Archive by Author

Körsbärsblom och champagne

Nej, det är  inte Edward utan jag som lagt in denna bild – och det är jag som tagit den. (Jag kan logga in men har inget eget användarnamn.) Visst ser det härligt ut?! Det var det.

Jag känner er bloggläsare tillräckligt väl för att åtminstone veta att minst en av er kommer att undra vad det är för champagne. Så det är väl lika bra att jag skriver det: en Jacquart Brut Mosaique, som vi fått i present.

Inmundigades dagen före Edwards avfärd från New York, tillsammans med medhavd romtryffel, nötter och torkade aprikoser i Central Park!

/Gunilla Kinn

Ännu i Tyskland

Befinner mig ännu i Stuttgart. En lite märklig ort: själva staden bombades helt sönder i 2:a världskriget så att knappt något gick att rekonstruera. Men trots att man byggde helt nya, gräsliga betonghus så blev stadsplanen väldigt underlig och genom allt har man dragit stora motorvägsliknande vägar. Det enda vackra i innerstan är slottsparken och den vill politikerna riva bort en tredjedel av för att bygga ny underjordisk järnvägsstation, vilket lett till enorma protester och övervåld från polisen. Staden är nog, med undantag av Mannheim föstås, västra Tysklands fulaste – i det tidigare DDR kanske det finns en och annan konkurrent möjligtvis, men jag tvivlar.

Jag har två vänner som bott här i trakten om jag minns rätt: U. växte upp här, men har sagt att det är sista stället på jorden hon vill bo på – tror hon tyckte folk var bigotta. J. stammade härifrån och jobbade något år här efter examen, men var väldigt besviken, tyckte att  folk var för materialistiska. Av min korta titt att döma verkar folk dock trevliga, men det är inte riktigt den där idyllen som överallt annars i Sydtyskland så länge man håller sig inne i själva staden.

Åker man fem-tio minuter med taxi kommer man dock utanför det som historiskt var själva Stuttgart och ut i småstäder och byar som i dag är helt ihopväxta med den större staden, och de klarade sig bättre i kriget så här finns vackra gamla hus och trivsamma restauranger och runt omkring härliga vinberg. Vi åt som sagt riktigt trevligt i söndags (olika sorters kött med spätzle d.v.s. äggnudlar), i går var det vinprovning uppe i bergen. Vid bordet satt förutom Alexander och jag, Deutsche Banks arkivarie som är en god vän och talar riktigt bra svenska, en trevlig tysk-fransyska, en liten herre som satt för långt bort för att jag skulle  kunna inleda konversation med honom, samt en landsmannschafter (alltså en person som tillhört en tysk studentförening, men inte av samma sort som jag). Han hade tydliga mensurärr som jag lade märke till direkt, och han var mycket förvånad när jag berättade att jag också var coleurstudent. Ingen tysk i dag lägger märke till de där små skråmorna och förstår var det är berättade han.

I dag var Alexander (min chef) och jag på ett riktigt bra ställe: ett gammalt stadsmurtorn, visserligen sammanstörtat i kriget men återuppbyggt av de gamla stenarna och nytt trä och puts 1980. Här serverades fantastisk tjock, vitt sparris med toner av jordärtskocka och jordkällare, tillräckligt beskt men inte för beskt. Och ett riktigt bra rieslingvin till det. Å, vad gott det var!

Ni som hängt med bloggen ett tag har sett inlägg från Alexanders och mina kombinerade arbets- och sparrisresor tidigare, och då har jag haft egna foton – tyvärr är min mobilkamera glömd i NY och min egen kamera har fått fel på linsen efter att batteriet tog slut när objektivet var utfällt och den sedan inte kunde fällas in igen utan fick ligga utfälld och utsättas för tryck i väskan – så några egna foton blir det inte här, utan bara några snodda från nätet. Men se gärna t.ex. detta inlägg: http://edwardblom.blog.mtgnewmedia.se/2009/05/02/pa-cecilienhof/ – finns rätt många träffar om man googlar ”Edward Blom” och sparris överhuvudtaget, varav en del är rätt konstiga, fast det är Pers fel, men många inlägg från min gamla TV8-blogg måste man välja chachad på för att komma rätt till.

