Subscribe

Archive | Arkitektur och stadsplanering

Poddepisod 67: ”Den stora trumpetstöten” – livepodd från Ulla Winbladh

21 februari, 2020 by Arkitektur och stadsplanering Arkiv och historia av Gunilla Kinn Delikatesser Edward-evenemang Fester Kulturhistoria Mat och dryck Podden Edward Bloms smörgåsbord Restauranger Stockholms stadsplanering Traditioner Tyskland

Här finns denna fantastiska episod! (Klicka på länken, och sedan på den lilla vita pilen på fotografiet.) Nedan

67. Den stora trumpetstöten – livepodd från Ulla Winbladh

Dags för den allra första livepodden! Edward Blom och Mats Ryd spelar denna gång in sitt samtal inför ett hundratal glada middagsgäster på Värdshuset Ulla Winbladh på Djurgården i Stockholm, under inmundigande av en ”klassisk” respektive en ”lyx-”meny som även gästerna kunnat välja.Samtalet inleds med en diskussion om årets Guide Michelin-stjärnutdelning till Sveriges krogar, inklusive en lovprisning till krögaren och kocken Mathias Dahlgren. Edward förklarar varför han trivs så bra på Expressens kulturfest, Mats spekulerar i att Judas äter margarin, och så funderar Edward på om han borde bli lika jovialisk hemmavid som han är i poddsändningarna,

Eftersom huset som Ulla Winbladh är inrymt i kom till inför den stora Stockholmsutställningen, det vill säga Allmänna konst- och industriutställningen, sommaren 1897 så kretsar dagens temasamtal kring just denna fantastiska händelse och dess kulturhistoria och kvarvarande byggnadsarv.

På ett område stort som två stycken Skansen byggdes utställningen upp, inklusive exempelvis ”Gamla Stockholm” – en miniatyr av den medeltida stadskärnan som stockholmarna kunde vandra omkring i eller dricka tysk öl vid.

Edward kallar Stockholmsutställningen för ”den stora trumpetstöten”, som användes för att övertyga såväl utlänningar som, inte minst, svenska folket, om att Sverige vid slutet av 1800-talet blivit en modern och innovativ industrination. Både Mats och Edward fantiserar om hur en nutida Stockholmsutställning skulle kunna byggas upp på Gärdet i 1890-talsromantisk anda, med förankring bakåt men framåtblickande – och Edward kommer in på ett av sina favoritämnen, nämligen hur 1800-talet är ständigt underskattat i den allmänna historiesynen.

En lyssnarfråga om skärgårdsmat handlar om såväl strömming som grisar och måsägg, och en annan om Ekerökrogar – vilket får Mats och Edward att drömma om fler landsbygdsrestauranger och kvarterspubar.

Poddepisod 37 – Utan ärtskott i Hallen

21 februari, 2019 by Arkitektur och stadsplanering av Gunilla Kinn Bebisar och barn Delikatesser Mat och dryck Podden Edward Bloms smörgåsbord Restauranger Stockholms stadsplanering Traditioner Vardagsliv Vin
Här finns det senaste avsnittet av podden ”Edward Bloms smörgåsbord”!
Nedan kan ni läsa vad Mats Ryd och Edward Blom pratar om den här gången.
Episod 37 – Utan ärtskott i Hallen
”Ni kan väl aldrig tröttna på att höra oss smacka av njutning!” utbrister Edward Blom i denna veckas episod, som spelas in på den klassiska fiskrestaurangen Lisa Elmqvist i Östermalmshallen i Stockholm.
Nej, det kan vi förstås inte. Denna gång är det bland annat Toast Skagen och Sole meunière, det vill säga sjötunga, som Edward och hans poddkollega Mats Ryd avnjuter tillsammans med en gäst – nämligen Frida Calderon, som vann tävlingen om att få vara med vid ett inspelningstillfälle (www.instagram.com/p/BtAuZrthUbB).
Familjeträd, dalmasar och bebisnamn är bara några av samtalsämnena som dyker upp innan Edward går in på dagens kulturhistoriska tema, eller rättare sagt näringslivshistoriska: torgmarknadernas, basarernas och saluhallarnas framväxt. Detta förstås med anledning av inspelningsplatsen.
Mats lanserar idén att rika knösar skulle kunna investera i skaldjursfiskebåtar istället för i travhästar, och Edward funderar över om det koreanska fenomenet mukbang – att videofilma och sända sina måltider på nätet – skulle kunna vara något för podden.
Byggnadsstilar som funkis och framför allt nyfunkis får sin släng av Edwards ilska, men han konstaterar ändå att utvecklingen i världen inte bara går åt fel håll eftersom det där med ärtskott på alla restaurangportioner håller på att försvinna.
Sedan fortsätter diskussionen om årets Guide Michelin-stjärnor, poängen med måltidsformen ”lus” (lunch utan slut) och skotsk vis à vis irländsk whisky, och Frida får rådet att palla sockerbetor för att försöka få till fortifierad gotlandsdricka (!). Inte bara Gotland utan även Öland dyker upp som samtalsämne, mer specifikt även drömmar om ålkroppkakor och ett framtida kroppkaks-battle.
P S Denna episods dryck: Pascal Jolivet Pouilly-Fumé (vitt vin; ej på Systembolaget)

