Tag Archives: katolicism

Sex dagar kvar som ungkarl

Ja, då återstår bara sex dagar, börjar kännas minst sagt pirrigt. I vardagsrummet håller vår chefsdesigner Bradley på att sy stora draperier och snickra en vapensköld, vännerna Melin gör skyltar och backar snacks, Gunilla är på Skansen med min syster och ser en massa bröllop för att hämta inspiration, själv leter jag förtvivlat efter en bok av en fader Champlin ur vilken vi skall hämta en förbön – men boken är och förblir försvunnen.

I går avlade jag generalbikt; det innebär att man som katolik kan välja att bikta om allt dåligt man gjort under hela sitt liv, även om man biktat det förr och redan fått avlösning för det. En generalbikt är lämpligt inför stora livsavgörande ögonblick, som när man skall gifta sig. Kan rekommendera alla att ta en helg och helt ägna sig åt att ställa samman sitt syndaregister, förfärligt känsla att se allt man ställt till med under ett liv, men väldigt nyttigt. Och det hela slutar ändå i en glad förvåning över att livet tack vare Guds nåd ändå blivit så bra och  inte slutat i total katastrof …

Svensexan har jag inte alls hunnit skriva om helller, fast jag hade tänkt det, men det kommer ett par bilder här nere. Bl.a. tvingade de mig för första gången på nästan 30 år att bära jeans!

Långfredag: fasta och likörblandning (recept längs ned)

Stilla veckan fortskrider: i går var jag på en väldigt fin skärtorsdagsmässa där den gängse fottvagningen (där prästen tvättar 12 församlingsmedlemmars fötter) var ersatt med att samtliga närvarande istället tvättade varandras händer. Kanske inte lika ödmjukande för prästerna (fast har man valt att arbeta i Harlem är man nog redan ödmjuk så det räcker), men desto mer för oss andra som också fick följa Kristi förebild och tjäna varandra. Och sådana små tecken kan behövas om man är fåfäng och högmodig som t.ex. undertecknad … Rekommenderade långfredagsblogginlägg här (fin dikt) och här (fin musk) !

Börjar så smått känna igen och bli igenkänd i församlingen här. Inte så stor, utan kvarterskyrkan brukar vara halvfylld på söndagarna. Alla utom tre-fyra av de fasta mässbesökarna är afroamerikaner, ganska blandade åldrar; även om äldre damer, som alltid, dominerar en aning. Prästerna (en ung och en runt de 70-75) är vita amerikaner, jesuiter. Stämningen är innerligt, man håller varandra i hand under Fader vår, alla hälsar på varandra vid fridshälsningen etc. och gospelmusik präglar liturgin, med kör och handklappningar – om än långt i från så vilt och svängigt som man sett från gospelgudstjänster på tv, utan en trivsam nivå.

I dag är det långfredag, så det borde vara en dag helt präglad av stillhet, fasta och religion. De två senare får jag nog till, men stillheten blir lite svår eftersom vi skall fira påsk i morgon med gäster och måste städa och laga påskgodis i dag. Gunilla tyckte det var lite överdrivet att köpa 48 ägg när vi bara skulle ha två gäster, men det kommer gå åt. Och köpa påskpynt och påskägg. Dessutom måste jag köpa en vigselring (lär vara mycket bättre priser här än i Sverige, och jag åker hem om en vecka och det kan ta lite tid från beställningen.)

I går kväll gjorde jag i ordning ägglikören, recept nedan.

 Edwards påskiga ägglikör

Vispa 14 äggulor med socker eller aningen socker och resten sockerersättning (t.ex. stevia).

Blanda i rom eller cognac, ev. även lite punsch, tills det är lite flytande (ca 1 – 1,5 dl)

Sjud i vattenbad tills det tjocknar, men akta så det inte skär sig

Vispa i lite mer sprit, typ 1 dl vodka eller mild rom/cognac.

Tillsätt ev. lite vanlilj, ev. ½ dl kokt vispgrädde.

Smaka av så att sötma och styrka är bra. Den skall dock kännas lite väl spritig i detta läge. Och konsistensen är trög, men hällbar.

Tappa på en flaska och ställ kallt över natten. Efter en dags lagring skall den inte smaka lika spritig utan mer äggig.

Njut på påskafton, gärna serverade ur halva kinderägg 🙂

Inte helt stilla Stilla vecka

Nu är det Stilla veckan (fastans kulmen) och jag borde inte tänka på lukulliska läckerheter utan mer på andliga ting, och jag var faktiskt och biktade i förmiddags i S:t Aloiysius (jesuitkyrkan som ligger ett par kvarter bort) – men så ringde några vänner som var på väg upp till Harlem och så blev det i alla fall middag ute …

Vi hade först tänkt Marcus Samuelssons Red Rooster, men där var det så fullt med folk (hippa Harlembor, någon sorts dignitärer som kom med livvakter och plåtades  av paparazzis – samt en rejäl dos svenska affärsmän och au pair-flickor) att vi inte fick bord. Så det blev den utmärkta fransmannen bredvid istället: Fransk löksoppa,  Monkfish (vet ej vad det är men smakade kattfisk – utmärkt) och mörk chokladmousse. Fantastiskt gott alltsamman. Ett uppfriskande (nåja) glas iste istället för vin fick bli min lilla uppoffring – även de mest förtappade gör sina små försök …

Annars blir det som sagt mest religiöst nu. I söndags var palmsöndagen och här fick man riktiga palmer och inte bara lingonris som hemma i Sverige; en vänlig gammal dam flätade dem till små kors som hon sedan gav till mig och andra bänkgrannar. I tisdags var det oljevigningsmässa som jag tyvärr missade, i morgon skärtorsdagens långa kvällsmässa med fottvagning – sedan långfredag med procession och gudstjänst med korshyllning, varefter fastan tar slut och påsken inleds med årets längsta och roligaste mässa: midnattsmässan. Det lutar åt att vi går på den spanskspråkiga, även om jag inte förstår spanska så vet jag ju vad som sägs eftersom den är sig lik år efter år.

Önskar alla några dagar av eftertänksamhet och sedan en fantastiskt glad och välsmakande påsk!

Helgon mot prokrastinering

Som katolik finns det en enorm mängd helgon och saliga man kan kontakta för olika ändamål – allt från att bota tandvärk till att skydda hattmakare. Och det är långt ifrån bara katoliker som (mer eller mindre allvarligt) använder sig av denna möjlighet.

 När man går igenom långa listor om vilka helgon som hjälper mot vad kan det förvisso kännas väldigt medeltida och farligt nära magi. Men använt med måtta är det ändå en stor gl[Saint Expeditus]ädje att ha speciella helgon för tillvarons alla företeelser.

 I dag upptäckte jag den heliga Expeditus, som tidigare varit mig helt okänd. Han är skyddshelgon mot prokrastinering och för människor som måste leverera saker i tid. Med en fästmö vars hela liv ständigt regleras av diverse deadlines när olika artiklar skall vara inne, känns det som om S:t Expeditus kommer att få en naturligt plats i min dagliga aftonbön framöver.

 Anm. Man ser inte helgon som gudomligheter utan man ber till Gud genom ett helgon, eller man kan också uttrycka det som att man ber ett helgon om att be en förbön för en själv eller någon annan, på samma sätt som man kan be en människa att be för en. Helgonfromheten får naturligtvis inte hindra böner direkt till den treenige guden och dess olika personer. Och allra mest kanske man ändå skall se helgonen som förebilder, ett seriösare alternativ till dagens idoler.

Här finns en heltäckande databas över vilka helgon och saliga som ansvarar för vilka områden.