Subscribe

Archive | Alla blogginlägg

Körsbärsblom och champagne

Nej, det är  inte Edward utan jag som lagt in denna bild – och det är jag som tagit den. (Jag kan logga in men har inget eget användarnamn.) Visst ser det härligt ut?! Det var det.

Jag känner er bloggläsare tillräckligt väl för att åtminstone veta att minst en av er kommer att undra vad det är för champagne. Så det är väl lika bra att jag skriver det: en Jacquart Brut Mosaique, som vi fått i present.

Inmundigades dagen före Edwards avfärd från New York, tillsammans med medhavd romtryffel, nötter och torkade aprikoser i Central Park!

/Gunilla Kinn

Radiolänk och cocktailparty

Nu finns det en direktlänk från denna sida hos SR P4 till radioninslaget där jag äter levande bläckfisk.

Hoppas alla har haft en bra påsk. Vi hade en härlig påskafton tillsammans med ett par vänner, med traditionella svenska förrätter och sedan lammstek och midnattsmässa i Aloysius.

I går på påskdagen var vi på ett cocktailparty som vänner till Gunilla arrangerade enkom till vår ära och med våra USA-baserade vänner som gäster. Vinet flödade och det fanns massvis av läckert kallskuret, ostar och bakverk. Fantastiskt trevligt att mingla runt både med de av Gunillas kamrater jag hunnit lära känna här I New York och de jag inte tidigare träffat.

Dessutom kom en amerikansk syssling till mig som jag aldrig tidigare mött, och först nyligen fått reda på att existerade. Hon bodde bara några kvarter bort från lägenheten där festen hölls.

I lånta fotofjädrar

En enda kommentar här, men åtskilliga mejl och Facebook-meddelanden, och alla är eniga: man skall inte blanda bilder på inflammerade tonsiller och underbara köttstycken. Ändå pejlade jag faktiskt lite med mitt livs glädje innan jag la ut dem, och hon tyckte på intet sätt det var stötande. Fast, hon kanske var fel person att fråga: med en mor som är kirurg och själv som journalist van att se all världens hemskheter och ändå behöva äta sin middag på kvällen för att orka med följande dags arbete.

Några citat från FB:

  • ”Läser din blogg på en restaurang i Rom. Fick snabbt rulla förbi bilden av dina tonsiller för att komma till bilder på mat. Puh.”
  • ”Men Edward, alltså… halsbilden.. och matbilderna.. nej snälla….”
  • ”Av barn och dårar får man höra sanningen: tag bort bilden på ditt svalg! Madre! :-/ ”

Tvingas dock erkänna: tonsillbilden var snodd från en ungersk tonsillit-expert-community på nätet. Inte för att mina inte såg identiskt uppsvällda och vitfläckiga ut – och inte för att jag inte förtjänar allt medlidande jag kan få – för det gör jag! Men om man inte delar lägenhet med Lennart Nilsson så är så skarpa bilder på ens inre organ inte något man snyter ur rockärmen.

Debuterat som fotograf har jag däremot gjort. I senaste numret av alltid lika läsvärda Neo står jag som upphovsman till min fästmös alla Haiti-fotografier. Nu var det förvisso så att jag endast tagit ett foto på Gunilla, och det var till min besvikelse inte ens med. Alla andra hade hon tagit själv, så någon riktig fotodebut blev det inte där heller. Utan återigen lånta fjädrar …

När jag ändå är i farten och fotobiktar får jag väl erkänna att min kamera var borttappad när vi var på Peter Luger, så även de bilderna var stulna från nätet. Om än identiska med vad vi åt.

P.g.a. kamerans försvinnande får ni heller inga bilder från det underbara cocktailpartyt hos förtjusande Elfi von Kantzow i Upper East Side i söndags, eller på gårdagens hemlagade Biff Greta, eller på dagens middag på Havana Central uppe i Morningside Heights. Men, nu är den återfunnen – och snart, mycket snart kommer här dyka upp alldeles äkta, karaktäristiskt suddiga-och-vingliga Edward Blom-foton. Jag nästintill lovar.

PS Illustrationsbilderna är … snodda. Vad trodde Ni?

Gammal dikt

Egentligen borde jag skriva ett inlägg om hur bra Restaurant KB (Konsnärsbaren) är, för det har jag lovat källarmästaren redan för ett halvår sedan – och dessutom stämmer det. Men det får bli längre fram …

Gunilla åker åter till USA till helgen, ett föredrag skall skrivas för ICA och hållas på lördag, årets kock på torsdag, till kusinerna i morgon – jag har förtvivlat mycket att hinna med. Har till och med fått skjuta på en middag hos Gitto, Sveriges bästa amatörkock!

Alltså ingen nyskriven blogg utan lite skåpmat. Letade runt på datorn och hittade denna uppgivna dikt som jag skrev för elva år sedan, när mitt hjärta var i ett helt annat tillstånd än i dag.  