Poddepisod 22: Vickning mitt på blanka eftermiddagen

25 oktober, 2018 by Alkoholpolitik Arkitektur och stadsplanering Arkiv och historia Bebisar och barn Delikatesser Mat och dryck Podden Edward Bloms smörgåsbord Traditioner Tyskland

Episod 22 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

Mats Ryd och Edward Blom fortsätter sina kulinariska och kulturhistoriska utsvävningar på Bobergs matsal på NK i Stockholm. Denna gång hinner de med både efterrätt/ost och vickning (japp, vickning mitt på blanka eftermiddagen – i form av Toast Skagen).

Edward berättar om sina äventyr på Oktoberfesten i München, och om när Lyckoslanten var på besök hemma hos honom, nyligen. De kommer in på såväl NK-varuhusets fascinerande historia som på läckerheter som Flamkuchen, pizzor, Haxe och kalkon – samt snaps, konjak och armagnac.

Mats imiterar Carl Jan Granqvist, såsom denne lät när han just ätit undermålig kebab – och Edward slår fast att alkohol och barn är lika naturliga beståndsdelar av alla högkulturer, även samtidigt.

Poddepisod 21: Lyxlånglunch i Bobergs matsal

18 oktober, 2018 by Alkoholpolitik Arkitektur och stadsplanering Arkiv och historia av Gunilla Kinn Delikatesser Inredning och interiörer Mat och dryck Podden Edward Bloms smörgåsbord Traditioner

Episod 21 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” finns att lyssna till här! (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)

Här nedan kan du läsa om vad denna episod handlar om:

Omgivna av arabesker, boaseringar och vindruvsklasreliefer njuter Edward Blom och Mats Ryd av underbara maträtter och drycker i Ferdinand Bobergs matsal på NK i Stockholm.

De tu befinner sig verkligen i sitt esse, när de lidelsefullt berättar såväl om den vackra inredningen från 1915 som om det de får på tallrikarna: Skagenröra, oxtartar, gräddstekt långarygg och (konjaks-, mejrams- och portvinskryddad) blodpudding. De konstaterar att Bobergs matsal är en av mycket få exklusiva restauranger i Stockholm som är öppen enbart för luncher, och Edward drar kort de långa affärslunchernas kulturhistoria – varpå Mats kommer in på uttrycket ”att ta en liten morfar”.

Gastronomerna tvistar om hur stor del av mänsklighetens lycka som utgörs av smör, sjunger gubbrörans lov och lyckas rentav komma in på ice cream soda medan de talar om vilken typ av restauranger som bäst skulle representera någon fas i deras respektive liv. De konstaterar att det mesta vinner på att man tillsätter någon form av animaliskt fett – som talg, ister eller ankflott – och särskilt barnmat och grönsaksrätter.

Edward förklarar även sin kärlek till Ferdinand Bobergs arkitektur, och sist men inte minst svarar de på en lyssnarfråga om svenskans (och estniskans) vackraste ord.

Riv inte 1800-talets tullhus på Blasieholmen!

