Archive by Author

Affären Hanna löper vidare

Nu har fler börjat undra om Stefan Hannas blogg är kapad. UNT har lyckats få tag på honom från Thailand, men efter samtalet tycks frågetecknen bara än större. Uppenbart har han skrivit om fetma, bidragsfusk etc. – men om de sedan förvanskats är oklart. Har någon varit inne och förvrängt hans texter, eller minns han inte själv vad han skrivit i omtöcknat tillstånd? Han har själv inte tillgång till sin blogg och kan se efter, enligt samtalet. Läs UNT-texten här.

Jag läste några äldre inlägg på hans blogg som var välskrivna och hade vettigt innehåll, vilket tyder på att den senaste veckans texter är skrivna av någon annan. Som en mig närstående påpekade i ett mejl så tyder dock hans valfilmer, se exemplet nedan, på att han nog varit kapad redan under valrörelsen.

 

Är Stefan Hannas blogg kapad?

Dumheterna fortsätter att spruta ut från kommunalrådet i Uppsala, Stefan Hannas, blogg – samtidigt har ingen hört av honom på något annat vis än just genom bloggen. Inte ens Aftonbladet som först släppte nyheten offentligt.

Således börjar jag fundera på om det möjligen är någon som kapat bloggen medan herr Hanna själv befinner sig i någon djungel utan tillgång till dator och internet. De slarvigt skrivna texterna med idiotiska budskap tyder ju faktiskt på att det snarare är några högstadieungdomar som skojar.

Det vore ju förfärligt ifall jag och andra misskrediterar en person som inte alls står för dessa åsikter. Så måste det nog vara – eller också går han på knark i tropikerna.

Tvångsbeskatta Stefan Hanna!

Läser i Aftonbladet i dag om Centerpartiets kommunalråd i Uppsala, en Stefan Hanna. Denne  har i ett utspel på sin blogg krävt att överviktiga och alkoholiserade skall tvångsbeskattas. Han skriver:

 ”En anna vag kan vara att de som valjer att inte varda sig sjalva for betala hogre skatt an de som gor det. Ar inte det senare rimligt med tanke pa att de senare utsatter det gemensamma systemet for mycket storre pafrestningar an en som ater och dricker normalt och som tranar regelbundet (fragetecken).” [Ni får ursäkta svårläsbarheten, men herr Hanna har synbarligen inte lärt sig hur man får å-, ä- och ö-tecken när man skriver från en utländsk dator.]

 För det första andas hela hans inlägg självgodhet och förakt mot hela grupper av människor, vilket får mig att må illa.

 För det andra innebär hans åsikter allmänt en så extrem anarkoliberalism attt herr Hanna således måste motsätta sig hela den moderna demokratin. (Det är Mussolini och inte Hedlund som tycks vara Hannas förebild!) Men varför, herr kommunalråd, bara överviktiga och alkoholister? Varför inte låta även handikappade, bergsklättrare, barn med medfödda hjärtfel, slalomåkare, invandrare eftersom de behöver hemspråksundervisning och folk som kör mycket bil och riskerar olyckor tvingas in i tvångsbeskattningen? – och vad gör man med de som inte betalar skatt överhuvudtaget, hur skall narkomaner, allvarligt sjuka och uteliggare kunna betala enligt Stefan Hannas världsbild?

 För det tredje har Hanna även fel i sak. Överviktiga är inte dyrare än andra människor för staten. En kraftigt överviktig person dör kanske ett tiotal år tidigare i snitt än en hurtbulle. Förutom den enorma pensionskostnaden Hanna kommer kosta samhället dessa tio extraår är risken att han lever nog länge för att få cancer som skall botas för hundratusentals kronor. Och antagligen lär kommunalråd Hanna bli senil sina sista tio år, behöva duschas och matas med gröt och på annat sätt ligga samhället till last, medan skötsamma personer som jag redan vilar lugnt tre alnar under jorden.

 Om vi skall gå vidare på just fallet Hanna (och det skall vi – för mitt huvudsakliga syfte med detta inlägg är idka kraftfullt personangrepp på denna mollusk), så är han faktiskt en fruktansvärt tärande individ. Förutom att han uppbär massa bidrag från staten för att genomföra sin mediokra politiska verksamhet så företräder han ett parti som alltid har omhuldat landsbygden. Vet han vad det kostar att dra el, vatten, telefon och bredband ut i obygden! Vet Hanna hur mycket miljön påfrestas av de enorma transporterna av mat och föremål ut till glesbygd och alla stora Volvobilar som måste åka framåtillbaka? Och sedan tvingas det allmänna stå och kalka sjöar och återställa våtmarker som kompensation.