Anledningen att jag varit här är för övrigt tyska näringslivsarkivariernas ( Die Vereinigung deutscher Wirtschaftsarchivare) årliga konferens som lyckligtvis alltid infaller just under sparrissässongen. Det är oerhört givande och intressanta föredrag, men eftersom jag inte sov något när jag reste från USA och varit total jetlaggad råkade jag faktiskt nicka till en sekund i går – pinsamt när jag insåg att förra gången jag nickade till vid ett föredrag var – hmm, inledningsföredraget på söndagskvällen precis ett år och en dag tidigare under samma konferens. Då hade jag nämligen varit på Amarantherbalen hela natten innan och sedan direkt flugit till konferensen som alltid inleds med ett föredrag på söndagskvällen. Som synes ovan hade jag sömnbrist även för två år sedan, men då anlände jag ett par dagar i förväg till konferensplatsen så jag var i god form när väl föredragen satte in.

Jetlaggad

Efter 2,5 månader i USA så har jag då landat i Sverige. Fullständigt jetlaggad damp jag rakt ned i en 30-årsfest för Ellen som jag gjorde Meny i P1 med förra sommaren – mycket trevligt. Lyckades inte somna förrän på morgonen pga den rubbade dygnsrytmen, sov halva dagen och firade sedan Valborg ute i Sollentuna med min systers familj. Trevligt att se dem i gen efter så lång tid!

Nu borde jag få vila upp mig, gå igenom posten och packa upp väskorna – samt blogga roliga inlägg. MEN så blir det inte, flyger till Tyskland redan i morgon bitti i tjänsten (konferens med tyska näringslivshistoriker – brukar vara mycket god mat och dryck). Således lär mina bloggmöjligheter närmaste 2-3 dagarna vara lite inskränkta, men jag skall försöka uppdatera er vad som händer nere i Germanien.

Tack förresten för alla vänliga ord om min medverkan i ”Klockan åtta” på FB, Twitter, här, i mail, etc. Skall snart länka Recept.nu där alla mina rätter finns.

Jag heter för sjutton Blom, Blom som i blomma!

OK, jag skall erkänna att jag själv ofta stavar namn fel här i bloggen; jag försöker kolla upp dem, men i bland blir det för snabbt och bloggen är ju helt oarvoderat fritidsjobb man bara gör för att det är kul. När det är sagt, att jag själv kan slarva, så är det dags för mitt utbrott:

Jag heter för sjutton Blom! Blom, Blom, Blom. Vanligt svenskt Blom, blom som i blomma, blom som i körsbärsblom, blom som i ”full blom” – eller i full Blom för den delen.

Varför påpekar jag detta? Jo, för mitt namn de senaste dagarna har stavats med två o:n på P4:s hemsida, på Recept.nu, på TV4:s hemsida – och inte minst i såväl undertext som på en filmad bild med mitt foto och namn i gårdagens Klockan åtta hos stjärnorna. Och de är inte de första, vart jag vänder mig ser jag Bloom-stavningar. (För ett par år sedan hade t.ex.. tre olika regionala P4-redaktioner i landet lyckats lägga ut mitt namn med tre individuella skrivsätt under samma månad.)

Allt började 2003, innan dess hade denna felstav ning aldrig förekommit. (Det enda jag fick stå ut med var att folk ibland skrev Edward med enkelt v istället som det skulle med dubbelt eller att mitt dåvarande smeknamn stavades fel.)  Men år 2003 kom en mycket bra film, Big Fish, med en säregen, livsnjutande, anekdotberättande och storfiskande karaktär med namnet … just det: Edward Bloom. Och sedan dess är det kört, vart jag mig vänder stavas mitt efternamn fel.