22 april, 2015 by Arkitektur och stadsplanering Arkiv och historia Edwards egna artiklar Stockholms stadsplanering

Detta är Edwards synpunkter apropå ”Nobel Center”. Idag (22 april 2015) är sista dagen för Stockholms stads så kallade samråd. För mer information om hur man skickar synpunkter till staden, se här: http://bygg.stockholm.se/-/Nyheter/Nobel-Center-/samrad

B_2ZOVlUIAAmgpe

Blasieholmen sett från Strandvägskajen. Foto: Edward Blom

Synpunkter, samråd  Dp 2013-00460

Härmed avlägger jag mina synpunkter under samrådet inför den avsedda rivningen av Tullhuset och magasinen samt byggandet av ett ”Nobel Center” på Blasieholmen (Dp 2013-00460).

Det är med stor sorg jag har tagit del av förslaget om rivningarna på Blasieholmen. Både som vanlig medborgare och som arkivarie/kulturhistoriker finner jag förslaget fruktansvärt.

Tullhuset från 1876 är en arkitektonisk pärla med harmoniska former och intressanta detaljer. Att riva ett så vackert och intressant hus från 1800-talet är i sig något som aldrig borde få förekomma – särskilt som så många hus från den tiden redan gått förlorade, under de stora rivningarna på 1900-talet. Detta kunde förvisso lösas med att huset flyttas – ifall det är tekniskt möjligt (jämför Klocktornet, Norra station, som skulle flyttas men som revs i alla fall).

Som historiskt kulturminne är helhetsmiljön mycket skyddsvärd, som också många experter och remissinstanser påpekat.
I Sverige har vi tyvärr sett pejorativt på 1800-talet som epok. Detta eftersom man alltid ser ner på den epok som närmast föregår den egna, och under 1900-talets mitt var således 1800-talets slut en symbol för det gamla, omoderna, fattiga, smaklösa etc.
När vi i dag nått en bra bit in på ännu ett århundrade är det tid att se på 1800-talet med friska ögon som det århundrade då det moderna Sverige, och en stor del av det vi uppfattar som gott i vårt samhälle, uppstod.

Det var under 1800-talet Sverige fick näringsfrihet. Nog hade vi haft en del bruk, lite handel, jordbruk innan – men ett näringsliv i dagens bemärkelse uppstod först på 1800-talet. Det är då vi blev en exportnation, en snillenation, det var då Sverige blev rikt.

Denna rikedom användes även till bygget av ett nytt samhälle. Under 1800-talet uppkommer arbetarrörelsen, liksom folkrörelserna; den liberala rörelsen blir stark och grunden till de flesta av dagens partier läggs. Det moderna Sverige börjar byggas med minskad dödlighet, allmän skolplikt, avlopp, välfärd, tekniska högskolor etc. Under 1800-talet fördjupas och utvecklas Sveriges demokrati och en debatt och ideologisk diskussion pågår som senare leder fram till besluten om allmän rösträtt följande århundrade. Det Tegnér sade om 1700-talet och kulturlivet kan vi kort sagt även säga om näringslivet och samhället, fast då gällande 1800-talet: ”var stodo vi, om de ej varit till?”

Centrum i 1800-talets starka ekonomiska tillväxt och politiska samhällsbygge låg i huvudstaden. Stockholm var länge Sveriges viktigaste hamn för såväl utrikes som inrikes handel. Här tronade ännu Skeppsbroadeln, här restes bankpalatsen och här rullade pengarna. Tullhuset utgör en av skärningspunkterna mellan näringsliv och det offentliga. All världens varor som strömmade in i Stockholm skulle tullas och pengar skulle tas in från näringslivet till politikernas samhälleliga projekt.

Det bevarade Tullhuset och magasinen där varorna förvarades utgör tillsammans en fantastisk kulturmiljö, som vittnar om tiden innan Göteborg tagit över som vår stora hamnstad. Byggnaderna utgör ett monument över handelns historia, det svenska näringslivets ”Gründerzeit” (när de flesta av dagens exportföretag föddes), men är även ett monument över hur det offentliga tog in tull och skatter som användes för att bygga upp välfärdssamhället.

