Tag Archives: New York

Ja, jag lever

Ja, jag lever! Har varit två veckor i USA och förutom en hel del roligheter hjälpt min hustru att packa ner hennes bohag och göra sig av med det till köpare, Frälsningsarmén, lumpsamling etc. – samt sänt hem en hel del. Mest var jag nog i vägen och yrde runt som en stressad pelikan.

Ankleverfarm har jag varit på också och hoppas kunna skriva om längre fram – och ätit många härliga måltider.

Sedan har jag varit vidrigt jetlaggad, haft en hektisk arbetsvecka, köpt en ny våning och inlett tapetval, flyttbestyr etc. – och hållit föredrag och redigerat texter och varit på tok för stressad …

På bloggen dyker jag upp igen när jag får en stund över. Här är i alla fall det sista inslaget jag gjorde för Filip och Fredrik denna gång. Ovanligt roligt eftersom jag fick regissera mig själv. Fotot sköttes av en svensk frilansare som bodde i USA och sedan klippte Breaking News-gänget det hemma i Sverige.

Körsbärsblom och champagne

Nej, det är  inte Edward utan jag som lagt in denna bild – och det är jag som tagit den. (Jag kan logga in men har inget eget användarnamn.) Visst ser det härligt ut?! Det var det.

Jag känner er bloggläsare tillräckligt väl för att åtminstone veta att minst en av er kommer att undra vad det är för champagne. Så det är väl lika bra att jag skriver det: en Jacquart Brut Mosaique, som vi fått i present.

Inmundigades dagen före Edwards avfärd från New York, tillsammans med medhavd romtryffel, nötter och torkade aprikoser i Central Park!

/Gunilla Kinn

Radiolänk och cocktailparty

Nu finns det en direktlänk från denna sida hos SR P4 till radioninslaget där jag äter levande bläckfisk.

Hoppas alla har haft en bra påsk. Vi hade en härlig påskafton tillsammans med ett par vänner, med traditionella svenska förrätter och sedan lammstek och midnattsmässa i Aloysius.

I går på påskdagen var vi på ett cocktailparty som vänner till Gunilla arrangerade enkom till vår ära och med våra USA-baserade vänner som gäster. Vinet flödade och det fanns massvis av läckert kallskuret, ostar och bakverk. Fantastiskt trevligt att mingla runt både med de av Gunillas kamrater jag hunnit lära känna här I New York och de jag inte tidigare träffat.

Dessutom kom en amerikansk syssling till mig som jag aldrig tidigare mött, och först nyligen fått reda på att existerade. Hon bodde bara några kvarter bort från lägenheten där festen hölls.

Äter levande mat i radio på söndag

På söndag är ett reportage med mig från en restaurang här i New York när jag äter ”levande bläckfisk” som rör på sig i munnen!

Det sänds i P4 Extra i SR P någon gång mellan klockan 13:00 och 15:00. Lyssna då! Finns viss risk att de skjuter på det som de gjorde förra veckan, men i sådant fall återkommer jag. Lovar att länka programmet när det har sänts.

  
onsdag är jag i  TV4 klockan 20:00 och lagar mat och dricker vin med Magdalena Graaf & Co, återkommer om det senare. Mer info här!.

En välsignad, lycksalig och välsmakande påsk önskar Edward alla sina läsare!

Foto: Gunilla Kinn

Glöggmusslor

Även om det blivit väldigt mycket restaurangbesök både i New York och när vi rest runt, så har vi naturligtvis ätit de flesta måltider hemma. Tyvärr har jag fotat väldigt få och skrivit ner recepten på än färre. Men, denna skapelse åt vi i förrgår. Receptet kan synbart framstå som lite komplicerat, men egentligen är det en mycket snabb rätt som man slänger i hop på en kvart.

Edward Bloms glöggmusslor
Blåmusslor i torr glöggsås med kattfiskfiléer

Finhacka en halv gul lök, två vitlöksklyftor, fem soltorkade tomater och fem tjocka skivor bacon.
Fräs detta i rikligt med ghee (raffinerat smör) eller om det inte finns vanligt smör, och ett stänk olivolja.
Tillsätt efter några minuter en kasse borstade blåmusslor.
När musslorna så smått börjat öppna sig häll på: 2 dl osötad glögg (rödvin kryddat med glöggkryddor, d.v.s. nejlika, ingefära, kardemumma och kanel, eller glöggextrakt och med tillsats av rikligt med rom). Man kan naturligtvis också ta 1,5 dl rödvin, dryt 0,5 dl mörk rom och ca 1 krm vardera av nämda kryddor.
Smaka av med lite söt sherry eller annat starkvin om man vill få en aning sötma.
Låt småputtra några minuter.
Stek under tiden två kattfiskfiléer i mycket rikligt med ghee eller smör.
Ta upp filéerna och vispa ner ett par matskedar vetemjöl i smöret som fisken stekts i, späd med spadet från musslorna som nu tas från värmen.
Koka upp såsen, häll den över musslorna och rör om och lägg fiskfiléerna uppepå.