Bloom är förvisso ett trevligt namn som framför allt bärs av anglosaxiska judar. (Men mitt lilla judiska påbrå kommer inte från Blomsläkten, som var helt vanligt, svenskt, bonn-lutherskt, utan från min farmors farfar som hette Herzog.) Man kommer att tänka på den hyperkonservative, och så förnuftige litteraturvetaren, Harold Bloom, eller på huvudpersonen i James Joyce Ulysses: Leopold Bloom. Och så har vi ju Orlando Bloom som spelar Legolas i Sagon om ringen-filmerna. Och flera berömda läkare – någon har till och med ett eget hemskt syndrom uppkallat efter sig. Alltså ett trivsamt namn, men det är INTE MITT.

Jag heter alltså Blom. Det finns flera svenska Blom-släkter: de flesta har en anfader som var indelt soldat. From, Blom, Rask gick snabbt att skrika ute i fält. Vår släkt har det dock antagligen efter en trädgårdsmästare i slutet av 1700-talet. Blom från Lagunda heter vår släkt i Svensk Släktkalender. Inte Laaguunda! Släktblomma är gentianan, vilken därför även ingår i den lilla hjärtskolden i mitten i mitt antagna borgerliga släktvapen, se nedan. Och nu är det bara att hoppas att detta sprids till alla som önskar skriva om mig, Blom, Blom, Blom som i blomma, skall det vara så svårt?

PS Flera av webbplatserna har i alla fall varit snälla och ändrat sedan jag påpekat.

Edward Bloms vapensköld, skapad av Davor Zovko

I kväll kl. 20:00 i TV4!

Hos Magdalena ...

I kväll onsdag den 27:e klockan åtta i TV4 är det så dags för mig att vara med i matlagningstävlingen Klockan åtta hos stjärnorna, alltså en specialversion av Halv åtta hos mig. I kamp med stjärnor som Ann-Louise Hansson och Magdalena Graaf – för att inte tala om hedersmannen Erik Hörstadius – skall jag slita ut mig vid gaslågorna i mitt lilla kök och försöka vinna äran och välgörenhetspengar genom att laga den perfekta måltiden! En hel del udda saker kommer också dyka upp. Hoppas alla tittar!

Middagen hos mig.

Magdalena Graaf och Edward Blom på väg till tv-inspelning, Klockan åtta hos stjärnorna

Inspelningsteamet äter snabbmat i min soffa.

Måltider i USA del 4: Ännu en biff

En annan gång befann vi oss någon halvtimme utanför Atlantic City, jag var vrålhungrig och sur för att vi hade besökt ett ställe som sades ha USAs bästa pizza – men eftersom jag följer Methode Montignac så äter jag inte saker med kolhydrater och det fanns ingen kolhydratfri rätt utan bara pizzas, smörgåsar etc. Då som en hägring fanns det plötsligt där framför oss: Black cat!

Stället hade en gigantisk biff med äppelmos och cole slaw och för att piffa upp denna halvkilos köttklump så gick det att beställa den med extra hummer! Ja, ni hörde rätt, en hel hummerstjärt lades till på tallriken fast biffen redan var mer än väl tilltagen. Ibland är bara USA så bra!

Inredningen var också intressant. Det var en spritbutik och restaurang som satt ihop med en kassa mellan. Spritbutiken skymtas i bortre delen av rummet på bilden nedan. I i restaurangdelen satt massa pensionärer från trakten och tog sig en lunchöl – så trivsamt.

Fotona med mig på tagna av min älskling Gunilla Kinn. (Hur hon lyckades ljussätta bartenderns bak till höger i bilden ovan har jag dock ingen aning om – som synes tittar jag åt helt annat håll medan jag smälter maten – men hon har gått en avancerad fotografutbildning på ICP i New York.