Nobelpriset är något fantastiskt ensartat som vi i Sverige ska vara enormt stolta över. Nobelkommittén måste behandlas med silkesvantar eftersom det är oerhört viktigt att prisceremonin, museet etc. blir kvar i Stockholm. Personligen finner jag dessutom det förslag av David Chipperfield som framförts på Nobel Center rent arkitektoniskt vackert. Men allt detta får inte göra oss blinda och skövla en ovärderlig miljö vi aldrig kan få tillbaka!

Tullhuset och magasinen och hela platsen borde rustas upp. Den är otroligt eftersatt och förfallen, vilket också är grunden till att rivningstankarna ens kommit upp. Magasinen skulle kunna fyllas med gallerier, fiskmarknad eller fiskrestauranger. Tullhuset med museiverksamhet eller (som tidigare) kommersiell verksamhet. Området skulle kunna bli fantastiskt.

Samtidigt ska Nobelcentret naturligtvis erbjudas en annan plats. Jag är inte man att finna ut den rätta platsen: säger jag Skeppsholmen så förstörs grönområden, säger jag ängen bredvid Junibacken så finns det säkert något argument mot det. Personligen skulle jag finna Nobelparken vid Djurgårdsbrunnsviken mest historiskt korrekt (den fick ju sitt namn eftersom ett nobelcentrum skulle ha byggts där). Vinterviken, Albano, Hagastaden, Hjorthagen, Tegelbacken och Liljeholmen har framförts av andra.

Efter 1960- och 1970-talens fruktansvärda rivningsraseri andades de flesta ut och trodde att denna hemska period var över. De senaste 5–10 åren har vi dock sett en tendens till återupptaget rivande av gamla 1800- och tidigt 1900-talsbyggnader i Stockholm (och övriga Sverige). Rivs Tullhuset trots att alla kulturinstanser uttalat sig mot det är det som att dra korken ur flaskan, eller snarare locket av Pandoras box. Må Blasieholmen inte bli startskottet för ett nytt rivningsraseri, utan ett nytt Münchenbryggeriet eller Kungsträdgårdens almlund! Låt oss bygga nytt på tomma platser – men behålla befintlig historisk bebyggelse, för att även i framtiden kunna läsa vår historia i stadslandskapet.
 
Edward Blom

Kulturhistoriker och arkivarie; hedersmedlem i Centrum för Näringslivshistoria

Livländsk slotts- och gourmethelg med Edward Blom

26 november, 2013 by Allting gott och alldeles för mycket Arkitektur och stadsplanering Arkiv och historia Edward-evenemang Föredrag Mat och dryck Resor

Låt Edward bli din ciceron i Baltikum! Detta är en av få möjligheter för privatpersoner att ta del av Edwards föredrag om punschens och smörgåsbordets historia – och dessutom ett trevligt sätt att lära känna ett av våra närmaste grannländer: Lettland. Resan kan vara en utmärkt gåva för en jubilar i din familj eller vänkrets, eller kanske en present till dig själv?!

Nedanstående information är hämtad från: http://www.herodotos.se/resor/Livland_Edward_Blom.htm där du hittar ett detaljerat program för denna resa, som äger rum 27 februari–2 mars 2014. Du kan också läsa mer om det historiskt intressanta Livland, som är en del av dagens Lettland och Estland (och en gång tillhörde det svenska stormaktsväldet).

Resan bokas direkt hos Herodotos resor, som är en resebyrå specialiserad på kulturresor, inte minst i Baltikum. Priset för den som reser i dubbelrum är 7 350:-/person.

/Gunilla Kinn Blom

 

Följ med gastronomen och kokboksförfattaren Edward Blom på en unik gourmet- och slottshelg i bördiga Livland.

Vi reser ut från Stockholm med Tallinks Rigabåt. På fartyget undfägnas vi med ett kåseri av Edward om smörgåsbordets historia, varefter vi passande nog gemensamt avnjuter ett klassiskt sådant. Kvällen avslutas med fördel i den stora showbaren. Nästa dag avverkar vi båtfärdens sista etapp när fartyget för oss på Dünafloden (Daugava) från Rigabukten upp till Riga.

I denna gamla hansastad guidas vi av Baltikumkännaren Ola Olsson – och får provsmaka den berömda Rigabalsamen, rigabornas välkryddade livselexir. Efter besöket i Riga beger vi oss med buss in i vittomsjungna Livland (det historiska området som innefattar södra Estland och norra Lettland), en gång känt som Östersjöns kornbod och under Sveriges stormaktstid en svensk provins.

