Hemma i dag genomförkyld. Kände lite i går, men sedan blev det bra till kvällen – och så vaknade jag i morse med halsen avstängd och näsan täppt. Hade väl inte varit så farligt om jag inte skulle ha ett föredrag som skall hållas på lördag inför hundratals ICA-köpmän, men nu måste jag försöka sitta uppe och skriva, trots att huvudet känns som inrullat i rockwool och gåsister. Hittills har jag inte fått ihop någonting denna dag.

Inte blev det mycket till lunch heller. Min livs glädje hade lämnat mig redan i morse för att tillbringa en dag med sin ömma moder (och senare) min faster samt (än senare) min kyrkoherde. Och det fanns ingen mat hemma! Inte ens en sardinburk längst in i skafferiet eller en fläskkotlett i frysen. Ja, det fanns fyra små vaktlar nedfrusna, men de kändes väl slös att äta upp ensam med igentäppt näsa.

Lunchen blev således en uppstekt röra med lök, grön sparris, olivolja, en burk ansjovis och massa (för att bli mätt) smält ost (cheddar och Västerbotten). Kombinationen var inte så lyckad som mina kyltömmarröror brukar bli, snarare ett veritabelt slös på goda ingredienser. Därtill kände mitt matsmältningssystem sig inte helt begeistrat, vilket knappast underlättar skrivandet..

I morgon är det Årets kock, hoppas jag är frisk till dess så jag i alla fall kan gå på banketten. Det var på förra Årets kock som Gunilla och jag lärde känna varandra, så det är lite av en märkesdag ˗ även om det skulle dröja till augusti innan vi blev ett par. Här kan ni läsa blogginlägget jag skrev efter den kvällen 🙂