Tag Archives: fisk

Karp

 En söndagskväll för ett tag sedan hamnade Gunilla och jag på SABIS Fältöversten. När vi passerade den manuella disken fick jag se att de hade karp. Gunilla talade i telefon och kunde inte vara mitt bollplank – passande nog med en god vän i Prag. Jag kunde inte hejda mig utan spontanköpte. ”Någon sådan har jag aldrig sålt förut”, sa ynglingen i fiskdisken upprymd, vilket gjorde mig lite orolig eftersom fisk är en färskvara …

Först följande kväll letade jag rätt på ett recept på internet, modifierade det lite och skred till verket. Och? Jo, det var fantastiskt gott! Riktigt, riktigt bra! Hade förväntar mig lite dysmak och mycket ben. Men när man väl rensat bort benen var det ett fantastiskt mjukt och krämigt fiskkött som jag personligen tycker är ännu godare än de dyrare, fasta sorterna som torsk. Plötsligt förstod jag att  östeuropéernas  karpfixering till jul inte enbart är av traditionella grunder utan även av kulinariska.

Några veckor senare mötte jag en forskare på Sveriges fulaste byggnad (efter Arkitekthögskolan) Södertörns högskola som berättade att hon forskade på gamla fiskdammar. Vi hade massa småskalig fiskodling i gamla tider såväl på landet som i städerna. Karp gick dock bara att odla längst ner i söder, i resten av landet var det rudor som gällde. Och här och var finns ännu överlevande bestånd av rudor i gamla dammar. Själv bor jag inte långt från platsen Ruddammen här i Stockholm, måste promenera dit och se om det finns någon damm kvar man kan tjuvfiska i – annars får det bli Fältöversten igen.

Tillägg: Det har kommit upp frågor hur vi tillagade den. Det gjorde vi ugn med tomater, palsternacka och backonbitar. Jag tror det rökta och baconet och det syrliga i tomaterna var väldigt bra för att ta bort den där dysmaken som karp sägs kunna ha. Eller också är det bara en myt, vi kände ingen sådan i alla fall -var bara riktigt, riktigt gott. Skulle vilja äta karp varje vecka! Varför kan inte lunchrestaurangen nära mitt jobb som drivs av två polacker och en tjeck börja ha det istället för den varje vecka återkommande gösen?

 

Glöggmusslor

Även om det blivit väldigt mycket restaurangbesök både i New York och när vi rest runt, så har vi naturligtvis ätit de flesta måltider hemma. Tyvärr har jag fotat väldigt få och skrivit ner recepten på än färre. Men, denna skapelse åt vi i förrgår. Receptet kan synbart framstå som lite komplicerat, men egentligen är det en mycket snabb rätt som man slänger i hop på en kvart.

Edward Bloms glöggmusslor
Blåmusslor i torr glöggsås med kattfiskfiléer

Finhacka en halv gul lök, två vitlöksklyftor, fem soltorkade tomater och fem tjocka skivor bacon.
Fräs detta i rikligt med ghee (raffinerat smör) eller om det inte finns vanligt smör, och ett stänk olivolja.
Tillsätt efter några minuter en kasse borstade blåmusslor.
När musslorna så smått börjat öppna sig häll på: 2 dl osötad glögg (rödvin kryddat med glöggkryddor, d.v.s. nejlika, ingefära, kardemumma och kanel, eller glöggextrakt och med tillsats av rikligt med rom). Man kan naturligtvis också ta 1,5 dl rödvin, dryt 0,5 dl mörk rom och ca 1 krm vardera av nämda kryddor.
Smaka av med lite söt sherry eller annat starkvin om man vill få en aning sötma.
Låt småputtra några minuter.
Stek under tiden två kattfiskfiléer i mycket rikligt med ghee eller smör.
Ta upp filéerna och vispa ner ett par matskedar vetemjöl i smöret som fisken stekts i, späd med spadet från musslorna som nu tas från värmen.
Koka upp såsen, häll den över musslorna och rör om och lägg fiskfiléerna uppepå.

Fisken är bara extra tillbehör för att det skall kännas som en två-rättersmåltid i ett. Vill Ni bara ha musslor går även det utmärkt, då görs såsredningen för sig i smör, ev med ett stänk fiskspad.

 

 

 

Inköpet av kattfisken, som syns på bilden, och musslorna skedde i vår charmiga fiskhandel ett kvarter bort. Ingen vacker fisk direkt.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Själva tillredandet i vårt lilla kök.