 Dessutom är politiker en riskgrupp. En aktiv politiker som likt Hanna kommer med ondskefulla utspel löper en mycket större risk att bli nedslagen på gatan – och vad kostar inte det skattebetalarna? Jag ser framför mig en drömbild av hur Hanna när han återvänder jagas genom Uppsalas små gränder av dussintalet korpulenta överliggare som daskar honom med salamikorvar, fårfioler och lufttorkade skinkor tills han, likt gamla tiders nyimmatrikulerade recentiorer ligger mörbultad och skakande på den anrika uppsaliensiska marken. Och då må ingen hjälpa detta avskum med fri omvårdnad, om man skall föjla Hannas egen linje.

 Nä, nu skall jag ut och fira min mors födelsedag. Kommunalrådet Hanna har redan försenat mig en halvtimme. Usch och fy och må människan avgå!

Årets gran

Som tidigare utlovat kommer här en bild på årets gran. Förvisso en dryg halvmeter kortare än tidigare års, eftersom annat inte fanns att tillgå – men mer praktfullt dekorerad än någon jul tidigare.

Gunilla och jag ägnade säkert två timmar av natten mellan den 23:e och 24:e åt att klä den, och kom också först i säng klockan 5 eftersom alla klappar skulle slås in, rimmas och lackas också.

Guter Rutsch!

Om någon missade mitt inlägg om ett fetare julbord i Aftonbladet, så har ni en fungerande länk här. I går ringde f.ö. samma tidning mig och frågade vad jag tänkt avlägga för nyårslöfte i år, varvid jag svarade att jag skulle återanvända mitt från förra året ”att bli betydligt barnsligare än året innan” – det har jag haft mycket nytta av under året och jag har svårt att tänka mig att man kan ha för mycket barnasinne. På tal om julbord: glöm inte att julen varar i flera veckor ännu och att man, med undantag av nyårsafton, skall äta julmat hela tiden fram till Kyndelsmäss (eller åtminstone 20:a Knut).

Sedan var jag i Språktidningen häromdagen, men det var bara en mening så det är knappt värt att ni klickar in Er till. Jag tyckte i alla fall att ordet ”tamkött” som motsvarighet till ”viltkött” skulle vara bra att föra in i språket. På samma sätt som vitvin har kommit in som pandang till rödvin på senare år – innan fick man säga ”vitt vin” som ni kanske minns.

Min chef på Centrum för Näringslivshistoria, Alexander Husebye, bjöd mig på lunch i måndags och chockade mig med att visa upp en restaurang från 1910-talet som jag inte kände till – jag mathistorikern!!! Pinsamt! Men samtidigt fantastiskt att hitta något nytt som var gammalt. Läs inlägg här på min jobblogg.

Något jag minns är hur jag som 18-åring vid en resa till Dalarna hamnade på en villafest och hur alla där ständigt ville att jag skulle säga ”vitt vin” och varje gång jag gjorde det så kiknade de av skratt. Tydligen tyckte de att jag lät som Carl-Jan Granqvist i tv, nåja sämre personer kan man verkligen liknas vid.

Bollinger är min egen favorit. Bilden ur SEBs historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria

Nu skulle det egentligen varit en bild på min vackra gran, men den ligger hemma i kameran. Detta var egentligen bara ett snabbt inhopp för att visa att jag inte glömt alla mina kära läsare trots att det egentligen råder ”bloggfrid” i mellandagarna – oj, vad många ni blev på en gång förresten: flera hundra om dagen enligt statistiken.

En god fortsättning på julen och en god rutsch in i den nya året önskar Eder

Edward

PS Glöm inte att ha handskar på Er när ni sabrerar nyårschampagnen!

Helgon mot prokrastinering

Som katolik finns det en enorm mängd helgon och saliga man kan kontakta för olika ändamål – allt från att bota tandvärk till att skydda hattmakare. Och det är långt ifrån bara katoliker som (mer eller mindre allvarligt) använder sig av denna möjlighet.

