Längtan till morgonlandet

Läser i DN m.fl. tidningar att man i Kina tänker slå ihop nio städer till en enda megastad med över 40 miljoner invånare. Området kommer bli större än Wales, eller lika stort som Dallas jämförs det i olika tidningar. Ett snabbtåg skall binda ihop allting och koppla samman även med Hong Kong. Budgeterad kostnad  1.875 miljarder kronor. Jag längtar dit!

Förvisso: baksidan är att man i Kina i rasande takt rivit en stor del av den historiska kulturbebyggelsen i städerna de senaste årtiondena och därmed raderat ett fantastiskt kulturarv. Vidare att man har stora miljöproblem. Och naturligtvis så skulle jag inte i längden stå ut att bo i en ickedemokrati utan fulla mänskliga rättigheter. Men ändå …

fastest-trainI Sverige kräver det år av diskussioner att bygga ut tvärbanan med en liten sidolinje, och arbetet tar tre år, hus högre än tio våningar stannar alltid vid ritbordet, det startas få nya storföretag och SJ:s lilla utvecklingskonto har plöjts ned i Hallandsåsen …

När jag var i Malaysia och Singapore härom året kunde man se hur hundratalas arbetare jobbade med ett bygge och att det gick i skift dygnet runt. När nya Tranebergsbron byggdes för några år sedan såg man aldrig fler än femton jobbare samtidigt och all verksamhet stängdes ner på eftermiddagen och låg sedan nere till följande morgon. Nu när tvärbanan byggs utanför mitt fönster sker det, trots alla modern teknik, betydligt långsammare än när stambanorna byggdes i slutet av 1800-talet.

I Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet är allting smått, långsamt och visionslöst. Projekten räknas på sin höjd i en miljard. Det är i Asien det händer. Där byggs världens högsta byggnader, där breder nätet av moderna snabbtåg ut sig, där planeras hyperstäder. Och nog känner man sig väldigt utanför här uppe i Europa, eller t.o.m. i när jag är där USA. Det är som att bo på Grönland, fisken är förträffligt men ingenting händer. 

För 125 år sedan var Sverige stället att bo i, då exploderade vår ekonomi, överallt byggdes fantastiska byggnader och vi var ledande inom de flesta konstarter. Idag är motsvarigheten Kina – och det känns tyvärr som man sitter här uppe i Hyperborea och missar hela partyt.

Tags: , , , ,

Längtan till morgonlandet

3 Responses

  1. Skälet till att allting är småttigt och går sakta i Sverige stavas långvarig socialism, starka fackföreningar, hutlösa beskattningar och en massmedia med ohälsosamt mycket makt över opinionen. För att folk ska skiftjobba i Sverige ska lönerna som utbetalas vara astronomiska med OB-tillägg och helgersättningar, annars bråkar fackförbunden och skriker sig hesa i de vänstervridna kvällstidningarna. Dessutom så kostar det att hålla en stor arbetskraft rullande eftersom alla dessa snickare och murare kostar skatter och sociala avgifter.

    Svensk utveckling lider av att man hela tiden kör med handbromsen i. Allting måste dubbelkollas så att inte massmedia får tag i minsta lilla tveksamhet om ditten eller datten för då sätter kvällsdrakarna igång sina vinklade drev och huvuden börjar rulla. Samma sak gäller fackföreningarna och deras så kallade (och ofta avlönade) ”experter” som inte sällan vidlyftigt citeras i media för att skapa illusionen av att det skapade mediadrevet har uppbackning från den etablerade ”makten”. För 125 år sedan hade inte massmedia det greppet om vanligt folk som de har idag och inte heller hade den organiserade socialismen och dess stormtrupper Fackföreningarna utvecklat sin idé om att arbetarna alltid måste leva som om deras arbetsgivare var deras ärkefiende. På den tiden levde fortfarande industrialismen, nytänkandet, framåtandan och engagemanget. Idag är det mest politruker som sitter i konferenser och bestämmer vad folk ska tycka och sen för media ut ”Det enda sanna budskapet” till allmogen som villigt läser och lär. Under tiden springer resten av världen ifrån oss.

    Sanhällshaveristen 28 januari, 2011 at 14:38 #
  2. Ifall du vill se ett rejält byggprojekt i Europa så ta en titt på nya Gotthard-tunneln:

    http://de.wikipedia.org/wiki/Gotthard-Basistunnel

    Inte kinesiska proportioner förvisso, men 57 km tunnel för 80 miljarder kronor är i vart fall lite större än ”smått”.

    Fredrik Roubert 29 januari, 2011 at 15:30 #
  3. Thats verkligen en fin och värdig inlägg, mycket intressant ämne.

    bygg stockholm 25 juni, 2011 at 15:37 #

Kommentera