Fisken är bara extra tillbehör för att det skall kännas som en två-rättersmåltid i ett. Vill Ni bara ha musslor går även det utmärkt, då görs såsredningen för sig i smör, ev med ett stänk fiskspad.

 

 

 

Inköpet av kattfisken, som syns på bilden, och musslorna skedde i vår charmiga fiskhandel ett kvarter bort. Ingen vacker fisk direkt.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Själva tillredandet i vårt lilla kök.

Inte helt stilla Stilla vecka

Nu är det Stilla veckan (fastans kulmen) och jag borde inte tänka på lukulliska läckerheter utan mer på andliga ting, och jag var faktiskt och biktade i förmiddags i S:t Aloiysius (jesuitkyrkan som ligger ett par kvarter bort) – men så ringde några vänner som var på väg upp till Harlem och så blev det i alla fall middag ute …

Vi hade först tänkt Marcus Samuelssons Red Rooster, men där var det så fullt med folk (hippa Harlembor, någon sorts dignitärer som kom med livvakter och plåtades  av paparazzis – samt en rejäl dos svenska affärsmän och au pair-flickor) att vi inte fick bord. Så det blev den utmärkta fransmannen bredvid istället: Fransk löksoppa,  Monkfish (vet ej vad det är men smakade kattfisk – utmärkt) och mörk chokladmousse. Fantastiskt gott alltsamman. Ett uppfriskande (nåja) glas iste istället för vin fick bli min lilla uppoffring – även de mest förtappade gör sina små försök …

Annars blir det som sagt mest religiöst nu. I söndags var palmsöndagen och här fick man riktiga palmer och inte bara lingonris som hemma i Sverige; en vänlig gammal dam flätade dem till små kors som hon sedan gav till mig och andra bänkgrannar. I tisdags var det oljevigningsmässa som jag tyvärr missade, i morgon skärtorsdagens långa kvällsmässa med fottvagning – sedan långfredag med procession och gudstjänst med korshyllning, varefter fastan tar slut och påsken inleds med årets längsta och roligaste mässa: midnattsmässan. Det lutar åt att vi går på den spanskspråkiga, även om jag inte förstår spanska så vet jag ju vad som sägs eftersom den är sig lik år efter år.

Önskar alla några dagar av eftertänksamhet och sedan en fantastiskt glad och välsmakande påsk!

Måltider från USA: Skaldjur på City Island

Dags även att sammanfatta maten under min tid i USA. Förutom en stor mängd egenlagade rätter i vårt lilla kök här i Harlem har det blivit massvis med härliga restaurangbesök. Först ut: City Island.

I höstas tröttnade vi på Manhattan en dag och begav oss hela vägen genom Bronx till dess yttre del, City island, en idyllisk liten ö med fiskebyar och skaldjursrestaranger.

 

Priserna var låga och klientelet långt i från snobbigt, ändå var det inte burgare och korv man kunde beställa utan: ostron, musslor, bläckfisk och grodlår – något som alls inte bara är snobbbmat i USA.

Grodlår och härliga drinkar i plastmuggar för en bråkdel av priserna på Manhattan – och med härlig utsikt över Long Island-fjärden. På andra sidan ligger motsvarande utflyktsmål i betydligt högre prisklass och snobbfaktor.

 

 

 

 

Här syns musslor och olika typer av skaldjur. De flesta åt dem friterade, men de fanns även utan frityrsmet och kvaliteten var med tanke på priset fantastisk. Måste vara en av de bästa ”snabbmats-restaurangerna” jag varit på.

   

Frusen Piña Colada och Rom Punsch (eller var det en Mai Tai, de är ganska lika). Foto: Karen Rester.

Går mot sitt slut …

Tiden i New York börjar gå mot sitt slut … Försöker med två veckor kvar förtvivlat hålla tillbaks känslan av uppbrott och avsked, men när man väl fått den i kroppen är det svårt att leva som om den inte fanns.

Först var det en härlig förlovningsvecka i september då jag hann uppleva så oändligt mycket. Sedan knappt två månader i höstas, vilka förvisso avbröts av en knapp vecka tillbaks i Sverige och en dryg vecka i Haiti samt två sängliggandegörande virus. Men innan den perioden tog slut hade jag redan fått besked att jag fick ledigt drygt två månader även till våren.

Visserligen kommer jag även denna gång komma tillbaka, i början av september då Gunilla skall vara här en månad för att röja ut lägenheten och skicka hem sina saker – samt göra några jobb. Men om jag inte skulle få något tv- eller radiouppdrag som omfattar USA eller något annat udda skulle inträffa, så lär det bara bli två, korta semesterveckor för min del. Så känslan att tillbringa sin vardag i New York är förbi.