 När man går igenom långa listor om vilka helgon som hjälper mot vad kan det förvisso kännas väldigt medeltida och farligt nära magi. Men använt med måtta är det ändå en stor gl[Saint Expeditus]ädje att ha speciella helgon för tillvarons alla företeelser.

 I dag upptäckte jag den heliga Expeditus, som tidigare varit mig helt okänd. Han är skyddshelgon mot prokrastinering och för människor som måste leverera saker i tid. Med en fästmö vars hela liv ständigt regleras av diverse deadlines när olika artiklar skall vara inne, känns det som om S:t Expeditus kommer att få en naturligt plats i min dagliga aftonbön framöver.

 Anm. Man ser inte helgon som gudomligheter utan man ber till Gud genom ett helgon, eller man kan också uttrycka det som att man ber ett helgon om att be en förbön för en själv eller någon annan, på samma sätt som man kan be en människa att be för en. Helgonfromheten får naturligtvis inte hindra böner direkt till den treenige guden och dess olika personer. Och allra mest kanske man ändå skall se helgonen som förebilder, ett seriösare alternativ till dagens idoler.

Här finns en heltäckande databas över vilka helgon och saliga som ansvarar för vilka områden.

Spamolette

Efter någon månad tillsammans påpekade min fästmö Gunilla att en särskild bonus med att vaSpamra tillsammans med mig var att man alltid fick olika varma frukostar på morgonen. Även om vi i USA nu har slarvat lite och ofta skjutit in en enkel ”Yoghurt med valnötter” mellan omeletterna, baconet och de pocherade äggen, så stämmer det att (när jag har tid) gärna börjar kokkonstandet redan till frukost.

En frukost var Gunilla dock, märkligt nog, helt ointresserad att röra vid – och det var ändå min stora hyllning till landet i väster, Edwards bidrag till den genuint amerikanska kulturen, kort sagt det var morgonen då jag uppfann Spamolette!  Se recept nedan!

Spam är mig veterligt världens enda livsmedel som gett upphov till ett ord för skräp. När vi talar om ”spam” i bemärkelsen skräppost i våra e-brevlådor stammar det nämligen från denna beryktade köttkonserv. Bl.a. Wikipedia hävdar dock att det kommit via en sketch av Monthy Python där två personer förtvivlat försöker beställa en frukost utan den hatade konserven, vilket på en engelsk eller amerikansk sylta under 1970-talet kunde vara nog så svårt …

Monthy Python har även producerat en än kändare spam-scen; den där vikingarna sitter och sjunger ”spam, spam, spam”. I den svenska undertexten endast översatt till ”kött,

kött, kött” varvid poängen onekligen gick förlorad när man såg den som spamokunnig 15-åring. Spam-skämten blev så karaktäristiska för MP-gänget att den MP-musikal som nu drar fulla hus över världen heter Spamalot. Naturlitvis en parodi på kung Arthurs Camelot, hämtat från en fras i musikalen (och filmen den bygger på)  ”we eat ham, and jam and Spam a lot.”

Spamolette, recept

1. Gå till en butik där ingen känner igen dig och inhandla spamet
2. Öppna burken utan att skära dig
3. Skär spamet i stavar
4. Stek spamstavarna på kraftig värme (helst i margarin, usla varor trivs ihop) tillsammans med skivad lök.
5. Vispa ihop en sedvanlig omelett av några ägg och lite kallt vatten
6. Häll omelettsmeten över den stekta spamen
7. Gör inget försök att krydda, det kommer inte göra någon skillnad och salta för allt i världen inte, spamet i sig är redan sju tusan tunnor för salt.
9. Servera – och känn dig som en Monthy Pythons viking!

Salig julshopping

Ett helt våningsplan bara med julgransdekorationer, tio gånger mer glittrande, blinkande och pråliga än de där hemma; så långt ifrån den tröttsamma svenska medelklassens smakfulla halmstjärnor och kulor i vitt  – Och halva priset på allt!

Jag brukar mycket sällan lägga mina pengar på annat än delikatesser, sprit, resor, välgörenhet och cigarrer; köper nästan aldrig några saker, men här grep habegärets vansinne fullsändigt tag i mig. Jag älskar jul! Och jag älskar julgranssaker, ju glittrigare desto bättre.

Med Adolfsons & Falcks gamla slagdänga ”Mer jul” tonande i mitt inre gled jag omkring mellan gondolerna, med mina läppar förvridna i en dåres leende och fullständigt okontaktbar tills, tills  … hela vagnen var full.