Här tar vi in på släkten von Pistohlkors gamla gods, Birini slott (Schloss Kolcen). Om vädret tillåter ges möjlighet till vinteraktiviteter som slädfärd och bastu med vinterbad. Efter dessa ”äventyr” samlas vi inomhus i något av slottsgemaken för att lyssna till Edward Blom som delger oss punschens historia innan vi bjuds till bords för att njuta av Edwards specialkomponerade slottsmiddag.

Vi återvänder till Riga och besöker den centrala marknaden med ett av Europas största livsmedelsutbud. Från denna stormarknad tar vi oss över Dünafloden till den gamla stadsdelen Pardaugava och Bondemarknaden som lockar med förrädiskt goda lokala delikatesser. Med fyllda kassar beger vi oss till kvarterskrogen och en god lunch.

Efter några timmars egen tid i Riga äntrar vi åter ett av Tallinks fartyg för hemfärd till Sverige. Resan avslutas med gemensam middag på båten.

http://www.herodotos.se/resor/Livland_Edward_Blom.htm

Tessinska palatset

6 februari, 2012 by Arkitektur och stadsplanering Arkiv och historia Edward-länkar Mina tv- och radioprogram TV och radio Vardagsliv

Tessinska palatset.Ni har väl sett del två av Edward Bloms Stockholm [klickabar länk]   – det handlar om Tessinska palatset och är något av seriens mästerverk. Vet inte hur mycket tid fotograf och producent lagt ned på att få det perfekt, men så är Björn också stor Tessin-fantast.

Särskilt roligt att få göra detta avsnitt var för att jag läst in mig på det redan till Mellan skål och vägg, men vi då tvingades ställa in det hela för det blivit fel med bokningen. Istället fick jag hals över huvud läsa in mig på Steninge Slott och berätta om Tessin där i stället den gången.

Själv ligger jag hemma i förkylning och känner mig alldeles skruttig, men har laddat över massa bilder från min mobil till datorn och inser att det finns tusen saker jag borde bloga om. Får se om det hinns med framöver.

 

Ny tv-serie: Edward Bloms Stockholm

26 januari, 2012 by Arkitektur och stadsplanering Arkiv och historia Edward-länkar Mat och dryck Mina tv- och radioprogram Näringsliv TV och radio

Som flera av Er säker redan har märkt så har jag nu en ny tv-serie. Den heter Edward Bloms

Stockholm och visas på www.svd.se/edwardblom eller på Svd:s Youtube-kanal. Första avsnittet lades ut i söndags och handlade om snabbmatens historia i Stockholm.

Fem söndagar i rad kommer nya avsnitt att läggas ut. Vad de olika handlar om måste jag hålla strängt hemligt om i förväg, men så mycket kan jag säga som att nästa avsnitt kommer att spelas in i ett palats som jag läst in mig på redan för att ha med i Mellan skål och vägg med Edward Blom i TV8, men p.g.a. divere oturliga skäl så släpptes jag aldrig in den gången, trots att jag redan ägnat massa tid åt att läsa in mig och skriva manus.

Nu rivs åter tusentals fantastiska byggnader

26 juli, 2011 by Arkitektur och stadsplanering Arkiv och historia Betraktelser Länkar

Läs mitt inlägg på Centrum för Näringslivshistorias blogg om att Hjalmar Mehrs vålnad börjat svepa över landet och krossa sköna och kulturhistoriskt värdefulla byggnader: 1800-talskvarteret Gerd i Uppsala (ett av de få oförstörda i lärdomsstaden), Enköpings stadshotell (stadens i särklass vackraste byggnad), Restaurang Lindgården på Djurgården (bara några dagar sedan) – och nu står hela Petersvik utanför Sundsvall, med sina fantastiska träpatronvillor, på tur.

