I min gamla, mångåriga blogg ”Gunillas dagbok” (som ursprungligen startades i New York 2005) skrev jag ofta mediekritiska inlägg. På grund av tidsbrist lägger jag sällan upp särskilt många sådana numera, men ibland får jag ett litet ryck.

Denna gång är rycket inspirerat av ett färskt Facebookinlägg av journalisten Andreas Henriksson om hur våra kolleger förletts att skriva om ”påvens ungdomsvän Carlos” –  tydligen en förvanskning av denne Carlos själv – och hur det i vissa fall lett till självprövning och avpublicering, men i andra fall inte. ”… jag som är luttrad av att svenska medier inte erkänner andra fel än felaktigt stavade namn och fel titel ser detta som ett stort litet steg i det tysta för DN”, kommenterar Henriksson avpubliceringen.

Detta inlägg handlar inte om en falsk och svårkollad story, utan om ett faktafel som i mångas ögon kanske bara är snäppet värre än ”felaktigt stavade namn” – men som är nog så irriterande.

Häromdagen (fredagen den 18 november 2016) visades filmklassikern Breaking the Waves av Lars von Trier i SVT2. Om den filmen finns mycket att säga, och mycket av filmens innehåll är öppet för tolkningar – vilket fick mig att nyfiket finkamma nätet i jakt på recensioner och texter från tiden det begav sig, det vill säga omkring 1996 då filmen hade premiär och åren därpå.

Bland mycket annat hittade jag denna recension från 23 augusti 1996 (årtalet står inte på sajten, men jag utgår från att det var då den publicerades): http://wwwc.aftonbladet.se/puls/film/9634.html Början av texten visas som skärmdump här i inlägget. Tyvärr innehåller den ett grovt faktafel, som Aftonbladet borde rätta i arkivet/på nätet – nämligen i meningen [min fetstilsmarkering]:
”En historia om kärlek, sex och religion, som utspelas på 1970-talet, i ett litet skotskt samhälle starkt präglat av den katolska kyrkan.”

Men hela poängen med filmen är ju att både huvudpersonen Bess och samhället hon lever i snarare präglas av den stränga religionstolkningen i sin församling, som enligt exempelvis Wikipedia ska föreställa en del av ”Free Scottish Presbyterian Calvinist church”, en frikyrka som grundades 1893 och som har haft ett av sina starkaste fästen i skotska Högländerna.

Kalvinism, alltså; i detta fall en rätt extrem variant av protestantism. Alltså inte alls katolska kyrkan.

Detta är förstås helt centralt i filmen; tänk till exempel på den starka symboliken med kyrkklockorna i början och i slutet. Skulle inte tro att det finns katolska församlingar som plockar bort sina klockringningar … eller inte tillåter alkoholkonsumtion, för den delen (apropå en annan av filmens starka poänger, nämligen under bröllopsfesten där en vän till brudgummen dricker öl medan brudens morfar betraktar honom ogillande och dricker något som ser ut som skulle kunna vara äppelmust).

Nej, det är uppenbart för åskådaren att kyrkan det handlar om i filmen inte är den katolska. Tyvärr är det vanligt med missuppfattningar gällande trossamfund i svensk press, och katolska kyrkan är gissningsvis ett av de mest drabbade. Hur det kunnat bli så fel i recensionen, och att det inte har rättats på 20 år (jag kan knappast vara den första som reagerat) är en gåta. Därmed inte sagt att Bess inte skulle ha kunnat bli utstött även ur ett strängt katolskt samhälle …

Men visst måste tidningar se till att rätta även gamla faktafel, när de är av betydelse  (finns det förresten betydelselösa faktafel?) … Svenska medier är dock tyvärr enligt min – och Andreas Henrikssons – erfarenhet ganska dåliga på att bry sig om att göra sådana rättelser. Något de måste ompröva, nu när gamla texter har längre liv än någonsin genom digitala arkiv. Jag skrev i fredags en kommentar om detta hos Aftonbladet, varav detta inlägg är en bearbetning, och hoppas att de så småningom reagerar (det har till dags dato inte kommit något svar på kommentaren).

För övrigt är Lars von Trier själv katolsk konvertit. Han har poängterat att han i Breaking the Waves inte varit ute efter att kritisera någon särskild religion, bara de uttryck religionsutövning kan ta sig (som hos äldstebröderna i församlingen i filmen):

”My intention was never to criticize any particular faith, like the one in this Scottish setting. That doesn’t interest me at all. It’s too easy, and it’s not something I want to get involved in. Cultivating a point of view that’s easily accessible and generalized, it’s like fishing in shallow water.”

som han säger i en intervju med filmkritikern Stig Björkman.