Permanent Rose

I hantverksbutikens fönster

stod en skylt med prov på färg,

bland lera, brodergarn och mönster:

citron, späda björklöv och ärg;

 

vindruvsrankans mörkt gröna;

himmel och valnöt och brand.

Färg som hos Kidneyböna,

färg som en Gotlandsstrand.

 

Men bland dem så lyste klarast

en välbekant röd nyans:

Livet som underbarast,

Gudsmoderns rosenkrans,

 

blodet det vilda och varma,

kärlekens glädje och kval,

fru Karneval som hörs larma

blodet i helga Graal.

 

Vid färgprovet namnet stod skrivet

Permanent Rose det löd.

I olja men inte i livet

så finns det beständigt röd.

 

För rosor står röda sju dagar;

mitt hjärta är urblekt och armt

och blodet, ej hjälper jag klagar,

blir aldrig mer rusigt och varmt.

 

12/2 2000

Nej, det är inget tekniskt fel – men tiden flyr

Förbålt, förbålt ledsen att jag inte skrivit på flera veckor – så här skall det inte få bli. Men ibland är bara verklighetens hårda band så hårt tryckande. Nåja, jag skall inte klaga, har verkligen inte varit några tråkiga saker som drabbat mig bara: mitt intressanta arbete, en rolig tv-inspelning, min underbara fästmö och massa fantastiska middagar. Men allt tar tid, förfärligt mycket tid – och om man redan har en timme minus i sömn varje kväll, så funkar det inte att ta en dryg halvtimme för att skriva ett vettigt blogginlägg och ladda upp foton.

Hoppas det lugnar sig nu och lovar bot och bättring d.v.s massa roliga inlägg snarast. Det är pinsamt när folk börjar höra av sig och påpeka att det ”nog är fel på hemsidan” …

Detta inlägg har inte genomgått stavningskontroll vare sig av mig själv eller Word, och grammatiken börjar likna Stefan Hannas, ursäkt även för det – men som sagt. Tiden räcker inte, nu var jag ändå tvungen att få ut en förklaring.

Nu vill jag ha champagne

  Hela 934 besökare i går, helt klart rekord på nya sajten – verkligen roligt med så många ivriga läsare. Tycker nästan någon champagnefirma eller gåsleverproducent kunde börja annonsera på sidan och betala mig in natura om det fortsätter så här . Hör av Er!

 Affären Hanna tycks ju ha nått sin upplösning i och med att herr kommunalrådet hört av sig från Thailand och gjort en halv pudel. Jag måste faktiskt erkänna att jag i går var helt övertygad om att bloggen hade kapats och att allt var ett skämt, (oerhört pinsamt tänkte jag med tanke på mina kraftiga utfall mot honom) men ibland överträffar verkligheten dikten: Stefan Hannas blogg var inte kapad, möjligen var hans hjärna kapad av allt för stora mängder brännande sol och mekong-whisky.

På en vitsigt formulerad blogg vid namn ”Fem minuter du aldrig få tillbaka” har Stefan Hanna fått den fina utmärkelsen ”Dagens tomte” – jag kan inte annat än gratulera. SvD:s ledare i dag handlade i stället om hur historien visar på att små partier måste skrapa botten av tunnan i jakt på kommunalråd … Fast vad det gäller Uppsala har det problemet även gällt  stora partier genom åren: Trots att staden är Sveriges fjärde och att den har den skarpaste samlingen hjärnor i landet (tack vare universitetet), så har den politiska kvaliteten i Uppsalas fullmäktige ofta varit beklämmande låg.

 Nu har Stefan Hanna gått igenom sin blogg och som jag förstår det tagit bort de formuleringar som upprört mig och andra, så nu är det roliga över för denna gång. Fast lite snurrig i mössan verkar han fortfarande, Läs t.ex. dagens inlägg! En sak är säker, jag kommer fortsätta följa hans blogg – åtminstone så länge han är kvar i Thailand. Någonting säger mig att den inte lär överleva många dagar efter att han kommit hem och mött partikamraterna.

Affären Hanna löper vidare

Nu har fler börjat undra om Stefan Hannas blogg är kapad. UNT har lyckats få tag på honom från Thailand, men efter samtalet tycks frågetecknen bara än större. Uppenbart har han skrivit om fetma, bidragsfusk etc. – men om de sedan förvanskats är oklart. Har någon varit inne och förvrängt hans texter, eller minns han inte själv vad han skrivit i omtöcknat tillstånd? Han har själv inte tillgång till sin blogg och kan se efter, enligt samtalet. Läs UNT-texten här.

Jag läste några äldre inlägg på hans blogg som var välskrivna och hade vettigt innehåll, vilket tyder på att den senaste veckans texter är skrivna av någon annan. Som en mig närstående påpekade i ett mejl så tyder dock hans valfilmer, se exemplet nedan, på att han nog varit kapad redan under valrörelsen.