Detta har förvisso sina goda sidor. Hela denna period har vi genomfört många fler resor (har varit i tio delstater, även om en del mest handlar om att resa igenom på någon timme), men sista tiden har vi verkligen sett till att avverka alla små stadsdelar och orter man bör se i New York med omgivningar. De senaste veckorna har jag så kommit in i hyperaktivitet, några exempel:

* Vi har jagat för att hinna gå på alla trevliga middags-, lunch- och brunchställen som jag aldrig sett; samt hinna ombesöka de ställen jag tyckt bäst om av de vi hunnit gå på.

* Vi har sett till att avverka (och i flera fall återbesöka) alla de viktigaste jazzklubbarna i Harlem, och i kväll var vi äntligen på Apolloteatern kända talangjakt. Hade varit fånigt om jag aldrig kommit dit när det ligger två kvarter bort och massa turister tar sig långväga dit från andra sidan stan eller världen.

* I förrgår började jag äntligen köpa kläder. Här kan jag få en kavaj för en femtedel av priset hemma. Delvis för att kläder allmänt är hälften så dyra här, men framför allt för att det här finns saker i min storlek i vanliga affärer och inte bara i några få exklusiva herrekiperingar. Ända sedan september har jag därför tänkt att köpa kläder, ja redan när jag var i USA första gången för 2 år sedan. Men, nej. Jag har skjutit på det dag efter dag och sedan vecka efter vecka. Jag ogillar nästan all shopping (utom inköp av mat, alkohol och tobak) och att handla kläder är det värsta jag kan tänka mig, som att förena inköp och idrott (eftersom man skall ta på och av sig saker hela tiden). Däremot älskar jag att bära kläder jag finner stilfulla, så nu går jag omkring och myser i ett antal nya kavajer.

* Slutligen tänker jag på alla blogginlägg jag missat att skriva. I början plåtade vi var enda rolig företeelse och sa ”det blir en bra blogg!” och genomgående har alla viktiga restaurangrätter avbildats (tyvärr inget av allt mitt hemlagade). Men, det allra mesta har förblivit oskrivet. Det hade varit så roligt att berätta om alla våra äventyr, som världens mest otursförföljda dag när vi missade Madi Gras i New Orleans, allt gott vi ätit, allt roligt vi gjort. Men tyvärr är det så att antingen hinner man uppleva eller också skriva. Och i valet mellan att göra nya saker eller skriva för er om de gamla har jag egoistiskt valt det förra.

Nu mot slutet måste jag dock försöka sammanfatta något av det hela, varför jag tänkte försöka få ihop några inlägg om de bästa måltiderna, det bästa och sämsta med USA, det roligaste under vistelsen etc. Får se vad en god föresats nyttjar …

PS
Har fått ett trevligt omnämnde på Släktforskning online-bloggen apropå mitt kommande tv-program.arbloggen.

PPS
Jag kommer dock inte behöva lämna min älskade i och med att vi åker hem: tre veckor blir vi ifrån varandra, sedan skall vi leva lyckliga tillsammans i alla våra dagar … (Eller i alla fall klamra oss fast vid varandra i nöd och lust, endast med undantag för när Gunilla är på reportageresor.) Och New York i alla ära, men med Gunilla vid min sida skulle Säflle också duga rätt bra.

Min fiancée om drottningens snedsteg

På lördag kl. 11:03 (med repris söndag 18:00) kommer min fästmö Gunilla Kinn vara intervjuad i Medierna i SR P1 rörande historien med drottningens fotstukning – eller snarare historiens mediemässigt intressanta principfrågor. Jag tjyvlyssnade under intervjun och det hon sa var mycket intressant – som vanligt.

Vi var för övrigt i Beretta-butiken, som drottningen handlade i före stukningen, och vilken härlig samling jaktslipsar, exklusiva picknickväskor, fickpluntor, koffertar etc. Kan inte tänka mig ett bättre ställe att hitta en present till Carl XVI Gustav. Han har tur som har Drottningen. Skulle själv inte bli ledsen om Gunilla gav mig ett träschatull med numrerade (så man vet vems som är vems) jagdbitterglas från samma affär nästa gång jag har namnsdag.

Men det jag inte kan förstå är att Drottningen själv behöver gå runt och inhandla sina varor. Kan väl inte vara meningen att en kunglighet skall springa omkring bland soptunnor på New Yorks trottoarer! Någonstans där har väl ändå vanlighetsivern slutligen ändå gått för långt? (Drottningen av England tillåts som bekant inte ens bära en plånbok enligt lagen.) Kanske krävs det en höjning av apanaget så att Drottning Silvia kan få en extra butler till att handha shoppingen.