Måltider i USA del 3: Smokey Hollow

För knappt två månader sedan flög  vi till Atlanta och bilade sedan genom Alabama (för att se på minnen från medborgarrättsrörelsens kamp för svartas rösträtt på 1960-talet), sedan ner till Mardi Gras (karnevalen) i Mobile och så en hel del runt i områderna längs Mexikanska golfen och  slutligen vidare till New Orleans.

I det mörkaste Alabama, långt borta från allt, blev vi hungriga. De enda ställen vi kommit förbi var förfärliga drive in-snabbmatsställen och sedan upphörde de också och kvar fanns bara nedlagda vägkrogar i förfallna lador. Men vi hade en GPS. Frankt sökte vi således på restauranger i närheten och upptäckte att om man åkte en kvart rakt in i skogen på en pytteliten landsväg så skulle man komma till en grill i en by med det lovande namnet Smokey Hollow (rökiga hålan).

Sagt och gjort! Väl framme möttes vi av ett ösregn och följande uppmuntrande  skylt.

.

Inredningen var mycket charmfull. Alkoholrättigheter saknades men den fromma ägarinnan och henns tre barn (det yngsta bara fyra-fem år och med en t-shirt som förklarade att hon var ställets maskot) gjorde det bästa för att passa upp oss. Stället besöktet enbart av barnfamiljer från trakten och inredningen var som hämtad ur en gammal amerikansk road movie.

 .

Men det märkliga var att maten var fantastisk. Först en mycket genomarbetad grönsaksbuffé som ingick, sedan varsin jättebiff med stekta, gröna tomater (naturligtvis) och andra tillbehör. Enormt läckert och löjligt billigt. Vi gav massa dricks och förklarade skrattande att samma rätt skulle ha kostat det dubbla i New York. Och då hade vi ändå hunnit glömma att New York-biffarna i sin tur bara kostar hälften av vad motsvarande biffar skulle kosta hemma i Stockholm. Ibland är livet härligt!

Tyvärr var jag så fruktansvärt hungrig att jag åt hela 400 gramsbiffen utan att tänka på att ta fram kameran – tills en enda bit återstod, samt  en liten skiva grön tomat. Förutom bröd och andra kolhydrater som jag ändå inte tänkte sätta i mig. Så denna brandskattade tallrik är allt jag har som bildbevis.

Radiolänk och cocktailparty

Nu finns det en direktlänk från denna sida hos SR P4 till radioninslaget där jag äter levande bläckfisk.

Hoppas alla har haft en bra påsk. Vi hade en härlig påskafton tillsammans med ett par vänner, med traditionella svenska förrätter och sedan lammstek och midnattsmässa i Aloysius.

I går på påskdagen var vi på ett cocktailparty som vänner till Gunilla arrangerade enkom till vår ära och med våra USA-baserade vänner som gäster. Vinet flödade och det fanns massvis av läckert kallskuret, ostar och bakverk. Fantastiskt trevligt att mingla runt både med de av Gunillas kamrater jag hunnit lära känna här I New York och de jag inte tidigare träffat.

Dessutom kom en amerikansk syssling till mig som jag aldrig tidigare mött, och först nyligen fått reda på att existerade. Hon bodde bara några kvarter bort från lägenheten där festen hölls.

Äter levande mat i radio på söndag

På söndag är ett reportage med mig från en restaurang här i New York när jag äter ”levande bläckfisk” som rör på sig i munnen!

Det sänds i P4 Extra i SR P någon gång mellan klockan 13:00 och 15:00. Lyssna då! Finns viss risk att de skjuter på det som de gjorde förra veckan, men i sådant fall återkommer jag. Lovar att länka programmet när det har sänts.

  
onsdag är jag i  TV4 klockan 20:00 och lagar mat och dricker vin med Magdalena Graaf & Co, återkommer om det senare. Mer info här!.

En välsignad, lycksalig och välsmakande påsk önskar Edward alla sina läsare!

Foto: Gunilla Kinn