Ännu i Tyskland

3 maj, 2011 by Arkitektur och stadsplanering Betraktelser Mat och dryck Resor Restauranger

Befinner mig ännu i Stuttgart. En lite märklig ort: själva staden bombades helt sönder i 2:a världskriget så att knappt något gick att rekonstruera. Men trots att man byggde helt nya, gräsliga betonghus så blev stadsplanen väldigt underlig och genom allt har man dragit stora motorvägsliknande vägar. Det enda vackra i innerstan är slottsparken och den vill politikerna riva bort en tredjedel av för att bygga ny underjordisk järnvägsstation, vilket lett till enorma protester och övervåld från polisen. Staden är nog, med undantag av Mannheim föstås, västra Tysklands fulaste – i det tidigare DDR kanske det finns en och annan konkurrent möjligtvis, men jag tvivlar.

Jag har två vänner som bott här i trakten om jag minns rätt: U. växte upp här, men har sagt att det är sista stället på jorden hon vill bo på – tror hon tyckte folk var bigotta. J. stammade härifrån och jobbade något år här efter examen, men var väldigt besviken, tyckte att  folk var för materialistiska. Av min korta titt att döma verkar folk dock trevliga, men det är inte riktigt den där idyllen som överallt annars i Sydtyskland så länge man håller sig inne i själva staden.

Åker man fem-tio minuter med taxi kommer man dock utanför det som historiskt var själva Stuttgart och ut i småstäder och byar som i dag är helt ihopväxta med den större staden, och de klarade sig bättre i kriget så här finns vackra gamla hus och trivsamma restauranger och runt omkring härliga vinberg. Vi åt som sagt riktigt trevligt i söndags (olika sorters kött med spätzle d.v.s. äggnudlar), i går var det vinprovning uppe i bergen. Vid bordet satt förutom Alexander och jag, Deutsche Banks arkivarie som är en god vän och talar riktigt bra svenska, en trevlig tysk-fransyska, en liten herre som satt för långt bort för att jag skulle  kunna inleda konversation med honom, samt en landsmannschafter (alltså en person som tillhört en tysk studentförening, men inte av samma sort som jag). Han hade tydliga mensurärr som jag lade märke till direkt, och han var mycket förvånad när jag berättade att jag också var coleurstudent. Ingen tysk i dag lägger märke till de där små skråmorna och förstår var det är berättade han.

I dag var Alexander (min chef) och jag på ett riktigt bra ställe: ett gammalt stadsmurtorn, visserligen sammanstörtat i kriget men återuppbyggt av de gamla stenarna och nytt trä och puts 1980. Här serverades fantastisk tjock, vitt sparris med toner av jordärtskocka och jordkällare, tillräckligt beskt men inte för beskt. Och ett riktigt bra rieslingvin till det. Å, vad gott det var!

Ni som hängt med bloggen ett tag har sett inlägg från Alexanders och mina kombinerade arbets- och sparrisresor tidigare, och då har jag haft egna foton – tyvärr är min mobilkamera glömd i NY och min egen kamera har fått fel på linsen efter att batteriet tog slut när objektivet var utfällt och den sedan inte kunde fällas in igen utan fick ligga utfälld och utsättas för tryck i väskan – så några egna foton blir det inte här, utan bara några snodda från nätet. Men se gärna t.ex. detta inlägg: http://edwardblom.blog.mtgnewmedia.se/2009/05/02/pa-cecilienhof/ – finns rätt många träffar om man googlar ”Edward Blom” och sparris överhuvudtaget, varav en del är rätt konstiga, fast det är Pers fel, men många inlägg från min gamla TV8-blogg måste man välja chachad på för att komma rätt till.

Anledningen att jag varit här är för övrigt tyska näringslivsarkivariernas ( Die Vereinigung deutscher Wirtschaftsarchivare) årliga konferens som lyckligtvis alltid infaller just under sparrissässongen. Det är oerhört givande och intressanta föredrag, men eftersom jag inte sov något när jag reste från USA och varit total jetlaggad råkade jag faktiskt nicka till en sekund i går – pinsamt när jag insåg att förra gången jag nickade till vid ett föredrag var – hmm, inledningsföredraget på söndagskvällen precis ett år och en dag tidigare under samma konferens. Då hade jag nämligen varit på Amarantherbalen hela natten innan och sedan direkt flugit till konferensen som alltid inleds med ett föredrag på söndagskvällen. Som synes ovan hade jag sömnbrist även för två år sedan, men då anlände jag ett par dagar i förväg till konferensplatsen så jag var i god form när väl föredragen satte in.