timmar lyckats skapa en fantastisk gourmetmiddag. I hast hade hon tiggt grönsaker av diverse Adelsövänner, pallat gräslök, köpt rundrökt ål från fiskaren Widlund, gjort äggröra på pinfärska Adelsöägg, filéat Mälargös som ugnsstekts och ackompanjerades av bifftomater från Kurön och riven ost.

Om fasanen också var från Adelsö vet jag inte, men eftersom min barndoms trädgård på Ekerö alltid var fylld av fasaner när jag var liten så skulle det inte förvåna mig om hon köpt köttet av någon tjuvskjutande granne. I alla fall var Karl Johan-svamparna som serverades i en tjock gräddsås, och de svarta vinbären, den hemgjorda pickelsen och färskpotatisen av sorten Minerva allt närproducerat i kommunen. Det enda som fattades var en ö-bryggd pilsner – men då hade Adelsö bryggeri inte grundats ännu.

Edward Blom, gastronom och kulturhistoriker


Poddepisod 129. Rödbetsmartini och annan ukrainsk mat och dryck (när det lackar)

Lyssna på senaste ”Edward Bloms smörgåsbord” här:
https://play.acast.com/s/edwardblom/129-rodbetsmartini-och-annan-ukrainsk-mat-och-dryck-nar-det-


Edward och Mats är tillbaka i sin poddkanal, med nya berättelser och insikter om godsaker och kulturhistoria. Mats är som vanligt värst, och kan den gång berätta att han deltagit i en slags ”Laver Cup”, fast med vinflaskor istället för tennisracketar. 

Detta för samtalet osökt vidare till poddparets åsikter om Socialstyrelsens skärpta rekommendationer för alkoholbruk, liksom en redogörelse för Edwards alltmer eskalerande turer med sin mobiltelefon.

Dagens stora tema är ukrainsk mat och dryck, och med hjälp av bland annat kokboken ”Cmak; vårt ukrainska kök” berättar de tu om Ukrainas kulinariska traditioner, allt från borsjtj och bröd via syrad grädde, kvass, fläsk och Kievkyckling och Vorschmack. Mats redogör för landets vinproduktionshistoria och Edward smuttar på en rödbetsmartini – blandad av Gunilla, se bilderna ovan! – medan han förklarar varför det blir galet att säga ”dumplings” när man menar klimp, degknyten eller kokta piroger. Båda drömmer de om att en vacker och fredlig dag kunna fara till Kiev för att njuta av allt detta på plats.

En glad lyssnare får veta vad det är för skillnad mellan köttbullar, färsbiffar och järpar – och dessutom vankas många råd om vad man redan nu bör förbereda inför advent och jul. Det är exempelvis hög eller mycket hög tid att ysta ostar och göra korv!